Vinst!
Seriepremiären är avklarad efter en hel del nerver. Och vi vann! För första gången på tok(alltför)länge. Har nog aldrig varit med om så många förluster på rad någonsin i mitt idrottsliv. Konstigt nog känns det inte riktigt så eftersom jag trots alla förluster hade ett roligt handbollsår förra året. Men det här ska bli ännu bättre och det inledde ju med vinst så det har fått en lovande start. Vi spelade mot Avesta, rätt skönt att ha en av de längre bortamatcherna avklarade på en gång faktiskt och jag har insett att vi faktiskt inte har så väldigt långa bortamatcher i år. Först kändes det som att det var typ lika som det har varit i tvåan men sen har både Sala och Fjärdhundra dragit sig ur och istället för almunge har vi fått rimbo så det känns riktigt bra nu om man ser till avståndet till matcherna. Längsta bortamatchen i vår blir till Uppsala, lyx!
Vi gjorde en helt okej match tycker jag, fast det är ju när man ser till förutsättningar och laget. Vi är ju inte speciellt vassa, samspelta eller rutinerade om man ser till majoriteten. Skönt nog var Avesta sämre än oss och vi kunde vinna en match även fast vi nästan glömt hur man gör det.
Min egen insats vet jag inte hur jag ska bedöma. Jag är nöjd med lite men missnöjd med en del. Jag missade en straff och ett friläge, men satte två skott utifrån och två från 6-m. Släppte inte in ett enda bakåt och hade en del framspelningar som jag tycker är okej. Tycker att jag fastnade och grötade lite för mycket men tycker även att jag borde fått lite hårdare domslut med mig i en del lägen som inte resulterade i något alls typ. Jag spelade hela matchen men trodde att jag skulle dö av trötthet efter bara fyra minuter. Som tur var var det ju inte direkt något tempo i matchen så det gjorde att jag ändå orkade när jag väl kom igång. Jag tycker jag känt mig hyfsat pigg på träningarna och tänkte att jag kanske har fått lite matchflås tack vare fotbollen men det insåg jag ju idag att jag inte alls har. Vi har bara haft dåligt tempo på träningarna helt enkelt :-)
Det enda tråkiga idag var att komma hem och få se real tappa poäng. De borde verkligen vunnit då de var klart bäst. Ronaldo hade väl närmare tjugo avslut på mål medan motståndarna hade sammanlagt fem typ. Två mål som borde blivit godkända dömdes bort för real och i övrigt var det som ett kraftfält som vägrade släppa in bollen i mål. Det var verkligen inte deras dag. Jag saknar Ramos, hoppas han är tillbaka snart. Marcelo fick kaptensbindeln idag eftersom han varit längst i laget, hur galet är inte det. Jag känner mig gammal när jag inser hur många år som gått sedan han kom, hur många år som gått sedan vi var i avesta senast, hur många år som gått sen jag började spela i damlaget osv. Jag blir ständigt påmind om att åren bara har rusat förbi och jag hoppas att farten saktar ner snart för annars kommer jag fylla 100 om en månad typ.
Och när jag ändå är inne på det här med att fylla år, i morgon är det en här i huset som fyller år. Vill inte ens tänka på hur många år han är. 30 kändes gammalt men av någon anledning är 33 verkligen så mycket värre (eller bättre eller hur man nu vill se på det - mycket äldre iaf) Kan absolut inte förklara det men så känns det bara. 30 var en stor grej och han blev gammal då, 31 kändes typ yngre än 30 och likaså 32 men 33 är inte att leka med :-) För att göra mitt hjärta glatt stod jag och bakade bullar hela kvällen igår medan han var iväg hos vänner. Idag hann vi städa lite och sen hänga en pyttestund med Tomas och Jocke innan jag åkte iväg på handboll, nu är han och firar någon arbetskollega. I morgon är jag borta halva dagen eftersom det är fotboll, som tur är är det hemmamatch. Efter det får jag skynda hem och förbereda inför födelsedagsmiddag här hemma. Har ingen aning om vad vi ska bjuda på men det behöver nog inte vara alltför avancerat och som tur är Kjell ledig och kan fixa det mesta.
Nästa vecka är det v. 40 och det betyder att höstlovet snart är här :-) Superskönt! Kul med konferens med jobbet och sen långhelg. Dock så betyder det också att första delen av trean är avklarad. Jag vill inte att det här läsåret ska ta slut. Jag har nog aldrig kunnat njuta så mycket av skoldagarna tidigare under min karriär som jag har kunnat än så länge i år. Loven delar in läsåret och för mig består varje år av 5 delar som ser lite olika ut. Den första som sträcker sig från skolstart till höstlov brukar vara mest intensiv och innebär ganska mycket fokus på gruppdynamik. Efter höstlovet och fram till jullovet kommer andra delen och är oftast den som är mest tungjobbad för mig. Det blir mörkt och kallt och både jag och eleverna blir tröttare och tröttare ju närmare jul vi kommer. Samtidigt är det mycket mys med julkänsla. Efter jullovet och fram till sportlovet ökar intensiteten en del igen, kraven höjs en aning på eleverna. Stressen av att allt ska hinnas med innan läsåret är slut känner jag av mer och mer och tiden går snabbare än någonsin. Sen kommer del fyra som består av några veckor innan det är dags för nästa lov. På sätt och vis den härligaste tiden på året eftersom det fortfarande är mycket vanliga lektioner och man hinner med mycket arbete med eleverna samtidigt som våren närmar sig med ljus och glädje. Sista och femte delen är ju efter påsklovet och är visserligen härlig och relativt lättjobbad men den är också mycket uppstyckad av aktiviteter som bryter vardagen och lovdagar och annat som stör min veckoplanering och gör att jag inte hinner göra lika mycket med eleverna.
Det här året är ett speciellt år eftersom det är min första trea och jag kommer ha mina allra första nationella prov. Det är verkligen dubbel känsla jag har inför det för att inte säga trippel. Jag tycker att det ska bli spännande och roligt att få prova på. Men också läskigt och stressande, jag hoppas ju att det ska gå så bra som möjligt såklart. För mig säger inte de nationella proven så mycket när det handlar om hur smart/kapabel/kunnig/framgångsrik en elev är. Är det någon av mina elever som inte klarar dem är det inte de som har misslyckats med något utan det är i stort sett jag som har gjort det. Eftersom jag aldrig varit med om nationella prov som lärare vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig känner jag, visst har jag sett några av de tidigare årens upplagor men det är alltid svårt att veta på förhand hur eleverna kommer tolka, hantera och utföra olika uppgifter. Ena stunden är jag så stolt över mina elever och därför indirekt mig själv och nästa så tvivlar jag på om jag lyckats lära dem något alls. Jag känner att ju närmare det där jäkla jullovet jag kommer ju mer tvivlar jag på vad och hur mycket jag lyckats förmedla till dem. Men men det kommer gå som det går. Jag vet ju om att jag gjort mitt bästa och jag vet ju hur fantastiska elever jag har. Oavsett kommer det bli intressant och lärorikt och något bättre än det kan jag ju inte be om. Lite ångest har jag såklart över allt rättningsarbete som det kommer innebära. Alla som haft den rollen tidigare vittnar ju om mängder av timmar som går åt till efterarbetet. Hoppas allt flyter på bra så man ändå känner att man hinner med att planera och förbereda lektioner under den perioden.
Nä nu ska jag nog leta fram något att äta.
Vi gjorde en helt okej match tycker jag, fast det är ju när man ser till förutsättningar och laget. Vi är ju inte speciellt vassa, samspelta eller rutinerade om man ser till majoriteten. Skönt nog var Avesta sämre än oss och vi kunde vinna en match även fast vi nästan glömt hur man gör det.
Min egen insats vet jag inte hur jag ska bedöma. Jag är nöjd med lite men missnöjd med en del. Jag missade en straff och ett friläge, men satte två skott utifrån och två från 6-m. Släppte inte in ett enda bakåt och hade en del framspelningar som jag tycker är okej. Tycker att jag fastnade och grötade lite för mycket men tycker även att jag borde fått lite hårdare domslut med mig i en del lägen som inte resulterade i något alls typ. Jag spelade hela matchen men trodde att jag skulle dö av trötthet efter bara fyra minuter. Som tur var var det ju inte direkt något tempo i matchen så det gjorde att jag ändå orkade när jag väl kom igång. Jag tycker jag känt mig hyfsat pigg på träningarna och tänkte att jag kanske har fått lite matchflås tack vare fotbollen men det insåg jag ju idag att jag inte alls har. Vi har bara haft dåligt tempo på träningarna helt enkelt :-)
Det enda tråkiga idag var att komma hem och få se real tappa poäng. De borde verkligen vunnit då de var klart bäst. Ronaldo hade väl närmare tjugo avslut på mål medan motståndarna hade sammanlagt fem typ. Två mål som borde blivit godkända dömdes bort för real och i övrigt var det som ett kraftfält som vägrade släppa in bollen i mål. Det var verkligen inte deras dag. Jag saknar Ramos, hoppas han är tillbaka snart. Marcelo fick kaptensbindeln idag eftersom han varit längst i laget, hur galet är inte det. Jag känner mig gammal när jag inser hur många år som gått sedan han kom, hur många år som gått sedan vi var i avesta senast, hur många år som gått sen jag började spela i damlaget osv. Jag blir ständigt påmind om att åren bara har rusat förbi och jag hoppas att farten saktar ner snart för annars kommer jag fylla 100 om en månad typ.
Och när jag ändå är inne på det här med att fylla år, i morgon är det en här i huset som fyller år. Vill inte ens tänka på hur många år han är. 30 kändes gammalt men av någon anledning är 33 verkligen så mycket värre (eller bättre eller hur man nu vill se på det - mycket äldre iaf) Kan absolut inte förklara det men så känns det bara. 30 var en stor grej och han blev gammal då, 31 kändes typ yngre än 30 och likaså 32 men 33 är inte att leka med :-) För att göra mitt hjärta glatt stod jag och bakade bullar hela kvällen igår medan han var iväg hos vänner. Idag hann vi städa lite och sen hänga en pyttestund med Tomas och Jocke innan jag åkte iväg på handboll, nu är han och firar någon arbetskollega. I morgon är jag borta halva dagen eftersom det är fotboll, som tur är är det hemmamatch. Efter det får jag skynda hem och förbereda inför födelsedagsmiddag här hemma. Har ingen aning om vad vi ska bjuda på men det behöver nog inte vara alltför avancerat och som tur är Kjell ledig och kan fixa det mesta.
Nästa vecka är det v. 40 och det betyder att höstlovet snart är här :-) Superskönt! Kul med konferens med jobbet och sen långhelg. Dock så betyder det också att första delen av trean är avklarad. Jag vill inte att det här läsåret ska ta slut. Jag har nog aldrig kunnat njuta så mycket av skoldagarna tidigare under min karriär som jag har kunnat än så länge i år. Loven delar in läsåret och för mig består varje år av 5 delar som ser lite olika ut. Den första som sträcker sig från skolstart till höstlov brukar vara mest intensiv och innebär ganska mycket fokus på gruppdynamik. Efter höstlovet och fram till jullovet kommer andra delen och är oftast den som är mest tungjobbad för mig. Det blir mörkt och kallt och både jag och eleverna blir tröttare och tröttare ju närmare jul vi kommer. Samtidigt är det mycket mys med julkänsla. Efter jullovet och fram till sportlovet ökar intensiteten en del igen, kraven höjs en aning på eleverna. Stressen av att allt ska hinnas med innan läsåret är slut känner jag av mer och mer och tiden går snabbare än någonsin. Sen kommer del fyra som består av några veckor innan det är dags för nästa lov. På sätt och vis den härligaste tiden på året eftersom det fortfarande är mycket vanliga lektioner och man hinner med mycket arbete med eleverna samtidigt som våren närmar sig med ljus och glädje. Sista och femte delen är ju efter påsklovet och är visserligen härlig och relativt lättjobbad men den är också mycket uppstyckad av aktiviteter som bryter vardagen och lovdagar och annat som stör min veckoplanering och gör att jag inte hinner göra lika mycket med eleverna.
Det här året är ett speciellt år eftersom det är min första trea och jag kommer ha mina allra första nationella prov. Det är verkligen dubbel känsla jag har inför det för att inte säga trippel. Jag tycker att det ska bli spännande och roligt att få prova på. Men också läskigt och stressande, jag hoppas ju att det ska gå så bra som möjligt såklart. För mig säger inte de nationella proven så mycket när det handlar om hur smart/kapabel/kunnig/framgångsrik en elev är. Är det någon av mina elever som inte klarar dem är det inte de som har misslyckats med något utan det är i stort sett jag som har gjort det. Eftersom jag aldrig varit med om nationella prov som lärare vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig känner jag, visst har jag sett några av de tidigare årens upplagor men det är alltid svårt att veta på förhand hur eleverna kommer tolka, hantera och utföra olika uppgifter. Ena stunden är jag så stolt över mina elever och därför indirekt mig själv och nästa så tvivlar jag på om jag lyckats lära dem något alls. Jag känner att ju närmare det där jäkla jullovet jag kommer ju mer tvivlar jag på vad och hur mycket jag lyckats förmedla till dem. Men men det kommer gå som det går. Jag vet ju om att jag gjort mitt bästa och jag vet ju hur fantastiska elever jag har. Oavsett kommer det bli intressant och lärorikt och något bättre än det kan jag ju inte be om. Lite ångest har jag såklart över allt rättningsarbete som det kommer innebära. Alla som haft den rollen tidigare vittnar ju om mängder av timmar som går åt till efterarbetet. Hoppas allt flyter på bra så man ändå känner att man hinner med att planera och förbereda lektioner under den perioden.
Nä nu ska jag nog leta fram något att äta.
Kommentarer
Trackback
