Internet igen
Det tog bara en och en halv vecka... På sätt och vis har det varit rätt skönt att va utan internet men samtidigt väldigt frustrerande och irriterande. Jag är glad att det inträffade på mina två mest hektiska helger på läääänge. I söndags kväll var jag nästan uttråkad här hemma eftersom jag inte kunde surfa och då hade jag knappt varit hemma på hela helgen, tänk om jag hade varit hemma så mycket som jag brukar.
Helgen var toppen. Efter jobbet i fredags åkte jag hem och bytte om och drog vidare hem till en kollega där jag bjöds på gott bubbel och lite snacks. Kände mig väldigt vuxen :-) Sen strålade vi ju samman med resten av kollegiet på Golden och fick massa god mat. Tycker showen var helt okej men måste nog säga att jag var mer imponerad för några år sedan på wallmans. Kan va för att det då var typ abba-tema och fler låtar som jag tycker bättre om. De av mina närmsta kollegor som var där åkte hem direkt efter showen och lite lockade det måste jag erkänna men eftersom anna och lovi var på väg in bestämde jag mig för att stanna kvar. I kanske lite drygt en timme dansade jag för fulla muggar med kollegor jag knappt träffat tidigare men det var ju också väldigt trevligt, de droppade av en efter en och när de sista tappra gick hade mina vänner fortfarande inte dykt upp men jag tänkte att det nog inte borde dröja så länge till. Tänkte gå ut och ringa för att kolla läget men när jag passerade baren stötte jag på två bekanta ansikten. Det var länge sedan jag träffade Adde eller Tomas och det vore en underdrift att säga att jag blev glad att se dem.
Jag hade sjukt kul och var sjukt glad hela kvällen faktiskt. Det var tom så att jag ställde upp och sjöng karaoke tillsammans med anna medan lovi dansade framför oss med ryggen mot publiken. Jag vet inte om folk känner till det men sjunga inför folk är en av mina absolut främsta fobier och jag trodde helt ärligt aldrig att jag skulle göra det frivilligt men jag kände att va tusan, det är bara att bjuda på sig själv. Jag är fullt medveten om att jag inte är musikaliskt lagd över huvud taget, har aldrig haft intresse inom området alls och därför inte heller utvecklat mina svagheter. Jag är inte en person som trivs i centrum (jag vet att det är motsägelsefullt med tanke på min tränarroll och lärarroll men så är det bara), jag har alltid varit väldigt blyg även om jag i vissa sammanhang lyckas vara ganska bekväm och inte bryr mig lika mycket som i andra. För sju år sedan var det saker som jag trodde att jag aldrig skulle klara av att göra, eller iaf som jag inte skulle göra frivilligt men som jag idag gör utan större problem. Jag tyckte inte om att känna mig begränsad och ville utmana dessa sidor hos mig själv och har utan tvekan gjort det. Jag har ju blivit mycket äldre, lärt mig mycket genom utbildningen och mina olika jobb och satts i situationer där jag har fått lära mig helt enkelt men jag är faktiskt väldigt stolt över att jag har tagit utmaningarna med mod och utan protester. Men jag måste också tacka personen i mitt liv som inspirerar mig dagligen att växa och som alltid får mig att känna trygghet i mig själv, var jag än är. Utan honom hade jag inte kommit så här långt i min utveckling. Jag är absolut inte framme än men det känns skönt att ha tagit många och stora kliv till en bättre självkännedom och självkänsla. Oj det blev lite allt möjligt dravel bara av det där snacket om karaoke. Jag var nog den som gjorde det klart sämst på hela kvällen men jag brydde mig inte ens om att skämmas över det :-)
Det blev inte så många timmars sömn till lördagen direkt men jag mådde relativt bra när jag vaknade. Vi åkte ner till centrum och träffade Lovi vid systemet vid tolv. Kändes lite fel att gå där och välja och vraka när man var lite bakis men det gick rätt bra.
Killarna hade match, tyvärr var vi bara precis fullt lag men fyra schyssta killar från 99:orna var snälla och ställde upp. Jag tycker de kämpade på jättebra och är väldigt tacksam för deras deltagande. Sen så är det svårt såklart att rå på skånela när inte förutsättningarna är optimala. Vi förlorade nog med 20-31 men det irriterande är att jag inte tycker det kändes som om vi var direkt mycket sämre än dem alls. Jag är supersugen på en revansch men det var sista matchen mot dem för den här säsongen.
Efter killarna spelade herrarna men dem förlorade tyvärr också. Sen kollade vi lite på reservlaget innan vi tog sällskap med Emil och åt middag på kina innan det var dags att bege oss till Disa. Det var en trevlig kväll men jag tog det rätt lugnt, jag var egentligen inte särskilt seg trots natten före men jag var inte heller supertaggad. Alla kändes dock glada och jag hade trevligt både hos Disa och på tegel. Det blev lite segt när vi skulle hem och jag och anna stod väl ute och väntade i kylan i en timme ungefär. Tur att jag hade så härligt sällskap. Patrik var supersnäll och hämtade oss efter att ha kört hem andra.
Jag såg redan då fram emot morgondagen (läs söndagen) och dess frukostbuffé. Jag vaknade inte förrän efter tolv och efter lite segande började vi med frukosten. Bland den godaste och trevligaste frukosten jag ätit utan tvekan :-)
Nu är det redan tisdag kväll och jag fasar över hur fort tiden går. Det som är skönt nu är att jag känner mig väldigt harmonisk för det mesta och absolut inte stressad och trött på det sättet som jag gjorde i höstas, det är fantastiskt skönt. Det som är mindre kul är att tiden bara rusar iväg och visserligen hinner jag njuta ordentligt av den under tiden men samtidigt trivs jag så bra så jag skulle vilja få den att röra sig lite mer i slow motion, vilka bekymmer jag har ;-) Jag behöver faktiskt inte anstränga mig så mycket för att bara se det positiva i mitt liv, eftersom våren bara kommer flyga förbi så är sommaren snart här och det ser jag fram emot sjukt mycket också.
Fast just nu vill jag faktiskt frysa tiden för jag håller på att avlider när jag tänker på att det är onsdag imorgon. Det är CL då och jag ser inte fram emot det alls. Har ingen bra känsla och kommer gråta ut i kudden när matchen är slut kan jag tänka. KOmmer bli jobbigt för mitt real-hjärta framöver då det här är månaden när allt kan vara över. CL-äventyret kan va slut (eller det avgörs väl på riktigt (iaf åttondelen) den 5/3 men ändå), spanska cupen kan vara slut, och ligan är ju redan körd... Jag vågar knappt ha minsta lilla hopp i kroppen.
Nä nu ska jag fortsätta slappa och njuta av nätet, tanken var att jag skulle träna lite idag men jag som typiskt nog sa att jag kände mig frisk som en nötkärna igår vaknade självklart med halsont idag och har känt mig allt annat än pigg och kry idag. Ska inte klaga allt för mycket men jag tycker att jag är berättigad att bara ta det lugnt ikväll.
Helgen var toppen. Efter jobbet i fredags åkte jag hem och bytte om och drog vidare hem till en kollega där jag bjöds på gott bubbel och lite snacks. Kände mig väldigt vuxen :-) Sen strålade vi ju samman med resten av kollegiet på Golden och fick massa god mat. Tycker showen var helt okej men måste nog säga att jag var mer imponerad för några år sedan på wallmans. Kan va för att det då var typ abba-tema och fler låtar som jag tycker bättre om. De av mina närmsta kollegor som var där åkte hem direkt efter showen och lite lockade det måste jag erkänna men eftersom anna och lovi var på väg in bestämde jag mig för att stanna kvar. I kanske lite drygt en timme dansade jag för fulla muggar med kollegor jag knappt träffat tidigare men det var ju också väldigt trevligt, de droppade av en efter en och när de sista tappra gick hade mina vänner fortfarande inte dykt upp men jag tänkte att det nog inte borde dröja så länge till. Tänkte gå ut och ringa för att kolla läget men när jag passerade baren stötte jag på två bekanta ansikten. Det var länge sedan jag träffade Adde eller Tomas och det vore en underdrift att säga att jag blev glad att se dem.
Jag hade sjukt kul och var sjukt glad hela kvällen faktiskt. Det var tom så att jag ställde upp och sjöng karaoke tillsammans med anna medan lovi dansade framför oss med ryggen mot publiken. Jag vet inte om folk känner till det men sjunga inför folk är en av mina absolut främsta fobier och jag trodde helt ärligt aldrig att jag skulle göra det frivilligt men jag kände att va tusan, det är bara att bjuda på sig själv. Jag är fullt medveten om att jag inte är musikaliskt lagd över huvud taget, har aldrig haft intresse inom området alls och därför inte heller utvecklat mina svagheter. Jag är inte en person som trivs i centrum (jag vet att det är motsägelsefullt med tanke på min tränarroll och lärarroll men så är det bara), jag har alltid varit väldigt blyg även om jag i vissa sammanhang lyckas vara ganska bekväm och inte bryr mig lika mycket som i andra. För sju år sedan var det saker som jag trodde att jag aldrig skulle klara av att göra, eller iaf som jag inte skulle göra frivilligt men som jag idag gör utan större problem. Jag tyckte inte om att känna mig begränsad och ville utmana dessa sidor hos mig själv och har utan tvekan gjort det. Jag har ju blivit mycket äldre, lärt mig mycket genom utbildningen och mina olika jobb och satts i situationer där jag har fått lära mig helt enkelt men jag är faktiskt väldigt stolt över att jag har tagit utmaningarna med mod och utan protester. Men jag måste också tacka personen i mitt liv som inspirerar mig dagligen att växa och som alltid får mig att känna trygghet i mig själv, var jag än är. Utan honom hade jag inte kommit så här långt i min utveckling. Jag är absolut inte framme än men det känns skönt att ha tagit många och stora kliv till en bättre självkännedom och självkänsla. Oj det blev lite allt möjligt dravel bara av det där snacket om karaoke. Jag var nog den som gjorde det klart sämst på hela kvällen men jag brydde mig inte ens om att skämmas över det :-)
Det blev inte så många timmars sömn till lördagen direkt men jag mådde relativt bra när jag vaknade. Vi åkte ner till centrum och träffade Lovi vid systemet vid tolv. Kändes lite fel att gå där och välja och vraka när man var lite bakis men det gick rätt bra.
Killarna hade match, tyvärr var vi bara precis fullt lag men fyra schyssta killar från 99:orna var snälla och ställde upp. Jag tycker de kämpade på jättebra och är väldigt tacksam för deras deltagande. Sen så är det svårt såklart att rå på skånela när inte förutsättningarna är optimala. Vi förlorade nog med 20-31 men det irriterande är att jag inte tycker det kändes som om vi var direkt mycket sämre än dem alls. Jag är supersugen på en revansch men det var sista matchen mot dem för den här säsongen.
Efter killarna spelade herrarna men dem förlorade tyvärr också. Sen kollade vi lite på reservlaget innan vi tog sällskap med Emil och åt middag på kina innan det var dags att bege oss till Disa. Det var en trevlig kväll men jag tog det rätt lugnt, jag var egentligen inte särskilt seg trots natten före men jag var inte heller supertaggad. Alla kändes dock glada och jag hade trevligt både hos Disa och på tegel. Det blev lite segt när vi skulle hem och jag och anna stod väl ute och väntade i kylan i en timme ungefär. Tur att jag hade så härligt sällskap. Patrik var supersnäll och hämtade oss efter att ha kört hem andra.
Jag såg redan då fram emot morgondagen (läs söndagen) och dess frukostbuffé. Jag vaknade inte förrän efter tolv och efter lite segande började vi med frukosten. Bland den godaste och trevligaste frukosten jag ätit utan tvekan :-)
Nu är det redan tisdag kväll och jag fasar över hur fort tiden går. Det som är skönt nu är att jag känner mig väldigt harmonisk för det mesta och absolut inte stressad och trött på det sättet som jag gjorde i höstas, det är fantastiskt skönt. Det som är mindre kul är att tiden bara rusar iväg och visserligen hinner jag njuta ordentligt av den under tiden men samtidigt trivs jag så bra så jag skulle vilja få den att röra sig lite mer i slow motion, vilka bekymmer jag har ;-) Jag behöver faktiskt inte anstränga mig så mycket för att bara se det positiva i mitt liv, eftersom våren bara kommer flyga förbi så är sommaren snart här och det ser jag fram emot sjukt mycket också.
Fast just nu vill jag faktiskt frysa tiden för jag håller på att avlider när jag tänker på att det är onsdag imorgon. Det är CL då och jag ser inte fram emot det alls. Har ingen bra känsla och kommer gråta ut i kudden när matchen är slut kan jag tänka. KOmmer bli jobbigt för mitt real-hjärta framöver då det här är månaden när allt kan vara över. CL-äventyret kan va slut (eller det avgörs väl på riktigt (iaf åttondelen) den 5/3 men ändå), spanska cupen kan vara slut, och ligan är ju redan körd... Jag vågar knappt ha minsta lilla hopp i kroppen.
Nä nu ska jag fortsätta slappa och njuta av nätet, tanken var att jag skulle träna lite idag men jag som typiskt nog sa att jag kände mig frisk som en nötkärna igår vaknade självklart med halsont idag och har känt mig allt annat än pigg och kry idag. Ska inte klaga allt för mycket men jag tycker att jag är berättigad att bara ta det lugnt ikväll.
Kommentarer
Trackback
