Lite sjuk tror jag allt
Idag är jag trött och ynklig, skönt att jag inte är det så ofta för det är inget kul alls. Som tur är jag nästan alltid väldigt bra på att se det positiva utan att egentligen behöva anstränga mig så mitt i snörvlandet, mensvärken och Isabellas gnällande (hon är inte helt kry heller) så tänker jag just så, skönt att det inte är ofta. Det kan vara bra att må lite dåligt ibland så man uppskattar de bra dagarna osv.
På lördag är det ettårskalas här i huset, en stor milstolpe att få fira mitt barns födelsedag. Så himla häftigt och roligt, dock känns det lite tufft nu också att jag inte har världens energi till förberedelser inför kalaset. Men det behöver inte vara helt perfekt och jag har ju faktiskt både torsdag och fredag på mig så det blir nog bra. Jag tänkte att det kunde vara lite skönt att städa bort julen och bara ha kalasfeeling men den tanken börjar jag faktiskt ignorera. Dessutom älskar jag julkänslan och har inget emot att den får bo kvar här i huset ett tag till.
Jag bakade kolakakor igår och ska baka drömmar, bullar och morotsmuffins innan gästerna kommer. Det ska såklart även bli några tårtor men där kör jag ju färdiga bottnar så det är inte så värst ansträngande kanske. Jag har tänkt att det även ska finnas en härlig fruktsallad för de som vill vara lite nyttigare. Det är ju ändå i början av januari och fler kanske känner som jag att det blivit på tok för mycket av det goda på sista tiden och redan har styrt upp sin kost, vilket jag ska ta tag i efter det här kalaset och när alla rester från det är uppätna. Känner att jag har noll koll på vilka som kommer men tror faktiskt vi har rätt många avhopp vilket såklart är tråkigt men i ärlighetens namn också lite skönt med tanke på allt som behöver förberedas samt att man faktiskt kanske får lite kvalitetstid med de som faktiskt kommer istället. Även om jag helst såklart hade velat träffa alla våra härliga släktingar. Det är just släkten som är bjudna och de jag säkert vet kommer är 13 till antalet vilket ju inte är fy skam. Hoppas bara både jag och lilltrollet blir helt friska tills dess, gärna typ nu på studs så energin finns till bakning och städning. Det är faktiskt första gången som Isabella är sjuk, alltså mer än lite snorig och halvhängig iaf. Hon hade över 39 graders feber en dag och sov nästan tre timmar i sträck den dagen vilket inte har hänt sen hon var några veckor gammal om ens då. Det var typ feber och trötthet som märktes, hon blev lite extra gnällig och klängig också men annars fanns det knappt några andra symtom möjligtvis lite lite snorig också. Dagen därpå var hon typ som vanligt igen men sen gick det utför och hon har blivit snorigare och snorigare och gnälligare och gnälligare. Inte heller haft någon väldig aptit så vi har haft en hel del sura och ledsna stunder vid matbordet den här veckan men förhoppningsvis har det bara med sjukdomen att göra. Hon har ändå inte varit helt sänkt utan i stunder väldigt pigg och glad också och lekt på nästan som vanligt. Och så har jag fått njutit av att ha henne stilla i famnen helt avslappnad och nära vilket aldrig händer annars. Igår satt vi så nästan en timme i soffan och jag fick till och med peta loss en del skorv från hårbotten vilket jag aldrig fått tidigare.
Som jag var inne på tidigare så är jag sugen på en förändring när det har med min hälsa att göra. Jag håller på att ladda ordentligt för det och vet att det kommer vara tufft men jag vet ju också att om jag bara är tillräckligt motiverad och envis så klarar jag det. Jag försökte styra upp allt lite i höstas men gav vika och klarade det inte alls. Jag fastade lite av och till och försökte hålla mig borta från sötsaker i perioder men det sistnämnda gick rätt katastrofalt hela hösten och det värsta är att jag i perioder verkligen vräker i mig utan att njuta alls av det.
Jag skulle verkligen vilja känna mig lite mer bekväm med min kropp. Att se ut och känna mig såhär som jag gör nu var lite okej i våras för att jag då hade fött barn rätt nyligen men nu börjar det nog bli ännu värre och nu har jag ju absolut inget att skylla på längre så nu är det verkligen inte okej alls.
Så jag har som mål att minska i midjemått.
Därtill skulle jag verkligen vilja orka mer i vardagen men särskilt på handbollsplanen. Jag vill inte bara orka spela utan jag vill kunna öka tempot och trycka ifrån mer, ha kraft kvar till att hoppa och skjuta när en satsning är gjord och att faktiskt orka mig igenom. Det är vid så många tillfällen den här säsongen som jag känt att jag egentligen ska hinna i en lucka eller förbi en spelare men så orkar inte kroppen helt enkelt.
Men framförallt handlar det om att jag skulle vilja kunna leva med en mer hälsosam attityd till sötsaker. Jag har ett rätt sjukligt beteende egentligen när det handlar om just det och har haft så länge jag kan minnas (även om jag inte tagit någon större skada av det vad jag vet utan snarare sett det som ganska befriande) men det blir verkligen bara värre och värre. Jag har inget stopp i mig alls för det mesta och kan äta obegränsade mängder av godis eller bakverk. Det vill jag absolut inte föra över eller ens visa för Isabella. Jag vill att hon ska få en sund inställning till mat och onyttigheter. Jag tycker själv att jag haft en helt okej inställning tidigare och är framförallt glad över att jag inte mått särskilt dåligt över hur jag ser ut eller vad jag äter under uppväxten. Det var först för några år sedan som jag ens la minsta lilla tankeverksamhet på vad som är onyttigt, nyttigt och allt där mittemellan och började fundera över hur mycket och vad jag borde stoppa i mig och det är jag så glad över. Men det beror nog mycket på att jag vuxit upp i ett hem där man äter mycket men relativt hälsosamt. Växer Isabella upp och ser en mamma som svullar i sig en hel paj utan att blinka, eller alltid köper mängder av godis istället för att begränsa det till en liten påse så är ju risken stor att även hon överkonsumerar onyttigheter. Jag vill lära henne att njuta av mat och onyttigheter men med den där vettiga begränsningen som så många verkar ha. Att det faktiskt kan räcka med en kaka eller bulle och att man då njuter lite extra av den. Istället för att sätta i sig ett helt paket på en gång utan att knappt känna smaken. Det dröjer nog inte länge innan hon börjar registrera vad jag gör omedvetet om inte annat. Vem vet kanske har hon redan börjat med det så jag måste verkligen få ordning på det här nu.
Jag tror inte det svåra kommer vara att få till något resultat inom en snar framtid om man ser till min vikt eller kropp, även om det för den sakens skull inte heller kommer vara enkelt. Första gången jag försökte gick det lite för lätt - mycket för att jag trodde att det skulle vara så svårt att jag stålsatte mig på en gång tror jag. Så de gånger efteråt när jag försökt har jag inte riktigt klarat det av underskattning. Det misstaget ska jag inte göra nu men det är den viktigaste förändringen som jag tror kommer vara klart svårast. Hur ska jag lyckas få till det så att det håller livet ut?
Aja först måste jag iaf komma igång och få se resultat. Så jag har bestämt mig för att jag snart - när godsakerna från kalaset är slut, ska skärpa till kosten rejält. Köra minst en riktig fastedag men gärna två i veckan. Utöver det begränsar jag även onyttigheter ett tag framöver. Sportlovet är första delmålet men det är viktigt att jag inte gör som tidigare och svullar om jag nu häver onyttighetsreglerna.
Jag ska röra på mig mer, sen jag började jobba är det pinsamt hur dåligt jag rör på mig. Det är inte många dagar jag har över 10 000 steg sen i somras. Tror jag ska sno Tinnas tidigare mål med 70 000 steg i veckan men jag är lite orolig att jag inte kommer orka efterleva det och funderar på om jag ska sänka det lite till en början iaf. Det ska iaf bli fyra träningspass i veckan. Det betyder nog oftast två handbollsträningar, en match och en vända i spåret. Jag vill verkligen inte sätta för höga mål så den där vändan i spåret måste nog inte nödvändigtvis vara i så högt tempo utan kan få vara en promenad på minst 30 min.
Sen så måste jag verkligen ta tag i att fixa hjulen på min cykel så att jag snart kan börja cykla till jobbet, sist jag cyklade till jobbet var någon gång under graviditeten, pinsamt!
Anledningen att jag skriver det här är mest för att sätta lite extra press på mig själv, rädslan att misslyckas ökar lite mer om jag gör det inför någon annan.
Så nu har jag fått vila tillräckligt för idag, iaf för en stund. Nu gäller det att ta tag i de där förberedelserna. Först ska jag laga middag men även samtidigt städa en del och minst ett bakverk ska bli klart idag, tror jag siktar in mig på drömmarna.
På lördag är det ettårskalas här i huset, en stor milstolpe att få fira mitt barns födelsedag. Så himla häftigt och roligt, dock känns det lite tufft nu också att jag inte har världens energi till förberedelser inför kalaset. Men det behöver inte vara helt perfekt och jag har ju faktiskt både torsdag och fredag på mig så det blir nog bra. Jag tänkte att det kunde vara lite skönt att städa bort julen och bara ha kalasfeeling men den tanken börjar jag faktiskt ignorera. Dessutom älskar jag julkänslan och har inget emot att den får bo kvar här i huset ett tag till.
Jag bakade kolakakor igår och ska baka drömmar, bullar och morotsmuffins innan gästerna kommer. Det ska såklart även bli några tårtor men där kör jag ju färdiga bottnar så det är inte så värst ansträngande kanske. Jag har tänkt att det även ska finnas en härlig fruktsallad för de som vill vara lite nyttigare. Det är ju ändå i början av januari och fler kanske känner som jag att det blivit på tok för mycket av det goda på sista tiden och redan har styrt upp sin kost, vilket jag ska ta tag i efter det här kalaset och när alla rester från det är uppätna. Känner att jag har noll koll på vilka som kommer men tror faktiskt vi har rätt många avhopp vilket såklart är tråkigt men i ärlighetens namn också lite skönt med tanke på allt som behöver förberedas samt att man faktiskt kanske får lite kvalitetstid med de som faktiskt kommer istället. Även om jag helst såklart hade velat träffa alla våra härliga släktingar. Det är just släkten som är bjudna och de jag säkert vet kommer är 13 till antalet vilket ju inte är fy skam. Hoppas bara både jag och lilltrollet blir helt friska tills dess, gärna typ nu på studs så energin finns till bakning och städning. Det är faktiskt första gången som Isabella är sjuk, alltså mer än lite snorig och halvhängig iaf. Hon hade över 39 graders feber en dag och sov nästan tre timmar i sträck den dagen vilket inte har hänt sen hon var några veckor gammal om ens då. Det var typ feber och trötthet som märktes, hon blev lite extra gnällig och klängig också men annars fanns det knappt några andra symtom möjligtvis lite lite snorig också. Dagen därpå var hon typ som vanligt igen men sen gick det utför och hon har blivit snorigare och snorigare och gnälligare och gnälligare. Inte heller haft någon väldig aptit så vi har haft en hel del sura och ledsna stunder vid matbordet den här veckan men förhoppningsvis har det bara med sjukdomen att göra. Hon har ändå inte varit helt sänkt utan i stunder väldigt pigg och glad också och lekt på nästan som vanligt. Och så har jag fått njutit av att ha henne stilla i famnen helt avslappnad och nära vilket aldrig händer annars. Igår satt vi så nästan en timme i soffan och jag fick till och med peta loss en del skorv från hårbotten vilket jag aldrig fått tidigare.
Som jag var inne på tidigare så är jag sugen på en förändring när det har med min hälsa att göra. Jag håller på att ladda ordentligt för det och vet att det kommer vara tufft men jag vet ju också att om jag bara är tillräckligt motiverad och envis så klarar jag det. Jag försökte styra upp allt lite i höstas men gav vika och klarade det inte alls. Jag fastade lite av och till och försökte hålla mig borta från sötsaker i perioder men det sistnämnda gick rätt katastrofalt hela hösten och det värsta är att jag i perioder verkligen vräker i mig utan att njuta alls av det.
Jag skulle verkligen vilja känna mig lite mer bekväm med min kropp. Att se ut och känna mig såhär som jag gör nu var lite okej i våras för att jag då hade fött barn rätt nyligen men nu börjar det nog bli ännu värre och nu har jag ju absolut inget att skylla på längre så nu är det verkligen inte okej alls.
Så jag har som mål att minska i midjemått.
Därtill skulle jag verkligen vilja orka mer i vardagen men särskilt på handbollsplanen. Jag vill inte bara orka spela utan jag vill kunna öka tempot och trycka ifrån mer, ha kraft kvar till att hoppa och skjuta när en satsning är gjord och att faktiskt orka mig igenom. Det är vid så många tillfällen den här säsongen som jag känt att jag egentligen ska hinna i en lucka eller förbi en spelare men så orkar inte kroppen helt enkelt.
Men framförallt handlar det om att jag skulle vilja kunna leva med en mer hälsosam attityd till sötsaker. Jag har ett rätt sjukligt beteende egentligen när det handlar om just det och har haft så länge jag kan minnas (även om jag inte tagit någon större skada av det vad jag vet utan snarare sett det som ganska befriande) men det blir verkligen bara värre och värre. Jag har inget stopp i mig alls för det mesta och kan äta obegränsade mängder av godis eller bakverk. Det vill jag absolut inte föra över eller ens visa för Isabella. Jag vill att hon ska få en sund inställning till mat och onyttigheter. Jag tycker själv att jag haft en helt okej inställning tidigare och är framförallt glad över att jag inte mått särskilt dåligt över hur jag ser ut eller vad jag äter under uppväxten. Det var först för några år sedan som jag ens la minsta lilla tankeverksamhet på vad som är onyttigt, nyttigt och allt där mittemellan och började fundera över hur mycket och vad jag borde stoppa i mig och det är jag så glad över. Men det beror nog mycket på att jag vuxit upp i ett hem där man äter mycket men relativt hälsosamt. Växer Isabella upp och ser en mamma som svullar i sig en hel paj utan att blinka, eller alltid köper mängder av godis istället för att begränsa det till en liten påse så är ju risken stor att även hon överkonsumerar onyttigheter. Jag vill lära henne att njuta av mat och onyttigheter men med den där vettiga begränsningen som så många verkar ha. Att det faktiskt kan räcka med en kaka eller bulle och att man då njuter lite extra av den. Istället för att sätta i sig ett helt paket på en gång utan att knappt känna smaken. Det dröjer nog inte länge innan hon börjar registrera vad jag gör omedvetet om inte annat. Vem vet kanske har hon redan börjat med det så jag måste verkligen få ordning på det här nu.
Jag tror inte det svåra kommer vara att få till något resultat inom en snar framtid om man ser till min vikt eller kropp, även om det för den sakens skull inte heller kommer vara enkelt. Första gången jag försökte gick det lite för lätt - mycket för att jag trodde att det skulle vara så svårt att jag stålsatte mig på en gång tror jag. Så de gånger efteråt när jag försökt har jag inte riktigt klarat det av underskattning. Det misstaget ska jag inte göra nu men det är den viktigaste förändringen som jag tror kommer vara klart svårast. Hur ska jag lyckas få till det så att det håller livet ut?
Aja först måste jag iaf komma igång och få se resultat. Så jag har bestämt mig för att jag snart - när godsakerna från kalaset är slut, ska skärpa till kosten rejält. Köra minst en riktig fastedag men gärna två i veckan. Utöver det begränsar jag även onyttigheter ett tag framöver. Sportlovet är första delmålet men det är viktigt att jag inte gör som tidigare och svullar om jag nu häver onyttighetsreglerna.
Jag ska röra på mig mer, sen jag började jobba är det pinsamt hur dåligt jag rör på mig. Det är inte många dagar jag har över 10 000 steg sen i somras. Tror jag ska sno Tinnas tidigare mål med 70 000 steg i veckan men jag är lite orolig att jag inte kommer orka efterleva det och funderar på om jag ska sänka det lite till en början iaf. Det ska iaf bli fyra träningspass i veckan. Det betyder nog oftast två handbollsträningar, en match och en vända i spåret. Jag vill verkligen inte sätta för höga mål så den där vändan i spåret måste nog inte nödvändigtvis vara i så högt tempo utan kan få vara en promenad på minst 30 min.
Sen så måste jag verkligen ta tag i att fixa hjulen på min cykel så att jag snart kan börja cykla till jobbet, sist jag cyklade till jobbet var någon gång under graviditeten, pinsamt!
Anledningen att jag skriver det här är mest för att sätta lite extra press på mig själv, rädslan att misslyckas ökar lite mer om jag gör det inför någon annan.
Så nu har jag fått vila tillräckligt för idag, iaf för en stund. Nu gäller det att ta tag i de där förberedelserna. Först ska jag laga middag men även samtidigt städa en del och minst ett bakverk ska bli klart idag, tror jag siktar in mig på drömmarna.
Kommentarer
Trackback
