Katarina Pettersson

För kanske en och en halv vecka sen blev min cykel snodd från uppfarten, surt som attans. Jag försöker att inte låta negativa känslor och åsikter ta över och brukar lyckas rätt bra med det också faktiskt. Förutom vissa dagar då jag bara är gnällig inifrån och ut men man kanske behöver såna dagar med. När det gällde cykeln lyckades jag hyfsat för jag var mitt i den lite sorgsna känslan ändå rätt glad över att det hände när jag faktiskt hade ett annat alternativ. Jag skulle ju till jobbet när jag upptäckte det och kunde bara hoppa in i bilen och ta den istället. Tänk om jag inte haft bilen, då hade allt blivit betydligt mycket krångligare och jag hade definitivt kommit väldigt mycket försent till jobbet den dagen. Igår blev jag rätt nöjd med mig själv faktiskt mitt när jag stod och funderade över om jag ska köpa ny cykel nu eller vänta, en billig eller lite dyrare osv. För då slog det mig att förhoppningsvis kom cykeln till bra nytta någon annan stans, kanske kunde någon som verkligen behövde det göra sig en liten hacka på den och köpa mat till sina hungriga barn eller nått. Så just där och då släppte jag de sista negativa tankarna kring stölden och det är ju så skönt. Det är inge kul att gå runt och vara irriterad eller ledsen över något. Istället är jag glad över att jag faktiskt är i den sitsen att jag kan unna mig en ny cykel om jag vill och väljer att hoppas att någon annans liv blev yttepytte lite bättre av att min cykel blev snodd.
Idag har väl inte direkt varit en toppendag kanske. Den började iof väldigt bra för jag vaknade ganska utvilad, kunde väl inte annat eftersom jag somnade före nio igår kväll. Kjell skjutsade mig till jobbet för jag lämnade in min bil på service igår. Tanken var att han skulle hämta mig efter jobbet och så skulle vi åka till verkstaden. Men de ringde från verkstaden och frågade om jag ville byta ut någon del som tydligen glappade. Det kommer kosta över 5000 och jag har ingen aning om vad det var för jag kan verkligen inte bilanatomi och dessutom höll jag i en matematiklektion när de ringde och kände mig aningen distraherad och stressad över att vilja återgå till det. I nuläget var det tydligen ingen fara alls för bilen men nån gång ska man göra något åt saken så inte någon fjäder eller vad det var skulle gå sönder så jag kände att det väl är lika bra att gå det gjort på en gång. Troligtvis blir den klar i morgon. Efter lunchen råkade jag med rätt bra kraft slå in en träflisa under nageln på tummen och fasiken vad ont det gjorde och gör. Hela tummen dunkade sista lektionen och jag kände hur mitt tålamod med eleverna försämrades drastiskt eftersom jag bara ville gnälla om hur ont jag hade. Visst kan jag önska att jag inte hade slagit i den men samtidigt har det ju hänt och jag kan inte få det ogjort dessutom påminner det mig om hur skönt jag faktiskt har det nästan varje dag annars då jag brukar vara så gott som smärtfri. Tack vare värken i tummen insåg jag också att min andra tumme nog mår helt bra nu. Jag kan inte minnas en enda gång den senaste veckan som jag känt av den och det är ju sjukt skönt :-) Har bara inte lagt märke till det tidigare eftersom smärtan har försvunnit så gradvis.
Jag satt kvar och jobbade. Vårt fritids stänger klockan sex och vi har sagt att fritidspersonalen inte får larma och låsa förrän tidigast kvart i sex eftersom lärare kan vara kvar. Det är många gånger jag varit lite stressad och oroad över att bli inlarmad men än så länge har jag klarat mig. Men idag strax efter halv sex började det plötsligt tjuta som bara den. Jag blev superstressad och högg tag i mina saker och sprang ut. Jag lyckades hitta nummer till min arbetslagsledare och ringde henne eftersom jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra åt larmet. Hon visste inte heller utan fick jaga vidare, medan jag stod och väntade på att hon skulle ringa upp igen kom det ut en lärare till som också varit kvar, vilket var sjukt skönt. Även fast det inte var fel av mig att sitta kvar så kändes det ändå jobbigt att larmet gått igång pga mig men nu fick jag dela det med henne. Hon kunde dessutom stänga av larmet och tillslut fick vi tag på säkerhetskoder som gjorde att vaktbolaget inte behövde komma ut.
Så efter lite klurande och några telefonsamtal kunde jag äntligen gå till centrum. Jag tänkte boka tid för synundersökning för att kunna beställa nya linser men när jag kom fram var klockan visst två minuter över sex och de stängde såklart klockan sex, jag hade bara inte haft en tanke på det. Så jag pallrade mig vidare till träningen. Vi var bara sex utespelare, som tur var Kicki där så det var helt okej ändå. Och vi körde bara till åtta eftersom Patrik ändå inte kunde längre än så. Det gjorde ont i tummen på träningen med det blev inte supermycket värre av att passa och skjuta så det var ju iaf ok. Sen var kicki snäll nog att skjutsa mig hem så dagen har ju shapat upp sig igen :-)
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen försöka sova för jag får gå upp tidigt och åka med kjell i morgon.