Katarina Pettersson

Som tur är verkar den få ett riktigt bra avslut. Allt har verkligen inte varit dåligt den här veckan och jag vet hur lyckligt lottad jag är så jag ska försöka att inte klaga och tycka allt för synd om mig själv.
Förra veckan tränade/spelade jag måndag till lördag och hade ju sportlov och var hur glad och "lätt" som helst, kändes som att jag svävade runt på moln. Så hände ju något med knät och plötsligt var mitt goda humör utbytt mot ett inte alls lika bra. Tror jag lyckades hålla skenet uppe bland folk, det var nog mest bara Kjell (och jag själv) som fick stå ut med en deppig och ömklig liten kaja. Trodde först på allvar att det skulle gå över men när det inte blev ett dugg bättre efter två-tre dagars vila blev jag mer och mer säker på att det var något allvarligt fel. I torsdags tränade jag, kände att jag var tvungen att se om jag kunde röra mig på en handbollsplan eftersom jag det kan vara bra att veta om matchen hade varit omöjlig att va med på eller inte. Det gick att röra sig, kunde inte fokusera på själva handbollandet då knät kändes så konstigt och tjockt på grund av svullnaden men det gjorde ju inte speciellt ont. Efter ett tag fick jag låna ett ordentligt skydd av Olivia och då kändes det inte lika läskigt iaf. Det var ju väldigt ovant och jag gjorde ju min klart sämsta träning på hela året men det kändes inte som att knät skulle gå av vid varje steg iaf. Efter träningen kände jag av knät betydligt mer även om det fortfarande inte gjorde direkt ont men det blev inte mer svullet vilket jag såg som positivt. På fredagen var det typ lika, det kändes av mer, högg till lite då och då men det var inte mer svullet än tidigare så jag bestämde mig för att handbollen ska jag va med på men fotbollens träningsmatch avstår jag ifrån (har blivit lite klokare med åren). Jag har haltat hela veckan och sett muppig ut. Inte för att det gör ont som sagt utan för att benet är så orörligt och inte kan böja sig som det ska. I fredags var det aw med jobbet, vi åt mat och gick på en show tillsammans. Efter restaurangbesöket hade vi en tio minuters promenad till showen och i början haltade jag lite extra för att knät blivit stelt under middagen men rätt vad det var släppte det nästan helt. Det var som att svullnaden var som bortblåst. Hur skumt och skönt som helst. Tidigare har svullnaden gått ner en del över nätterna så jag har kunnat böja på benet nästan som vanligt direkt när jag går upp men bara i någon timme, eller i några minuter då jag cyklat. Helt plötsligt fick jag lite hopp om att det bara ska gå över av sig själv. Kanske dumt att få hopp för jag som hade bestämt mig för att kolla upp det fick ju helt plötsligt en anledning att kanske skippa det. Jag går inte direkt till läkaren i första taget, visserligen är det sällan här i livet som jag behövt det (tack och lov) men det ska också vara sjukt illa för att jag ska göra det. Precis som att jag vägrar ta penicillin förrän jag absolut inte har något val, eller värktabletter som jag kanske har tagit 5-10 stycken de senaste 15 åren.
Känner att jag kommit ifrån tråden lite men hur som helst kändes ju knät mycket bättre och det gjorde mig så otroligt glad och tacksam. Igår var det ju handbollsmatch och visst ville jag spela men samtidigt var jag lite orolig för att knät skulle må sämre av det. Det var lite svullet men inte alls som tidigare i veckan. Jag värmde upp och till en början kände jag nästan inte av knät alls, kan ha varit lite för att mina hälar gjorde så sjukt ont. Men efter några minuter kände jag av knät mer och mer så jag bestämde mig för att låna Olivias skydd igen. Det var nog bra. Första halvlek kände jag nästan inte av knät alls, bortsett från att högerbenet (med skyddet) var långsammare än vänsterbenet så jag kunde inte springa i min vanliga maxfart riktigt. I andra gjorde det lite ont i knät då och då men inte så värst farligt. Och efter har det inte varit värre än vad det var tidigare i veckan iaf så jag är glad. Jag ska nog ge det den här veckan helt utan cykling (jag tror ju att det hela kan bero främst på spinningen) och lite lugnt med träning. Försvinner det helt så hoppas jag helt enkelt att jag är bra och struntar i att kolla upp det, men går inte svullnaden över och jag känner av det en del ska jag se om jag kan boka något på påsklovet. Då har jag två dagar på mig som jag kan kolla upp det utan att behöva gå ifrån jobbet.
Något som är helt klart är iaf att kroppen är lite äldre än vad den har varit, fullständigt logiskt och väldigt tråkigt. Jag tyckte väldigt mycket om känslan av odödlighet och evig ungdom. Nu har den bistra sanningen kommit ifatt mig mer och mer och jag har ju inte så mycket val än att acceptera det och samtidigt vara sjukt glad och tacksam över hur många bekymmerslösa år jag ändå hade. Funderade på de andra i laget som alla är yngre än mig och en del nästan hälften så gamla och ändå är det få som har haft mindre skadebekymmer än jag. Jag har ju verkligen inte heller varit speciellt snäll mot kroppen och lyssnat på den direkt. Utan jag kör bara på och hoppas att det ska gå över om jag får någon känning. Till viss del tror jag att det är puckat men samtidigt så kan jag känna att jag också tuffat till kroppen med åren. Det man inte dör blir man starkare av och skulle jag varit för rädd om den från start och hela tiden känt efter så hade den nog inte härdats heller.

Utöver mitt uppvaknande till en tråkigare värld kroppsligt så förlorade real sin match också och kommer troligen förlora ledningen i ligan. Så irriterande, frustrerande och tråkigt! Som jag saknar ramos nu, han behövs verkligen!

Förutom real och mitt knä har det nog egentligen varit en väldigt bra vecka. Jag har haft hur kul som helst på jobbet, de flesta verkar tycka nästan lika mycket som jag om nyheterna de fått prova på. Särskilt rymden-temat är uppskattat. Bajen vann sitt första derby på typ sex år och det var mot AIK dessutom :-) Showen jag var på med jobbet var så rolig och bra så att jag fick ont i skrattmusklerna i ansiktet. Och idag satt jag ute i solen i shorts och linne men klarade inte mer än en halvtimme eftersom det blev för varmt. Hade ju kunnat flytta mig till en plats med lite sämre lä men jag tyckte en halvtimme räckte. Hur galet är det inte att det är så varmt och ljust i början av mars, det känns som att det kommer bli en lång och härlig vår.
Nu ska jag lära mig lite om den grej of the day jag ska presentera i morgon, ledtråden är djup, djupare, djupast och eleverna kom genast med flera gissningar i fredags när jag skrev det så jag hoppas de ser fram emot lektionen i morgon.