Två vinster, ska det bli en till?
I fredags var jag dödstrött hela dagen och eftersom hela fritidligan tittade på film i mitt klassrum fick jag en bra anledning att faktiskt gå ifrån jobbet så jag kom hem redan vid halv fyra. Hade med mig en del hem att jobba med men jag fastnade i soffan istället. Var smått fashinerad över att jag fortfarande var vaken när klockan var 19.30 men det kan inte ha dröjt länge efter det som jag somnade. Vaknade till vid tolv och övervägde att gå upp men valde att somna om istället och sov som en stock till klockan fyra. Sen var det till att ladda inför matchen. Den där matchen som jag hade haft en lite läskigt men ändå härligt bra känsla inför. Främsta anledningen att jag hade en bra känsla var nog att vi för första gången på länge skulle ha med oss "a-lagsspelare" så det räcker till en full uppställning. Sen så kände jag att sifen nog inte är i så värst bra form och att de troligtvis inte skulle ha ett så giftigt lag. Jag hann dock bli rätt seg innan det var dags för match och sista halvtimmen innan mina snälla vänner kom och hämtade mig hann jag säkert tänka hundra gånger att jag inte ville spela, den där superbra känslan försvann iaf på sätt och vis då. Men iväg bar det och vi fick trevligt sällskap av Filip och då kan man ju inte annat än att tagga till lite extra.
Vi började rätt bra, de spelade utgrupperat försvar vilket jag föredrar (iaf så länge de inte är grymma på det vilket sifen inte var). Vi spelade också 3-2-1 och jag tycker det funkade ganska bra, iaf när vi pratat igenom hur vi skulle göra när de gjorde sin övergång. Matchen var väldigt jämn, egentligen hela matchen men det kändes som om vi hade övertaget hela tiden, vilket vi nästan hade om man ser till resultattavlan. Det var en stund i andra när jag befarade att de skulle gå förbi och vinna men vi bet ifrån och släppte inte förbi dem. I slutet kunde vi tom dra ifrån och vinna rätt komfortabelt och det var väldigt skönt måste jag säga. Superskönt med en vinst, var ju ett tag sen nu och förhoppningsvis gör det här att vi har goda chanser att hålla oss kvar i div. 2. Efteråt tittade vi på herrarnas match. Sifen vann men matchen var jämnare än jag förväntat mig så det var kul.
Flera nätter i rad har jag drömt att jag cyklar på helt torra och vårhärliga vägar. Jag har egentligen inte speciellt mycket emot snön och den här veckan har det ju inte varit jobbigt kallt heller så jag längtar faktistk inte ihjäl mig efter våren (kan ju bero lite på att jag tror att jag snart kommer få en del sol och sommar). Men av någon anledning har jag ändå drömt om vårvägar och varit väldigt lycklig över hur lätt cykeln rullar fram. I morse när det var dags att cykla till killarnas samling insåg jag att marken fortfarande är täckt av snö, men faktiskt fick jag verkligen vårkänsla när jag klev utanför dörren, för solen värmde en aning och snön smälte sakteligen. Till min förtjusning kunde jag dessutom växla för första gången på länge :-)
Matchen var i ösmo, jag var faktiskt duktig och jobbade både på vägen dit och på vägen hem, då behöver jag ju inte ha så dåligt samvete för att jag inte gjorde det i fredags.
Matchen då. Hemma vann vi ju enkelt mot Ösmo, med 26-7 kanske men ändå så blir man ju lite nervös. Vi pratade innan om att vi skulle ha hög intensitet hela tiden. Vi skulle börja med 6-0, gå ut på 5-1 vid utvisningar och köra med snabbare byten än vi gjort tidigare. Ösmo tog ledningen men det kändes ändå direkt som om vi var det bättre laget, vi skapade bra chanser direkt men missade dem. Så fortsatte det framförallt resten av halvleken men även i andra missade vi en del givna lägen. Vet inte hur många insida stolpe-ut vi hade idag. Jag är riktigt nöjd med första halvlek förutom just alla missade lägen. Framförallt försvaret är jag nöjd med. De jobbade hela tiden och snackade bra, snodde en del bollar och samarbetade bra. I första halvlek släppte vi in två bollar, jag tyckte att det var väldigt bra försvarsspel men kände också att det kanske var till stor del pga motståndet. Eftersom vi hade lyckats sno en del bollar när vi körde 5-1 och även 6-0 bestämde jag att vi skulle köra 3-2-1 i andra. Det gick dock inte alls. Tror egentligen inte att det berodde supermycket på att det var just 3-2-1, men dels kom ösmo-spelarna i bättre fart i andra men framförallt så var vi mer stillastående. Skulle vi spelat bra 3-2-1, att alla höll sina positioner bra och jobbade intensivt i fötterna hade det säkert gått bra men det gjorde vi inte. Så vi backade ner igen efter några minuter men då fungerade inte 6-0 heller. Efter ett tag såg det bättre ut och även om vi släppte in en del onödiga mål även i slutet av andra halvlek såg det iaf lite bättre ut igen. Vi gjorde några fler mål i andra även om vi missade en hel del bra lägen även i andra. Det jag är nöjd med i anfallsspelet är att vi faktiskt hade riktigt bra tryck i uppspelet flera gånger vilket gav utdelning samt att vi fick till flera bra enkla samarbeten mellan två spelare som också gav utdelning. Oftast var det kanten som stegade riktigt bra, fick på sig två spelare och släppte vidare till nian som kom i bra fart, rakt in i luckan. Det händer faktiskt oftare och oftare och det är fler och fler i laget som lyckas med detta vilket är kul. Sen att vi borde göra det ännu oftare är en annan sak men det skulle ju vara jobbigt om man någon gång var helt nöjd, jag menar det kan ju alltid bli bättre...
Nu sitter jag och väntar på att reals match ska börja. Det känns som om det var evigheter sen jag såg dem spela sist men det var ju bara en vecka och en dag sen. Det är konstigt hur tiden kan gå så otroligt fort men ändå kännas som att den nästan står still ibland.
Jag har varit på middag hemma hos mamma idag. Hon håller på att föra över våra gamla vhs-band från när vi var små till datorn och idag hade jag med min externa hårddisk så jag kunde sno dem hon redan fört över. Vi tittade i några sekunder på ett klipp från när min storasyster sitter vid köksbordet och ska sjunga en sång. Vi tittade bara i några sekunder och man kan ju såklart inte låta bli att skratta, vilket inte helena kunde heller men det som gjorde att jag och mamma inte kunde sluta skratta var att hon gjorde precis samma rörelse på bandet som i verkligheten sisådär 21 år senare. Hon började nämligen skratta på bandet när hon sjungit de första orden och böjde då ner huvudet , precis innan hon gjorde det på bandet gjorde hon det i verkligheten så hon såg inte ens att hon gjorde det, vi var tvungna att spola tillbaka och visa henne och det skumma är väl att jag inte ens har tänkt på att hon gör så när hon skrattar förrän idag och då har hon alltså gjort så i över tjugo år :-D Sötnöt!
Vi började rätt bra, de spelade utgrupperat försvar vilket jag föredrar (iaf så länge de inte är grymma på det vilket sifen inte var). Vi spelade också 3-2-1 och jag tycker det funkade ganska bra, iaf när vi pratat igenom hur vi skulle göra när de gjorde sin övergång. Matchen var väldigt jämn, egentligen hela matchen men det kändes som om vi hade övertaget hela tiden, vilket vi nästan hade om man ser till resultattavlan. Det var en stund i andra när jag befarade att de skulle gå förbi och vinna men vi bet ifrån och släppte inte förbi dem. I slutet kunde vi tom dra ifrån och vinna rätt komfortabelt och det var väldigt skönt måste jag säga. Superskönt med en vinst, var ju ett tag sen nu och förhoppningsvis gör det här att vi har goda chanser att hålla oss kvar i div. 2. Efteråt tittade vi på herrarnas match. Sifen vann men matchen var jämnare än jag förväntat mig så det var kul.
Flera nätter i rad har jag drömt att jag cyklar på helt torra och vårhärliga vägar. Jag har egentligen inte speciellt mycket emot snön och den här veckan har det ju inte varit jobbigt kallt heller så jag längtar faktistk inte ihjäl mig efter våren (kan ju bero lite på att jag tror att jag snart kommer få en del sol och sommar). Men av någon anledning har jag ändå drömt om vårvägar och varit väldigt lycklig över hur lätt cykeln rullar fram. I morse när det var dags att cykla till killarnas samling insåg jag att marken fortfarande är täckt av snö, men faktiskt fick jag verkligen vårkänsla när jag klev utanför dörren, för solen värmde en aning och snön smälte sakteligen. Till min förtjusning kunde jag dessutom växla för första gången på länge :-)
Matchen var i ösmo, jag var faktiskt duktig och jobbade både på vägen dit och på vägen hem, då behöver jag ju inte ha så dåligt samvete för att jag inte gjorde det i fredags.
Matchen då. Hemma vann vi ju enkelt mot Ösmo, med 26-7 kanske men ändå så blir man ju lite nervös. Vi pratade innan om att vi skulle ha hög intensitet hela tiden. Vi skulle börja med 6-0, gå ut på 5-1 vid utvisningar och köra med snabbare byten än vi gjort tidigare. Ösmo tog ledningen men det kändes ändå direkt som om vi var det bättre laget, vi skapade bra chanser direkt men missade dem. Så fortsatte det framförallt resten av halvleken men även i andra missade vi en del givna lägen. Vet inte hur många insida stolpe-ut vi hade idag. Jag är riktigt nöjd med första halvlek förutom just alla missade lägen. Framförallt försvaret är jag nöjd med. De jobbade hela tiden och snackade bra, snodde en del bollar och samarbetade bra. I första halvlek släppte vi in två bollar, jag tyckte att det var väldigt bra försvarsspel men kände också att det kanske var till stor del pga motståndet. Eftersom vi hade lyckats sno en del bollar när vi körde 5-1 och även 6-0 bestämde jag att vi skulle köra 3-2-1 i andra. Det gick dock inte alls. Tror egentligen inte att det berodde supermycket på att det var just 3-2-1, men dels kom ösmo-spelarna i bättre fart i andra men framförallt så var vi mer stillastående. Skulle vi spelat bra 3-2-1, att alla höll sina positioner bra och jobbade intensivt i fötterna hade det säkert gått bra men det gjorde vi inte. Så vi backade ner igen efter några minuter men då fungerade inte 6-0 heller. Efter ett tag såg det bättre ut och även om vi släppte in en del onödiga mål även i slutet av andra halvlek såg det iaf lite bättre ut igen. Vi gjorde några fler mål i andra även om vi missade en hel del bra lägen även i andra. Det jag är nöjd med i anfallsspelet är att vi faktiskt hade riktigt bra tryck i uppspelet flera gånger vilket gav utdelning samt att vi fick till flera bra enkla samarbeten mellan två spelare som också gav utdelning. Oftast var det kanten som stegade riktigt bra, fick på sig två spelare och släppte vidare till nian som kom i bra fart, rakt in i luckan. Det händer faktiskt oftare och oftare och det är fler och fler i laget som lyckas med detta vilket är kul. Sen att vi borde göra det ännu oftare är en annan sak men det skulle ju vara jobbigt om man någon gång var helt nöjd, jag menar det kan ju alltid bli bättre...
Nu sitter jag och väntar på att reals match ska börja. Det känns som om det var evigheter sen jag såg dem spela sist men det var ju bara en vecka och en dag sen. Det är konstigt hur tiden kan gå så otroligt fort men ändå kännas som att den nästan står still ibland.
Jag har varit på middag hemma hos mamma idag. Hon håller på att föra över våra gamla vhs-band från när vi var små till datorn och idag hade jag med min externa hårddisk så jag kunde sno dem hon redan fört över. Vi tittade i några sekunder på ett klipp från när min storasyster sitter vid köksbordet och ska sjunga en sång. Vi tittade bara i några sekunder och man kan ju såklart inte låta bli att skratta, vilket inte helena kunde heller men det som gjorde att jag och mamma inte kunde sluta skratta var att hon gjorde precis samma rörelse på bandet som i verkligheten sisådär 21 år senare. Hon började nämligen skratta på bandet när hon sjungit de första orden och böjde då ner huvudet , precis innan hon gjorde det på bandet gjorde hon det i verkligheten så hon såg inte ens att hon gjorde det, vi var tvungna att spola tillbaka och visa henne och det skumma är väl att jag inte ens har tänkt på att hon gör så när hon skrattar förrän idag och då har hon alltså gjort så i över tjugo år :-D Sötnöt!
Kommentarer
Trackback
