Segpropp
Jag har verkligen hamnat i semesterlatheten. Idag så till den grad att jag faktiskt längtar tillbaka till jobbet. När jag tänker på hösten så pirrar det faktiskt till i magen lite av förväntan och glädje, hur underbart är inte det? Jag ser verkligen fram emot nya utmaningar men samtidigt är jag ju såklart sjukt glad över att ha sommarlov och njuter av det. Det som gjorde att jag idag började längta lite var för att jag just då hade en känsla av att vilja få lite ordning och struktur på mitt liv igen, att jag tror att jag kommer ha lättare för att träna och äta bättre bara för att jag jobbar. Att jag kommer få mer energi och få mer gjort på mina lediga dagar när de andra är fyllda av krav och måsten. Fast jag måste ju erkänna att jag direkt när vardagen är här kommer längta efter ledighet igen, att man kan sova ut på morgonen och fullständigt strunta i tid och rum. Det är väl lite så vi människor fungerar, att alltid vilja ha och längta efter det vi inte har. Men jag njuter faktiskt rätt bra av att få vara helt lat också. Dessutom försöker jag få en del gjort. Jag har valt ut vilka bilder jag ska ha i min fotobok, jag har gjort mitt reseinlägg här på bloggen, jag har börjat på fotoboken, jag har kikat på när Kjell gör underverk med gamla foton i photoshop, jag har träffat vänner och haft kvalitetstid med min babe och så har jag faktiskt tränat lite. Fast efter att ha sprungit första gången på länge i går insåg jag hur illa ställt det egentligen är. Det var tungt och jobbigt i spåret och även om jag iof befarade att det gick bra mycket långsammare än det gjorde så var det ju en klart sämre tid än vad jag har gjort de senaste gångerna men framförallt så känns det i benen så här i efterhand. Jag fattar inte att man kan få så ont i benen av att bara springa, jag hade tänkt att jag skulle springa idag med men det struntar jag faktiskt i eftersom det gör ont att gå, istället blir det ct:n typ nu. Förhoppningsvis får jag lite mer energi av att träna.
Kommentarer
Trackback
