Katarina Pettersson

Flyget har kommit iväg från Erbil med bara några minuters försening och jag hoppas verkligen att min babe är med så vi får träffas om några timmar. Jag tänkte städa lite så han känner sig välkommen, kanske hinner jag också plocka fram adventsljusstakarna och sen åker jag till arlanda. Jag tror att han har haft en häftig och spännande resa, det ska bli väldigt intressant att höra om allt han har fått uppleva. I framtiden vet jag inte om jag släpper iväg honom på något liknande, tycker bättre om att ha honom i närheten.
Jag åkte tidigt från jobbet idag, tror nästan jag lyckades komma ifrån vid halv tre. Tanken var att jag skulle skynda hem och hinna sova i några timmar innan träningen. Det var en bra plan men självklart skulle jag känna mig superpigg och somnade inte förrän lite mer än en timme innan träningen. Aja lite energi kanske jag lyckades lagra i kroppen så jag överlever morgondagen. Jag jobbar ju och tråkigt nog jobbar Kjell natt sen, och på lördag är ju jag borta hela dagen på handboll så det är typ i natt vi kan träffas, så sömn blir nog bortprioriterat. Jag vill mycket hellre höra om alla liv han räddat, hur det var att träffa generaler, hälsoministern och hur det kändes att krigslarmet gick igång. Sova kan jag göra hela kvällen i morgon när han är på jobbet.
Nä om jag skulle göra mig iordning och städa lite då...