Katarina Pettersson

I morgon är det upp till bevis för mitt knä. Det har sakta men säkert blivit bättre under veckan och idag var första gången som jag vaknade och inte kände av det alls trots att jag böjde på knät och sträckte ut det. Jag tror dock jag ska köra utan skydd imorgon och det skrämmer mig lite men jag hoppas helt enkelt att knät står pall och skönast av allt är ju såklart om jag inte känner av det alls men så bra kan jag knappt drömma om att det kommer gå. Min kloka mamma säger att det ju aldrig kan skada att gå till en sjukgymnast för även om det inte är något allvarligt fel kan de säkert komma med bra tips på hur jag ska träna och förebygga och så. Får se om det blir ett samtal till dem på måndag eller inte. Nu är det bara två matcher kvar av handbollen och det känns positivt nu iom knät, innan det var jag ledsen över att säsongen gick mot sitt slut. Jag har väl tänkt att jag ska köra igång fotbollen nu eftersom utomhussäsongen verkligen har kommit igång och handbollen snart är slut men egentligen skulle kanske kroppen behöva några veckors vila. Får se hur knät utvecklar sig helt enkelt. Inser att även om knät mirakulöst skulle vara helt bra framöver så borde jag nog nästan ändå söka hjälp för mina hälsenor eller vad det nu är som gör så fruktansvärt ont. Jag hade ju så för några år sedan och plötsligt försvann det, nu tycker jag det hållt i sig lite längre och gör ännu ondare och eftersom fotbollen tar vid efter handbollen och tvärtom ger jag väl inte kroppen lika mycket chans till återhämtning som jag gjorde tidigare. 

Idag har solen skinit och jag har varit vaken sen åtta typ men ändå bara legat inne i soffan. Lite dåligt samvete får jag över det men samtidigt har det också varit skönt. Tanken var att vi skulle på middag hos Kjells kollega som snart ska sluta men hans barn har tyvärr blivit sjuka så vi blir nog hemma. Jag är sjukt sugen på grillat, något gott kött, potatis, majskolvar och halloumi. Får se om vi orkar oss på det projektet eller om vi fortsätter att slappa i soffan. 

Jag har ju lovat mig själv att jag ska komma i fas när det gäller alla fotoalbum i år. Var verkligen tvärsäker på att jag skulle det när året började. Och ett litet ryck fick jag och fixade något album och tänkte att jag ju har hela sportlovet och sen påsklovet på mig och massa annan tid men nu är sportlovet förbi utan att jag har gjort minsta lilla, och större delen av påsklovet är redan uppbokat. Vi åker till Paris lör-ons, ska bli superhärligt och mysigt men det gör ju att jag verkligen borde ta tag i fotografierna nu. Ska göra ett litet ryck och städa och tvätta snart och efter det är det minst ett album som ska färdigställas. Jag har en del jobb jag måste bli klar med till måndag. Dels har jag alla kontaktböcker att skriva svar på till eleverna och även en hel del fakta att läsa på om och en presentation att färdigställa inför måndagens grej. Som jag är förtjust i att "greja", eleverna tyckte första grejen var superspännande och jag lärde mig massor om Marianergraven som jag inte hade någon aning om sedan tidigare. På sin höjd visste jag att det är den djupaste platsen på vår jord men där tog typ kunskaperna slut. Nu vet jag hur den skapats, hur djup den är, lite om livet där nere, att tre personer i två olika omgångar har varit på botten och lite annat smått och gott. Ledtråden, som jag nästan glömde ge eleverna trots att de tjatade hela fredagen, är "stort steg för mänskligheten". Precis när vi höll på att avsluta var det flera av dem som påminde mig som tur var och direkt var det flera som nog ville tro sig veta vad det handlade om men vi hade bestämt att ingen fick avslöja vad de trodde förrän på måndag.

Sen så lär jag mig massor om rymden också för tillfället. Jag blir superfashinerad och intresserad av typ allt och eleverna är nästan lika extatiska de också. Hur lyxigt är det inte att få jobba som lärare. Men jag måste erkänna att jag nog har hittat ett tredje yrkesområde som jag skulle kunna tycka var intressant. Lärare har alltid varit drömmen men jag har ju även tänkt tanken att det skulle varit intressant att jobba med historia och arkeologi på något sätt och nu inser jag att rymden och forskning kring universums mysterier och historia nog skulle varit ännu mer spännande. Både arkeologin och forskningen om universum skulle förstås troligtvis bara varit intressant om man hade varit supersmart och tagit sig fram till de allra främsta inom de proffesionerna så jag gjorde nog helt rätt som valde läraryrket :-) Igår såg vi the teory of everything och Stephen Hawking kommer definitivt bli en grej of the day någon gång framöver. 

Nä om jag skulle sätta lite fart då och inte bara slöa...