Katarina Pettersson

 

Vi var väl i Moskva i ungefär ett dygn. Moskva gjorde som övriga Ryssland och imponerade på mig, måste nog säga att allt översteg mina förväntningar men det beror väl till stor del att mina förväntningar inte var så höga. Dessutom tror jag att det är en sak att turista i Ryssland under fotbollsvm och en annan att göra det annars men å andra sidan måste jag säga att det som översteg förväntningarna mest var hur trevliga och hjälpsamma ryssarna var, det hade jag inte väntat mig och det kändes inte alls falskt och påklistrat utan väldigt genuint och äkta. Efter det dygnet bar det hem igen och det var jag väldigt glad över eftersom den bästa i världen väntade på flygplatsen. Vi hade några mysiga sommardagar hemma, bland annat den då vi fick se Sverige krossa Mexiko och faktiskt ta sig vidare som etta!!! i gruppen. Det gjorde ju att det blev ytterligare en vända till Ryssland. 

 

Den här gången flög jag och Tinna till Helsingfors där vi tog en nattbuss till St:Petersburg. Den nattbussen var en annan sak som översteg mina förväntningar sjukt mycket men trots att den var både bekväm och lyxig så lyckades inte jag sova en minut ens. Vid tretiden gav jag upp och satte mig och gjorde handbollsläxan och finslipade mitt tal till Karin. Vi kom fram runt sex tror jag och startade dagen med en timmes promenad till Helenas hotell. Där sov vi någon timme vilket var välbehövligt minst sagt. Vi gjorde oss redo och innan vi tog oss till Camp Swedens samling åt vi lite frukost på ett cafe tillsammans med Helena, Jesper, Sigge och Johan.

Eftersom vi inte fick plats i en taxi delade vi upp oss. När vi kommit en bit blev vi varse att poliser stängt av vägar så vår taxichafför sa att vi skulle hoppa ur för att han inte kom närmre. Men vi såg ju att de andras bil vände och började köra iväg så vi manade på vår chafför att köra efter bilen. Vilket han gjorde en bit, men sen fick han för sig att ta en annan väg. Dock blev det samma problem där, det var avstängningar och han sa att vi skulle kliva ur. Eftersom vi ändå inte visste var Helena och de andra var gjorde vi så och bestämde oss för att gå resten av vägen. Jag tror det var runt 2,5 km fågelvägen. När vi gått i några minuter började det dugga, det skulle vara soligt och varmt hela dagen så jag tänkte att det kanske skulle vara skönt med lite regn ett tag. Men det skulle jag inte tänkt för intensiteten bara tilltog och ett tag var det som att himlen öppnade sig. Vi tog skydd längs vägen under de bästa träden vi kunde hitta men det räddade oss inte från att bli dygnsura. Vi följde med ett annat gäng svenskar in under tak i någon byggnad och tänkte vänta några minuter och hoppas att det skulle ge med sig. Precis när vi tyckte att det lugnat sig lite och skulle gå så vräkte det plötsligt ner värre än någonsin och vi blev lite frustrerade. Vi var redan lite senare ute än vi tänkt eftersom vi fått gå och började känna oss lite stressade så vi bestämde oss för att trotsa vädret och småspringa den dryga km som var kvar. Det är ju något skumt med vattnet på vägarna i Ryssland, det blir fort väldiga översvämmningar. Vi korsade en väg och när man klev ner från den dm-höga trottoaren var det som att sätta ner foten i en å. Men fram kom vi iaf och lyckades ta oss in och hitta Helena och gänget som också fått promenera men inte lika långt. Blöta men lyckliga tog vi plats.

 

Det här är klart den bästa matchsamlingen jag har varit på. Resturangen var optimal för ändamålet. Kanske lite liten iof för jag tror att det kort efter att vi kom var många som köade och hade svårt att komma in. Men det var verkligen en vacker syn som mötte oss när man klev in. Direkt ett väldigt stort rum fyllt med gula tröjor och svenska flaggor som hängde ner från övervåningen. Öltappen var inte lika effektiv och snabb som i Sverige men ändå bra mycket kraftfullare än på andra ställen i Ryssland så man behövde faktiskt inte köa i en hel evighet för att få en öl som man behövt i Sotji.

Tillslut blev vi uttvingade och då fortsatte sjungandet, hoppandet och dansandet i korridorerna och sedan utanför arenan och hela vägen bort till restaurangen där vi haft samlingen innan match. Där avvek dock jag och Tinna lite bittert från festen. Vi hade ju en nattbuss att passa så vi fick börja bege oss in mot St:Petersburg. Jag hade gett mycket för att få stanna men lite tröstande var det att få höra om att kön in var helt stillastående så att en del som hade valmöjligheten att vara kvar ändå inte tog den. Vi hittade med hjälp av en väldigt snäll ryska till rätt del av staden och hann med att äta lite innan bussen skulle avgå. Den här bussen stämde betydligt bättre överens med mina förväntningar och var allt annat än lyxig. Men den gjorde jobbet och tog oss till Helsingfors flygplats (vilket faktiskt var bättre än tänkt då vi bokat in till stan). Dessutom var den snabbare än tänkt så vi fick några timmar på flygplatsen då vi kunde ligga och vila.