Katarina Pettersson

Igår somnade jag med ett brett leende på läpparna och idag vaknade jag med ett lika stort. Tänk vad fantastiskt det kan vara när man är real-supporter. Jag var helt säker på förlust på förhand igår, ändå var jag sjukt nervös. Jag älskar att få se Casillas i mål men då är det helt plötsligt som att matchen är tusen gånger viktigare än när Lopez gör det, för mig är det nästan lika viktigt att Casillas ses som den bäste som att laget tar en copa del rey-titel. Det kanske man inte ska erkänna som real-supporter, jag ska väl hålla lagets främsta varmast om hjärtat och inte individuella prestationer så högt.
Kvartsfinalen förra veckan då vi hade ett bra utgångsläge (3-0) är nog den värsta matchen jag varit med om på länge. Jag var helt övertygad om förlust då med, det kändes helt omöjligt för real att ens hålla i bollen och än mindre att stoppa motståndarna från att göra mål. Det blev ju inte direkt bättre av att man såg på spelarna att de typ kände likadant, eller iaf agerade helt fruktansvärt mycket under deras normala nivå. Igår var det nästan lika jobbigt fast men en betydande och härlig skillnad. Hela laget kändes supertaggat och bergssäkert framförallt i defensiven.
Real började bra och fick efter bara typ 11 minuter drömstarten på matchen. De hade ett kontringsläge och dimaria som faktiskt varit grym på sista tiden gjorde mål, barca såg lite klena ut i försvaret och Pinto borde väl ha kunnat stoppa bollen kan man tycka men oj så glad jag blev och så skönt det kändes. Efter målet var det som att klockan stannade. Så fort real leder så är det som att varje sekund blir till en timme typ. Igår efter Bales mål och det var typ fem minuter kvar av ordinarie matchtiden kändes det nästan som att klockan gick baklänges.
1-0 kändes såklart skönt och bra och plötsligt var det som att jag faktiskt förstod att det fanns lite hopp. Men man vet ju att Barcelona är Barcelona, inte bara ett riktigt bra lag (även om de numera absolut inte kommer upp i sin höga standard om man se till de senaste åren) utan också ett lag med ofantligt mycket tur och även för det mesta en domare som gärna spär på den där turen. Barcelona hade bollen för det mesta såklart men utan att det kändes speciellt farligt egentligen. Trots att det inte kändes så farligt nu i efterhand så kunde jag knappt andas så fort bollen var på vår planhalva såklart för man vet ju aldrig, men det var ju himla skönt att de knappt skapade något alls och att våra killar slet som djur i försvaret. Vilket jobb backlinjen gjorde men mittfältarna var faktiskt ännu mer avgörande tycker jag, för det var oftast de som snodde bollen och kunde starta omställningar. Faktiskt så snodde vi bollen en hel del. Det är det första tecknet som visar att Barcelona inte är vad det en gång var, igår kunde vi flera gånger kliva in och bestämt roffa åt oss bollen. Måste ju säga att jag tycker domaren gjorde ett bra jobb igår, bästa domarinsatsen någonsin på ett el classico kanske. Han blåste knappt för något alls och det föredrar jag klart och tror att real vinner på i längden då Barca har så många spelare som söker frisparkar och inte spelar lika fysiskt som real. Real fick definitivt inga frisparkar och vithjärtad som jag är tycker jag såklart att många gånger borde de fått det men barca hade också några lägen där de kanske borde fått frispark och hellre missar jag några frisparkar åt vårt håll för att slippa se neymar mfl lyckas med sina pinsamma men ofta lättförtjänta frisparkar. Måste dock också påpeka att visst kan jag tycka att i de flesta fall skulle domarna blåsa frispark istället för mål vid reals bortdömda mål men ser man till vilken nivå spelarna i resten av matchen tilläts kliva in med kropp så kunde domaren lätt ha släppt det läget och låtit real få 2-0 istället, som tur var gick det vägen tillslut ändå. Nu kom jag ifrån matchbilden lite, så vi kunde sno en del bollar och ställa om snabbt och då visade verkligen Barcelona upp en grym svaghet som jag inte tycker har varit alls så tydlig tidigare när vi mött dem. Det fanns sjukt stora ytor och hade vi bara varit noggrannare i de lägena borde vi gjort flera mål och skapat många fler vassa målchanser men istället slarvade vi en del med passarna och avsluten så Barcelona trots katastrofala positioner kunde rädda upp situationerna.
Trots att klockan gick plågsamt långsamt och det egentligen såg ut som att real kontrollerade matchen rätt ordentligt så skulle Barca såklart ändå få in en boll. Pepe gör ett misstag i matchen och det resulterar direkt i ett mål, otagbart för Casillas med en snygg nick på en bra hörna. Det var precis efter att vi hade fått vårt andra mål bortdömt och det kändes så fruktansvärt orättvist och fruktansvärt. Barcelona får såklart ny energi av målet och pressar på en del dock utan att skapa speciellt mycket. Men så från ingenstans kliver Bale fram och gör en helt vansinnig löpning och tunnlar pinto och vi har återigen ledningen i matchen. Det är nog ett av de sjukaste och härligaste målen jag har sett. Han knuffas av planen några meter men hinner ändå klart förbi sin försvarare, galet bra. I Ronaldos saknad trodde jag faktiskt inte vi skulle kunna göra två mål men de andra spelarna i laget klev verkligen fram när det behövdes. Typ direkt efter skapar Barcelona egentligen sin enda målchans i spelet på hela matchen och Neymar blir helt ensam mot casillas. Jag var säker på mål och började typ gråta innan bollen träffar stenhårt i stolpen och sen direkt till casillas härliga famn. Tredje tecknet på att Barcelona inte är lika bra längre är att de skapar färre farliga chanser och kanske framförallt att det inte alls lika ofta sätter de chanser de skapar. Fjärde grejen är det mentala, de ser inte alls lika glada och taggade ut längre. Kanske är de lite mätta efter alla framgångar eller så lyckas inte nuvarande tränaren plocka fram det lilla sista från dem eller något helt annat men de som var såg så starka och oslagbara ut för några år sedan ser ganska frustrerade och viljelösa ut. Femte tecknet är Messi, han är en skugga av sig själv vilket också syns på kroppsspråk och hur han frustrerat klagar på domaren i situationer han inte skulle ha gjort det tidigare. Äntligen blåste domaren av matchen och titeln var ett faktum. Jag är så glad och tacksam över den, och jag är framförallt så glad att laget fick höja pokalen till skyn och fira sin titel, de har slitit så hårt och haft oförtjänta motgångar och är så värda det här. Jag älskar att Casillas får ta emot den som kapten i sitt lag. Det är verkligen hans lag, och eftersom han är den han och laget annars består av massa underbara fotbollsspelare så är det verkligen ett LAG det handlar om. Det enda jag kan önska är egentligen att Raul hade fått vara kvar och vara en del av detta underbara lag. Några av hans år på toppen så var det tyvärr ingen bra sammanplockning av spelare och inte heller lyckades ledning eller ledare få ihop det till ett riktigt lag. Det finns så mycket glädje och vilja i det här laget och man ser verkligen sammanhållningen stråla om dem, det är det som gör att det igår var vi som vann och inte Barcelona. Å vad jag ska njuta av det här!