2015
2015
Något jag var klart sämre på förra året än vad jag egentligen vill vara är att använda kameran vid olika tillfällen. Jag har dåligt minne och behöver bilderna för att komma ihåg och strukturera upp minnena. Men framförallt är det ju så roligt att titta på och se tillbaka på det som varit. Eftersom jag inte var så flitig med kameran har jag det här året fått gå tillbaka i bloggen också för att få bättre koll på vad jag höll på med förra året. Det är ju ganska roligt det med och faktiskt huvudanledningen till att jag skriver här på bloggen då och då.
Januari
Januari var vad jag kommer ihåg en bra månad. När jag fortfarande hade lov träffade jag Karin, Kicki, Micke, Mia och Maria för biljardspel i stan. Jag började jobba igen och den här gången var det vårtermin i år två som gällde vilket var fantastiskt kul.
För första gången i mitt liv fick jag gå på en kunglig fest också. Det var Tinna och Sandra som skulle firas med prins och prinsesstema.
Annat som hände i januari som påverkade oss en del var att Kjells bil gick sönder. Det var väl lite irriterande men jag ser det mest som positivt faktiskt även om det såklart kostar en del pengar långsiktigt. Kortsiktigt innebar det iaf en hel del mer cyklande för mig vilket ju betyder sparade bensinpengar och bättre vardagsmotion.
Februari
Enligt det jag kunde läsa mig till, fotona och vad jag kommer ihåg så var februari en väldigt bra månad. Jag njöt av handbollen och träffade vänner och familj en hel del. Mamma och Helena såg på Bolton-matchen inne i stan och sen åt vi på tapasrestaurang i närheten, jag träffade barndomsvänner för tapas hemma hos Kicki, jag bowlade med Daniel och pappa. Vi fick veta att Andreas och Emelie väntade barn.
Det enda negativa var väl egentligen min kropp som lite smått började säga ifrån, spinningpassen tärde på knäna och varje kroppsdel kändes efter handbollsmatcherna. Sista dagen i februari spelade jag match mot täby och knät var väldigt mystiskt och svullnade upp efteråt.
Mars
Det var en betydligt sämre månad än februari. Egentligen kanske inte så katastrofal och jobbig utan absolut en månad med massa positiva detaljer men jag märkte definitivt hur mitt psyke tog stryk av att kroppen inte riktigt höll. Jag som sett mig själv som väldigt psykiskt stark, vilket jag visserligen fortfarande ser till viss del, fick surt erkänna för mig själv att jag verkligen är mesig och gnällig när det gäller skador och kroppen. Första veckan i mars ville jag nästan skjuta mig själv. Knät som iof inte hade gjort speciellt ont ville absolut inte fungera utan var svullet och inte riktigt böjbart. Efter ganska precis en vecka fick jag väl hoppet tillbaka om att det kanske skulle gå över och sakta men säkert blev det bättre och bättre.
Som tur var hade jag nog roligare än någonsin på jobbet då jag startade upp rymdentemat och även introducerade GOTD till både elevernas och min förtjusning.
Vi hade lagavslutning och firade Alina. Som sagt har jag blivit väldigt dålig på att ta med kameran och att fota så det här är enda bilden för att hjälpa mig minnas kvällen (och månaden för den delen):
April
Jag fyllde 31 vilket vi firade med en något försenad 30-årspresent. Bättre sent än aldrig och resan till Paris var riktigt härlig.
Pappa som gjort aktördebut bjöd med oss på röda mattan och premiären av den efterlängtade Viskan-filmen. Den var väldigt mycket bättre än jag trott, visserligen kan man nog inte ha sämre förväntningar före ett biobesök heller. Jag, Tinna och Kicki åkte för att hälsa på våra favoriter i Skövde.
Maj
Maj började på bästa sätt med en tjejhelg i Norges huvudstad (egentligen var det väl sista dagen i april vi åkte men nu skriver jag det här). Jag, Kicki och Karin bilade dit och fick uppleva härliga vårdagar. Annars bestod nog maj mest av sluttampen på terminen, massor av matcher då fotbollen dragit igång och vi var med i sommarserien i handbollen. Jag skippade dock en match och följde med Kjell för att fota och heja på när han ställde upp i Toughest.
Vi grattade även duktiga Tinna som blev klar med studierna och tog examen.
Juni
Fina Lena bjöd hem oss gamla kollegor på god mat och underbart sällskap. Det var så trevligt så det fick bli första tåget hem på morgonkvisten. Helena, vars lägenhet äntligen började bli klar, bjöd in släkt och vänner på fika och mat. Kul var det att träffa Lina som fått två barn sedan sist jag såg henne. Semester fick jag lagom till midsommar vilket jag firade på bästa sätt. Det blev kubbspel, god mat, femkamp, beerpong och härligt sällskap hela natten lång.
Det blev ett biobesök för att se en klassisk film som faktiskt är lika gammal som jag själv. Kanske är dumt att betala massor för att se en film man sett flera gånger på bio men bara biopopcornen är ju nästan värt besväret. Vi klämde in lite mysbesök med Ellie, Kjell ställde upp i Superior och fotbollslaget hade avslutning i Frösunda.
I slutet av juni bokade vi en spontantripp till Prag för att se när Sverige skulle spela U21-final i EM. Till vår stora glädje och överraskning vann de ju finalen och vi fick vara med om en magisk fotbollskväll vilket avslutade en underbar månad.
Juli
En av de sorgligaste månaderna när jag ser tillbaka på det. En fin människa valde att inte längre leva vilket jag för hennes skull hoppas var helt rätt beslut. Jag ser ju dock hur det påverkar andra runtomkring och önskar att jag kunde få ta bort all smärta och sorg men försöker acceptera att det bara är att lära sig att leva med den.
Trots allt hade jag mycket glädje och ser tillbaka på juli med främst värme faktiskt.
Vi började juli med att uppleva Prag, väldigt fin och härlig stad som väntat. Därifrån åkte vi till Köpenhamn för släktträff.
Vi hade även bartömning hos Karin som förberedde för utflytt från lägenheten i Fruängen.
Augusti
Augusti kom och inleddes med bröllop. Helgen därpå firade vi Carin (Kjells kompis) som fyllt 30. Efter det började jobbet och jag såg fram emot en riktigt spännande och rolig termin. Den första arbetsveckan avslutades med att jag åkte till Skåne och förlängde semesterkänslan lite. Där firade vi Mikaela, kokade kräftor, gick på djurpark och bara spelade spel och umgicks.
Augusti var också månaden då jag gav upp när det gällde det här att ta tag i min kropps sjukdomssymtom eller inte. Jag hade velat länge men eftersom kroppen strejkade helt under och efter fotbollslägret vid månadsskiftet juli/augusti bestämde jag mig för att iaf söka någon sorts hjälp. Vilket jag fick även om det ändå inte blev helt bra med allt. Jag hjälpte Helena att skörda en del i Torslunda och fick vara med på en kul kräftskiva med fotbollstjejerna även fast jag inte äter kräftor (och trots att jag glömde köpa huvudrätten).
September
I september hämtade jag vår sprillans nya bil som jag är smått förälskad i, enda nackdelen är väl den ekonomiska biten för den kostar lite mer än vad jag egentligen tycker vi borde lägga och jag är rädd att jag kommer ha svårt att byta ner mig.
Jag blev riktigt imponerad av Helena när vi såg henne springa halvmaran. Hon sprang varje km ungefär så snabbt som jag skulle palla en km max. Dessutom såg hon oförskämt pigg ut hela tiden.
I slutet av september fick vi äntligen känna hur det var att vinna igen då vi spöade Avesta i seriepremiären, så underbart!
Oktober
Oktober var en minst sagt annorlunda månad. Har nog aldrig varit med om en månad som har känts så lång. Jag var med om några av mina allra bästa stunder men fick också uthärda några av de allra tuffaste och jobbigaste. En av de där allra bästa och rosaskimrande dagarna var vi först på Liams treårskalas och fick hälsa på färskaste släktingen, Sofia. Sen vann jag med handbollslaget och efter det åkte jag och Kjell för att hälsa på nytillskottet i vårt kompisgäng, söta Julius. Vi hade även en reunion med gamla fotbollsgänget i oktober. Tyvärr blev vi slutligen bara fyra personer som kunde men oavsett var det en väldigt mysig kväll.
Vi passade även på att träffa Julius lite mer. I slutet av oktober när allt inte var lika roligt längre så fick jag vara med om en ljusglimt i mörkret iaf och det var när Hammarby slog nytt publikrekord.
November
November har nog gått lite upp och ner. Kan nog egentligen inte klaga på så mycket som hänt. Jag har spelat handboll, jobbat för fullt efter höstlovet och upplevt att tiden återigen satt fart efter att nästan stått stilla en månad. Jag och Kicki passade på när det var matchledigt att åka och hälsa på bönorna i Skövde. Sverige spöade Danmark och säkrade en plats i kommande sommars EM-fest. Vi hade lagfest med handbollen. Vid första advent firade vi jul och åt massa gott med våra underbara vänner.
December
Det är alltid en väldigt mysig månad när man jobbar med barn, visserligen ganska jobbig också eftersom alla är lagom trötta och längtar efter jullov. Vi hade bara en match i december så det blev en väldigt lugn månad på så sätt. Jag hade istället fullt upp med att springa/gå halvvägs till Skövde (15 mil), bli sjuk och att pyssla klart i mina album. Det första klarade jag trots sjukperioden och det sistnämnda hann jag mer än förväntat men inte riktigt helt klart så det får jag jobba vidare med.
Julen firade vi först hos pappa, sen med Ellie hos hennes farmor och farfar. Juldagen träffade jag släktningar som jag bara träffat någon enstaka gång och sedan lagade och åt vi bästa julbordet någonsin typ. Johan kom förbi med sin nya tjej och tjejerna utklassade killarna på tp-frågorna.
Mellandagarna spenderades mycket i Väsby med Philip, Ditte, Jennifer, Magnus och Ellie. Vi åkte i pulkabacken när den första snön äntligen kom, shoppade i MOS där vi senare även gick på bio (Joy) och åt mat. På nyårsafton lagade vi filippinsk mat och njöt av sällskapet.
Tror nog faktiskt det bästa med december ändå var att min mormor äntligen fick lämna jordelivet. Känns väldigt skönt och dessutom känner jag att jag i samband med begravning och släktträff, som säkert inte hade blivit av annars, att jag nog är närmare henne känslomässigt än jag varit på många år.
2015 var ett bra år på väldigt många sätt även om det hände mycket hemska och sorgliga saker också. Privat kan jag inte riktigt bestämma mig för om det var ett bra eller dåligt år. För det mesta var det fantastiskt bra men några saker drog ner mitt humör ordentligt. Ser jag till mitt jobbår så måste det med råge ha varit det bästa hittills. Det var otroligt roligt att ha vårterminen i tvåan och ännu bättre höstterminen i trean. Jag har sjuk ångest redan nu för att lämna den här klassen som förgyller mina dagar så. Ser man till den tredje delen av mitt liv, sportandet, så kan jag inte ställa mig så positiv. Visst så har handbollen varit fantastikt rolig vilket verkligen höjer slutbetyget på året men min kropp har verkligen varit sämst i år. Jag har varit så bortskämd med en underbart fungerande kropp och den har svikit mig på så många sätt och vid flera tillfällen i år. Det är ju i förhållande till hur den brukar vara och jag har ju faktiskt ändå trots allt fungerat och klarat av att spela matcher så jag ska väl inte klaga alltför mycket heller, jag vet ju att det skulle kunna vara mycket mycket värre.
Det allra bästa och finaste jag tar med mig från det här året är absolut alla mina relationer. Jag är omringad av helt fantastiska och underbara människor som jag verkligen kan lita på. De ger mig obeskrivligt mycket kärlek, glädje, trygghet, inspiration och lycka hela tiden.
Efter att ha gjort den här resumen och njutit av de första dagarna det här året så är jag beredd att välkomna 2016 och se fram emot vad året har att erbjuda. Både när det gäller lycka och sorg även om jag hoppas att det första med råge överskrider det andra.
Kommentarer
Trackback
