lipfia
Herrejösses vad jag har haft nära till tårarna på sista tiden och allra mest idag. Jag gråter ju alltid väldigt lätt. När jag blir glad, när jag blir ledsen, när jag blir arg eller när jag ser någon annan uttrycka mycket känslor osv. Tycker att jag nog varit lite mindre känslig de sista två-tre åren. Klarat mig några steg längre i konflikter utan att börja stortjuta, kunnat se lite sorgligare eller lyckligare filmer utan att på en gång brista ut i tårar, kunnat lyssna på bröllopstal utan att genast böla osv. Men nu är det som att känslorna kommit ikapp och ska ta igen lite extra. Inte på något dåligt sätt alls egentligen men jag förstår inte riktigt varför jag ska bli så extremt extra blödig helt plötsligt. Det finns ingen logisk förklaring till det, iaf inte vad jag kan se. Idag har jag varit nära tårar flera gånger och nyss storbölat till ett vanligt avsnitt av en serie jag tittat lite på. Nästan alla tillfällen idag har varit av kärlek, lycka och rördhet och det är ju helt fantastiskt att känna så starka, positiva känslor en helt vanlig dag vid flera olika tillfällen och på grund av helt skilda situationer/personer.
Åh vad jag är lyckligt lottad och oj vad jag är glad och tacksam för hur mitt liv är och vilka människor jag har runtom mig. Varje dag får jag träffa massa människor som respekterar mig, som bryr sig om mig och som ger mig en så positiv bild av mig själv i sina ögon.
Varje dag träffar jag människor som jag bryr mig om och har äran att få se växa och utvecklas. Vilken dröm! Jag vill frysa tiden precis nu men samtidigt skulle väl det ta bort charmen med livet totalt. Så istället får jag göra det närmaste det jag kan - se till att ofta stanna upp och ge mig tid att se och känna det här, att se till att njuta av det och förundras av det samt bevara det djupt i mitt inre så jag kan plocka fram det och hämta styrka och stöttning från det de dagar eller stunder framöver då det kommer behövas. För det kommer tuffare perioder någon gång i framtiden. Det är jag säker på, så har bra kan man inte alltid ha det - och förmodligen är det väl också till det bättre för skulle man inte ha de sämre stunderna skulle man kanske glömma bort hur bra man faktiskt har det och börja ta det för mycket för givet.
Nä nog med djupdykning i känslostormen som kom... Igår var jag på personalmiddag på Melanders. Väldigt trevligt och god mat också. Det enda mindre braiga med det hela var att jag missade träningen men det fick bli så helt enkelt. Den här veckan har jag äntligen kommit igång lite mer på allvar med det här med att leva hälsosammare igen. Om man bortser från middagen igår då när det blev både huvudrätt och efterrätt (samt missad träning). Jag har inte stramat upp det riktigt så mycket som jag gjorde för två år sedan eller har det kanske redan gått tre år? Men jag har blivit aningen mer bestämd med hur mycket jag ska träna och vad och framförallt hur mycket jag får äta i jämförelse hur jag har varit det senaste året de gånger jag gjort halvdana försök till att leva bättre.
Jag har fastat två gånger även om den ena inte var riktigt ordentligt för jag fick nog säkert i mig närmare 1000 kalorier i tisdags men jag kände att det var okej eftersom jag tränade med både herrarna och damerna. Idag har jag iaf bara ätit två äpplen så idag har jag till och med lite marginal upp till mina 500 kalorier som väl är tanken att stoppa vid för att kunna kalla det fasta.
Imorgon är det näst sista seriematchen och jag hoppas på riktigt bra spel och en härlig vinst. Tyvärr kommer vi inte ställa upp med bästa möjliga lag så det blir inte lika kul som det kunde ha varit. Jag hoppas verkligen vi spelar sommarserien i år för jag är inte redo för ett matchuppehåll på flera månader. Blir det inte sommarserie måste det definitivt bli eken cup i år iaf. Förhoppningsvis är alla andra i laget lika spelsugna som jag, känns inte helt troligt men faktiskt inte omöjligt heller. Jag tycker vi har bra stämning och kul tillsammans.
Åh vad jag är lyckligt lottad och oj vad jag är glad och tacksam för hur mitt liv är och vilka människor jag har runtom mig. Varje dag får jag träffa massa människor som respekterar mig, som bryr sig om mig och som ger mig en så positiv bild av mig själv i sina ögon.
Varje dag träffar jag människor som jag bryr mig om och har äran att få se växa och utvecklas. Vilken dröm! Jag vill frysa tiden precis nu men samtidigt skulle väl det ta bort charmen med livet totalt. Så istället får jag göra det närmaste det jag kan - se till att ofta stanna upp och ge mig tid att se och känna det här, att se till att njuta av det och förundras av det samt bevara det djupt i mitt inre så jag kan plocka fram det och hämta styrka och stöttning från det de dagar eller stunder framöver då det kommer behövas. För det kommer tuffare perioder någon gång i framtiden. Det är jag säker på, så har bra kan man inte alltid ha det - och förmodligen är det väl också till det bättre för skulle man inte ha de sämre stunderna skulle man kanske glömma bort hur bra man faktiskt har det och börja ta det för mycket för givet.
Nä nog med djupdykning i känslostormen som kom... Igår var jag på personalmiddag på Melanders. Väldigt trevligt och god mat också. Det enda mindre braiga med det hela var att jag missade träningen men det fick bli så helt enkelt. Den här veckan har jag äntligen kommit igång lite mer på allvar med det här med att leva hälsosammare igen. Om man bortser från middagen igår då när det blev både huvudrätt och efterrätt (samt missad träning). Jag har inte stramat upp det riktigt så mycket som jag gjorde för två år sedan eller har det kanske redan gått tre år? Men jag har blivit aningen mer bestämd med hur mycket jag ska träna och vad och framförallt hur mycket jag får äta i jämförelse hur jag har varit det senaste året de gånger jag gjort halvdana försök till att leva bättre.
Jag har fastat två gånger även om den ena inte var riktigt ordentligt för jag fick nog säkert i mig närmare 1000 kalorier i tisdags men jag kände att det var okej eftersom jag tränade med både herrarna och damerna. Idag har jag iaf bara ätit två äpplen så idag har jag till och med lite marginal upp till mina 500 kalorier som väl är tanken att stoppa vid för att kunna kalla det fasta.
Imorgon är det näst sista seriematchen och jag hoppas på riktigt bra spel och en härlig vinst. Tyvärr kommer vi inte ställa upp med bästa möjliga lag så det blir inte lika kul som det kunde ha varit. Jag hoppas verkligen vi spelar sommarserien i år för jag är inte redo för ett matchuppehåll på flera månader. Blir det inte sommarserie måste det definitivt bli eken cup i år iaf. Förhoppningsvis är alla andra i laget lika spelsugna som jag, känns inte helt troligt men faktiskt inte omöjligt heller. Jag tycker vi har bra stämning och kul tillsammans.
Kommentarer
Trackback
