Skjuter upp löpturen
Egentligen borde jag verkligen inte loggat in här för det är miljarder saker jag vill skriva om och lägga upp bilder för men det tar ju lång tid och egentligen borde jag redan gett mig ut på löpturen som jag bestämt att jag ska genomföra idag. Det är ju fantastiskt sommarväder men inte så fantastiskt springväder så varje minut jag dröjer hinner temperaturen stiga lite väl nära gränsen för vad jag klarar av att vara utomhus för och ännu mindre stånkandes i ett spår. Men jag ska ut, finns inget alternativ. Isabella är med Kjell i Danmark en vecka och jag har bestämt att jag ska hinna med fem träningspass under den tiden. Jag och Tinna ska dessutom gå minst en sträcka på Roslagsleden så jag kommer nog inte palla att träna den dagen och därför kan jag inte hoppa över träningen idag. Jag sprang femman igår, sprang stämmer väl inte egentligen eftersom det inte finns något vidare tempo i mig men jag tog mig iaf runt. Vilket jag är nöjd med, mindre nöjd är jag med att jag gjorde en fruktansvärt klumpig flygtur då jag stötte i en sten eller något på marken. Det är länge sedan jag ramlade på det sättet, så brutalt och ostoppbart. Jag kommer ihåg två tillfällen under uppväxten, en gång på cykel när cykelhjulet plötsligt lossnade i en sväng och en gång i samma elljusspår när jag sprang med mamma och var kanske runt 8-10 år typ. Det är märkligt hur mycket man hinner tänka medan man är i luften eftersom det inte kan handla om många hundradelar. Den här gången var jag rätt övertygad om att det skulle gå riktigt illa. Kroppen är ju inte direkt lika hållbar som tidigare. Men jag klarade mig tack och lov rätt bra. Ena benet är ordentligt uppskrapat och lite ömma var båda knäna efteråt men annars mår jag bra. Jag övervägde att börja gå eller gråta men bestämde mig rätt fort för att det inte var nödvändigt utan började istället linka vidare och återigen vara sjukt glad och tacksam över vad min kropp klarar av.
Jag har varit ledig i snart en månad, tror jag började semestern den 20 juni. Det har varit en helt fantastisk semester hittills och kanske är det därför den har gått så overkligt snabbt. Nu har jag mindre än en månad kvar eftersom jag börjar den 13 aug. Det låter ju helt sjukt att jag kan vara lite ledsen över att det är så lite kvar när det känns som jag precis började semestern. Förstår hur det verkligen kan sticka folk i ögonen som inte ens har en månads semester. Men man vänjer sig verkligen vid det är van vid och glömmer uppskatta saker fullt ut. Jag är glad och uppskattar verkligen att jag har lång sommarledighet men för varje år känns den kortare och kortare. Första två åren jag jobbade som lärare kändes det som man var ledig en hel evighet och var så nöjd med det. Nästan så det blev lite för länge och man hann längta tillbaka till jobbet en hel del faktiskt. Nu känns den flera veckor kortare eftersom jag vant mig vid det. Det är verkligen inte helt fel att livet går upp och ner, att man då och då får vara lite sjuk, ha det lite sämre ställt ekonomiskt, vara lite olyckligt kär osv så man inte slösar massa år på att bara vara lycklig och inte ens uppskatta det. Sen kan man ju vara bättre eller sämre på att faktiskt uppskatta saker även om det är sånt man blivit bortskämd med länge eller inte. Jag är rätt bra på det och har funderat en hel del över hur man på bästa sätt för det vidare till andra. Jag hoppas verkligen Isabella tar efter mig där, livet blir ju så mycket härligare när man är bra på det.
Visste att jag skulle flumma iväg på det här sättet när jag valde att logga in, lite är det såklart för att dessa tankar snurrar i huvudet då och då men mycket är det för att skjuter upp träningen, att skjuta upp saker jag tycker är jobbiga är en annan sak jag är och alltid har varit bra på - det hoppas jag inte att jag delar med mig av till henne. Allra bästa chansen för att inte göra det är ju att förändra beteendet hos mig, bara låta bli och istället ta tag i saker direkt. Så därför ska jag nu avsluta det här inlägget med att bara stolpa upp det jag vill dela med mig av framöver men som jag absolut inte hinner nu.
Jag har ett nytt pass och skulle vilja göra ett inlägg där jag samlar förra passets resor. Det gjorde jag sist jag fick ett nytt pass och det är såna inlägg jag tycker är roligast att gå tillbaka och läsa.
Sen så har jag ju varit på två fantastiska resor till Ryssland och de måste jag dokumentera här.
Sist men inte minst vill jag göra ett inlägg för bröllopet. Jag har precis fört över mina bilder från bröllopet till datorn så det är väl det som ligger närmast till hands. Nej nu måste jag kliva upp så jag tar tag i den här dagen, utöver träning har jag även en del städning och handling på schemat för i em kommer ett gäng över för grill och VM-final.
Jag har varit ledig i snart en månad, tror jag började semestern den 20 juni. Det har varit en helt fantastisk semester hittills och kanske är det därför den har gått så overkligt snabbt. Nu har jag mindre än en månad kvar eftersom jag börjar den 13 aug. Det låter ju helt sjukt att jag kan vara lite ledsen över att det är så lite kvar när det känns som jag precis började semestern. Förstår hur det verkligen kan sticka folk i ögonen som inte ens har en månads semester. Men man vänjer sig verkligen vid det är van vid och glömmer uppskatta saker fullt ut. Jag är glad och uppskattar verkligen att jag har lång sommarledighet men för varje år känns den kortare och kortare. Första två åren jag jobbade som lärare kändes det som man var ledig en hel evighet och var så nöjd med det. Nästan så det blev lite för länge och man hann längta tillbaka till jobbet en hel del faktiskt. Nu känns den flera veckor kortare eftersom jag vant mig vid det. Det är verkligen inte helt fel att livet går upp och ner, att man då och då får vara lite sjuk, ha det lite sämre ställt ekonomiskt, vara lite olyckligt kär osv så man inte slösar massa år på att bara vara lycklig och inte ens uppskatta det. Sen kan man ju vara bättre eller sämre på att faktiskt uppskatta saker även om det är sånt man blivit bortskämd med länge eller inte. Jag är rätt bra på det och har funderat en hel del över hur man på bästa sätt för det vidare till andra. Jag hoppas verkligen Isabella tar efter mig där, livet blir ju så mycket härligare när man är bra på det.
Visste att jag skulle flumma iväg på det här sättet när jag valde att logga in, lite är det såklart för att dessa tankar snurrar i huvudet då och då men mycket är det för att skjuter upp träningen, att skjuta upp saker jag tycker är jobbiga är en annan sak jag är och alltid har varit bra på - det hoppas jag inte att jag delar med mig av till henne. Allra bästa chansen för att inte göra det är ju att förändra beteendet hos mig, bara låta bli och istället ta tag i saker direkt. Så därför ska jag nu avsluta det här inlägget med att bara stolpa upp det jag vill dela med mig av framöver men som jag absolut inte hinner nu.
Jag har ett nytt pass och skulle vilja göra ett inlägg där jag samlar förra passets resor. Det gjorde jag sist jag fick ett nytt pass och det är såna inlägg jag tycker är roligast att gå tillbaka och läsa.
Sen så har jag ju varit på två fantastiska resor till Ryssland och de måste jag dokumentera här.
Sist men inte minst vill jag göra ett inlägg för bröllopet. Jag har precis fört över mina bilder från bröllopet till datorn så det är väl det som ligger närmast till hands. Nej nu måste jag kliva upp så jag tar tag i den här dagen, utöver träning har jag även en del städning och handling på schemat för i em kommer ett gäng över för grill och VM-final.
Kommentarer
Trackback
