Tänker inte ropa hej
Jag har varit inte frisk i två veckor nu, varav jag nästan klassat mig själv som sjuk den senaste veckan och många gånger under den här tiden har jag varit väldigt optimistisk och trott att jag inte ska bli sjuk eller att jag ska bli frisk. Igår var värsta kvällen hittills men jag kunde ju trösta mig själv med att veckan var över och att jag faktiskt är ledig nu. Den här veckan har jag nästan dubblat dosen febernedsättande piller jag har stoppat i mig i mitt liv men så har jag nog inte haft så hög feber i mitt vuxna liv heller och nog aldrig så här många dagar i rad heller.
Jag vet att jag borde ha stannat hemma från jobbet men trots att allt mitt förnuft säger att jag ska göra det går det bara inte. Den här veckan var det främst vår teater som fick mig att vägra och jag säger mig själv att nästa gång ska jag strunta i matchen, jobbet eller vad det än kan vara inplanerat och jag hoppas innerligt att jag ska ha lärt mig en läxa den här gången. Jag har tidigare kunnat spela matcher, jobbat eller gjort det där andra utan att ha förvärrat situationen speciellt mycket , dock inte denna gång och förhoppningsvis kommer jag ihåg det om jag blir dålig någon annan gång.
Idag har jag bara legat i soffan och det tänker jag fortsätta med. Jag har nästan ingen feber men jag har varit relativt feberfri på dagarna i veckan, det är bara kvällarna och nätterna som varit febertoppade. Halsen gör äntligen inte speciellt ont längre men näsan är täppt och rinner om vartannat och ibland drabbas jag av hemska hostattacker. Så nu hoppas jag (men tror och räknar inte med det) på att bli frisk så jag kan njuta av mitt sportlov riktigt ordentligt.
Teatern då, vi har haft Astrid Lindgren tema på jobbet i några veckor och eftersom eleverna gärna ville satte vi upp ett litet skådespel. Igår hade vi genrep och spelade upp teatern för de andra F1-Klasserna och på eftermiddagen kom familjerna och fick se på. Det gick helt fantastiskt bra, eleverna var SÅ otroligt duktiga. Jag blev så rörd så jag nästan började gråta. Det var helt klart ett perfekt sätt att fira in lovet, synd bara att jag inte mådde helt bra.
Jag vet att jag borde ha stannat hemma från jobbet men trots att allt mitt förnuft säger att jag ska göra det går det bara inte. Den här veckan var det främst vår teater som fick mig att vägra och jag säger mig själv att nästa gång ska jag strunta i matchen, jobbet eller vad det än kan vara inplanerat och jag hoppas innerligt att jag ska ha lärt mig en läxa den här gången. Jag har tidigare kunnat spela matcher, jobbat eller gjort det där andra utan att ha förvärrat situationen speciellt mycket , dock inte denna gång och förhoppningsvis kommer jag ihåg det om jag blir dålig någon annan gång.
Idag har jag bara legat i soffan och det tänker jag fortsätta med. Jag har nästan ingen feber men jag har varit relativt feberfri på dagarna i veckan, det är bara kvällarna och nätterna som varit febertoppade. Halsen gör äntligen inte speciellt ont längre men näsan är täppt och rinner om vartannat och ibland drabbas jag av hemska hostattacker. Så nu hoppas jag (men tror och räknar inte med det) på att bli frisk så jag kan njuta av mitt sportlov riktigt ordentligt.
Teatern då, vi har haft Astrid Lindgren tema på jobbet i några veckor och eftersom eleverna gärna ville satte vi upp ett litet skådespel. Igår hade vi genrep och spelade upp teatern för de andra F1-Klasserna och på eftermiddagen kom familjerna och fick se på. Det gick helt fantastiskt bra, eleverna var SÅ otroligt duktiga. Jag blev så rörd så jag nästan började gråta. Det var helt klart ett perfekt sätt att fira in lovet, synd bara att jag inte mådde helt bra.
Kommentarer
Trackback
