Inte många timmar kvar nu
Innan det underbara påsklovet är slut och intensiva arbetsveckor tar över ledighetens lunk. Jag klagar inte för det ska bli kul och jag har en hel del roligt inplanerat under våren men just nu känns det mer lockande att ligga kvar i soffan än att ta tag i livet. Om lite mer än en timme har jag fotbollsträning. Ser fram emot den eftersom Malin ska vara med, vår första träning ihop på sisådär femton år. Jag ser inte fram emot den då det då och då låter som om huset ska gå sönder när vinden tar ett rejält tag i någon del.
Efter träningen måste jag bestämma mig för vad för grej jag ska fixa till i morgon. Det innebär några timmars forskande och fixande med en keynote-presentation men det blir säkert också ganska kul och lärorikt.
Sen måste jag somna ganska tidigt så jag förmår mig själv att ta mig ur sängen i morgon. Jag har försökt gå upp runt nio i tre dagar nu men inte lyckats, utan istället sovit till 10-11 och legat kvar i sängen i timmar efter det. Dessutom måste jag förbereda lite inför ett biobesök i morgon efter jobbet. Det är inte vilket biobesök som helst, det kanske innebär en röd matta och definitivt hälsande på regissör och kanske skådespelare. Samt troligtvis enda gången i mitt liv som jag går på bio och får se min far på skärmen. Om de nu inte klippt bort den scenen.
Efter bion ska det serveras tilltugg och drinkar eller något liknande i en lokal i närheten. Hur tusan förbereder jag mig inför det här? Vad ska jag ha för kläder? Vi ska vara där 17.45 och eftersom jag slutar 16 och det är precis då köerna troligtvis kommer vara som värst känner jag mig redan stressad över att komma försent. Och eftersom Kjell har bilen och jobbar dygn får jag ta mig till jobbet antingen promenerandes eller cyklande, det andra alternativet lockar mer eftersom jag kommer vilja sova så länge som möjligt men samtidigt vill jag nog bli hämtad direkt från jobbet för att spara lite tid. Det kommer säkert bli roligt men just nu känns måndagens äventyr mest betungande och läskigt faktiskt.
Till råga på allt har jag en illamående nervositet i hela kroppen inför cl-matchen på tisdag. Det här är det klart värsta på länge. Och tusen miljarder fjärilar turas om med kräkreflexer att ta över kroppen och göra mig helt paralyserad. Jobbigt är det också att den så klart krockar med vår träning. Jag vill inte riktigt skippa träningen på grund av matchen, det känns inte ok men samtidigt tror jag inte att jag kommer kunna koncentrera mig på handbollen över huvudtaget om jag inte vet exakt hur det går i matchen hela tiden, och å andra sidan tror jag inte jag kommer kunna kolla på matchen utan att dö av spänningen. Vilket dilemma, nu överväger jag på allvar att sluta upp med det här. Det kan inte vara hälsosamt att bry sig så mycket om hur det går i en match. Det är bara fotboll, det kommer nya säsonger, nya chanser och nya lag. Men det går inte. Jag vill så gärna att just det här laget och just den här säsongen (och alla andra) ska gå vägen. Blä!
Nä nu måste jag faktiskt äta något lite snabbt och sedan på med kläderna och göra mig redo för att cykla till fotbollen.
Efter träningen måste jag bestämma mig för vad för grej jag ska fixa till i morgon. Det innebär några timmars forskande och fixande med en keynote-presentation men det blir säkert också ganska kul och lärorikt.
Sen måste jag somna ganska tidigt så jag förmår mig själv att ta mig ur sängen i morgon. Jag har försökt gå upp runt nio i tre dagar nu men inte lyckats, utan istället sovit till 10-11 och legat kvar i sängen i timmar efter det. Dessutom måste jag förbereda lite inför ett biobesök i morgon efter jobbet. Det är inte vilket biobesök som helst, det kanske innebär en röd matta och definitivt hälsande på regissör och kanske skådespelare. Samt troligtvis enda gången i mitt liv som jag går på bio och får se min far på skärmen. Om de nu inte klippt bort den scenen.
Efter bion ska det serveras tilltugg och drinkar eller något liknande i en lokal i närheten. Hur tusan förbereder jag mig inför det här? Vad ska jag ha för kläder? Vi ska vara där 17.45 och eftersom jag slutar 16 och det är precis då köerna troligtvis kommer vara som värst känner jag mig redan stressad över att komma försent. Och eftersom Kjell har bilen och jobbar dygn får jag ta mig till jobbet antingen promenerandes eller cyklande, det andra alternativet lockar mer eftersom jag kommer vilja sova så länge som möjligt men samtidigt vill jag nog bli hämtad direkt från jobbet för att spara lite tid. Det kommer säkert bli roligt men just nu känns måndagens äventyr mest betungande och läskigt faktiskt.
Till råga på allt har jag en illamående nervositet i hela kroppen inför cl-matchen på tisdag. Det här är det klart värsta på länge. Och tusen miljarder fjärilar turas om med kräkreflexer att ta över kroppen och göra mig helt paralyserad. Jobbigt är det också att den så klart krockar med vår träning. Jag vill inte riktigt skippa träningen på grund av matchen, det känns inte ok men samtidigt tror jag inte att jag kommer kunna koncentrera mig på handbollen över huvudtaget om jag inte vet exakt hur det går i matchen hela tiden, och å andra sidan tror jag inte jag kommer kunna kolla på matchen utan att dö av spänningen. Vilket dilemma, nu överväger jag på allvar att sluta upp med det här. Det kan inte vara hälsosamt att bry sig så mycket om hur det går i en match. Det är bara fotboll, det kommer nya säsonger, nya chanser och nya lag. Men det går inte. Jag vill så gärna att just det här laget och just den här säsongen (och alla andra) ska gå vägen. Blä!
Nä nu måste jag faktiskt äta något lite snabbt och sedan på med kläderna och göra mig redo för att cykla till fotbollen.
Kommentarer
Trackback
