Större än ord

Ända sen det fantastiskt underbara hände i söndags har jag haft stor lust att bara skrika ut alla mina positiva känslor men jag fastnar alltid så fort jag ska försöka börja för det går helt enkelt inte att beskriva. Så stort, underbart, härligt, fantastiskt och ofattbart.

Det enda som jag är ledsen över är att Raul inte fick uppleva det som spelare, men jag kan tänka mig att han ändå är lika lycklig som jag gånger 1000 så det känns rätt bra ändå.

Jag ser Casillas och Ramos framför mig och blir bara lycklig. I halvtid i söndags tror jag bestämt att jag bestämde mig för att sluta se på fotboll men det tar jag tillbaka. Nu såhär när vm är slut känner jag verkligen att jag saknar något och jag kan knappt bärga mig inför nästa säsong med mitt älskade real. Synd bara att Barcelona kommer bli livsfarliga med David Villa i spetsen. Tur att jag har en del att göra innan säsongen börjar och tur att jag kommer få göra och vara med om en del del skoj den närmsta tiden.

Tre dagar kvar till semestern!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0