Snart match

Jag borde packa ihop allt jag ska ha med och börja traska mot hallen snart. Jag vill se herrarnas match som börjar två. Tanken är att jag ska gå så inte min cykel eller bil blir stående där och på något sätt måste hämtas någon gång framöver. Men jag får se hur mycket klockan blir och framförallt hur mycket packning det blir. Jag köpte nya handbollsskor igår så två par inneskor blir det iaf att bära på, och sen så vill jag nog ha kameran med, ombyte och duschgrejer och så ska jag även ta med vin. Så det kanske blir för tungt för att jag ska palla att gå.
Jag ser fram emot matchen och börjar bli väldigt nervös. Jag hoppas ju att vi inte ska förlora med lika mycket den här matchen som vi gjort alla andra. Det som känns tråkigast och jobbigast är att det är något fel på mitt vänsterben. Jag vet inte riktigt vad och speciellt besvärad över det borde jag inte vara för det gör inte direkt så värst ont utan känns mest bara obehagligt och konstigt. Jag tror problemet ligger i höften men jag vet inte riktigt ur jag ska bli kvitt det. Jag har känt av det de senaste veckorna och tycker att det blir värre och värre. Men när jag är ordentligt varm brukar det inte kännas när jag spelar iaf. Jag är mest orolig att det ska bli något ordentligt fel på det, för knäna känns inte hundra heller, väldigt instabila och skumma ibland. Och när jag trycker i lite mer för att få fart på benen hugger det till lite lätt vilket gör att jag blir rädd att det ska hugga till rejält och jag ska få en bristning eller sträckning eller nått. Men än så länge har det som sagt inte varit någon fara. Å andra sidan har jag inte känt av det utanför handbollsplanen tidigare heller vilket jag gjort de senaste dagarna. Jag känner av det när jag använder vänster fot till kopplingen när jag kör bil, så fort jag lägger vikten på vänster ben gör det lite ont och jag kan varken sträcka ut eller lyfta på benet ordentligt. Men men det blir till att värma ordentligt som sagt och hoppas på det bästa.
Insåg precis att jag inte ätit gröten än som jag planerat att göra så jag tror det blir till att ta bilen ner ändå... Kanske mitt lata undermedvetna som "glömt" bort det. Å andra sidan kastar jag i mig frukosten nu och packar lite snabbt så hinner jag nog ändå...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0