Katarina Pettersson

Blä säger jag bara. Fast den här gången var det faktiskt inte riktigt lika hemskt som det brukar vara, det var snabbt övergående. Nu mår jag ganska bra så jag tänker gå till jobbet imorgon. I lördags spelade vi match mot westermalm. Vi förlorade med två bollar vilket känns fruktansvärt surt. Särskilt om vi kommer åka ur tvåan pga det. Det är så irriterande att vi aldrig kan ställa upp med vårt "bästa" lag. Ser man på den här säsongen och dess a-lagsspelare så tror jag nog att vi kan säga att vi är/var tio+två stycken, jag, Anna, Lovi, Kicki, Tinna, Linnea, Mirre, Alex, Maria, Disa Jenny och sarah. Sen tillkommer det ju någon här och var och som tur är har vi ju kunnat låna in några a-tjejer. Det är inte speciellt många om alla för det mesta skulle kunna vara med som det verkar vara i de flesta andra lag. Det är ju väldans tur att våra coopare är så himlans bra på att ställa upp och byter bort sina tider så de inte missar matcher pga jobbet. Alex var väl med ungefär tre matcher innan hon skadade sig, även stackars Disa har ju varit tyngd av skada till och från. Linnea missade ju en hel del matcher pga jobbet och även mirre har svårt att välja match före jobb. Att sedan tre av dessa missar i stort sett hela vårsäsongen gör det ju inte så mycket lättare, då är vi ju plötsligt bara åtta stycken om alla kan vara med och det kommer väl knappast hända många matcher om man säger så... Mot hk var det fem+en som kunde vara med (Disa, Anna, jag, Kicki, Maria och Sarah) mot Strand var det faktiskt hela sex+två (Jag, Anna, Kicki, Jenny, Maria, Disa, Lovi och Sarah). MotWestermalm i helgen var det fem+två (jag, Anna, Jenny, Maria, Disa, lovi och Sarah). Med tanke på att träningsnärvaron ser ännu värre ut än matchnärvaron är det faktiskt inte konstigt alls att vi inte blir bättre och det är ju faktiskt inte konstigt att vi inte vinner matcher. Tänker man dessutom på att vi inte har en enda super-utespelare som kan avgöra en match på egen hand och levererar varje match är det faktiskt inte illa av oss att ha lyckats skrapa ihop så mycket poäng som vi faktiskt har. Tänker man också på att vi inte kan spela anfallshandboll och ibland är på tok för snälla bakåt och är rätt värdelösa allihopa så är det ett under att vi lyckats vinna en enda match.
På lördag möter vi Sifen och det känns som en väldigt viktig match. Än så länge vet jag faktiskt ingen som missar matchen (av vi som är kvar i Sverige alltså ;-)) och skulle det faktiskt vara så och alla dessutom skulle kunna göra en relativt bra match tror jag vi har ganska hyfsade chanser att vinna. Det är inte omöjligt iaf. Enköping vann mot sifen i helgen och det känns ju som om de kommer plocka några poäng till för så dåliga tycker jag inte att de var, vi har mött sämre lag i serien i min mening iaf. Tror alfta, avesta och även kanske vassunda kan tappa poäng mot enköping. Avesta lär ju gå om oss i helgen (om inte vi lyckas vinna med mycket mot sifen såklart) för de möter hk, som jag anser är det klart sämsta laget. Alfta är bara ett poäng bakom oss och har en del matcher som de kan plocka poäng mot, oss bla. Men man vet ju aldrig.
Jag är inte säker på att vi har nått lag nästa år, och inte på om jag vill spela i div. 2 men jag vet att jag inte vill att vi ska åka ur. Det är ju som att förlora alla matcher omigen typ. 

Efter matchen blev det deppmiddag och tröstätande för hela slanten. Jag och anna lagade supergod mat, köttet var utsökt. Jag har varit rätt duktig på sista tiden och faktiskt inte ätit så mycket onyttigt det här året men det kan jag ju lugnt säga att jag tog igen i helgen. För på lördagen blev det pringles, ostbågar och kladdkaka med grädde. Jag orkade dock inte äta upp riktigt allt eftersom jag åt mig väldigt mätt på den goda maten men en hel del slank ner också faktiskt, mer än jag trodde på förhand. Och resten åt jag upp på söndagen - kanske inte så konstigt att jag blev magsjuk. Fast det är jag säker på att det inte hade med saken och göra för så där har jag ju hållt på och ätit hela mitt liv och aldrig reagerat på förrut.

På söndagen hade killarna match mot skånela. När vi kom till samlingen fick vi höra att vi saknade tre niometersspelare. Jobbig information när jag på förhand trodde det skulle bli en riktigt tuff match. Det blev det, vi spelade okej i första och i halvtid stod det 11-11, i andra gick det dock åt h-vete och vi förlorade stort. Vi blandar och ger verkligen och är det något jag hoppas på inför nästa år så är det att vi ska få bra stabilitet och en MYCKET högre lägstanivå. Idag håller underbara Lovi träningen själv för första gången, bra träning inför torsdag då jag ska på begravning istället för handboll och de nästan två veckorna som jag är i Thailand.

Sedan var det dags för veckans höjdpunkt, iaf en av dem. Jag och Lovi åkte och kollade på Skånela som mötte trean i tabellen. Filip var superduktig och skånela vann, superkul :-). Publiken var nästan lika tokiga som de i Rimbo och jag och Lovi kände oss inte riktigt hemma men det var väldigt kul att se matchen. Jag är dock väldigt besviken på prisutdelningen av matchens prestation, det var klart Filips skruv som var det snyggaste på hela matchen, KLART! Han kom på vänsterkanten i en rätt snäv vinkel och alla trodde att han missade målet eftersom han la den utanför målet vid närmaste stolpen, men helt plötsligt var bollen ändå i mål, riktigt handbollsgodis och det var härligt att se hans målfirande. det var ett vädligt viktigt mål dessutom. Vi stannade även kvar och fick se en jämn match mellan ettan och tvåan i damernas etta. Jag blev inte ett dugg imponerad men det ser väl värre ut från läktaren än vad det känns på planen. Skånela hade en klart duktig spelare men även hon blandade och gav en del, brände bland annat flera kontringar som hon nog grämer sig över en del eftersom de förlorade med en boll. Lidingö spelade ibland bra och ibland katastrofalt, deras anfallsspel liknade vårat ibland - krampaktigt och panikslaget och helt stillastående. Aja skulle vi varit något utav lagen på planens motståndare skulle vi såklart få råpisk men ändå det är ju ändå lag med bra tränare, en stor trupp av seriösa spelare, typ fyra träningar i veckan, och säkert hundra andra bra saker så jag hade förväntat mig nått bättre faktiskt.