Tonårsfasoner
När jag växte upp var jag en riktig nattuggla. Kunde vara vaken hur länge som helst på nätterna. Kanske sov fyra max fem timmar på nätterna innan det var dags för skola. Sömnen tog jag till viss del igen på eftermiddagarna då jag ofta somnade innan det var dags för middag och träning, och på helgerna såklart då jag alltid har sovit så länge mina hobbys har tillåtit. Ofta hade man ju rätt tidiga åtaganden på antingen handbollen eller fotbollen men annars sov jag så länge jag bara kunde. Nattugglan hos mig har försvunnit och jag har ibland svårigheter att hålla ögonen öppna när vi ser på film eller serier på kvällskvisten, visserligen vaknar jag ofta av mig själv på helgerna gärna runt sjusnåret vilket på sätt och vis är skönt men samtidigt trivdes jag bättre med att vara vaken hela nätterna. Dessutom har jag ju en nattuggla till sambo och han får ligga vaken ensam på småtimmarna medan jag ligger vaken ensam på morgonkvisten och väntar på att han ska vakna vilket bara är dålig tajming helt enkelt. Nu de sista veckorna har jag dock hittat tillbaka till mina tonårsfasoner, iaf delvis. Jag somnar i soffan på eftermiddagarna och sover gärna i flera timmar för att sedan vakna rätt utvilad på kvällen. Ibland lyckas jag ändå somna om i hyfsad tid så jag får hyfsad nattsömn iaf och ibland går det inte alls och så ligger jag och surfar tills det är 3 timmar till jag ska gå upp.
Idag var jag helt slut när jag kom från jobbet, jag har haft en väldigt mysig dag med utflykt på en bondgård, tyckte inte att det var så ansträngande som utflykter annars gärna brukar vara men något gjorde mig helt död iaf. Sov som en stock från halv fem till halv åtta typ och nu är jag ganska så pigg och funderar på om jag ska läsa lite kurslitteratur för att lyckas söva mig själv.
Vi är inne i sista rycket vilket känns dubbelt som vanligt. Jag längtar till sommarlovet och faktiskt nästa läsår redan nu. Men samtidigt så är det bara några veckor kvar med mina underbara elever (jag lämnar halva gruppen) och jag vill inte skiljas från dem. Dessutom är det så mycket som jag skulle vilja jobba med och att de ska bli ännu bättre på än vad de redan är. Nästa år börjar hälften i tvåan och hälften i ettan och man vill ju inget annat än att de ska ha fått bästa möjliga förutsättningar för kommande skolår. Vi har börjat räkna ner dagarna till skolavslutningen (18 st) och med tanke på takten dagarna avverkas så är det dags typ i morgon känns det som.
I helgen släcktes ju den sista strimman hopp angående ligaguldet. Känns surt att vi gav bort det när vi verkligen fick chansen igen. Jag trodde ju inte att atletico skulle börja darra och vika ner sig men så har jag ju aldrig utgett mig för att vara duktig på att förutse fotbollsresultat heller. Känns lite tröstande att det inte bara är real som klappade ihop på slutet men bara lite. Jag vet vad som skulle kunna trösta mig hur bra som helst men jag vågar inte tro på möjligheten för då vet jag att jag definitivt kommer vara tröstlös vid en förlust.
När jag för några månader sedan såg att barca och atletico har varandra i sista matchen hoppades jag att den skulle kunna bli helt avgörande, alternativt att real redan skulle ha avgjort långt innan det såklart men annars... Och nu är den det, spännande och roligt att ligan lever än. Synd bara att den inte gör det för real.
Idag var jag helt slut när jag kom från jobbet, jag har haft en väldigt mysig dag med utflykt på en bondgård, tyckte inte att det var så ansträngande som utflykter annars gärna brukar vara men något gjorde mig helt död iaf. Sov som en stock från halv fem till halv åtta typ och nu är jag ganska så pigg och funderar på om jag ska läsa lite kurslitteratur för att lyckas söva mig själv.
Vi är inne i sista rycket vilket känns dubbelt som vanligt. Jag längtar till sommarlovet och faktiskt nästa läsår redan nu. Men samtidigt så är det bara några veckor kvar med mina underbara elever (jag lämnar halva gruppen) och jag vill inte skiljas från dem. Dessutom är det så mycket som jag skulle vilja jobba med och att de ska bli ännu bättre på än vad de redan är. Nästa år börjar hälften i tvåan och hälften i ettan och man vill ju inget annat än att de ska ha fått bästa möjliga förutsättningar för kommande skolår. Vi har börjat räkna ner dagarna till skolavslutningen (18 st) och med tanke på takten dagarna avverkas så är det dags typ i morgon känns det som.
I helgen släcktes ju den sista strimman hopp angående ligaguldet. Känns surt att vi gav bort det när vi verkligen fick chansen igen. Jag trodde ju inte att atletico skulle börja darra och vika ner sig men så har jag ju aldrig utgett mig för att vara duktig på att förutse fotbollsresultat heller. Känns lite tröstande att det inte bara är real som klappade ihop på slutet men bara lite. Jag vet vad som skulle kunna trösta mig hur bra som helst men jag vågar inte tro på möjligheten för då vet jag att jag definitivt kommer vara tröstlös vid en förlust.
När jag för några månader sedan såg att barca och atletico har varandra i sista matchen hoppades jag att den skulle kunna bli helt avgörande, alternativt att real redan skulle ha avgjort långt innan det såklart men annars... Och nu är den det, spännande och roligt att ligan lever än. Synd bara att den inte gör det för real.
Kommentarer
Trackback
