Katarina Pettersson

Jag gillar utveckling, har alltid gjort och som pedagog är det ju en väldigt stor del att ständigt sträva efter utveckling och att medvetet arbeta för att öka chanser till utveckling. Tror kanske att vi alla har en drivkraft att utvecklas inom oss. Dock i olika grad i olika perioder och definitivt i olika grad hos olika individer. Jag kommer på mig ofta att tänka att jag vill bli bättre (starkare, mer närvarande, smalare, snabbare, klokare osv). Dels att det kommer inifrån men självklart också att jag matas med det utifrån. På TV, sociala medier, i fikarummet, i samhället i stort. Överallt kan vi se tecken på att vi ska förbättra oss själva och våra liv. På tok för mycket ibland och på en nivå som säkerligen inte är enbart, eller i vissa fall inte ens till viss del, hälsosam. Men ändå finns det där. I somras rekomenderade Tinna mig en bok som heter 1%-metoden. Jag har lyssnat på den lite då och då under hösten och är så glad att hon tipsade mig för jag tycker verkligen att den är bra. Och jag blev ännu mer taggad och sugen på att förändra mitt liv till det bättre. Att hitta nya vettiga vanor och ta små och stora steg i rätt riktning för att bli en bättre version av mig själv. Ett nytt år väcker ju dessa tankar och känslor ännu mer till liv såklart så de senaste veckorna har jag verkligen funderat och klurat på vad jag vill. Vem jag vill vara som person och vad jag vill ha för vanor. Vilka beteenden och detaljer som jag vill förändra och hur jag ska gå till väga. Jag tog faktiskt kontakt med en av mina idoler (Vranjes) som numera bland annat jobbar som online-coach och gjorde reklam för sitt 24 veckors-program. Som jag misstänkte kostade det mer än vad jag i nuläget känner att jag skulle vilja lägga på det och därför bestämde jag mig för att jag får försöka utan att få personlig inspiration och motivation från honom. Istället kommer jag lägga undan lite varje månad och om ett år kan jag förhoppningsvis ta de pengarna och unna mig något riktigt härligt som belöning för att jag lyckats med mycket av det jag föresatt mig att göra. Om jag inte lyckats och känner att jag har behov av mer stöttning av en online-coach eller liknande så har jag ju en rätt så bra startavgift redo att användas. 

Jag fokuserar på att det ska vara hållbart och helt utifrån vad jag vill. Jag har skrivit typ som ett matra över vem jag tänker vara som person. Jag har även skrivit det som jag tycker är avskräckande med motsatsen.

Exempelvis så vill jag vara en hälsosam person. Det är något jag tycker att jag är rätt stora delar av mitt liv men det jag inte anser lyckosamt för mig är att jag har haft otroligt svårt med balans. Jag har perioder i livet då jag är otroligt ohälsosam, särskilt när det gäller vad/hur mycket jag stoppar i mig. Jag vill träna ofta, regelbundet och ibland rätt så hårt. Ofta och regelbundet får jag numera till för det mesta. Men jag vill öka intensiteten ordetnligt på några pass i veckan. Men det handlar inte bara om kost och träning. Jag har funderat över vad jag väljer att lägga min tid på, hur jag använder min telefon, vad jag ska göra för att avsluta dagar på ett bra sätt, hur jag ska ta hand om mitt hem, mina tänder. Alltså små detaljer såväl som stora. Så nu har jag lagt upp en plan och struktur för hur jag ska få till denna förändring. Jag har inte lagt upp några mål alls egentligen men såklart hoppas jag att jag ska bli smalare, piggare, gladare, starkare osv. Men det tror jag kommer av bara farten om jag fortsätter och håller mig till planen. Jag har gjort upp 4 sexveckorsscheman när det gäller kost och träning. Inte några superdetaljer alls men ändå lite riktlinjer och så har jag en liten bank med träningsprogram. Tidigare har jag gått ut rätt hårt och tänkt att jag ska släppa på det när resultaten visat sig och jag är mer tillfreds med mig själv. Den här gången väljer jag att göra i stort sett tvärtom och det är det jag hoppas ska göra att jag faktiskt lyckas hålla i det här och att det blir hållbart. 

Tanken är att fortsätta med samma driv och struktur i ett år och att det sedan ska fortsätta av bara farten livet ut. Man kan ju alltid drömma och hoppas :-) 

Det som gör mig hoppfull är att jag mår så pass bra som jag gör. Jag känner mig välbalanserad och lycklig och då om någon gång borde jag väl ha kraft och energi att göra det som krävs för att få till rutiner och vanor som gör att jag mår bättre och bättre. Och att jag känner mig så taggad och motiverad. Jag tänker att det är bra att köra ett år för att jag blir lite extra motiverad av att det känns som en ordentlig utmaning. Självklart är jag rädd att jag kommer tappa motivationen och ge upp efter ett litet tag. Det är lite därför jag skriver här nu. För på något sätt så kommer det svida lite mer när jag misslyckats med något som jag faktiskt skrivit ner att jag ska göra. Det blir ännu mer på allvar ju mer jag skriver det och ju fler jag berättar det för. 

Jag kör igång på måndag, innan det ska jag njuta av en barnfri helg tillsammans med fina vänner i Göteborg. Vi ska se Sverige spela vm-match och det ska bli otroligt kul att få komma iväg.