Överkörd av en buss
Lite den känslan har jag idag. Fast det kan bero på att jag inte klivit upp ur sängen än och fått kroppen att vakna ordentligt än. Har säkert någon kroppsdel som inte gör ont men jag har mest konstaterat väldigt många kroppsdelar som gör ont.
Så varför har jag så ont då?
1 Min kropp börjar bli gammal, jag har märkt stor skillnad de senaste åren. Jag behöver värma upp riktigt ordentligt - sånt tyckte ju jag bara var larv för 7-8 år sedan, lite halvviktigt för 4-5 år sedan och idag är det livsnödvändigt. Jag kan inte äta vad som helst och hur mycket som helst innan match längre. För några år sedan kunde jag klämma en pizza precis innan träning utan att jag kände av det minsta lilla. Nu är det viktigt att jag inte äter för mycket, inte för salt, inte för lite, inte för tunga grejer osv. Sjukt irriterande att må illa hela matcher, känna sig tung och otymplig som en tjej med en sjumånaders bäbis i magen eller vara så törstig så man inte kan röra tungan i munnen hur mycket man än dricker. Och värst av allt, smärtan efteråt. Jag får ofta huvudvärk efter matcherna, och jag får ont överallt av minsta lilla smäll samt den hemska stelheten i varenda led. Men jag ska verkligen inte klaga för hittills har jag klarat mig så oförskämt bra från skador och sånt så några dagars stelhet och haltande tar jag alla dagar i veckan så länge det innebär att jag kan utsätta kroppen för en ny match helgen därpå.
Det är faktiskt så att jag nästan längtar efter matcherna, det kan nog inte ha hänt tidigare på seniornivå vid den här tidpunkten på året. Det är ju nu man verkligen brukar bli lite trött på det och se fram emot sista seriematchen och ett härligt uppehåll. Och då brukar vi ändå kunna ha chansen att vinna ibland vilket vi inte har nu och ändå känner jag som jag gör. Konstigt men härligt. Jag älskar att älska handbollen. Synd bara att fotbollen blir lidande, den började jag ju med förra året för att jag då var lite trött på handbollen redan innan den började. Inte matcherna iof för de har jag för mig att jag såg fram emot rätt mycket förra året också, men jag ville verkligen inte träna handboll. Så då körde jag bara en egen handbollsträning per vecka i snitt tror jag. Nu går jag ju på båda och orkar inte riktigt med fotbollen då. Söndagar har aldrig varit någon favoritdag för träning för mig och ofta har man ju annat för sig då, eller så spelar real. Och onsdagarna är monsterdagar på jobbet och eftersom jag haft sen tisdagsträning är jag ofta extra trött från det och tisdag, onsdag och torsdag med träning på kvällstid känns lite för tråkigt och jobbigt + att real har spelat en hel del onsdagar. Det är ju bra nu att fotbollen har kört spinning på tisdagar så jag kunnat visa att jag lever iaf. Visserligen är benen rätt möra hela handbollsträningen då men hellre det än att det blir tre kvällar borta i rad.
Kjell har varit borta i helgen (faktiskt sen i torsdags) på grabbhäng i någon skidbacke. Även om jag saknar honom en hel del så kan ensamvargen i mig se fram emot några ensamma dagar. Vilket jag också gjorde nu och såg framför mig hur jag skulle ta det lugnt och bara vara. Se på filmer, spela dataspel, läsa böcker, städa och plocka lite och fixa en del som jag borde fixat för länge sedan. Men så blev det inte riktigt. I fredags kom Tinna och Carro hit, vi lagade tacos och spelade spel. Det var supergott, mysigt och väldigt kul trots att jag förlorade både labyrinth och tp. Igår hade vi som sagt match, både tinna och kicki var med vilket var kul, bolton spelade utgrupperat och var egentligen inte så bra på det vilket jag tyckte var kul (synd bara att de tilläts spela väldigt fult hela tiden så vi ändå inte lyckades), mamma och helena var där och tittade vilket var skoj, jag satte fyra straffar vilket kändes bra. Tyvärr så skadade sig Eve vilket var sämst såklart. Efter matchen så gick jag, mamma och helena för att äta. Den italienska restaurangen Helena hade bestämt var tyvärr stängd men vi hittade en tapasrestaurang i närheten som var helt ok. Jag blev lite ledsen över att höra hur illa det gick för real och hur jobbigt det känns med alla skador men på sätt och vis var det iaf nästan skönt att slippa se det. Efter middagen åkte jag iaf vidare till Karin. Vi hade bestämt att jag skulle ta med mig monopolet men det glömde jag i stressen för att hinna till samlingen :-( Jag var in på åhlens men de hade slutsålt, som tur var fick jag ett sms precis efter det, hon hade lånat ett av en granne :-) Man kan ju lugnt säga att det inte var min monopolkväll, det blev 1-5 i matcher men det är alltid kul att spela monopol ändå. Iaf med Karin, vi är så lika när det gäller sätt att spela, hur våra känslor påverkas och vi känner varandra så bra så vi kan ta alla skit från varandra eftersom vi vet att det är raka motsatsen när det är det omvända. På vägen hem plockade jag upp Kicki som varit hos en kollega i närheten.
Nu inser jag att klockan är på tok för mycket och jag inte kommer hinna varken städa eller äta som jag hade tänkt. Halv ett ska jag plocka upp Daniel och sen åka och träffa pappa för en bowlingmatch. Vet inte hur det ska gå för kroppen mår ju som den mår och vi har tydligen två timmar bokade. Hoppas det går bra iaf så jag slipper va sur och grinig över att det går åt helvete. Efter det blir det middag i torslunda. Ska försöka komma hem i hyfsad tid så jag hinner förbereda en del inför jobbveckan och kanske träffa kjellebrelle också, vet inte riktigt när han kommer hem men det skulle vara ikväll någon gång iaf.
Nä om jag skulle försöka resa på mig då och försöka få alla stela och ömma leder att mjukna lite.
Så varför har jag så ont då?
1 Min kropp börjar bli gammal, jag har märkt stor skillnad de senaste åren. Jag behöver värma upp riktigt ordentligt - sånt tyckte ju jag bara var larv för 7-8 år sedan, lite halvviktigt för 4-5 år sedan och idag är det livsnödvändigt. Jag kan inte äta vad som helst och hur mycket som helst innan match längre. För några år sedan kunde jag klämma en pizza precis innan träning utan att jag kände av det minsta lilla. Nu är det viktigt att jag inte äter för mycket, inte för salt, inte för lite, inte för tunga grejer osv. Sjukt irriterande att må illa hela matcher, känna sig tung och otymplig som en tjej med en sjumånaders bäbis i magen eller vara så törstig så man inte kan röra tungan i munnen hur mycket man än dricker. Och värst av allt, smärtan efteråt. Jag får ofta huvudvärk efter matcherna, och jag får ont överallt av minsta lilla smäll samt den hemska stelheten i varenda led. Men jag ska verkligen inte klaga för hittills har jag klarat mig så oförskämt bra från skador och sånt så några dagars stelhet och haltande tar jag alla dagar i veckan så länge det innebär att jag kan utsätta kroppen för en ny match helgen därpå.
Det är faktiskt så att jag nästan längtar efter matcherna, det kan nog inte ha hänt tidigare på seniornivå vid den här tidpunkten på året. Det är ju nu man verkligen brukar bli lite trött på det och se fram emot sista seriematchen och ett härligt uppehåll. Och då brukar vi ändå kunna ha chansen att vinna ibland vilket vi inte har nu och ändå känner jag som jag gör. Konstigt men härligt. Jag älskar att älska handbollen. Synd bara att fotbollen blir lidande, den började jag ju med förra året för att jag då var lite trött på handbollen redan innan den började. Inte matcherna iof för de har jag för mig att jag såg fram emot rätt mycket förra året också, men jag ville verkligen inte träna handboll. Så då körde jag bara en egen handbollsträning per vecka i snitt tror jag. Nu går jag ju på båda och orkar inte riktigt med fotbollen då. Söndagar har aldrig varit någon favoritdag för träning för mig och ofta har man ju annat för sig då, eller så spelar real. Och onsdagarna är monsterdagar på jobbet och eftersom jag haft sen tisdagsträning är jag ofta extra trött från det och tisdag, onsdag och torsdag med träning på kvällstid känns lite för tråkigt och jobbigt + att real har spelat en hel del onsdagar. Det är ju bra nu att fotbollen har kört spinning på tisdagar så jag kunnat visa att jag lever iaf. Visserligen är benen rätt möra hela handbollsträningen då men hellre det än att det blir tre kvällar borta i rad.
Kjell har varit borta i helgen (faktiskt sen i torsdags) på grabbhäng i någon skidbacke. Även om jag saknar honom en hel del så kan ensamvargen i mig se fram emot några ensamma dagar. Vilket jag också gjorde nu och såg framför mig hur jag skulle ta det lugnt och bara vara. Se på filmer, spela dataspel, läsa böcker, städa och plocka lite och fixa en del som jag borde fixat för länge sedan. Men så blev det inte riktigt. I fredags kom Tinna och Carro hit, vi lagade tacos och spelade spel. Det var supergott, mysigt och väldigt kul trots att jag förlorade både labyrinth och tp. Igår hade vi som sagt match, både tinna och kicki var med vilket var kul, bolton spelade utgrupperat och var egentligen inte så bra på det vilket jag tyckte var kul (synd bara att de tilläts spela väldigt fult hela tiden så vi ändå inte lyckades), mamma och helena var där och tittade vilket var skoj, jag satte fyra straffar vilket kändes bra. Tyvärr så skadade sig Eve vilket var sämst såklart. Efter matchen så gick jag, mamma och helena för att äta. Den italienska restaurangen Helena hade bestämt var tyvärr stängd men vi hittade en tapasrestaurang i närheten som var helt ok. Jag blev lite ledsen över att höra hur illa det gick för real och hur jobbigt det känns med alla skador men på sätt och vis var det iaf nästan skönt att slippa se det. Efter middagen åkte jag iaf vidare till Karin. Vi hade bestämt att jag skulle ta med mig monopolet men det glömde jag i stressen för att hinna till samlingen :-( Jag var in på åhlens men de hade slutsålt, som tur var fick jag ett sms precis efter det, hon hade lånat ett av en granne :-) Man kan ju lugnt säga att det inte var min monopolkväll, det blev 1-5 i matcher men det är alltid kul att spela monopol ändå. Iaf med Karin, vi är så lika när det gäller sätt att spela, hur våra känslor påverkas och vi känner varandra så bra så vi kan ta alla skit från varandra eftersom vi vet att det är raka motsatsen när det är det omvända. På vägen hem plockade jag upp Kicki som varit hos en kollega i närheten.
Nu inser jag att klockan är på tok för mycket och jag inte kommer hinna varken städa eller äta som jag hade tänkt. Halv ett ska jag plocka upp Daniel och sen åka och träffa pappa för en bowlingmatch. Vet inte hur det ska gå för kroppen mår ju som den mår och vi har tydligen två timmar bokade. Hoppas det går bra iaf så jag slipper va sur och grinig över att det går åt helvete. Efter det blir det middag i torslunda. Ska försöka komma hem i hyfsad tid så jag hinner förbereda en del inför jobbveckan och kanske träffa kjellebrelle också, vet inte riktigt när han kommer hem men det skulle vara ikväll någon gång iaf.
Nä om jag skulle försöka resa på mig då och försöka få alla stela och ömma leder att mjukna lite.
Kommentarer
Trackback
