Bästa veckan på länge
Och det var alltså första arbetsveckan, har jag nämnt förut att jag älskar mitt jobb och att jag är sjukt tacksam över att jag känner så?!? Den här första veckan har varit helt underbar och fantastisk på alla sätt och vis. De få nackdelarna med mitt jobb har inte hunnit komma än och eftersom man varit ledig så länge har man verkligen hunnit sakna allt och alla så det är en ren fröjd att vara där. Enda nackdelen är att jag inte vill behöva gå och lägga mig på kvällarna och att jag inte vill gå upp ur sängen på morgonen. Nu är det en dag kvar innan allt drar igång på allvar och vi kickar igång min allra första trea :-) Den dagen har jag fullbokad med samtal och efter jobbet ska jag faktiskt åka till läkaren. Inte likt mig, kan inte riktigt minnas när jag gjorde det senast. Måste nästan ha varit elbehandlingen och akupunkturen i höften för massa massa (läs typ 17) år sedan. Det här är ju såklart också något jag är sjukt tacksam över, det är lyxigt att vara frisk!
Jag har inte känt igen min kropp riktigt de senaste månaderna, sen typ början på maj egentligen. Varit lite av det ena och det andra som jag verkligen inte tycker har med mig att göra men som vanligt har jag envist väntat ut det och bestämt mig för att kroppen läker sig själv bara man ger den tid och hyfsade förutsättningar för det. Jag kanske har slarvat med de där förutsättningarna en del för jag har inte gjort egna huskurer som jag brukar kunna göra (tror mycket på natur och hälsokost) och jag har ätit sanslöst mycket onyttigheter och lagt på mig flera semesterkilon vilket säkert påverkar hälsan negativt såklart. I perioder har jag verkligen trott att det är på bättringsvägen men så kommer de jobbiga bakslagen. Sedan träningslägret har det eskalerat och påverkat mig mer och mer. Matchen i tisdags kunde jag nästan inte spela, den var på tok för nära matchen i söndags insåg jag när jag tillbringade halva den på bänken. Sedan dess har jag vilat kroppen och det har bara gjort lite ont ibland när jag gått och rört mig och sällan när jag suttit stilla. Matchen idag gick över förväntan, det gick nästan problemfritt hela första halvlek och helt okej i första delen av andra. Så länge det inte handlar om ruscher så fungerar det riktigt bra, tyvärr är det ju sånt som inträffar då och då i fotboll och i slutet efter några på rad var jag tvungen att kliva av trots att jag misstänkte att vi knappt hade någon att sätta in. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att de kan ge mig någon klarhet i vad som är fel i morgon. Och kanske ännu mer att det inte är något superallvarligt och att det lätt är avhjälpt så jag kan börja känna mig som mig själv igen. Ända sedan mamma ringde i början på Juli med sorgliga nyheter om min kusin har jag haft en gnagande känsla av att en olycka sällan kommer ensam. Daniel ringde mig några veckor senare och jag fick så ont i magen för att jag var säker på att något hade hänt mamma hjärtat slog så hårt medan jag väntade på att han skulle svara när jag ringde upp. Lyckligtvis ville han bara fråga om hämtning vid arlanda men bara några dagar senare ringde mamma igen med fler tråkigheter. Hon har alltid sagt att ingen i hela hennes släkt har någonsin haft cancer, vi är superfriska osv. Nu kan hon inte säga det längre även om det tack och lov är en väldigt lindrig form av cancer som drabbat oss. Men just nu går jag och förbereder mig på att det är något sådant jag får höra imorgon. Det är något fel på hela min kropp och jag försöker helt enkelt ställa in mig på det värsta för att inte gå under av chock. Nu tror jag inte det på allvar men vet inte riktigt vad jag ska tro. Det är väl just därför jag faktiskt tog mig i kragen och bokade tid hos läkaren, jag har ingen logisk och bra förklaring riktigt på vad det kan vara. Jag har ju haft bra mycket ondare vid några tillfällen i livet men då har jag kunnat se logiskt på det, hitta orsaker till det och det har inte känts så här obehagligt och läskigt då.
Oj vad jag kom ifrån det jag hade tänkt att skriva om; den här veckan...
Utöver en fantastisk jobbvecka så har det också varit en underbar vecka socialt och privat också. I måndags hade jag en supermysig kväll med finaste gänget. Det kändes bra ända in i hjärtat när Anna, Lovisa, Tinna och Kicki varit här på middag och härligt häng.
I tisdags spelade jag ju fotbollsmatch med b-laget och den kan vi verkligen glömma för oj vad ont jag hade, oj vad kass jag var, oj vad vi blev utspelade, oj vad motståndarna var bitchiga och så vidare. Listan kan göras lång, dock fanns det en sak som jag tar med mig som positivt och det var att jag gjorde mål, mitt första med Frösunda och det var faktiskt lite kul.
I onsdags hade jag en biodejt med världens bästa Kjell. Vi som varit bortskämda med att nästan sitta ihop under sommaren kom in ordentligt i jobbsvängen och sågs inte en sekund från söndag morgon när han åkte till jobbet och onsdag eftermiddag när jag kom hem från jobbet. Så det blev bio, mysigt! I torsdags borde jag nog tränat men jag hade fortfarande rätt ont sedan tisdagsmatchen och hade fullt upp på jobbet och prioriterade att klippa gräset och äta middag istället när jag väl kom hem från jobbet. Gräset hade inte blivit klippt på evigheter och jag visste ju att jag skulle bort över helgen. Kjell åkte till Skåne med hela kompisgänget i torsdags morse. Väldigt avundsjuk blev jag men samtidigt hade jag två fantastiska jobbdagar så jag ska inte gnälla. Jag packade allt på morgonen i fredags och åkte direkt efter jobbet raka vägen ner till Sibbarp. Där väntade hela gänget och en fin gård, jag kom fram strax före tio och lyckades tajma födelsedagstårtan (Mikaela fyllde 26) perfekt. Sen blev det sånt där härligt mys med ritspel, skratt och semesterkänsla. Lördagen var helt underbar och trots att det blev typ 11 timmar ensam i bil i helgen och väckarklockan stod på 5.30 imorse så var det helt klart värt det. Helt underbart och jag är så glad över det fina kompisgänget. Det är Kjells just nu närmsta killkompisar Jocke, Tomas och Andreas som alla har fantastiska flickvänner och vi fungerar så himla bra tillsammans. Om en månad är gänget utökat med en liten liten kille och det ska bli så himla mysigt.
Att jag åkte hem så tidigt i morse var ju såklart för att det var match, vi vann med 4-0 vilket känns sjukt skönt. Skulle inte varit roligt att åka hem så tidigt för att torska. Tycker väl inte att vi gör en direkt bra match utan vi vinner väl främst för att de var dåliga och vi lyckades sätta våra lägen, men det är tre superviktiga poäng iaf!
Nu ska jag sätta mig ute och njuta av sommarvädret en liten stund innan Kjell kommer hem.
Jag har inte känt igen min kropp riktigt de senaste månaderna, sen typ början på maj egentligen. Varit lite av det ena och det andra som jag verkligen inte tycker har med mig att göra men som vanligt har jag envist väntat ut det och bestämt mig för att kroppen läker sig själv bara man ger den tid och hyfsade förutsättningar för det. Jag kanske har slarvat med de där förutsättningarna en del för jag har inte gjort egna huskurer som jag brukar kunna göra (tror mycket på natur och hälsokost) och jag har ätit sanslöst mycket onyttigheter och lagt på mig flera semesterkilon vilket säkert påverkar hälsan negativt såklart. I perioder har jag verkligen trott att det är på bättringsvägen men så kommer de jobbiga bakslagen. Sedan träningslägret har det eskalerat och påverkat mig mer och mer. Matchen i tisdags kunde jag nästan inte spela, den var på tok för nära matchen i söndags insåg jag när jag tillbringade halva den på bänken. Sedan dess har jag vilat kroppen och det har bara gjort lite ont ibland när jag gått och rört mig och sällan när jag suttit stilla. Matchen idag gick över förväntan, det gick nästan problemfritt hela första halvlek och helt okej i första delen av andra. Så länge det inte handlar om ruscher så fungerar det riktigt bra, tyvärr är det ju sånt som inträffar då och då i fotboll och i slutet efter några på rad var jag tvungen att kliva av trots att jag misstänkte att vi knappt hade någon att sätta in. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att de kan ge mig någon klarhet i vad som är fel i morgon. Och kanske ännu mer att det inte är något superallvarligt och att det lätt är avhjälpt så jag kan börja känna mig som mig själv igen. Ända sedan mamma ringde i början på Juli med sorgliga nyheter om min kusin har jag haft en gnagande känsla av att en olycka sällan kommer ensam. Daniel ringde mig några veckor senare och jag fick så ont i magen för att jag var säker på att något hade hänt mamma hjärtat slog så hårt medan jag väntade på att han skulle svara när jag ringde upp. Lyckligtvis ville han bara fråga om hämtning vid arlanda men bara några dagar senare ringde mamma igen med fler tråkigheter. Hon har alltid sagt att ingen i hela hennes släkt har någonsin haft cancer, vi är superfriska osv. Nu kan hon inte säga det längre även om det tack och lov är en väldigt lindrig form av cancer som drabbat oss. Men just nu går jag och förbereder mig på att det är något sådant jag får höra imorgon. Det är något fel på hela min kropp och jag försöker helt enkelt ställa in mig på det värsta för att inte gå under av chock. Nu tror jag inte det på allvar men vet inte riktigt vad jag ska tro. Det är väl just därför jag faktiskt tog mig i kragen och bokade tid hos läkaren, jag har ingen logisk och bra förklaring riktigt på vad det kan vara. Jag har ju haft bra mycket ondare vid några tillfällen i livet men då har jag kunnat se logiskt på det, hitta orsaker till det och det har inte känts så här obehagligt och läskigt då.
Oj vad jag kom ifrån det jag hade tänkt att skriva om; den här veckan...
Utöver en fantastisk jobbvecka så har det också varit en underbar vecka socialt och privat också. I måndags hade jag en supermysig kväll med finaste gänget. Det kändes bra ända in i hjärtat när Anna, Lovisa, Tinna och Kicki varit här på middag och härligt häng.
I tisdags spelade jag ju fotbollsmatch med b-laget och den kan vi verkligen glömma för oj vad ont jag hade, oj vad kass jag var, oj vad vi blev utspelade, oj vad motståndarna var bitchiga och så vidare. Listan kan göras lång, dock fanns det en sak som jag tar med mig som positivt och det var att jag gjorde mål, mitt första med Frösunda och det var faktiskt lite kul.
I onsdags hade jag en biodejt med världens bästa Kjell. Vi som varit bortskämda med att nästan sitta ihop under sommaren kom in ordentligt i jobbsvängen och sågs inte en sekund från söndag morgon när han åkte till jobbet och onsdag eftermiddag när jag kom hem från jobbet. Så det blev bio, mysigt! I torsdags borde jag nog tränat men jag hade fortfarande rätt ont sedan tisdagsmatchen och hade fullt upp på jobbet och prioriterade att klippa gräset och äta middag istället när jag väl kom hem från jobbet. Gräset hade inte blivit klippt på evigheter och jag visste ju att jag skulle bort över helgen. Kjell åkte till Skåne med hela kompisgänget i torsdags morse. Väldigt avundsjuk blev jag men samtidigt hade jag två fantastiska jobbdagar så jag ska inte gnälla. Jag packade allt på morgonen i fredags och åkte direkt efter jobbet raka vägen ner till Sibbarp. Där väntade hela gänget och en fin gård, jag kom fram strax före tio och lyckades tajma födelsedagstårtan (Mikaela fyllde 26) perfekt. Sen blev det sånt där härligt mys med ritspel, skratt och semesterkänsla. Lördagen var helt underbar och trots att det blev typ 11 timmar ensam i bil i helgen och väckarklockan stod på 5.30 imorse så var det helt klart värt det. Helt underbart och jag är så glad över det fina kompisgänget. Det är Kjells just nu närmsta killkompisar Jocke, Tomas och Andreas som alla har fantastiska flickvänner och vi fungerar så himla bra tillsammans. Om en månad är gänget utökat med en liten liten kille och det ska bli så himla mysigt.
Att jag åkte hem så tidigt i morse var ju såklart för att det var match, vi vann med 4-0 vilket känns sjukt skönt. Skulle inte varit roligt att åka hem så tidigt för att torska. Tycker väl inte att vi gör en direkt bra match utan vi vinner väl främst för att de var dåliga och vi lyckades sätta våra lägen, men det är tre superviktiga poäng iaf!
Nu ska jag sätta mig ute och njuta av sommarvädret en liten stund innan Kjell kommer hem.
Kommentarer
Trackback
