Livet är så mycket lättare

när real precis har vunnit en viktig match. igår mådde jag dåligt hela dagen eftersom jag var så nervös och hade en så urdålig känsla inför matchen. Visst att real är bättre än schalke på pappret men vi har verkligen en tuff period med massa skador så jag trodde verkligen att det skulle gå åt h-vete igår. Men det gjorde det inte så nu ser chanserna för att nå kvartsfinalen inte alltför tokiga ut. Inget är ju klart men schalke måste göra minst tre mål på bernabeu och det är inte helt lätt nu när pepe äntligen är tillbaka i backlinjen. Tycker Varane direkt ser säkrare ut. Jag tycker nog Pepe och Ramos är reals viktigaste spelare, iaf att en av dem är på planen. Är båda borta blir det kaos och katastrof i backlinjen och Casillas blir tveksam han med.

I morgon är sista arbetsdagen innan det är en veckas lugn och ro inbokat. Det ska bli superskönt med sportlov, väldigt lyxigt.

På lördag ska jag träffa mina äldsta vänner, skoj! Måste bara komma på vad jag ska bidra med i matväg. Vi möter Rimbo innan det vilket jag faktiskt redan är lite nervös inför. Jag ska snart iväg på träningen, vi kommer köra med herrarna idag vilket jag tycker om. Det enda som är lite jobbigt är det här med dam och herrboll. Jag tycker väl att det funkar sisådär att köra med herrboll, det är absolut inte katastrof men det är jobbigt att blanda, och att man inte riktigt vet vad det är för boll man ska fånga. Det brukar bli en hel del skitpassar. Vi har ju bara en bil i hushållet för tillfället och Kjell åkte nyss iväg, jag funderade på om jag skulle åka tidigare och sitta i hallen men jag pallade inte riktigt eftersom jag precis kommit hem så jag bestämde mig för att gå istället och var även inställd på att gå hem men tänkte att om jag har tur tränar Lasse och jag kanske kan få lift med honom hem då. Precis när jag satt och tyckte att det skulle bli jobbigt att gå men försökte peppa mig inför träningen ändå så hörde Lasse av sig på fb och kollade om vi skulle samåka, så perfekt! Det funkar ganska bra med bara en bil måste jag säga. Jag har cyklat nästan varje dag men kunnat samåka med Kjell vid något tillfälle och någon gång har han varit ledig så jag har kunnat ta bilen. I tisdags cyklade jag till jobbet, hem från jobbet, till spinningen, till hallen och hem igen. Det var inte jättekul men det funkar ju, jag blir på tok för lat och bekväm när jag har tillgång till bil hela tiden. Dock så är det lite jobbigt med mina knän, eller framförallt högerknät. Jag har fått ont i knäna på spinningen och särskilt dagen efter då jag knappt kan böja på knäna och framförallt inte sätta mig på huk och ännu värre ta mig upp från huk-läga. När jag inte cyklade i övrigt gick det över efter någon dag men nu när jag cyklat har jag känt av högerknät konstant. Det är inget som helst problem att stå, gå eller springa men att cykla eller böja på knät i vissa lägen gör lite ont. I onsdags när jag skulle cykla till jobbet (första gången dagen efter ett spinningpass) började jag tio minuter tidigare för att kunna gå om det skulle behövas och det var nästan så att det gjorde det faktiskt. Jag ville nästan börja gråta för att det gjorde så ont. På eftermiddagen när jag skulle sluta hade Kjell vägarna förbi och då tiggde jag faktiskt skjuts hem och lät cykeln stå kvar på jobbet. Jag visste att jag skulle kunna ta bilen idag och åka med honom till jobbet i morgon. Och tack vare Lasse kommer jag ju till och från träningen utan problem :-)
Nä nu ska jag göra mig i ordning så jag är klar när skjutsen kommer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0