Inne i ekorrhjulet
Dagarna snurrar på. Alla någorlunda lika men ingen precis som någon annan. Det har varit blandade känslor att vara tillbaka på jobbet. Övervägande positivt tror jag nog faktiskt ändå. Ibland lite jobbigt att aldrig vara i fas och att konstant känna att man inte är i närheten av att räcka till. Men det är ju så det är i det här yrket.
Bella har väl kommit bra in i vardagsrutinerna kan jag tycka. Jag saknar den lilla mysiga förskolan men är övertygad om att hon har det bra på nya också. Både lokaler och utemiljö har ju fått sig ett ordentligt lyft och jag tycker personalen verkar bra så jag har egentligen inget alls att klaga på. Men det är så stort och så mycket barn.
Vi skulle haft seriepremiär i helgen men Bollstanäs drog sig ur och eftersom vi hade spelledigt i helgen som kommer så är det nästan två veckor kvar nu. Känns segt men också lite skönt och bra. Vi behöver nog spela ihop oss lite till. Jag är rädd att jag har lite höga förväntningar på den här säsongen och därigenom få komma hem besviken många gånger men förhoppningsvis har jag rätt i att vi har ett starkare lag i år än de senaste två åren.
Det är iaf kul med handbollen och det är ju det viktigaste. I år kör jag ju en lightvariant av tränare skulle man kunna säga och det är så himla roligt. Kul att göra det med kicki också. Det är så härligt nu när Bella börjar bli större och uppskattar handbollen mer och mer. Hon har väl iof alltid varit positiv till att följa med men nu är hon mer självständig när vi är där och kör på sitt eget race mer.
Nu ska jag förbereda mig lite inför jobbdagen imorgon. Det blir jobb och sen raka vägen till tjejernas träning och sedan min träning.
En riktigt bra sommar
Det måste jag ändå säga att vi har haft. Visst känns det lite som att jag precis gick på sommarledighet men samtidigt inte faktiskt. Vet att jag verkligen tyckte att förra sommaren bara swishade förbi och var över i samma sekund som den började typ. Det tycker jag faktiskt inte om den här. När jag ändå är inne och jämför med förra året så kan jag absolut se att den här har saknat de där riktiga höjdpunkterna som förra hade, tänker främst på vm och Karins bröllop som båda var svårslagna. Men den här har faktiskt ändå varit riktigt grym. Jag föredrar faktiskt klimatet även om kanske inte så många håller med mig. Jag har tränat okej, njutit av livets goda men ändå börjat skärpa till mig vilket känns skönt. Jag har slappat men också varit väldigt duktig och fått en hel del gjort. Både garage och huset är ordentligt genomrensat och det har blivit flera vändor till tippen. Jag har träffat både familj och vänner betydligt mer än vad jag hinner med under arbetsåret. Jag har lyssnat på fantastiska böcker, sett härliga filmer och serier och hunnit spela en hel del sällskapsspel. Det som nog ändå påverkar mest såklart är ju huvudpunkten i mitt liv, Bella. Hon är ju äldre och så underbar att vara med. Vi har haft hur mycket tid tillsammans som helst och jag älskar det! Visst kan jag ibland bli galen av det också, om hon trotsar eller gnäller eller bara kräver extrem närhet när jag själv inte är på det humöret, men för det mesta njuter jag faktiskt.
Det är faktiskt över en vecka kvar och det känns fantastiskt. Jag har en del jag vill hinna med. Ett IKEA-besök, utflykt till Junibacken, träffa Karins bebis, ev. häng med anna på hennes landställe, storstäda hemma, träna, jobba, mer på fotoböckerna+album, men jag känner ingen stress för hinner jag inget av det där är jag ändå nöjd och känner mig taggad inför att börja jobba igen. Ska bli roligt och spännande. Jag ser fram emot att styra upp saker och ting och såklart få träffa alla underbara människor på jobbet igen. Det ska bli spännande med ny förskola också för Bellis, skönt ändå att hon känner några av barnen och framförallt att en av hennes fröknar följer med och är på hennes avdelning. Ser fram emot handbollssäsongen också, väldigt mycket fast just nu känns den väldigt oklar. Hoppas saker och ting klarnar.
Italien
Eftersom Helena och Jesper valde att spendera en stor del av sin föräldralediga tid i Italien så var det rätt solklart att hela familjen skulle resa dit. Eftersom jag jobbar som lärare blev det rätt självklart att påsklovet fick stå till förfogande. Lyckligtvis samföll det med Sigges (eller Lorentzo då) ettårsdag vilket ju var en rejäl bonus i det hela. Vi hade en väldigt mysig resa vilket bilderna nedan får visa.
Efter mycket längtan och en del glosövning var det dags. Jag, Isabella, mamma och Daniel flög ner till Rom där vi mötte Helena, Jesper, Sigge, Tina, Raffe och Johan. Åh så härligt det var att få träffa Sigge igen, han hade blivit så himla stor (tre månader äldre än sist vi sågs).
När vi kramats åt vi lite lunch och sedan installerade vi oss på vårt boende.
Vi bokade boende separat Petterssonarna i en lgh och Berglinarna+Helena i en. Vi hade väl siktat in oss på en stadsdel i Rom typ men det sjuka var att vi lyckades boka två olika lägenheter i samma trappuppgång, lyckoträff kan man väl säga.
Sen gav vi oss ut på stan för lite sight-seeing och glass.
Isabella dansade omkring i St:Peterskyrkan i min gamla klänning. Hon stortrivdes där och var så gullig med Sigge så mitt hjärta svämmade över i vanlig ordning.
Efter Vatikanstaten blev det pizza och pasta. Det fick avsluta en låååång och väldigt härlig första dag på resan som inte kunde startat bättre.
Dag två bjöd på väldigt mycket spatserande. Kanske inte optimalt med en nästan ettåring och en tvååring. Men både Sigge och Isabella skötte sig exemplariskt och vi hade ju en vagn, en sele och världens starkaste kvinna (tror helt seriöst att Tina är det) så det gick faktiskt hur bra som helst.
Pantheon
Fontana di Trevi
Inte en för tillfället toknöjd Isabella för antingen så ville hon bada i fontänen eller klättra på egen hand på bra avstånd från mamma på sidan av fontänen, absolut inte sitta i knät eller hålla handen iaf.
Colosseum
Efter Colosseum var vi rätt trötta och slitna och var nästan lite sugna på att bege oss hemåt. Vi funderade över om vi skulle skippa Palatinen men bestämde oss ändå för att gå dit. Vilket jag är så glad och tacksam över. Tiden vi var där var den klart bästa för mig av allt vi gjorde i Rom. Jag upplever gärna storstäder världen över men blir alltid rätt trött på just storstadskänslan i de städer som bullrar. När man är ansvarig för en pigg och nyfiken tvååring som gärna gör allt på egen hand eller vill bli buren så var storstadsmiljön ännu lite mer påfrestande än vad jag nog hade upplevt den annars. Det låter som att jag tyckte det var jobbigt och hemskt på Roms gator och så var det verkligen inte. Men det var krävande och härligt. När vi kom till Palatinen var det som att kliva in i en antik oas. Helt ljuvligt och jag blev så avslappnad på en gång. Isabella kunde springa runt och plocka små blommor och Sigge som precis lärt sig gå kunde spatsera runt där hur länge som helst. Båda stormtrivdes och har man en glad och nöjd dotter så kan man inte annat än att njuta själv. I den omgivningen och det härliga solskenet blev det inte direkt sämre upplevelse. Så himla fantastiskt!
Morgonen därpå trängde vi ihop oss 10 personer och all packning (varav tre personer hade packning för ett halvår) i två bilar och begav oss till nästa boende på Amalfikusten.
Efter lunchstopp och lite mer bilfärd var vi framme i Gaeta. En mysig stad, där hade vi inte boende i samma trappuppgång men båda hade rätt bra hus och de var inte alltför långt till varandra heller.
När vi sett lite av byn och lekt av oss så blev det risotto hos Berglinarna.
Nästa dag besökte vi stranden. Isabella blev stormförtjust och skulle absolut bada i "Kalla havet".
Sen var det dags för ettårs-kalas. Så väldigt glad för att mitt liv berikats så mycket av den här lilla killen. Han är helt fantastisk och att få se hans och Bellas relation utvecklas är en fröjd. Båda har tyckt så himla mycket om varandra redan från start och att nu få se dem kommunicera mer och mer med varandra på riktigt är så häftigt.
Det bjöds på massa fika och en hel del paketöppning.
På kvällen åkte vi till Sperlonga, en väldigt mysig by en bit bort. Där promenerade vi runt och åt middag.
Dagen därpå vandrade vi återigen på historiska stenar. Det var dags för mitt andra besök på/i Pompeii. Älskar historiska platser och känslan av vördnad när man går runt där. Kan dock inte påstå att jag var superfokuserad på historian och byggnaderna. Mitt fokus låg på att inte tappa bort Bella i folkvimlet. Hon insisterade fortfarande på, "stopp mamma", "jag kommer snart", "det går bra" osv. Medan hon begav så längre och längre ifrån mig på egen hand. Tur att hon iaf tidvis ville hålla Sigge i handen, gick liksom lättare att ha koll på henne då.
Efter Pompeii blev det glass och pizza i Napoli. Måste faktiskt erkänna att det kan ha varit nästan godaste glassen och godaste pizzan jag ätit. Jag som varit väldigt kritisk till italiensk glass och pizza får backa lite. I Napoli är den helt klart värd att upplevas iaf.
På lördagen begav sig Tina, Raffe och Johan hemåt, de skulle bila hem och ville ha gott om tid på sig. Vi andra spenderade en ljuvlig dag på stranden. Fast först promenerade vi dit via berget. Det var en rätt kämpig promenad i den härliga solen. Främst kanske för att vi inte riktigt hade någon aning om hur lång och framkomlig den skulle vara. Han vi hyrde huset av påstod att det var någon km till stranden bara och pekade på serpentinvägen uppför berget. Hade varit intressant att veta hur långt vi gick men slutligen kom vi iaf fram och det var klart värt det för att ha gjort det men hemvägen tog vi den säkra och lite mindre backiga vägen hem.
på kvällen blev det lek i parken och avskedsmiddag.
Morgonen därpå var det dags för oss att säga hej då. Till Gaeta vilket kändes lätt även om jag trivdes bra där. Mamma skulle stanna några dagar extra men henne var det också lätt att vinka av. Lite jobbigare var det att säga hej då till Jesper och Helena och inte alls roligt var det att vinka till Sigge. Som tur är visste vi att vi hade längsta perioden avklarad. Det var lite oklart men troligtvis runt en månad tills de skulle komma hem till Sverige igen.
Jag och Daniel och Isabella fick skjuts av Jesper till närmsta tågstation och åkte därifrån till Rom. Det tog nog runt 2-3 timmar men gick väldigt bra. Framme i Rom åt vi tonfiskpasta vilket var Isabellas favorit på resan. Även jag var nöjd med valet. Vi låste in väskorna och promenerade till en stor park där vi spenderade några timmar innan vi åt mat och begav oss till hotellet som låg utanför Rom nära flygplatsen. För tidigt nästa morgon gick planet hem.
Det var en riktigt härlig resa. Jag är så lyckligt lottad som har Isabella och njuter verkligen av att uppleva världen med henne. Och att få göra det tillsammans med familjen är verkligen fantastiskt. Hon älskar dem så mycket och blir mångfalt älskad tillbaka av dem.
Sjukstuga
Jag brukar stolt kunna säga att jag inte brukar klaga så värst mycket och att jag är rätt positiv av mig som person. Det har jag dock inte varit den här veckan som hittills har känts evighetslång. I fredags blev Isabella rätt hängig, lite febrig och tröttare än vanligt. I lördags lekte hon inte över huvud taget. Hon sov, låg i sängen och myste med mig, tittade på film och satt stilla i famnen typ. Jag hade haft ont i halsen några dagar och inte heller känt mig helt hundra så jag tänkte att vi smittat varandra av någon lättare förkylning. Planen var ett skansenbesök på söndagen och jag var faktiskt lite tveksam och funderade några gånger på att vi skulle hoppa av. Men jag var ju ändå rätt pigg och tänkte att jag kunde ge Bella en Alvedon om hon var hängig och att hon i värsta fall skulle få sitta och sova i vagnen typ hela besöket. Men på söndagen var hon nästan sig själv. Tror ingen som inte kände till gårdagens status ens övervägt att hon inte var fullt frisk. Så vi fick en toppendag på Skansen. Mysigt som bara den. Vi var dock väldigt trötta när vi kom hem, jag är imponerad över att Bella höll sig vaken hela vägen hem. Hon kunde därför somna tidigt och jag började må sämre och sämre. Hon vaknade någon gång på natten så jag lyfte över henne och ett tag trodde jag hon skulle insistera på att gå upp vid 6-7 för hon lät så pigg. Men sen vaknade jag och mådde allt annat än bra strax efter tio. Vid den sena frukosten la jag märke till några röda prickar i ansiktet på Bella och hittade fler när jag inspekterade resten av kroppen. Jag visste ju att vi utsatt oss för vattkoppsrisk vid midsommar och tycker faktiskt till stor del att det är rätt skönt att ha det avklarat. Lite drygt att behöva tillbringa semestern i sjuksängen ett längre tag men samtidigt väldigt skönt att slippa vabba. Dock hade jag önskat att få ta hand om henne helt frisk, jag har själv mått sämre än jag brukar och inte haft mycket energi alls och att då ta hand om en gnällig och krävande sjukling är inte det lättaste. Tror seriöst aldrig att jag har hostat så mycket och illa som jag gjort de här två dagarna. Huvudet känns svullet, igenproppat och segt som kola. Jag har noll aptit och noll energi. Bella mår inte superdåligt. Det var ju väldigt skönt att hon sov länge igår så visst är hon tröttare än vanligt men idag tog hon igen det genom att vakna rekordtidigt och vägra somna om, tror vi vaknade 4.30 och gick upp två timmar senare efter att jag tagit till alla knep jag kunnat för att få henne att vila och somna om. Kanske inte så konstigt att den här dagen har känts lång. Jag har känt mig som världens sämsta mamma idag för vi har sett massa bamseavsnitt, frozen och Totoro idag. Hon satt toknöjd i tv-soffan och hade hon fått välja hade vi inte gjort annat så med tanke på omständigheterna så förlåter jag mig själv för det och lovar bättring till imorgon. Jag vågar inte riktigt tro att jag ska vara frisk imorgon men så här dåligt brukar jag faktiskt aldrig må särskilt länge i taget. Så erfarenhetsmässigt borde det ge med sig och jag tycker även att hostattackerna kommit med lite större mellanrum de sista timmarna.
Än så länge är Bella rätt förskonad när det gäller koppor, hon har några i ansiktet, hårbotten, 5-6 på ryggen och några enstaka på armar och ben. De är inte så stora och har knappt gått att se som vätskefyllda än. Hoppas inte det blir mer än så. Idag har de börjat klia lite iaf i perioder hoppas det inte kommer störa nattsömnen.
Nu ska jag se lite på semifinalen, tror jag håller lite på england men jag har verkligen noll koll på lagen men är lite anti-usa i kvinnofotboll och neutral när det gäller england. Har knappt sett Sveriges matcher i år, så dåligt. Imorgon kommer jag sitta bänkad.
Slutar bara med att slänga in lite midsommarbilder. Det var verkligen en helt fantastisk helg vi bjöds på. Top notch och jag har ju den vackraste ungen i hela världen. Kul också att hon hade min gamla klänning på sig :-) Kvällsdopp, morgonsnigeljakt i nattlinne, glass, midsommardans runt stång, ponnyridning, mer bad, grillmiddag och spelkväll. De här dagarna kommer jag leva länge på.
Nästan klar
Vad är det med mig och att slutföra uppgifter? man kan ju tycka att jag bara borde göra klart och få saker och ting överstökade. Men så har jag aldrig riktigt fungerat, tror jag ärvt den egenskapen från min far. Igår hade jag sista arbetsdagen innan sommarledighet. Jag hade tänkt jobba idag med, städa och rensat helt i klassrummet för en gång skull. Men jag har inlämning på slutuppgiften idag och hade såklart knappt börjat skriva på den ens. Jag hade en hyfsad plan i huvudet och lite koll på citat i litteraturen jag kunde luta mig på så jag tänke att större delen av dagen nog fick gå åt till att skriva på den istället och lite städ. Men i måndags flyttade de in grannklassrummets möbler i mitt rum för att kunna städa rent och så stod möblerna hela tisdagen också medan de var där i perioder och jobbade. Inte så lätt att få arbetsro eller möjlighet till att städa och fixa alltså. Min arbetsplats i personalrummet är bortplockad och min nya plats är inte klar än så precis innan jag skulle sluta igår bestämde jag mig för att jag skulle plugga hemifrån idag istället. Vilket jag har varit riktigt duktig och gjort. Jag cyklade och lämnade Bella på förskolan vid 8 och sen direkt hem och satte mig för att skriva. Jag har varvar med korta pauser för tvätt, ogräsplock och en stund i solen. Nu är jag nästan klar med arbetet och känner mig iaf hyfsat nöjd. Men istället för att göra helt klart så bryter jag där och börjar med annat istället. Det stör mig lite men samtidigt kanske det är så jag behöver ha det. Låta texten få sjunka in och sedan återgå till den och göra det sista med lite nyare ögon på den. Känns så underbart fantastiskt iaf att nästan vara helt klar med kursen och ha sommarlov. Ännu mer fantastiskt är det nog hur jag har känt på jobbet de sista dagarna och veckorna. Jag längtar redan till nästa läsår och det känns helt magiskt att få göra det. Då tror jag att jag kommer kunna njuta lite extra av sommarlovet, för det är inte direkt så att jag längtar och inte vill vara ledig, utan jag är bara väldigt förväntansfull inför kommande läsår. Tycker vi har gjort upp en rätt bra plan och att det känns som att mycket kommer bli väldigt mycket bättre nästa år. Plus att mina juveler kommer gå i trean och vara så stora och kunna så mycket.
Imorgon åker vi till Rånäs och firar midsommar med härliga vänner det ska bli riktigt mysigt.
I övrigt har vi inte så mycket uppbokat i sommar och det tycker jag ska bli skönt. Det blir en vecka hos pappa på hans nya gård och annars hoppas jag på mycket sommarträning och en hel del fix här hemma med huset och med mina foton. Jag ska se till att avsluta handbollsledarcoachprojektet innan höstterminen drar igång. Gärna förbereda en del jobb och så njuta massor av ledighet. Hinna umgås lite extra med familj och vänner såklart.
I höst börjar jag som tränare igen, tillsammans med Kicki. Det ser jag sjukt mycket fram emot även om jag oroar mig en hel del för hur jag ska hinna med och om det verkligen kommer finnas något lag att träna då de är så få. Jag ser fram emot en ny handbollssäsong också för egen del. Kanske får jag prova på trim-handboll också. Emma hörde av sig och sa att hon var sugen och Tessan är nog också det. Skulle ju vara fantastiskt roligt om vi fick till en liten reunion.
Nu ska jag städa och fixa lite för att skjuta upp färdigställandet av texten ytterligare några timmar. Tror säkert jag kan klippa gräset och tömma ogräs på tippen idag också :-)
Snart sommarlov
Vi har nedräkning på jobbet och det känns så himla underbart att det här läsåret snart är över. Det låter som att det har varit ett hemskt år men så är det inte. Jag har en underbar klass och fantastiska kollegor och trivs väldigt bra på skolan. Men det har varit extremt rörigt och oklart efter flytten som nog inte ens var spikad för ett år sedan. Det gick fort och långt ifrån allt hann väl ens funderas över och absolut inte bli genomtänkt. Vissa saker har gått bättre än förväntat medan några andra saker har blivit tuffare/tråkigare än jag hade föreställt mig. Det som påverkat mig mest negativt är helt klart att min fritidskollega valde att sluta. Höstterminen fungerade ändå okej, det var rörigt på skolan men klassen fungerade bra och min arbetsbelastning kändes ändå hanterbar. Under vårterminen har det varit betydligt tuffare, säkert till stor del att jag varit betydligt ensammare utan min föredetta kollega. Några veckor före och några veckor efter sportlovet var faktiskt inte särskilt roliga om jag ska vara ärlig. Men nu har det känts bättre och framförallt börjar jag se fram emot nästa läsår riktigt mycket.
Det börjar lätta lite i arbetsuppgifter och övriga ansvarsområden jag tagit på mig under terminen vilket kanske är det som påverkar mitt mående allra mest. Det i kombination med ljuset och små glimtar om sommarfeeling. I onsdags kväll var jag på föreläsning med Staffan Olsson, han bjöd på sig själv och delade med sig om hur stolt han är över sina 7,5 hp som han nyligen skrapat ihop och det fick faktiskt mig att klappa mig själv på axeln. Nu har jag visserligen inte klarat av kursen än men jag tror väl att jag kommer göra det och är rätt nöjd med att jag gjort det trots att jag har haft rätt mycket annat samtidigt. Heltidsjobb som varit väldigt krävande, småbarnsperiod som faktiskt kräver en del, två handbollsutbildningar och tre andra ansvarsområden i handbollen utöver mitt eget spelande då. Vet att många gör betydligt mer än så utan minsta ansträngning men tycker ändå att jag kan vara stolt och nöjd. För att återgå till utbildningen så tycker jag att det var en bra kväll. Var dödstrött före, under och efter egentligen men ändå så var jag nöjd och glad stora delar och är väldigt glad att jag kunde gå. Nästa tillfälle i alliansutbildningen missar jag faktiskt. Jag och Bella ska åka till kolmården med massa kompisar och kommer bo i Norrköping den helgen. Det innebär att jag bara har en träff kvar att gå på. Känns skönt men väldigt tråkigt också för jag tycker träffarna har varit så otroligt bra. Den andra utbildningen jag går inom handbollen har också bara ett tillfälle kvar. Det känns ännu skönare faktiskt.
VFU-kursen som jag går har också bara ett tillfälle kvar och det är nog skönast av allt. Tycker träffarna har varit roliga och relativt givande men varje tillfällle är förknippat med ett arbete och dem är inte alls roliga att ha hängande över sig när man inte har obegränsat med tid och engagemang. Jag håller på att skriva på den tredje nu och ser så himla mycket fram emot att vara klar med slutarbetet om typ en månad.
Påsklovet tillbringade vi i Italien. Kom på nu att jag ju borde göra ett reseinlägg för den trippen. Det var helt underbart att få komma bort lite och särskilt att få gosa med Sigge som vuxit så otroligt mycket. Nu är det bara en vecka tills de kommer hem igen :-D :-D
Annars då, tiden rusar på som vanligt och det märks ju klart mest på Isabella. Hon förgyller verkligen mitt liv. Nu (vet att jag tänkt och sagt det hela tiden sedan hon blev typ 4 månader) är det så himla roligt att vara med henne. Hon pratar på hur mycket och bra som helst vilket är så himla underbart. Hon berättar om saker som nyss hänt eller beskriver det som hände i somras och gör sig fullt förstådd. Hon är fortsatt nyfiken och energisk och gillar det mesta vi gör. På sista tiden har hon börjat leka så mycket. Hon kan sitta själv och hålla i legogubbar eller något annat och prata om ditten och datten. Kom nu pappa och säg hej till fröken. Vi ska gå till jobbet nu, okej, hej då osv. Så gulligt att man dör. För några fredagar sedan var vi på väg hem från lekparken när en bil körde förbi och vi hörde HEJ ISABELLA! och såg en ivrigt vinkande hand ut ur rutan. Bilen svängde in på vår gata och jag undrade vem från förskolan det kunde vara. Det visade sig att hennes favoritkompis sedan några veckor tillbaka bor två-tre hus bort. Hon kom springades på vägen och ropade på Isabella när vi kom hem och Isabella mötte henne med världens största leende och öppna armar. Lyckan i magen när de kramades var obeskrivlig. Jag hoppas så innerligt att det här ska fortsätta resten av hennes liv. Alltså att hon blir så fint bemött av andra människor och såklart bemöter dem likadant. Det är inget jag tar för givet och det gör ont att man inte kommer kunna styra det helt och hållet. Isabella tog henne i handen och började visa runt i trädgården. Jag vet inte hur gammal Lova är men minst ett år äldre iaf, kanske snarare två. Hon berättade att hon skulle hem och äta men att de kunde leka sen. Så de sa glatt hejdå och jag började bli varse om att en ny period i vårt liv är på väg att komma. Dock så fick vi inget besök den helgen så tänkte att jag nog misstagit mig. Men på onsdagen därpå, första maj. Så knackade det på altandörren på förmiddagen och där stod hon och frågade om hon och Isabella kunde leka. Så himla gulligt men också läskigt att Isabella redan blivit så stor. Kjell fick följa med ut på tomten och leka lite, vågar inte släppa lös henne helt och mormor (som totalrenoverade sin lägenhet) låg och sov på Isabellas rum efter att ha jobbat natt. Det började dock regna så de kom snart in och så sysselsatte vi oss i vardagsrummet ett tag innan hennes mamma kom och hämtade.
Jag trodde nog inte att jag skulle bli en mamma som bländades av sin dotter och skulle skryta så mycket men det går ju inte att låta bli. Jag blir ständigt så imponerad av vad hon kan och förstår. Hon är så kvicktänkt och har så mycket humor. Hon kommer ihåg så mycket och lär sig saker så fort. Hennes ordförråd exploderar och hon älskar att lyssna på sagor, ljudböcker och se på långfilmer. Vi såg Frost för första gången i helgen, dock hade vi den bara på engelska så hon var inte riktigt lika klistrad som hon varit vid Totoro, Vaiana och Ponyo. Men ju längre filmen gick ju mer fastnade hon. Det ringde just när det var lite läskigt läge i filmen och jag gick ifrån för att svara. Då sa hon mamma jag gillar inte Elsa, den känslan gick över fort eftersom det inte var läskigt alls länge. I slutet av filmen hände något med Olof (snögubben), man såg inte riktigt hur det skulle gå innan det klipptes och andra scener visades. Hon flämtade till men sa "mamma jag tror Anna räddar Olof". Som den lärare jag är kan jag inte låta bli att bocka av kunskapskrav i huvudet, hon kan återberätta saker hon sett/varit med om - check. Hon kan förutspå vad som ska hända härnäst i en berättelse - check... osv. Kanske inte helt friskt men jag tror kanske det är rätt vanligt hos föräldrar.
Idag har vi varit på vårt första utvecklingssamtal. Skönt att få bekräftat den känslan man har av att hon trivs och mår bra på förskolan. Samt att det mesta fungerar prima. Lite väl bestämd och lite busig är väl det enda jag kan klaga på än så länge med den unga damen. Idag efter middagen skulle hon tvätta händerna och jag lämnade henne ett tag lekandes med vattnet. Det fick jag ångra bittert för hon ropade på mig kort därefter och när jag kom in i badrummet rann det vatten från ett överfullt handfat. Det visade sig att hon haft ner en toarulle i vattnet som smulats sönder och gjort tvärstopp. Jag fick sila bort pappersmassa och tömma det på vatten. Har inte hunnit skruva loss rören för att göra rent då Sverige började spela hockey, så det får jag ta tag i när matchen är slut.
Lugn helg
Det har varit en otroligt skön och avkopplande helg. Dessutom den första som jag tycker verkligen känts som vår. I fredags stannade vi utomhus efter förskolan och jag satt och lyssnade på ljudbok samtidigt som Isabella lekte i sandlådan. Magiskt skönt efter intensiva dagar på jobbet. Det har varit riktigt tufft ett tag, tror kanske jag skrivit om att jag tycker att det varit mycket på flera plan. Att jag kanske inte riktigt pallar med, jag märker iaf signaler från kroppen om att det blivit för mycket. Känns inte alarmerande eller något jag måste göra någonting åt precis just nu. Men jag förstår ändå att det inte är hållbart så värst länge till. Men just därför var det så skönt att bara sitta och andras och lyssna i tjugo minuter medan solen värmde huden och det vackraste jag vet njöt lika mycket framför ögonen på mig.
Lördagen började för tidigt då Isabella tyvärr börjat bli lite mer morgonpigg än hon varit tidigare i livet. Jag har ju sällan behövt kliva upp före nio när det bara är hon som bestämmer tiden. Nu på helgerna vaknar hon nästan alltid före sju och har inte alls riktigt lika god lust att mysa i sängen några timmar som jag har. Men den var lugn och härlig. Vi var ute och mös i vårsolen. Ritade med utekritor på uppfarten, gjorde sandkakor, plockade tussilagon från tomten och traskade runt lite i skogsdungen (kan man kalla den det?!) bakom huset. Jag satte Bella framför tv:n så jag hann läsa några sidor i kurslitteraturen. Dock hade jag haft planer på att läst ut boken inför helgen redan och börjat spåna och skissa lite på inlämningsuppgiften under helgen. Det har inte riktigt blivit av tyvärr... När hon sent om sider somnat igår var jag själv så trött och kanske framförallt så osugen på plugg att jag istället tog tag i mina foton. Hade visst inte fört över några bilder alls det här året från kameran till datorn så det tog lite tid. Nu har hon precis somnat för den här kvällen och jag sitter och funderar på hur duktig jag ska vara. Måste städa lite och duscha men det tar max en timme. Det bästa är nog egentligen då om jag pluggar en timme, jobbar en halvtimme och sen går och lägger mig. Men real spelar match och den vill jag verkligen se så det blir nog snabbstädning, dusch och fotboll på schemat istället.
Inser iaf att jag inte har tid att sitta här och skriva av mig längre...
När man känner att man lever
Jag har nedräkning till sportlovet och har haft så i några veckor nu. Tiden har iof gått rätt fort men samtidigt har det känts som att det aldrig ska gå att orka hela vägen dit. Jag har ju tagit på mig det ena efter det andra och vid varje tillfälle har jag tänkt att jag nog egentligen inte borde för att jag inte har tid och ork till det men samtidigt har allt lockat och varit så roligt, samt att jag tycker om att kunna hjälpa till om jag nu har förmågan att göra det.
Vissa dagar har jag lust att bara lägga mig ner och inte göra minsta lilla ansträngning men jag vet att jag orkar och klarar det här om jag bara bestämmer mig för att göra det. I värsta fall får jag såklart krypa till korset och stryka åtaganden men det är jag rätt säker på att jag inte kommer göra. Jag ska spurta på under våren med vetskapen om att jag kommer få ta det betydligt lugnare när säsongen och terminen är slut.
Det som nog känns tuffast (utöver jobbet som faktiskt känns lite för tungt för tillfället) men kanske också mest givande just nu är nog den handledarkurs jag hoppat på. Den är på 7,5 hp och en av fyra träffar är avklarad. Dock har jag bara snuddat vid litteraturen och jag blev helt chockad över hur mycket vi faktiskt måste läsa. Nu när jag fått första uppgiften har jag också blivit varse om att det var läääänge sedan jag gjort läxor på det sättet och att det kanske blir jobbigt och tufft med bedömningen men jag tycker samtidigt det seriösa i det är sporrande. Jag är innerligt tacksam för tillfället över att vi läser specialpedagoglyftet på halvfart den här terminen.
Efter sportlovet är det sex veckor kvar till påskolovet och då åker vi äntligen och kramar Sigge, eller Lorenzo som han kallas numera. Som vi saknar honom. Han är på vippen att börja gå känns det som och jag vidhåller att det är på gränsen till elakt av hans föräldrar att dra med honom så långt bort från oss andra. För att inte tala om hur taskigt det är att jag mister mina suveräna barnvakter i typ ett halvår.
Sedan Bellas kalasgodsaker var uppätna har jag ätit relativt hälsosamt faktiskt. Bara relativt så jag har inte märkt av några toppenresultat men lite bättre har ändå kroppen mått av det. Hade nog tänkt köra till sportlovet men i fredags kände jag att det fick räcka för nu. Efter sportlovet är jag förhoppningsvis lite piggare, gladare och mer inspirerad till att köra lite bättre igen.
Bortsett från att jag är aningen stressad och trött titt som tätt så har jag hamnat i en liten mental svacka tror jag. Jag har de senaste dagarna mått lite dåligt över hur verkligheten ser ut. Det är väl främst två aspekter som har börjat gnaga och kännas väldigt obehagliga faktiskt. Det ena har med människans påverkan på vår jord att göra. Jag är inte alls särskilt insatt eller miljömedveten även om jag tycker att det är extremt viktigt. En liten del av mig tänker att jag inte kan fortsätta så, om jag nu tycker att det är extremt viktigt borde jag väl sätta mig in i det mer och göra vad jag kan för att påverka. Men jag orkar faktiskt inte och känner att jag hellre nästan blundar för det, vilket är ett svek mot dåtiden, nutiden och särskilt framtiden, mot kommande generationer och vår underbara värld.
Det andra är hur människor idag mår. Särskilt när det handlar om barn och vårt skolsystem. Jag har ändå känt stolthet och tänkt att Sveriges skola inte alls är så illa men jag kan inte riktigt det längre. Det är så otroligt många som inte mår helt bra av säkert miljoner olika skäl. Jag kan tänka mig att smartphones och för stora barngrupper är två av de främsta anledningarna och sedan att föräldrars tid och eget mående kan påverka allra mest. Sen att vi har en skola där vi pratar om att alla ska inkluderas samtidigt som vi har så stram budget gör att skolan i Sverige har ett helt omöjligt uppdrag. Självklart skulle vi som jobbar i skolan alltid kunna lära oss mer och få nya perspektiv som förbättrar vår förmåga att bemöta och inspirera eleverna bättre men det finns faktiskt otroligt mycket kunskap som inte tas tillvara på för att vi har för stora grupper, med för många elever i behov av alla möjliga stödåtgärder som en enda person ska tillgodose.
Jag älskar mitt jobb och vill verkligen fortsätta att göra det och jag vill orka med det. Det är inte någon rolig känsla att varje dag känna att man misslyckas på flera hundra olika plan. Som tur är jag väldigt snäll mot mig själv och tillåter mig att tro att det till allra största del beror på att jag helt saknar förutsättningar att lyckas och inte för att jag egentligen gör något fel eller är dålig.
Nu ska jag njuta av några avsnitt Vikings och äta glass. Inte så ofta jag blir sugen på det faktiskt men idag efter förlusten mot Gurraberg kändes det helt rätt.
Stor tjej och mycket snö
Jag skriver här fast jag egentligen inte har tid till det och inte heller något särskilt att skriva om egentligen. Men jag börjar inse mer och mer att mitt minne verkligen inte är vad det brukade vara (och då har jag nog aldrig haft särskilt bra minne ens) och jag är rädd att jag kommer glömma bort och blanda ihop det mesta från Isabellas barndom. Gamla dagboksanteckningar och foton är ju typ det som kan hjälpa minnet.
Nu är det februari och precis som alltid tycker jag att tiden går sinnessjukt fort och att den bara ökar i hastighet för var vecka som går typ. Så jag undrar vart det kommer sluta. Den här helgen spenderade jag med en blöjfri olycksfri och aningen sjuk liten tjej som faktiskt inte är så liten längre. Hon är helt fantastisk och överraskar mig hela tiden med sitt ordförråd. Tänk om man själv kunde suga åt sig kunskap som en tvååring. Hon har mycket vilja och integritet men är för det mesta väldigt lätt att ha att göra med och är allmänt nöjd. I fredags var vi på aw hos Mette. Jag hade ju lämnat Isabella på förskolan och haft en riktigt dålig magkänsla av att göra det. Men hon verkade piggna på sig under dagen och var visserligen trött i bilen på väg till middagen men var sen toknöjd och glad hela tiden där. Vi åkte väl hem strax efter tio tror jag. Då hade vi nästan fått gräva fram bilen för att det kommit så mycket snö. Jag fick riktigt mycket sladd på arningeleden och bör nog tacka ödet eller högre makter för att det var helt tomt på vägen vid det tillfället. Jag sladdade absolut över i mötandes fil flera gånger och visserligen lät jag bilen göra det den ville eftersom jag ju såg att det var helt tomt men jag kan också vara ärlig med att säga att jag inte tror att jag hade kunnat påverka det ens om jag hade försökt eller velat. Ibland ska man ha tur! Isabella höll sig vaken hela vägen hem. På natten hade hon över 39 graders feber och hostade en hel del. Så vi sov inte så värst bra men hon vaknade glatt vid 8-tiden ändå. Vi var upp en sväng men hon sa att hon ville sova igen så då kröp vi ner i sängen och hon somnade faktiskt om. Det är inte ofta hon ber om att få sova direkt. Sen var det match, Isabella släpptes av vid mormor och de promenerade till hallen. Det tog tydligen närmare fyrtio minuter och de fick stanna och hosta en hel del. Tydligen så att hon kräktes enligt mormor. Men utan minsta lilla gnäll. Och i hallen var hon ovanligt stilla tydligen men glad och ändå rätt livad så om man inte känner henne bra kan man ju inte direkt ana att hon varit rekordsjuk. Det är andra gången som hon har feber, iaf vad jag har märkt av.
på söndagen mådde hon bättre. Ingen feber tror jag och hostade inte så himla ofta även om det lät hemskt när hon väl gjorde det. Hon var lite tröttare än vanligt och somnade själv i min säng medan jag var ute och skottade. Jag mutade henne med russin och kex vid köksbordet så jag då och då kunde se henne genom fönstret. Rätt vad det var såg jag henne inte och fick gå in, hon svara inte när jag ropade och det hann pirra till lite i magen av oro. men där låg hon sovandes som törnrosa i sängen med en napp i munnen och en i vardera hand. Sötisen.
Nu ska jag plocka lite för imorgon väntar arbetsdag 07.45-18.25 och sen handbollshall till 22.
Slut på jullovet
Hur är det möjligt att det här är sista dagen jag är ledig från jobbet. På fredagarslutar jag kvart över två så det är lite mer än en timme kvar av lovet då alltså. Det har varit helt fantastiskt att slippa ställs klockan och jaga iväg till jobbet på morgonen. Ännu mer underbart har det varit att slippa lämna Isabella på förskolan. Inte för att det är känns så jobbigt kanske att göra vanligtvis men det underbara är ju att det innebär att man får massa tid med henne. Så sinnesjukt glad för att jag har loven att se fram emot med henne. Då känns det lite mer ok att jag faktiskt jobbar 100% redan nu (och sedan rätt lång tid tillbaka). Att vara med henne är som jag skrivit tidigare för det mesta väldigt avstressande. Men det är ju absolut inte detsamma som ledighet och vad lov inneburit tidigare i mitt liv. Det här lovet har vi dessutom haft en tydlig och ganska krävande plan. Numera har hon ju inte blöja, vilket kräver ytterligare lite fokus från min sida på henne. Första dagen väldigt mycket mer fokus och så kanske jag borde fortsatt för att få bättre resultat men det klarade jag faktiskt inte riktigt av utan sänkte kraven på mig själv lite. Vilket innebar att jag kunde ha en jvm-match på i bakgrunden när vi lekte eller så kunde jag plocka ur diskmaskinen och ägna mig åt lite hushållssysslor i korta stunder. Det ska bli intressant att se vad de säger på förskolan, jag gissar att de kanske tycker att det är skönare om hon har blöja där, för som det är nu händer det en del "olyckor". Ibland accepterar hon vårt förslag om att gå på pottan, ibland inte. Ibland säger hon till själv och går dit, ibland kommer det i byxorna. Tre av nätterna har hon kissat på sig en gång vardera men de andra har hon varit helt torr vilket jag varit väldigt glad, tacksam och lite förvånad över. Vet inte hur det skulle gå utan på förskolan. På sätt och vis tror jag det skulle kunna funka superbra för att det kanske är lättare att få in rutiner där. Att alla går på potta/toalett innan de ska gå ut, eller vila eller vilken tid det än är. Men samtidigt kanske det inte alls passar henne och då vet jag inte om hon följer grupptryck eller sin egen känsla. Hon är ju rätt bestämd den unga damen. I värsta fall skulle det innebära 2-3 klädbyten per dag oftare än så tror jag verkligen inte det skulle bli. Jag har ju jobbat själv på förskola och har även erfarenhet från "olyckor" i skolvärlden och vet att det inte alltid är optimalt men samtidigt är det lite en del av jobbet. Aja det är några dagar kvar och så får vi se hur de ställer sig helt enkelt. Jag känner att det är hundra procent upp till dem. Hon skulle absolut kunna förstå skillnaden på att när hon är på fsk är det blöja som gäller men inte annars.
Vi var iväg på Disney on Ice igår eftersom snälla Tomas fixade gratisbiljetter till oss. Jag var lite sugen på att sätta på blöja för min skull men det var inget jag ens övervägde på riktigt faktiskt. Vi åkte hemifrån strax efter åtta och räknade med att inte komma hem förrän tidigast 2. Så jag visste ju att hon skulle behöva uträtta sina behov minst en gång, troligtvis nummer två då det hände senast på nyårsafton. Jag visste också att hon aldrig gjort det på en toalett då de gånger vi försökt inte riktigt varit så populärt från hennes håll. Här är jag glad över att jag är den jag är, att strunta i det finns liksom inte som alternativ - att ge upp eller göra något halvhjärtat är inget jag är van vid. Att må väldigt dåligt och oroa mig massor är ingen ide så det låter jag i stort sett bli att göra. Det värsta som kan hända är ju att det blir lite smutsigt och jobbigt en stund.
Vi åkte först till Johan och Charlie för att därifrån samåka, jag frågade om hon ville gå på deras potta och förklarade att vi inte skulle ha någon potta sen, men det ville hon såklart inte. Då var det ju mindre än en timme sedan hon kissat hemma så det var ju väntat. Vi kom dit en halvtimme innan det började ungefär och inte heller då nappade hon på att prova gå på toaletten. Vi åt lite kex som vi hade med och gick sedan runt lite för att röra på oss maximalt innan det drog igång. Då kom hon och sa (trodde jag) kiss vilket gjorde att jag fick med lite protester med henne in på toaletten. Hon satt i några sekunder men började sedan protestera bestämt. Hon har börjat hoppa med utsträckta armar och väldigt bestämt skrika JAG VILL INTE när det är något hon verkligen inte vill och känner att jag inte riktigt lyssnar på henne, så himla söt! Så jag fick lyssna på henne helt enkelt. När vi sen satt och skulle börja kolla började hon återigen enligt mig tjata om kiss, tills poletten trilla ner och jag insåg att hon sa kex. I pausen runt 11 frågade jag om vi skulle gå på toaletten men hon sa nej och så sprang hon och Edvin runt och lekte av sig, tills hon kissade på sig. Så vi fick gå till toaletten och byta byxor och tvätta lite. Skönt ändå att det bara var hon som blev blöt, vi behövde inte torka golv eller annat och tom skorna klarade sig rätt bra, det kom lite på utsidan av ena skon.
Nu måste jag ta tag i den här dagen. Isabella är med Kjell så min tanke är att hinna förbereda lite inför söndagens stora grej. Bellas två-årskalas. Hon har tjatat sedan innan julafton om att hon fyller år och ska ha kalas. Igår bakade jag bullar och på lördag ska jag göra tårtor. Så idag borde jag baka kakor. Har inte bestämt exakt vilka men tror jag ska porva ett nytt recept på chockladkakor. Men borde köra något gammalt hederligt också, typ drömmar eller hallongrottor lär det få bli. Vet inte exakt hur många vi blir men minst 13 vuxna och 5 barn, max 18 vuxna och 9 barn. Så här i början av januari vill säkert många ha nyttiga alternativ egentligen så först var jag inne på att försöka få till det men jag pallar inte riktigt och hittar inte några riktigt lockande alternativ. Förra året gjorde jag en fruktsallad men den hade jag hur mycket som helst kvar av efteråt och fick slänga plus att jag slände en hel del av den fruktsallad Tina och Raffe hade med på julafton så det är jag inte alls sugen på att göra igen.
Något jag faktiskt också borde göra är att avsätta tid till att jobba. Jag brukar alltid ha en tanke om jobb jag ska hinna göra på loven men i vanliga fall brukar jag direkt veta att det inte ska bli av och det brukar vara helt okej men nu är det faktiskt en bok jag verkligen hade tänkt hinna läsa. Jag vill komma igång med kooperativt lärande i högre utsträckning än vad jag har gjort tidigare så hade tänkt läsa på en hel del om det samt göra en plan. Men det har jag inte gjort och är lite ledsen över. För jag vet att jag inte kommer lyckas få till det när allt nu drar igång igen. Eftersom jag ska starta upp ledarskapscoachingprojektet nu snart kommer nog alla de minutrar jag hade över under hösten (tycker liksom inte det fanns några då ens egentligen) gå till det. Jag kommer säkert spendera 15-20 timmar mer i månaden i hallen iom projektet så det ska bli intressant hur jag ska få till det. Annika peppar mig lite inför TS3:an också och det blir jag sjukt sugen på men jag har nästan lovat mig själv att inte ta på mig något mer alls ett bra tag framöver. Så istället för att skriva och lägga tid som jag inte har här, så publicerar jag nu helt enkelt...
2018
Årsresumé för 2018
Januari
Det här året ringdes in hemma hos Julius, innan det hade vi varit hos Tverinarna. De första dagarna på året var Isabella lite sjuk. Första gången och tack och lov värsta gången hittills, även fast det faktiskt inte var ens särskilt illa. Hon var bara lite extra gnällig och ville sitta perioder och mysa i famnen, och lite sämre aptit. Hon var inte riktigt sig själv vid ettårs-kalaset utan fortfarande lite småhängig/gnällig. Natte och Tuva kom förbi tillsammans med mamma och firade henne i efterskott. Vi passade på att njuta lite av snön med pulkaåkning och besökte Torslunda för en gammal hederlig mysstund i skogen med korvgrillning. Vi firade även Tinna som fyllde år.
Februari
Vi fick vara med när fina kusinen Emma döptes. Vi träffade nya sysslingen för första gången och passade på att mysa extra mycket med Edvin också då såklart. Februari bjöd faktiskt på riktigt härligt vinterväder så det såg vi till att uppleva. Bara att se, känna och undersöka snö lite närmare är ju faktiskt ett äventyr för en ettåring och vad härligt det är att få dela liknande äventyr med den finaste man vet.
Mars
Början av mars bjöd faktiskt på lite mer pulkaåkning, med Julius. Dock var det mer mammorna som verligen ville att det skulle bli åkande av så det blev inte många vändor och en rätt ledsam promenad hem då både Isabella och hennes mamma skulle visa sina mindre charmiga envisa sidor. Lite gladare miner när vi lekte i lekparken. Lekte gjorde vi även med kusinerna, och Edvin såklart. I mars var vi även på Isas tvåårs-kalas. Vi njöt av första vårdagarna i skogen och firade påsk med en höggravid moster.
April
Min födelsedag spenderade jag på bästa sätt, med Isabella! Vi besökte Sollentuna badhus tillsammans med kusinerna. April bjöd på viktiga Champions League-matcher som faktiskt gick över förväntan. Tror det berodde mycket på den söta maskoten. Vi var på tjejmiddag hos Tessan. Karin sov över. Äntligen kom lill-kusinen vi längtat så mycket efter. Mer häng med Edvin och Mille hann vi med i april. På valborg var jag tvungen att fixa nytt pass i stan, då passade vi på att turista lite vid stadshuset och körsbärsträden som blommade. Sen åkte vi till Kramans för att fira valborg.
Maj
I maj lärde vi känna Sigge. Isabella visste direkt att det här var någon hon ska vara varsam och omtänksam med/om. Hon visade extra stort intresse för honom på en gång och har fortsatt vara väldigt kärleksfull mot honom, han med för den delen. Blir i stort sett alltid glad när han får syn på henne.
Mamma fyllde 60 vilket vi såklart ville fira, även om inte hon var så förtjust i tanken. Kjell tog med Isabella till frisören för första gången. Vi firade Kristi Himmelsfärd med grillmiddag här hemma och sedan badmys med kusinerna. Lär väl ha varit den soligaste maj-månaden i mitt liv vilket vi verkligen såg till att njuta av. Vi grattade Isabellas körsbärsträd på ettårsdagen, badade i Torslunda och överraskade Karin med en möhippa som blev mer lyckad än jag vågat hoppats på. Den krockade ju med CL-finalen så jag fick njuta av guldet en dag senare än alla andra Madridistas, men det var det lätt värt för att få dela glädjen med Karin och hennes vänner.
Juni
Vi firade Helena genom att heja på Maraton tillsammans. Sommarvärmen höll ju i sig så Isabella fick ta ett dopp i havet. På samma kväll såg vi Sveriges uppladdning inför VM då de mötte Danmark. Det var säkert spännande och roligt men jag minns faktiskt ingenting alls från den matchen. Vi umgicks såklart med Sigge och Mille en hel del.
På nationaldagen överraskade vi Kicki med en babyshower. Kul att se hur förvånad och glad hon blev. Såklart blev det Eken, med en del vinster faktiskt vilket gjorde det extra roligt. Jag och Isabella gick på en bra föreläsning också. Den ingick i den ledarskapsutbildningen jag hoppat på under våren. Hundra procent fokus kunde jag nog inte ha på det som sas men hon skötte sig som vanligt bättre än man egentligen kan förvänta sig så jag ska inte klaga. Petterssonarna (och en söt Öhmanare) och Bergelinarna gjorde Skansen ihop. Så mysigt och uttröttande såklart, men redan när vi gick därifrån började jag längta efter nästa års besök. Då kanske Sigge och Isabella vandrar omkring hand i hand. I juni drog ju fotbolls-vm igång. Som jag längtat. Första sverigematchen såg jag med Tinna, Carro, Kjell och Isabella i Täby, kanske inte någon höjdarmatch och det är inte så lätt att ha helt fokus när Bellisen är med men den slutade ju så som man hade hoppats och önskat. Andra matchen skulle ju ses på plats så med Anna och Tinna begav jag mig ut på äventyr i Ryssland. Först stannade vi till i St:Petersburg, vilket var en helt okej stad. Jag kommer nog dock minnas taxiresan och incheckningen på boendet mest härifrån. Vi drog vidare till Sotji där vi firade riktigt äkta svensk midsommar för första gången i mitt liv, tidigare har jag bara firat vanlig svenskt lixom. Dagen därpå önskade jag kanske att jag tagit det aningen lugnare men lagom till Sverigematchen var jag taggad igen, gick inte att vara annat när matchen gick över förväntan till slutminuterna då... På väg hem stannade vi till i Moskva. Ryssland översteg faktiskt mina förväntningar som land. Sverige-Mexico som jag hade noll förväntningar på såg jag med härliga vänner. Lite stressiga timmar följde då vi försökte klura ut hur vi skulle ta oss tillbaka bäst och billigast möjligt. Är rätt säker på att det var i Juni som vi hade mysig picknick i Ulriksdals slottsträdgård (tror jag det var).
Juli
Så Juli började alltså med att resa tillbaka till St:Petersburg. Den här gång med flyg till Finland och sedan nattbuss. Där stannade vi inte ens ett dygn men herregud vilka fantastiska timmar. Tror jag kommer minnas de flesta av dem resten av livet. Klart bästa landslagssamlingen jag varit på, lite tråkigt var det ju att veta att en hemresa väntade några timmar senare och att man inte riktigt kunde gå all-in på grund av det. Men jag njöt till fullo ändå faktiskt. Marschen till arenan var magisk och matchen likaså. Så himla häftigt, så glad och tacksam för den resan! Några dagar var det dags för ytterligare en magisk upplevelse. Karin och Patriks bröllop! En helt underbar helg som inleddes med härligt häng, hamburgare på grillen och fotbollsmatcher på storskärm i lada. Kan det bli bättre?! Den stora dagen var jag otroligt nervös på, inte alls för något med själva bröllopet eller brudparet utan om jag skulle göra bort mig som brudtärna och hur det skulle gå med talet. Lugnare och mer förberedd brud får man leta efter och vackrare tror jag inte man kan finna hur mycket man än letar. Tycker allt blev så himla lyckat. Att det krockade en aning med Sveriges match hade kunnat känts jobbigt och tråkigt men det gjorde faktiskt inte det. Är imponerad över hur de planerade om och fixade för att maximera upplevelsen. Det enda som kunde gjort dagen bättre var ju en svensk vinst men det blev ju inte så och tack vare det fantastiska bröllopet och all kärlek så kändes inte förlusten knappt alls faktiskt. Talet gick över förväntan och efter det kunde jag äntligen slappna av och njuta till fullo. Släppte helt allt som kallas ansvar och hade bara sjukt kul hög på kärlek och lyckorus.
Den härliga sommaren fortsatte med ytterligare ett djurparksbesök, denna gång med vänner till Parken Zoo.
Självklart spenderade vi många lata dagar hemma, så glad över mitt hem. Isabella kunde plaska i den lilla poolen och leka i sandlådan. Daniel och jag försökte faktiskt få till lite sommarträning, vi turades om att ta hand om Bellisen och kämpa i spåret. Var faktiskt rätt duktig på att komma iväg utan honom också men isf blev det med Sötnöten i barnvagnen. Anna fyllde ju precis som vanligt år i juli. Någon var tom mer taggad på tårtan än vad jag var, det har nog aldrig hänt förrut. Har nog aldrig badat så mycket som den här sommaren (sen jag blev vuxen), men kanske inte så konstigt heller med tanke på vädret. I slutet av juli tillbringade vi några hälriga sommardygn i Norrland. I Rönnskär, Viskan och Sörfjärden. Isabella fick köra farfars båt och utöver bad och mys så blev det ett härligt besök i Trolska skogen.
Jag fick äntligen till det och såg Pride-festivalen på plats, har velat och tänkt göra det massor av gånger men det har inte blivit av. Isabella dansade på och charmade alla som vanligt. Sista helgen på ledigheten var det poolfest i Torslunda. Ambitiösa HJ hade annordnat beachvolleyplan, vem har inte det på baksidan lixom... Kul att Kicki och Gunnar var där helt ovetandes om att det bara var timmar kvar tills första mötet med sonen. Jobbet inleddes med konferans på Lidö. Härlig start på ett spännande arbetsår. Iom sammanslagningen fick jag ju vara kvar på samma jobb men ändå inte. Vilket inneburit miljöombyte och en hel del nya kollegor samtidigt som tryggheten med flera andra kollegor varit där. Det har också inneburit sjukt mcket kaos och jobb. Men med tanke på allt tycker jag det gått förvånandsvärt bra ändå.
Något som också gått bra, även om jag inte är så förvånad över det, är inskolningen på förskolan. Hon fann sig snabbt och känns väldigt trygg och glad där. Jag tycker ju någonstans att hon haft det bättre om hon fått vara hemma lite längre eller lite mer iaf men nu är det som det är och jag är sjukt tacksam över att hon verkar må väldigt bra i det. I slutet av augusti passade vi på att fira Julius som fyllde 3.
September
I början av september var det namngivning för Mille. Vi ville självklart mysa en hel del med Tor.
Oktober
I början av oktober var det dags för nästa namngivning, i form av Sigge-Lorenzos dop. Jag innehar ju äran av att vara gudmor. Annars i oktober var det nog mest jobb, handboll och utbildning. Men lite mer kvalitetstid med Edvin och familj hann vi iaf med.
November
November inleddes med Halloweenfest. Aldrig har jag väl skådat en sötare pirat. Att hon var så stolt över skägg och halsband gjorde ju det hela ännu mer bedårande. Vi hade ett underbart höstlov då tid till trolldeg och korvgrillning i Torslunda hanns med. Vi träffade farmor och var på tjejmiddag hos Helene. Supermysigt! I slutet av november körde vi pepparkaksbak och bygge hos Kramans. Sista dagen var vi bjudna på finmiddag i Torlsunda. Jag och Isabella sov kvar.
December
Första timmarna i december spenderade vi i Torslunda. När vi vaknat och ätit begav vi oss till Väsby badhus där vi lekte i vattnet med Sigge. Sen åkte vi till stan där Helena kikade på kameror och jag till min stora lättnad och glädje fick min kamera fixad. Jag och Isabella passade på att kika på julskytningen innan vi begav oss hemåt.
Ellie som fyllde 6 skulle ju såklart firas. Vi var på den traditionsenliga julmiddagen hemma hos Joakim och Amanda. Jag fick smita därifrån för att spela match mot Westermalm. En match som vi verkligen inte gjorde bra men som vi ändå lyckades vinna som tur var. Mindre roligt var att jag gjorde illa mina revben genom att landa hårt på en tjejs knä. Jag spelade hela matchen men lyckades ju underprestera något fruktansvärt, även matchen därpå då varje närkamp fick mig att grina illa och i så stor mån som möjligt undvika. Som tur var hade det blivit lite bättre till sista matchen innan uppehållet och nu känns det bara lite så jag hoppas att det inte ska påverka min prestation i fler matcher.
Vi träffade Tor lite mer, Isabella ville absolut hålla bäsis. På lucia fick vi stolt se på när vår duktiga tjej sjöng med i alla luciasånger och strålade som en liten stjärna. Vi fikade på förskolan, de lussebullar jag och Bella gjorde dagen innan. Dagen därpå hjälpte hon mig att klä granen, typ två tre kulor innan jag inte riktigt hade tålamod för mer, men den halvtimmen var supermysig iaf.
Fredagen när jag gick på jullov så var det julbordsturneringen på handbollen, lika mysigt som vanligt. Lite extra eftersom Isabella verkligen börjar uppskatta att vara där och alla underbara VHK:are. Dessutom hyllade vi första hedersmedlemmen Roland som har betytt väldigt mycket för mig genom åren. Han har ju alltid funnits där och ser det ingen annan ser. Han har varit en stor trygghet helt enkelt så kul att få fira honom lite extra.
Julafton firade vi här hemma med ett ovanligt stort gäng. Juldagen firade vi hos morfar. Annandagen startade vi projekt blöjfri, det har gått bra men kanske inte riktigt så bra som jag hade hoppats. För ovanlighetens skull var jag ju inte förberedd mentalt på det värsta utan hade typ drömscenariot redan programmerat och klart. Men på annandags morgon tog vi av blöjan och sedan dess har hon varit helt utan. Några olyckor har hänt här och där men faktiskt betydligt oftare lyckade besök på pottan. Hoppas bara det fortsätter åt rätt håll så får vi se hur de ställer sig till det hela på förskolan. Kanske får hon ha blöja på sig där på dagarna men hemma kommer vi köra utan. Så skönt!
Nyårsafton firades också här hemma. Tinna och Karin kom över på middag. Isabella var klart piggast av oss. Vid tolvslaget gick vi ut och nästan direkt flög grannens raketer upp och smällde precis ovanför oss. Isabella stelnade till en aning och ville upp i famnen men när det tog slut ville hon ha bang igen. Hon var ju inte ett dugg trött utan ville absolut vara uppe. Jag borde kanske lagt henne ändå men eftersom vi har en vecka kvar innan dygnsrytmen måste vara tillbaka kände jag ingen stress. Halv två tror jag att hon somnade ungefär. Jag kollade klart på sveriges match och fixade lite med det här inlägget. Skönt att hon sov till tio ungefär dagen därpå.
Vilket år det har varit. Ett helt fantastiskt sådant på många sätt. Det bästa om man inte räknar med att få uppleva Isabellas utveckling och upptäckter måste nog ändå vara Ryssland och Karins Bröllop. Det mest tragiska är en fantastisk människas bortgång som jag fortfarande inte lyckats ta in. Om några timmar är det begravning och kanske blir det verkligare då.
Jag ser fram emot 2019 och håller alla tummar och tår för att vi får fortsätta vara friska och välmående. Det som jag ser fram emot mest när det gäller jobbet är att min kollega kommer tillbaka på deltid från föräldraledighet. Har längtat så efter att få dela arbetsdagarna med henne. När det gäller handbollen är det lite samma där, några kära återvändare som jag hoppas på och såklart även en hel del bra prestationer och vinster förhoppningsvis. Det ska också bli spännande och utmanande att dra igång hela learskapscoachingsprojektet. Privat ser jag fram emot att ta tag i hälsa och träning lite bättre snart igen och såklart allra mest efter att få fortsätta se Isabella växa och utvecklas. Vi båda är taggade på det kommande tvåårskalaset.
Tänk så fel man kan ha
Innan jag fick barn hade jag rätt klart för mig vad jag tyckte och tänkte. Visst hade jag självinsikt nog att förstå att jag inte kunde se hela bilden och att det var mycket som skulle bli anorlunda mot vad jag trodde eller ville. Jag tycker jag varit väl förberedd och tacklat föräldraskapet med väldigt mycket lycka, ro och trygghet vilket jag trodde och är så galet tacksam över att det hittills har stämt in väldigt bra.
Men det är också mycket som inte alls blivit så som jag trott och som jag fått omvärdera totalt. Hur mycket onyttigheter hon redan har ätit tillexempel. Eftersom hon inte har några storesyskon tänkte jag att det ju kommer bli lätt att låta bli och eftersom jag tycker vardagen idag består av på tok för mycket socker och onyttigheter så tänke jag att vi nog skulle vara noggranna och duktiga i detta avseende. Med facit i hand vill jag inte påstå att det är någon katastrof direkt men hon har ätit betydligt mer än vad jag trott. Dels är det många andra som bjuder och ger och jag känner absolut inte för att hindra eller göra en stor grej av det. Dels är hon så sjukt intresserad trots att hon inte borde vara det. Jag tänkte att om hon inte får smaka på godis vet hon ju inte vad det är och kommer därför knappt vara intresserad och absolut acceptera att hon inte får. Visst accepterar hon det men hon har sedan hon lärde sig gå sprungit fram till lösgodiset i affären och suktat där i stort sett lika mycket som jag när jag går där. Visst ser det väl färgglatt och spännande ut men ändå... När vi gjorde pepparkakshus fick hon smaka non-stop och en skumtomte. Sedan dess utbrister hon lyckligt och ivrigt GOSIS varje gång hon ser någon form av godis. Jag fattar faktiskt inte ens hur hon kan sammankoppla alla former av godis till just godis bara av den erfarenheten. Som tur är får hon än så länge inga raseriutbrott över att hon inte får det hon vill ha. Hon tjatar lite eller säger bestämt att hon är arg om man nekar men värre än så är det inte... ÄN...
Sen det här med skärmtid... och även hur mycket jag sitter med en skärm framför mig när jag samtidigt är med henne. Usch vad jag inte lever upp till mina egna förväntningar där. Tycker fortfarande inte att det är någon katastrof direkt men egentligen borde hon ju nästan inte ha någon skärmtid alls kan jag tycka och jag borde nästan ha ännu mindre.
En vän till mig som har en treåring sa något i stil med att han inte kunde förstå vad han hade gjort med all tid innan han fick barn och att det verkligen inte gick att jämföra att ha fullt upp innan barn vs efter barn. Jag tänkte på mig själv och hur tiden med barn skulle bli, om det verkligen skulle bli så där stressigt och tidspressat som han fick det att verka och om jag skulle "glömma" vad jag gjort med all tid tidigare. Jag kände att det nog inte skulle bli så farligt. Jag tänkte att jag ju alltid har tagit på mig rätt mycket och har ansvarat för det ena och andra och därför skulle byta ut sånt mot att ha barn och att det då inte skulle kännas lika stressat. Men det är verkligen så för mig just nu. Jag kan inte förstå hur jag kan ha tyckt att jag någonsin haft mycket att göra, känt mig stressad eller tidspressad på något sätt. Det är ju så enkelt när man bara har sig själv att sköta. Dagarna räcker verkligen inte till ens till det minsta på måste-göra-listorna.
Om en vecka ska vi fira jul här. Och jag börjar känna av lite julstress och hets nu. Våra senaste typ15-20 jular har varit väldigt lugna och avslappnade. Det har varit närmsta familjen och inte många alls. De senaste åren har vi varit max 7-8 personer, förra året var vi iof 8 plus två barn. I år ska vi vara 11 vuxna och 4 barn här till jullunch och sen kommer ytterligare två vuxna och två barn efter Kalle. Det ska bli så himla mysigt och jag ser fram emot det galet mycket. Men det är också mycket tankar och fix som gör att jag blir lite stressad. Bara det här med sittplatser, tallrikar och glas... Jag har en helt ledig helg på mig att förbereda så jag känner inte riktigt tidspress ändå, men i nästa ögonblick kommer jag på att jag ju har en busig, pigg och underbar blivande två-åring som både sinkar mig i förberedelserna och aktivit förstör genom att stöka ner och så. Aja allt brukar ju lösa sig och jag tycker som sagt att det ska bli supermysigt så det känns mest bara bra. Skönast av allt är ju att jag bara behöver ställa alarm på klockan fyra mornar till, sen ska jag få sova ut i över två veckor. Sova ut kan visserligen bytas ut till något lämpligare uttryck då jag för det mesta blir väckt av något annat än alarmet numera. Men jag har ju världens snällaste tjej som ändå låter mig ligga kvar och mysa i sängen i några timmar. Det är sällan vi går upp före 9 på helgerna och det är ju värt så mycket, även om det betyder att jag legat vaken sen sjutiden ibland.
Nä nu ska jag hänga tvätt. Får se när jag ska slösa bort mer tid genom att skriva här nästa gång...
Livet
Idag var en grym dag. Det är rätt fullt upp nu och känns i vissa stunder som att det kommer vara det föralltid nu. Men samtidigt är det rätt många stunder i livet för tillfället som är fullkommligt avstressande. Det är stunderna med Isabella. Oftast när jag är med henne har jag verkligen inget annat på schemat än henne och då är ju det allra bästa typ att bara vara. Visst har man en del hushållssysslor samtidigt men det gör jag i den utsträckningen som känns bra. Jag kan ju erkänna att jag inte putsat fönstrena i år, eller ställt in grillen i garaget för vintern. Men jag tror vi överlever ändå.
Att just den här dagen var grym beror på flera saker. Dels så känner jag mig nästan helt frisk, jag hade svinont i halsen i måndags, mådde inte tipp-topp i tisdags och sen har det väl blivit bättre och bättre. Dels så var det en ganska bra dag med eleverna. Optimala dagar är då de är som mest engagerade och nyfikna och självklart om man själv typ synkar med dem. Kaosdagar är när de inte vill/orkar/är mottagliga alls samtidigt som man själv är trött, stressad och oförberedd. Sen så fick jag väldigt mycket fina ord från två olika håll som värmde av olika anledningar och på olika sätt. Sen så fick jag massa mystid med Bellisen och bättre än så kan man ju inte ha det.
Hon utvecklas så sjukt fort och det börjar bli så himla roligt att umgås med henne. Hon gör sig för det mesta förstådd, det är så skönt. Det är helt galet hur många ord hon kan uttala, första gångerna hon sa tvåordsmeningar smälte mitt hjärta för att det lät så sött. Nu börjar hon sjunga sånger lite också vilket är helt underbart att höra på. Hon skojar och skämtar en hel del. Hon kan så otroligt mycket som jag inte kan förstå hur hon lärt sig riktigt. Hon överraskar om och om igen. Som när hon från ingenstans (eller jo vid några tillfällen hade hon typ pekat ut och sagt gul) benämner typ tio färger helt korrekt. Okej att man kan snappa upp blå, röd, gul och grön typ, men att fortsätta med orange, rosa, lila, brun, vit, svart och beige. Det som är allra härligast att se är hur hon är med Sigge och Tor, hon är omhändertagande och så himla go.
Imorgon ska vi hälsa på lill-kusinen, det ska bli så mysigt. Gladare och snällare kille går inte att hitta. Sen ska vi till hallen och titta på herrarna och sen också juniorerna som spelar sm. Tyvärr krockar den matchen med Sveriges match mot Turkiet. Så ser lördagen ut och söndagen är nog aningen lugnare men då har ju jag bortamatch mot Polisen. Börjar bli nervös redan nu, det är bara för att det känns som en måstematch. Tittar man på tabellen och på tidigare matcher borde vi verkligen vinna känner jag men sen vet man ju aldrig när det väl är match. Dagsform och alltmöjligt spelar ju in och påverkar. Annars har jag inte så mycket för mig i helgen tror jag inte. Fast jag måste verkligen jobba en del också. Jag ska skriva ihop och planera ett ledarcoachuppdrag som jag har fått äran att dra igång i klubben. Känns superkul och givande. Men lite för tidskrävande för att vara bra egentligen kanske.
Avslutar det här inlägget med att säga hur galet mycket jag längtar efter advent, julpynt, julpyssel, julgodis och JUL. Kan inte bärga mig tills jag ska få se hur Isabella tar emot allt som har med julen att göra. Älskar att ha saker att längta till på lite lagom avstånd :-)
Seriepremiär
Som jag har längtat efter att spela match, träningsmatcherna var kul men fick mig nästan bara att längta ännu mer. Idag var det dags. Jag hade inte så stora förhoppningar på seger eftersom vi förlorade rätt klart mot Haninge förra året men samtidigt hoppas och tror jag ju på att det här ska kunna bli ett år då vi lyckas lite bättre resultatmässigt i jämförelse med förra året. Jag tycker att det var sjukt kul att spela men tyvärr lyckades vi inte riktigt spela på vår högsta nivå, det var nog bara Louise i mål som presterade över sin vanliga kapacitet och annars flera stycken som tyvärr presterade sämre än vanligt. Dessutom hade vi oflyt med domslut. Så vi åkte hem med en svidande förlust. Nästa helg är det hemmapremiär mot Jakan, som jag missar. Känns så himla surt att den ska krocka så totalt med Sigge-Lorenzos dop. Har tänkt tanken att jag kan spela de första 10-15 min för att sen snabbt duscha och stressa till täby ett x antal gånger. Men som fadder känns det inte riktigt okej att komma instressande i sista sekund eller riskera att komma försent helt enkelt. Dopet börjar en timme efter matchstart.
Just nu håller jag på att baka drömmar till dopet. Ångrar bittert mitt val att göra dubbel sats när jag insåg hur mycket deg det blir och inser att jag ska vara vaken några timmar till idag på grund av det. Varje plåt ska vara inne tjugo minuter och när tre plåtar är rullade och klara har inte ens hälften gått åt. Nu är några plåtar klara och dessvärre är jag inte supernöjd. Tycker de blev lite smuligare än sist tror jag. Hoppas de blir godare när de varit frysta ett tag. Jag har lyckats klämma 4-5 st så helt oätliga är de ju inte direkt.
I övrigt har jag varit väldigt duktig idag faktiskt. Vi hade samling 10.30 idag så vi hann inte så mycket mer än att äta frukost (vet att jag inte är någon typisk småbarnsmamma som äter frukost vid niotiden men sjuk glad över det är jag iaf). Sen gjorde vi oss i stort sett iordning och som vanligt fick jag lite ont om tid så jag lämnade huset i hyfsat kaosläge med frukostbordet otorkat. Isabella var hos mormor medan jag spelade match men vi kom hem strax efter tre. Det var så himla fint väder så jag passade på att ta undan loungemöblerna. När jag var klar med det verkade Isabella fortfarande minst lika nöjd ute på tomten så jag drog fram gräsklipparen också. Någon timme senare gick vi in och lagade en enkel middag. Efter det blev det dammsugning, tvättning och röjning i köket. Sen var det dags för nattning och den gick enklare och snabbare än någonsin typ. Känner mig så nöjd med den här helgen för vi har verkligen myst hur mycket som helst och ändå så har jag varit rätt effektiv och duktig. Igår var det bilen som fick sig en ordentlig omgång. Det är så lätt att allt möjligt skräp hamnar i den numera. Skyller som alltid på Isabella... Sen så hade ju resultaten kunnat gå mer min väg men man kan ju inte få allt!
Senare än tänkt
Trodde verkligen att jag hade gjort klart och publicerat rysslandsinlägget för flera månader sedan. Men bättre sent än aldrig som man brukar säga.
Tror jag minst en gång i varje inlägg säger att tiden går fort, kanske inte nödvändigtvis med just de orden men iaf med den innebörden. Det gör den verkligen och jag försöker njuta av varje dag så mycket det bara går. Tycker faktiskt att det går rätt bra. Jag kommer ofta på mig själv med att känna en pirrande lycka inifrån och ut som gör att jag inte kan motstå att le. Det känns som ett kvitto på att jag faktiskt lyckas.
Vissa dagar är bättre än andra såklart, precis som livet bör vara. Idag var en sådan dag. Har en hel del att göra med att det var en lördag och att jag då får så många timmar med min favorit. Dessutom hälsade en väldigt liten krabat på en snabbis. Söta lilla Tor. Efter det var jag på en inspirerande och härlig dag i hallen. Jag är så lyckligt lottad som är en del av den platsen. Jag känner mig alltid så otroligt välkommen och hemma där. Isabella har ju fått haka på oavsett om hon velat eller inte, det är skönt ändå att hon nu när hon pratar faktiskt gärna säger JAAAAAA om jag frågar om (eller snarare berättar att) vi ska till handbollshallen. Hon kan också själv säga bolla eller mål spontant vilket jag tolkar som att hon vill dit för det säger hon alltid glatt när hon ser hallen. Ännu härligare är det att se hur hon bemöts av alla människor där. Vill man hamna på en mammas gilla-lista behöver man bara vara lite snäll mot barnet så är det kirrat och klart och det har verkligen varenda handbollsperson varit än så länge. Typ alla andra personer också iof men det känns verkligen som att laget och klubben har välkomnat henne med öppna armar och genuint blir glada av att se henne. Trots att hon inte alltid är helt problemfri i sammanhanget. Idag var jag där på utbildning 13-16.30 och lyckades tajma in så hon sov när vi kom dit. Tror hon kanske vaknade strax efter två och då var hon lite trött och blyg men det släppte rätt fort. Jag kunde vara med på i stort sett allt i precis den utsträckning som jag ville och hon var lika nöjd och glad som hon (tack och lov) nästan alltid är. Visst distraherade hon lite ibland men de andra fick mig bara att känna att det var på ett positivt sätt. Hoppas det var så och annars är jag nästan lika glad ändå för att de andra isf ansträngde sig för att få mig att känna så.
När vi kom hem blev det middag, nattning och sen real-match. Skönt med vinst även om det inte var med världens marginal direkt.
Imorgon blir det släktmys i Torslunda. Vi ska göra pizza och titta på derbyt. Hoppas såklart på vinst för Bajen även om jag verkligen inte tror på det. Oavsett ska det bli mysigt att träffa Sigge och resten av familjen. Var ett tag sen sist.
Nu ska jag gå resterande steg, har typ 300 kvar innan jag når dagens mål och jag har ju inte så värst många minuter tillgodo. Sen ska jag sova, höll på att somna själv sittandes i fotöljen i Isabellas rum vid åtta eftersom jag var så trött men sen kickade kvällspiggheten in, vet ju dock att jag egentligen verkligen borde somnat för länge sedan.
Ryssland
Men så kom vi in och kunde andas ut en aning. För där inne var det precis vad jag hade hoppats på om inte ännu bättre. Absolut tillräckligt trevligt för vår korta vistelse iaf.
Kort efter att vi kommit dit gjorde vi det vi var där för. Sightseeing... Och lite fotboll såklart...
Vi hade några timmar dagen därpå innan det var dags att bege oss mot flygplatsen.
Vi reste vidare mot Sotji där vi checkade in på ett schysst hotell och sedan tog en taxi för att möta upp min syster med familj.
Dagen därpå var det midsommarafton, vilket jag nästan sett fram emot lika mycket som att få se Sverige-Tyskland. Vi började med ett dopp i poolen och lite shopping inför firandet.
Vi gjorde oss iordning på rummet och sen tog vi oss till platsen dit där Camp Sweden hade sitt midsommarfirande.
Midsommarstången var kanske inte den vackraste jag sett men jag tror faktiskt ingen annan har gett mig mer känsla och glädje. Det här var inte bara en vanlig och härlig midsommar utan det var den riktiga och äkta svenska midsommarfesten. Det var fullt med sverigetröjor, glada människor, musik, sång, dans kring "stången" och sent bad i både hav och pool.
Dagen därpå var det då äntligen dags. Första vm-matchen för Sverige som jag skulle få se på plats sedan Trinidad-matchen 2006. Vi mötte upp Helena och gänget vid arenan och sedan var vi på samlingen. Det var härligt och helt okej tryck. Väldigt många svenskar som var glada, förväntansfulla och peppade.
Det var en match som översteg mina förväntningar. Jag trodde det skulle vara härligt att gå på den men jag trodde inte att vi skulle ha någon chans rent spelmässigt eller resultatmässigt. Så när Sverige gjorde mål blev jag galet överraskad och glad. Det höll i sig länge även om det var fruktansvärt nervöst och jobbigt efter Tysklands kvitteringsmål. Att matchen slutade som den gjorde var ju inte direkt festligt eller energihöjande men det fanns ju lite lite tröst i att det fortfarande fanns liiiite hopp om avancemang. Vi tog några öl och åt lite mat i närheten av arenan tillsammans med två Tobbar som hade haft platserna bredvid Anna och Tinna på matchen. Vi funderade på och diskuterade vad vi skulle hitta på som tröst. Tillslut bestämde vi oss för att haka på dem till Adler för att köra någon halvmotiverad utgång på hetaste stället. Det började regna lite smått så vi hoppade in i första taxin vi fick tag på och då öppnade sig himlen. Ett tag kändes det som vi åkte bil mitt i sjön för det blev sjuka vattenansamlingar på vägarna. När vi kom fram till stället var det kö och superdyrt inträde så vi blev anti och drog vidare. Vi hamnade på en väldigt märklig klubb men jag hade faktiskt förvånandsvärt roligt tom som femte hjulet. Ganska tidigt dagen därpå flög vi hemåt, dock med stopp i Moskva.
Vi var väl i Moskva i ungefär ett dygn. Moskva gjorde som övriga Ryssland och imponerade på mig, måste nog säga att allt översteg mina förväntningar men det beror väl till stor del att mina förväntningar inte var så höga. Dessutom tror jag att det är en sak att turista i Ryssland under fotbollsvm och en annan att göra det annars men å andra sidan måste jag säga att det som översteg förväntningarna mest var hur trevliga och hjälpsamma ryssarna var, det hade jag inte väntat mig och det kändes inte alls falskt och påklistrat utan väldigt genuint och äkta. Efter det dygnet bar det hem igen och det var jag väldigt glad över eftersom den bästa i världen väntade på flygplatsen. Vi hade några mysiga sommardagar hemma, bland annat den då vi fick se Sverige krossa Mexiko och faktiskt ta sig vidare som etta!!! i gruppen. Det gjorde ju att det blev ytterligare en vända till Ryssland.
Den här gången flög jag och Tinna till Helsingfors där vi tog en nattbuss till St:Petersburg. Den nattbussen var en annan sak som översteg mina förväntningar sjukt mycket men trots att den var både bekväm och lyxig så lyckades inte jag sova en minut ens. Vid tretiden gav jag upp och satte mig och gjorde handbollsläxan och finslipade mitt tal till Karin. Vi kom fram runt sex tror jag och startade dagen med en timmes promenad till Helenas hotell. Där sov vi någon timme vilket var välbehövligt minst sagt. Vi gjorde oss redo och innan vi tog oss till Camp Swedens samling åt vi lite frukost på ett cafe tillsammans med Helena, Jesper, Sigge och Johan.
Eftersom vi inte fick plats i en taxi delade vi upp oss. När vi kommit en bit blev vi varse att poliser stängt av vägar så vår taxichafför sa att vi skulle hoppa ur för att han inte kom närmre. Men vi såg ju att de andras bil vände och började köra iväg så vi manade på vår chafför att köra efter bilen. Vilket han gjorde en bit, men sen fick han för sig att ta en annan väg. Dock blev det samma problem där, det var avstängningar och han sa att vi skulle kliva ur. Eftersom vi ändå inte visste var Helena och de andra var gjorde vi så och bestämde oss för att gå resten av vägen. Jag tror det var runt 2,5 km fågelvägen. När vi gått i några minuter började det dugga, det skulle vara soligt och varmt hela dagen så jag tänkte att det kanske skulle vara skönt med lite regn ett tag. Men det skulle jag inte tänkt för intensiteten bara tilltog och ett tag var det som att himlen öppnade sig. Vi tog skydd längs vägen under de bästa träden vi kunde hitta men det räddade oss inte från att bli dygnsura. Vi följde med ett annat gäng svenskar in under tak i någon byggnad och tänkte vänta några minuter och hoppas att det skulle ge med sig. Precis när vi tyckte att det lugnat sig lite och skulle gå så vräkte det plötsligt ner värre än någonsin och vi blev lite frustrerade. Vi var redan lite senare ute än vi tänkt eftersom vi fått gå och började känna oss lite stressade så vi bestämde oss för att trotsa vädret och småspringa den dryga km som var kvar. Det är ju något skumt med vattnet på vägarna i Ryssland, det blir fort väldiga översvämmningar. Vi korsade en väg och när man klev ner från den dm-höga trottoaren var det som att sätta ner foten i en å. Men fram kom vi iaf och lyckades ta oss in och hitta Helena och gänget som också fått promenera men inte lika långt. Blöta men lyckliga tog vi plats.
Det här är klart den bästa matchsamlingen jag har varit på. Resturangen var optimal för ändamålet. Kanske lite liten iof för jag tror att det kort efter att vi kom var många som köade och hade svårt att komma in. Men det var verkligen en vacker syn som mötte oss när man klev in. Direkt ett väldigt stort rum fyllt med gula tröjor och svenska flaggor som hängde ner från övervåningen. Öltappen var inte lika effektiv och snabb som i Sverige men ändå bra mycket kraftfullare än på andra ställen i Ryssland så man behövde faktiskt inte köa i en hel evighet för att få en öl som man behövt i Sotji.
Jag hade lätt velat vara där någon timme till men tiden går fort när man har roligt och rätt vad det var var det dags för marschen. Det hade jag verkligen saknat i Sotji och är så glad över att det blev en här.
Det är något alldeles magiskt med landskampmarscher. Och när det är åttondelsfinal i fotbollsvm ger det ju såklart en extra dimension i det hela. Inne på arenan fortsatte festen, vi hamnade precis bredvid trumman och stämningen var helt fantastisk hela matchen, för att inte tala om efter målet och efter slutsignalen. Det kändes som att ingen svensk ville lämna arenan. Man ville bara stå kvar och sjunga och njuta. Undra hur de svenska spelarna och Janne kände...
Tillslut blev vi uttvingade och då fortsatte sjungandet, hoppandet och dansandet i korridorerna och sedan utanför arenan och hela vägen bort till restaurangen där vi haft samlingen innan match. Där avvek dock jag och Tinna lite bittert från festen. Vi hade ju en nattbuss att passa så vi fick börja bege oss in mot St:Petersburg. Jag hade gett mycket för att få stanna men lite tröstande var det att få höra om att kön in var helt stillastående så att en del som hade valmöjligheten att vara kvar ändå inte tog den. Vi hittade med hjälp av en väldigt snäll ryska till rätt del av staden och hann med att äta lite innan bussen skulle avgå. Den här bussen stämde betydligt bättre överens med mina förväntningar och var allt annat än lyxig. Men den gjorde jobbet och tog oss till Helsingfors flygplats (vilket faktiskt var bättre än tänkt då vi bokat in till stan). Dessutom var den snabbare än tänkt så vi fick några timmar på flygplatsen då vi kunde ligga och vila.
Kvartsfinalen krockade ju med ett visst bröllop så den såg jag bara delar av. Tack vare bröllopet kändes den inte viktiga alls faktiskt. Jag är så glad över att det blev en sån härlig fotbollsfest även för oss svenska fans. Och jag är så himla glad att jag fick vara där och uppleva delar av det på plats. Det var definitivt väldigt minnesvärda resor.
Tid
Jag förstår faktiskt inte hur jag någonsin åren innan Bellis kunde tycka att jag hade fullt upp eller ont om tid. Det går liksom inte att jämföra livet ur tidsaspekten med eller utan barn. På så många olika områden dessutom. Som att ALLT tar så mycket längre tid med barn, bara att komma ut ur huset kan ju ta en evighet. Eller som att hela livet verkar ha hamnat i ett snabbspolningsläge utan dess like. Det var ju typ en vecka sedan jag gick på sommarlov och nu är det mindre än en vecka kvar till jag börjar!?! Tur att jag har världens bästa jobb så att jag faktiskt ändå längtar tillbaka en hel del och inte bara behöver känna ångest. Som att all tid blir så mycket mer värdefull - vilket kanske inte är så konstigt eftersom dygnets timmar inte räcker till ens på långa vägar till någonting längre. Tiden med Bella, tiden utan henne, tiden när man äter, sover, läser, leker känns så viktig, det är ju iaf enbart positivt.
Som sagt så längtar jag en del till jobbet. Efter mina härliga kollegor och alla fantastiska små juveler. Det ska bli så himla roligt att ha en tvåa igen. Det ska också bli väldigt roligt att lära känna alla nya lokaler. Jag tror det kommer bli aningen rörigt och mycket med flytten och ihopslagningen av skolorna kommer ta extra tid i anspråk men jag tror det blir toppen tillslut och egentligen är väldigt positivt. Synd bara det där med tiden, och att det här är det året jag kommer kunna lägga absolut minst tid någonsin (iaf hittills) på min karriär. Jag hade tänkt jobba en del i sommar för att förbereda mig men det har nästan inte blivit något alls. Kanske typ motsvarande en arbetsdag bara.
Men jag tycker också det ska bli rätt jobbigt, jobbigare än vad jag brukar tycka. Det har lite att göra med att man kommer behöva ställa klockan och ständigt ha tider att passa men framförallt är det ju för att Isabella iom detta ska börja på förskola och att jag inte kommer hinna med alls samma mystid med henne. Är faktiskt lite orolig för hur trött jag kommer vara och hur lite tid vi kommer få tillsammans. Jag är van att gå upp runt kvart-tjugo över sju och åka hemifrån strax efter halv åtta. Som jag redan varit inne på tar det ju aningen längre tid att lämna huset med barn så jag misstänker att 10-15 minuters vaken tid inte kommer räcka när hon ska lämnas på förskolan. Jag tänker att vi ska åka hemifrån typ 7.20 på morgonen, vill inte ens tänka på när vi kommer behöva gå upp då... Det föregående läsåret när Kjell har varit föräldraledig har jag ofta stannat på jobbet till 5-6-tiden, särskilt på torsdagarna när jag jobbar och sen går direkt till träningen 18.30 för att komma hem till 21 ungefär. Ändå så känner jag ju aldrig att jag är i fas på jobbet. Det är sällan jag hinner med särskilt mycket mer än det allra mest nödvändiga. I år är ju tanken att jag ska gå så tidigt jag bara kan enligt mitt schema för att hämta henne. Jag har 35 timmar schemalagt per vecka då man ska vara på plats och den tiden räcker ju inte till någonting, I år har jag nog snittat på 45 timmar på plats per vecka och utöver det 1-3 timmar hemma på kvällar och helger. Nu får jag ju jobba när hon sover, så det blir väl mellan åtta och tio varje kväll typ för att få ihop det. Men då vill jag ju hellre egentligen få till handbollsträningen och någon form av egen tid. Tror det blir lite utmanande och kan känna att det kanske inte är det bästa att jag hoppat på utbildning på handbollen, lite ansvar för skolsamverkan och andra uppdrag som ändå kräver lite tid och tanke men samtidigt tycker jag ju det är utvecklande och roligt att kunna hjälpa till. Det här året får nog helt enkelt bara bli jobb, Bella och handboll. Finns det någon tid över någonstans ska jag försöka vara social med de allra närmsta, för några andra kommer jag inte ha tid med och kanske kanske att jag kan fixa lite med bilder, vill framkalla till tavlor, mina album och fotoböcker. Jag ligger nästan tre år back nu igen och har dessutom inte alls börjat på min fotobok till Isabella kring hennes utveckling från 1 års ålder. Den kommer ju helt klart inte bli lika omfattande som hennes första bok men det är väl bara helt naturligt. Jag skulle också vilja göra någon typ av film av de filmklipp jag tycker om med henne så att man faktiskt kommer ha något lättillgängligt att titta på istället för att inte orka titta igenom allt intetsägande för att hitta guldkornen. I minsta fall får jag väl iaf lägga guldkornen i en särskild mapp...
Så för att sammanfatta det här inlägget så önskar jag mig fler timmar på varje dygn :-)
Kan ju mycket väl bli så att jag kommer blogga ännu mer sällan nu framöver på grund av tidsbrist.
Som sagt så längtar jag en del till jobbet. Efter mina härliga kollegor och alla fantastiska små juveler. Det ska bli så himla roligt att ha en tvåa igen. Det ska också bli väldigt roligt att lära känna alla nya lokaler. Jag tror det kommer bli aningen rörigt och mycket med flytten och ihopslagningen av skolorna kommer ta extra tid i anspråk men jag tror det blir toppen tillslut och egentligen är väldigt positivt. Synd bara det där med tiden, och att det här är det året jag kommer kunna lägga absolut minst tid någonsin (iaf hittills) på min karriär. Jag hade tänkt jobba en del i sommar för att förbereda mig men det har nästan inte blivit något alls. Kanske typ motsvarande en arbetsdag bara.
Men jag tycker också det ska bli rätt jobbigt, jobbigare än vad jag brukar tycka. Det har lite att göra med att man kommer behöva ställa klockan och ständigt ha tider att passa men framförallt är det ju för att Isabella iom detta ska börja på förskola och att jag inte kommer hinna med alls samma mystid med henne. Är faktiskt lite orolig för hur trött jag kommer vara och hur lite tid vi kommer få tillsammans. Jag är van att gå upp runt kvart-tjugo över sju och åka hemifrån strax efter halv åtta. Som jag redan varit inne på tar det ju aningen längre tid att lämna huset med barn så jag misstänker att 10-15 minuters vaken tid inte kommer räcka när hon ska lämnas på förskolan. Jag tänker att vi ska åka hemifrån typ 7.20 på morgonen, vill inte ens tänka på när vi kommer behöva gå upp då... Det föregående läsåret när Kjell har varit föräldraledig har jag ofta stannat på jobbet till 5-6-tiden, särskilt på torsdagarna när jag jobbar och sen går direkt till träningen 18.30 för att komma hem till 21 ungefär. Ändå så känner jag ju aldrig att jag är i fas på jobbet. Det är sällan jag hinner med särskilt mycket mer än det allra mest nödvändiga. I år är ju tanken att jag ska gå så tidigt jag bara kan enligt mitt schema för att hämta henne. Jag har 35 timmar schemalagt per vecka då man ska vara på plats och den tiden räcker ju inte till någonting, I år har jag nog snittat på 45 timmar på plats per vecka och utöver det 1-3 timmar hemma på kvällar och helger. Nu får jag ju jobba när hon sover, så det blir väl mellan åtta och tio varje kväll typ för att få ihop det. Men då vill jag ju hellre egentligen få till handbollsträningen och någon form av egen tid. Tror det blir lite utmanande och kan känna att det kanske inte är det bästa att jag hoppat på utbildning på handbollen, lite ansvar för skolsamverkan och andra uppdrag som ändå kräver lite tid och tanke men samtidigt tycker jag ju det är utvecklande och roligt att kunna hjälpa till. Det här året får nog helt enkelt bara bli jobb, Bella och handboll. Finns det någon tid över någonstans ska jag försöka vara social med de allra närmsta, för några andra kommer jag inte ha tid med och kanske kanske att jag kan fixa lite med bilder, vill framkalla till tavlor, mina album och fotoböcker. Jag ligger nästan tre år back nu igen och har dessutom inte alls börjat på min fotobok till Isabella kring hennes utveckling från 1 års ålder. Den kommer ju helt klart inte bli lika omfattande som hennes första bok men det är väl bara helt naturligt. Jag skulle också vilja göra någon typ av film av de filmklipp jag tycker om med henne så att man faktiskt kommer ha något lättillgängligt att titta på istället för att inte orka titta igenom allt intetsägande för att hitta guldkornen. I minsta fall får jag väl iaf lägga guldkornen i en särskild mapp...
Så för att sammanfatta det här inlägget så önskar jag mig fler timmar på varje dygn :-)
Kan ju mycket väl bli så att jag kommer blogga ännu mer sällan nu framöver på grund av tidsbrist.
Jag pensionerar mitt pass
Åren går tydligen väldigt fort och jag som trodde att jag precis skaffat nytt pass var tvungen att göra det igen inför Ryssland. Mitt förra pass är inte riktigt lika slitet som det innan. De senaste åren har jag rest en hel del men kanske egentligen inte till så många länder där passet verkligen är ett måste. Men det har fått följa med på alla dessa resor som är listade här nedan iaf.
2014
Australien
Vi blev bjudna på ett fantastiskt bröllop i Sydney och efter det gjorde vi en roadtrip längs Great Ocean Road, fick se en hel del djurliv i Melbourne och avslutade resan med några strand och havsdagar i och kring Airlie Beach. En mycket härlig resa, dock med väldigt många restimmar på rätt kort tid eftersom jag inte fick vara ledig från jobbet särskilt många dagar utöver sportlovet.
Tågluff med Tinna
Resan inleddes i Köpenhamn.
Därefter blev det Polen, med Krakow och koncentrationsläger.
Resan gick vidare till Österrike där vi besökte Wien och Innsbruck.
Nästa land var Frankrike och tätt därefter blev det besök i Monaco.
Sista landet för den här resan var Italien där vi gjorde Amalfikusten på ett dygn med ett stopp i Pompeii och sedan tog tågfärjan till Sicilien innan vi flög hem igen.
2015
Paris
Vid påsk åkte vi till Paris för att besöka Versaille. Eftersom vi ändå var där passade vi på att se Eiffelltornet, Mona Lisa, Triumfbågen, Notre-Dame, Sacre-Coeur och lite annat smått och gott också.
Norge
Vid valborg så körde jag, Karin och Kicki till Oslo för en mysig tjejhelg.
Prag
När Sverige gick till EM-final i U21 bokade jag och Kjell en kort spontantripp till Prag. Där fick vi vara med om en fantastisk match som avgjordes på straffar. Att vara på plats när Sverige vann var helt magiskt.
Danmark
Vi åkte raka vägen till Danmark efter det där Legoland nog var höjdpunkten.
2016
Frankrike - EM
Jag, Tinna och Kicki åkte till Camp Swedens samling i Frankrike för att uppleva mästerskapet lite mer på plats, tyvärr hade vi inte några matchbiljetter men det var ändå en härlig fotbollsresa.
När EM-festen var över för Sveriges del så åkte jag vidare till Karin och Patrik som hyrt hus med några vänner. Därifrån gav vi oss ut på en roadtrip några dagar senare. Vi var bland annat på festival i Lucca och såg Lutande tornet på nära håll. Kjell anslöt när vi kom till Milano och därifrån åkte vi direkt till Bolzano för ett möte med Ötzi och sedan åkte vi vidare till Venedig, Slovenien och Kroatien. Resan avslutades i vackra Dubrovnik.
2017
Klart minsta beresta året för mig på senare år, det blev bara två länder som jag redan besökt minst sju gånger tidigare vardera. Den här gången för att i stort sett bara uppleva området innanför hotellmuren. Hade någon sagt två år tidigare till mig och Kjell att vi skulle åka på all-inclusive en vecka till Spanien hade vi nog inte trott det och definitivt ännu mindre om någon nämnt att min kusin Johan skulle vara resesällskap. Men så blev det och det var en fantastisk första resa med Isabella.
Andra resan gick till Danmark där vi hälsade på Philip och Ditte tillsammans med familjen Kraman.
Skjuter upp löpturen
Egentligen borde jag verkligen inte loggat in här för det är miljarder saker jag vill skriva om och lägga upp bilder för men det tar ju lång tid och egentligen borde jag redan gett mig ut på löpturen som jag bestämt att jag ska genomföra idag. Det är ju fantastiskt sommarväder men inte så fantastiskt springväder så varje minut jag dröjer hinner temperaturen stiga lite väl nära gränsen för vad jag klarar av att vara utomhus för och ännu mindre stånkandes i ett spår. Men jag ska ut, finns inget alternativ. Isabella är med Kjell i Danmark en vecka och jag har bestämt att jag ska hinna med fem träningspass under den tiden. Jag och Tinna ska dessutom gå minst en sträcka på Roslagsleden så jag kommer nog inte palla att träna den dagen och därför kan jag inte hoppa över träningen idag. Jag sprang femman igår, sprang stämmer väl inte egentligen eftersom det inte finns något vidare tempo i mig men jag tog mig iaf runt. Vilket jag är nöjd med, mindre nöjd är jag med att jag gjorde en fruktansvärt klumpig flygtur då jag stötte i en sten eller något på marken. Det är länge sedan jag ramlade på det sättet, så brutalt och ostoppbart. Jag kommer ihåg två tillfällen under uppväxten, en gång på cykel när cykelhjulet plötsligt lossnade i en sväng och en gång i samma elljusspår när jag sprang med mamma och var kanske runt 8-10 år typ. Det är märkligt hur mycket man hinner tänka medan man är i luften eftersom det inte kan handla om många hundradelar. Den här gången var jag rätt övertygad om att det skulle gå riktigt illa. Kroppen är ju inte direkt lika hållbar som tidigare. Men jag klarade mig tack och lov rätt bra. Ena benet är ordentligt uppskrapat och lite ömma var båda knäna efteråt men annars mår jag bra. Jag övervägde att börja gå eller gråta men bestämde mig rätt fort för att det inte var nödvändigt utan började istället linka vidare och återigen vara sjukt glad och tacksam över vad min kropp klarar av.
Jag har varit ledig i snart en månad, tror jag började semestern den 20 juni. Det har varit en helt fantastisk semester hittills och kanske är det därför den har gått så overkligt snabbt. Nu har jag mindre än en månad kvar eftersom jag börjar den 13 aug. Det låter ju helt sjukt att jag kan vara lite ledsen över att det är så lite kvar när det känns som jag precis började semestern. Förstår hur det verkligen kan sticka folk i ögonen som inte ens har en månads semester. Men man vänjer sig verkligen vid det är van vid och glömmer uppskatta saker fullt ut. Jag är glad och uppskattar verkligen att jag har lång sommarledighet men för varje år känns den kortare och kortare. Första två åren jag jobbade som lärare kändes det som man var ledig en hel evighet och var så nöjd med det. Nästan så det blev lite för länge och man hann längta tillbaka till jobbet en hel del faktiskt. Nu känns den flera veckor kortare eftersom jag vant mig vid det. Det är verkligen inte helt fel att livet går upp och ner, att man då och då får vara lite sjuk, ha det lite sämre ställt ekonomiskt, vara lite olyckligt kär osv så man inte slösar massa år på att bara vara lycklig och inte ens uppskatta det. Sen kan man ju vara bättre eller sämre på att faktiskt uppskatta saker även om det är sånt man blivit bortskämd med länge eller inte. Jag är rätt bra på det och har funderat en hel del över hur man på bästa sätt för det vidare till andra. Jag hoppas verkligen Isabella tar efter mig där, livet blir ju så mycket härligare när man är bra på det.
Visste att jag skulle flumma iväg på det här sättet när jag valde att logga in, lite är det såklart för att dessa tankar snurrar i huvudet då och då men mycket är det för att skjuter upp träningen, att skjuta upp saker jag tycker är jobbiga är en annan sak jag är och alltid har varit bra på - det hoppas jag inte att jag delar med mig av till henne. Allra bästa chansen för att inte göra det är ju att förändra beteendet hos mig, bara låta bli och istället ta tag i saker direkt. Så därför ska jag nu avsluta det här inlägget med att bara stolpa upp det jag vill dela med mig av framöver men som jag absolut inte hinner nu.
Jag har ett nytt pass och skulle vilja göra ett inlägg där jag samlar förra passets resor. Det gjorde jag sist jag fick ett nytt pass och det är såna inlägg jag tycker är roligast att gå tillbaka och läsa.
Sen så har jag ju varit på två fantastiska resor till Ryssland och de måste jag dokumentera här.
Sist men inte minst vill jag göra ett inlägg för bröllopet. Jag har precis fört över mina bilder från bröllopet till datorn så det är väl det som ligger närmast till hands. Nej nu måste jag kliva upp så jag tar tag i den här dagen, utöver träning har jag även en del städning och handling på schemat för i em kommer ett gäng över för grill och VM-final.
Jag har varit ledig i snart en månad, tror jag började semestern den 20 juni. Det har varit en helt fantastisk semester hittills och kanske är det därför den har gått så overkligt snabbt. Nu har jag mindre än en månad kvar eftersom jag börjar den 13 aug. Det låter ju helt sjukt att jag kan vara lite ledsen över att det är så lite kvar när det känns som jag precis började semestern. Förstår hur det verkligen kan sticka folk i ögonen som inte ens har en månads semester. Men man vänjer sig verkligen vid det är van vid och glömmer uppskatta saker fullt ut. Jag är glad och uppskattar verkligen att jag har lång sommarledighet men för varje år känns den kortare och kortare. Första två åren jag jobbade som lärare kändes det som man var ledig en hel evighet och var så nöjd med det. Nästan så det blev lite för länge och man hann längta tillbaka till jobbet en hel del faktiskt. Nu känns den flera veckor kortare eftersom jag vant mig vid det. Det är verkligen inte helt fel att livet går upp och ner, att man då och då får vara lite sjuk, ha det lite sämre ställt ekonomiskt, vara lite olyckligt kär osv så man inte slösar massa år på att bara vara lycklig och inte ens uppskatta det. Sen kan man ju vara bättre eller sämre på att faktiskt uppskatta saker även om det är sånt man blivit bortskämd med länge eller inte. Jag är rätt bra på det och har funderat en hel del över hur man på bästa sätt för det vidare till andra. Jag hoppas verkligen Isabella tar efter mig där, livet blir ju så mycket härligare när man är bra på det.
Visste att jag skulle flumma iväg på det här sättet när jag valde att logga in, lite är det såklart för att dessa tankar snurrar i huvudet då och då men mycket är det för att skjuter upp träningen, att skjuta upp saker jag tycker är jobbiga är en annan sak jag är och alltid har varit bra på - det hoppas jag inte att jag delar med mig av till henne. Allra bästa chansen för att inte göra det är ju att förändra beteendet hos mig, bara låta bli och istället ta tag i saker direkt. Så därför ska jag nu avsluta det här inlägget med att bara stolpa upp det jag vill dela med mig av framöver men som jag absolut inte hinner nu.
Jag har ett nytt pass och skulle vilja göra ett inlägg där jag samlar förra passets resor. Det gjorde jag sist jag fick ett nytt pass och det är såna inlägg jag tycker är roligast att gå tillbaka och läsa.
Sen så har jag ju varit på två fantastiska resor till Ryssland och de måste jag dokumentera här.
Sist men inte minst vill jag göra ett inlägg för bröllopet. Jag har precis fört över mina bilder från bröllopet till datorn så det är väl det som ligger närmast till hands. Nej nu måste jag kliva upp så jag tar tag i den här dagen, utöver träning har jag även en del städning och handling på schemat för i em kommer ett gäng över för grill och VM-final.
Magiskt
Jag förstår inte hur lyckligt lottad man kan vara! Den här vårterminen har gått så fort, jag hänger inte riktigt med i tempot känner jag men jag har insett att jag faktiskt är grym på att vara i nuet och bara njuta. En värdefull förmåga som berikar livet. Det har varit stressigt och rörigt. Hela skolomorganisationen har tagit mycket tid, engagemang och funderingar såklart. Det känns fortfarande ganska rörigt och kaosartat för det mesta men samtidigt tycker jag att det ska bli så himla roligt och spännande. Och jag är så glad att jag får fortsätta med mina underbara elever och min fantastiska kollega.
Det var jobbet, mitt liv består i huvudsak av jobb, handboll, familj/vänner och lite Real Madrid såklart. Så vidare till nästa del, handbollen. Den rullar på. Nu är det ju evigheter sedan serien slutade så jag saknar matcherna som bara den såklart. Vi har varit några färre på träningarna och jag har verkligen inte varit taggad inför dem men samtidigt trivs jag sjukt bra när jag är där och känner att jag får ut en del bra saker av dem så det är ju ändå väldigt positivt. Sen så har jag börjat på en ledarskapsutbildning vilket känns kul och inspirerande. Och snart är det äntligen dags för match igen, inte mindre än ekenmatch dessutom. Längtar så otroligt mycket.
Näst på tur får nog fotbollen vara. Hur sagolikt fantastiskt var det inte att Real vann CL för tredje året i rad?!?!? Synd såklart att det var tragiska situationer som påverkade finalen, hade ju varit ännu härligare att vinna genom att spela den bästa fotbollen ever men så blev det inte nu. Jag kunde inte se matchen live eftersom den viktigaste möhippan i mitt liv pågick då. Vi bokade datum för den när real var i åttondelsfinal och jag var ganska säker på att de inte skulle lyckas ta sig till finalen. Det var det datumet som passade klart flest och dessutom passade bäst att lura Karin på så jag kände inte att jag kunde styra om tankarna. Lite jobbigt kändes det såklart när Real gick till final (även om de miljarder positiva känslorna hade överhand) och jag visste att jag skulle missa den. Men det gick ju bra att helt och hållet undgå resultatet och titta dagen efter när jag kom hem. Tror det kanske hjälpte lite mot nervositeten under själva matchen även om jag såklart drog ut lite på nervositeten inför matchen. Måste också nämna att jag är så ledsen över att Zidane inte kommer fortsätta. Kul att han får sluta på topp, galet att han vunnit CL alla tre möjliga tillfällen. Nu är jag så galet taggad på VM. Har inte riktigt varit det, såkart har jag varit taggad och sett fram emot det men jag har nog inte riktigt fattat att det på allvar är nära och att det är ett VM. Men förra helgen gjorde jag ett vm-tips och det hjälpte att få mig att förstå att det är dags och hur härligt det ska bli att få följa det. Dessutom till viss del på plats. Ser galet mycket fram emot att få se Moskva och St:Petersburg och att få vara på ytterligare ett fotbolls-VM. Den svenska midsommarfesten i Ryssland ser jag också fram emot grymt mycket.
Så till anledningen till rubriken och varför mitt liv varit helt underbart magiskt. Jag är så sinnesjukt tacksam över att jag har fått en så fin dotter. Jag vet inte vad jag förväntade mig riktigt. Jag var nog absolut förberedd på att jag skulle få känna en kärlek större än något annat genom att bli mamma men jag tror inte jag förstod att den kärleken skulle påverka allt annat i livet så mycket. Det är så märkligt för på ett plan känner jag mig precis som samma gamla vanliga jag men å andra sidan är precis allt i mitt liv förändrat för alltid. Det som jag just nu uppskattar allra mest med att vara mamma är att allt i livet blir otroligt mycket mer magiskt. Efter Afrikaresan med gorillasafari och safari i Tanzania, delfindyk på zanzibar så kunde jag ibland känna lite sorg över att jag nog aldrig skulle kunna toppa den resan. Såklart massa tacksamhet och glädje över att jag gått uppleva det och även glädje inför andra hälriga resor men som sagt också lite lite sorg över att härliga framtida resor kanske inte skulle kunna glädja mig så mycket som jag hade velat. Men så kom Isabella, den viktigaste människan i mitt liv. Som jag på riktigt dör sötdöden av flera gånger om dagen på grund av. Bara att göra en utflykt till lekparken kan toppa så mycket som jag tidigare trodde var viktigt eller häftigt i livet. Vi ska till skansen imorgon och jag har inte längtat så mycket efter ett skansenbesök sedan jag var typ sju år och fick åka dit med en kompis. Att få se och uppleva världen tillsammans med henne är på riktigt magiskt. Det kan handla om att känna på grässtrån, lyfta på stenar eller upptäcka småkryp. Allt är spännande och viktigt och jag är så glad att ag trots stress och andra störningsmöment kan stanna upp med henne och bara njuta. Sen så har ju vädret hjälpt till att få ett rosaskimmer över hela maj.
Nu måste jag sluta, behöver sova så jag är pigg imorgon när vi ska upptäcka världen på nytt igen. Ska bara lägga in några bilder jag blir glad av.
