Träna eller inte träna
Jag pratade med mamma i tisdags. När jag berättade om hur jag mått och hur jag mådde blev hon nästan orolig vilket gjorde mig väldigt orolig. Hon är den som alltid viftat undan alla sjukdomar. Hon är främsta anledningen till att jag är så skeptisk mot medicin, piller och sjukdomar över huvudtaget. Mina föräldrar brukade sällan vara sjuka och än mer sällan klaga över hur de mådde. Jag har knappt varit sjuk själv och lite beror det nog på att jag inte tilläts vara sjuk. Det låter hemskt jag vet men det är faktiskt bara positivt. Var jag sjuk blev jag såklart omhändertagen och fick vara just det men däremot lyssnades det absolut inte på gnäll och allt mående mittemellan och då lär man sig ju att inte gnälla och bry sig så mycket om det där som inte är tipptopp. Jag är övertygad om att det har härdat mig och det är jag glad över. Det som gjorde mig väldigt oroad var som sagt att hon blev oroad. Hon frågade tom om jag har en husläkare. Det har jag ingen aning om och har iaf inte besökt någon på mååånga år. Jag som tyckte att det hade varit konstigt att just jag hade haft feber i över en vecka fick lära mig att det har tydligen inte normala människor heller. De flesta brukar tydligen rekommendera läkarbesök om febern sitter i i mer än tre dagar men mamma sa att hon nog tyckte man kunde vänta en vecka. Jag hade haft det i en vecka och en dag. Men när vi pratade vidare bestämde vi oss för att vi kunde vänta lite till eftersom jag bara har haft hög feber några av dessa dagar och faktiskt jobbat fyra av dagarna. Men skulle jag inte vara feberfri idag tyckte hon jag skulle gå till läkaren. Igår hade jag inte mycket feber alls men jag var heller inte nere på normaltemperatur. Jag har ont i nästan hela kroppen och främst huvudet som exploderar varje gång jag hostar, men det tror jag faktiskt främst är för att jag aldrig har hostat så mycket som nu och att kroppen gör ont är nog för att jag varit så stilla så länge. Igår hade jag likt i måndags iaf lite energi till att röra mig. Så jag orkade laga mat och städa lite. Idag vaknade jag som vanligt med halsont men när jag tog tempen var den för första gången där den brukar vara på mig som frisk, den visade 36,3. Så skönt! Och jag känner mig faktiskt mycket piggare. Men jag är snuvig och täppt om vartannat och hostar en del. Halsen gör inte så ont längre, det går över efter 1-2 timmar efter att jag vaknat. Så nu är frågan om jag ska träna eller inte :-)
Jag tror det skulle göra min kropp gott, om vi ser till själva stelheten och ömheten i nacke och rygg. Men jag lovade mig själv i fredags kväll att lyssna betydligt bättre på min kropp och inte träna och jobba i fortsättningen när jag är sjuk. Jag diskuterade faktiskt saken med min egna sjukskötare innan han gick till jobbet och han var inte helt negativt inställd först. Men när vi hade gått upp och jag satt och snörvlade och hostade en del i soffan sa han att jag är nog inte så frisk ändå :-( Hmm ska fundera lite till, går jag ner kommer jag ta det väldigt lugnt iaf så kan jag ju kompromissa kanske...
Jag är iaf sjukt glad att det verkar (peppar peppar ta i trä) som att det är på väg bort och att jag då slipper någon antibiotikakur. Det är ju bland det värsta jag vet i medicinväg även om jag såklart ser fördelarna med det också. Mamma har skrämt upp mig rejält när det gäller antibiotika och multiresistenta bakterier och det gjorde inte saken bättre när jag var tillsammans med en kille förut vars familj har superkoll på allt med hälsa, äter typ allt organiskt och är djupt insatta i medicinens värld och berättade för mig att det tar minst tre år för kroppens egna immunförsvar att återhämta sig efter en antibiotikakur. Det är ju toppen att den slår ut de bakterier som kroppen inte klarar av på egen hand att bekämpa, det är ju väldigt synd att den slår ut mängder av viktiga och bra bakterier som kroppen behöver för att stå emot andra sjukdomar. Aja ibland är det nödvändigt det vet jag men jag blir faktiskt fruktansvärt irriterad när jag tänker på hur slarvigt det har skrivits ut olika penicillin genom historien. Att man inte alltid skickar på odling och ser efter att man verkligen ger rätt antibiotika istället för att ta den som det i 90% av fallen brukar röra sig om.
Jag tror det skulle göra min kropp gott, om vi ser till själva stelheten och ömheten i nacke och rygg. Men jag lovade mig själv i fredags kväll att lyssna betydligt bättre på min kropp och inte träna och jobba i fortsättningen när jag är sjuk. Jag diskuterade faktiskt saken med min egna sjukskötare innan han gick till jobbet och han var inte helt negativt inställd först. Men när vi hade gått upp och jag satt och snörvlade och hostade en del i soffan sa han att jag är nog inte så frisk ändå :-( Hmm ska fundera lite till, går jag ner kommer jag ta det väldigt lugnt iaf så kan jag ju kompromissa kanske...
Jag är iaf sjukt glad att det verkar (peppar peppar ta i trä) som att det är på väg bort och att jag då slipper någon antibiotikakur. Det är ju bland det värsta jag vet i medicinväg även om jag såklart ser fördelarna med det också. Mamma har skrämt upp mig rejält när det gäller antibiotika och multiresistenta bakterier och det gjorde inte saken bättre när jag var tillsammans med en kille förut vars familj har superkoll på allt med hälsa, äter typ allt organiskt och är djupt insatta i medicinens värld och berättade för mig att det tar minst tre år för kroppens egna immunförsvar att återhämta sig efter en antibiotikakur. Det är ju toppen att den slår ut de bakterier som kroppen inte klarar av på egen hand att bekämpa, det är ju väldigt synd att den slår ut mängder av viktiga och bra bakterier som kroppen behöver för att stå emot andra sjukdomar. Aja ibland är det nödvändigt det vet jag men jag blir faktiskt fruktansvärt irriterad när jag tänker på hur slarvigt det har skrivits ut olika penicillin genom historien. Att man inte alltid skickar på odling och ser efter att man verkligen ger rätt antibiotika istället för att ta den som det i 90% av fallen brukar röra sig om.
Kommentarer
Trackback
