Katarina Pettersson

Jag tycker att jag är ganska bra på det här, som lärare är det helt klart en förmåga man hela tiden utvecklar men jag försöker att förbättra denna förmåga på ett personligt och privat plan också. Att jag gör det är helt och hållet egoistiskt baserat eftersom jag vet att det är jag som vinner på det.

 

Idag efter jobbet kom jag ut till cykeln och reagerade inte egentligen men den stod väldigt snett i stället. Det första jag la märke till när jag skulle låsa upp den var att pakethållaren verkade ha gått sönder, det var då jag la märke till hur snett den stod och hann i stort sett bara tänka hoppas verkligen inte något är fel på hjulet och spanade ner mot bakhjulet som var helt tömt på luft, vilket även framhjulet var. Lite ilska och "åh vad synd det är om mig" tänk kom men efter en sekund trängde jag undan dom tankarna och var istället nästan glad över att jag inte hade bråttom idag. Det hade ju varit jobbigt om jag hade en tid att passa som många andra dagar och sen tänkte jag också på vad bra att det här händer när jag faktiskt inte är i akut behov av cykeln till skillnad från om det hänt för ett år sedan. Jag kan ju lika gärna ta bilen till jobbet, den möjligheten har jag verkligen inte haft speciellt länge i förhållande till hur länge jag tagit mig till och från jobbet med cykel. Det är klart att jag tycker att det är drygt att det har hänt men det är inte direkt så att negativa tankar och känslor kan få det ogjort så jag kan lika gärna acceptera att det har hänt och passa på att vara glad över det jag haft och faktiskt har. Tänk så mycket skönare det var att promenera hem lite lagom glad istället för ledsen och arg. Det tog nästan fyrtio minuter att gå hem, ska tillägga att det var i väldigt behaglig fart, så jag skippade faktiskt mitt inplanerade pass på crosstrainern.

 

Idag på eftermiddagen var det kurs på jobbet och jag fick en väldigt glad överraskning när vi fick besök av föredetta kollegor till mig som jag inte visste skulle på samma kurs. Det var så kul att se saknade personer igen och få höra hur det var med dem. Lite ledsen blir jag över att de inte verkar ha fått det lugnare hos sig för jag hade hoppats att det skulle ha landat lite vid det här laget och kunnat bli bättre för personalen. Mycket glad blir jag när jag ständigt får bekräftat för mig vilket bra beslut det var för mig att byta jobb. 

 

Nu väntar jag på att herren i huset ska komma hem med hamburgerbröd så vi kan slå på grillen. Jag börjar bli hungrig men jobbet verkar dra ut på tiden idag. Hoppas inte för mycket för ska jag kunna sträckse några avsnitt av game of thrones måste jag börja snart om jag inte ska sova genom de sista.

 

Imorgon är det träning med tinna som gäller och sedan studentfirande. Jag kan verkligen inte förstå att det är tio år sedan det var jag som stod där. Jag tyckte ganska bra om skolan och var väldigt tudelad inför studenten. Jag visste att livet inte skulle bli detsamma efteråt och vissa saker såg jag fram emot medan andra tog emot en aning. Jag älskar mitt liv idag men jag kan absolut tänka tillbaka och sakna den tid som varit. Funderade ett slag på om jag skulle hitta en studentbild från min tid och tänkte att den externa hårddisken med alla bilder står ju för en gångs skull precis brevid mig men i nästa sekund insåg jag ju meningslösheten med att titta på den för när jag tog studenten var det analoga bilder som gällde, iaf för min del :-)