Hög på livet
Arbetsveckan är redan slut och nu väntar fyra härliga lediga dagar och sedan är det faktiskt bara tolv arbetsdagar kvar innan semestern. Bara det är ju en fantastisk känsla, och eftersom real vann CL så är allt i världen ljusare och mer glittrande än vanligt. Tror jag kommer leva på den segern ett bra tag, ända fram till nästa säsong säkert som tyvärr känns väldigt långt borta. Visserligen får jag se några av mina hjältar i vm, men inte tillsammans i det vackraste stället som finns. Utan titeln i ryggen hade nog det känts riktigt tufft och jobbigt men nu har jag iaf ett stort leende på läpparna medan jag väntar.
Igår åkte mamma och jag till blomsterlandet och köpte blommor, ett smart drag att ta det direkt innan långhelgen för de hade massor av blommor som säkert ska räcka hela helgen och som snart kommer vara utplockade och dessutom var det väldigt lugnt med folk så vi kunde gå där utan att bli störda, visserligen var det isande kallt så vi njöt inte direkt av shoppingen. Idag ska jag plantera mina, får se om jag ringer mamma för att få tips eller om jag klarar det på egen hand.
I tisdags när jag kom hem från handbollen så gick jag förbi mina pallkragar och kunde faktiskt till min förvåning och glädje bärga årets första bär. Det var en lysande röd liten ensam gubbe som jag högtidligt delade med Kjell, god var den också :-)
Utöver plantering så ska jag också spela fotbollsmatch idag, förra matchen vann vi och den kände jag mig faktiskt inte enbart osäker och usel i så jag har lite högre förhoppningar inför dagens match när det gäller mitt eget spel. Kanske är dumt för det är ju som att jag bäddar för att bli förbannad och besviken på mig själv, men så får det va. Förra matchen fick jag gå in en stund på topp, tror helt ärligt att det aldrig har hänt förut, jo kanske nån gång när jag spelade sjumanna för typ 20 år sedan. Det var ju inte direkt någon tanke med att sätta in just mig där utan det blev så i paniken när det inte fanns fler spelare, toppen klev av och jag satt där i godan ro på bänken. Jag skulle ju ljuga om jag inte sa att jag kände mig förvirrad där uppe, men efter några minuter började jag nästan tycka om det. Jag sprang inte runt och hade en hemsk känsla i magen konstant över att ALLT jag gör kan resultera i ett mål för motståndarna. Det är (iaf enligt mig) ett fruktansvärt stort ansvar som back, det får ju bara inte bli bakåtmål i fotboll under några som helst omständigheter och som back har du ofta det sista avgörandet i dina händer. Visserligen är ju målvakten där också såklart men målet är så grymt stort och beroende på läge för motståndaren såklart så är det ju bara bonus om målvakten räddar. Backarna däremot ska stoppa allt innan det händer och annars är det ens eget fel att det blir mål. I stort sett är det så jag känner när jag själv spelar back iaf. Och det ansvaret älskade jag när jag spelade när jag var liten, för då kände jag mig säker på vad jag gjorde. Jag visste att jag inte släppte någon förbi mig, att jag stod på rätt plats och var som en mur. Nu är min känsla typ det omvända, jag känner mig konstant osäker på om jag verkligen är på rätt plats och vet att alla är snabbare än mig och att jag släpper de flesta förbi mig och är som ett läckande såll. Vad hände liksom? Troligtvis är det många saker som spelar roll, jag är säkert lite mer självkritisk nu och har romantiserat hur det kändes att spela förut. Jag har blivit ringrostig av att inte spelat på 13 år eller vad det nu är, jag möter inte längre småtjejer som har spelat fotboll i max 7 år. I förhållande till motståndarna idag jämte förr så är jag säkerligen långsammare också. Jag har aldrig varit snabb men jag tror inte jag var lika mycket långsammare än alla andra då som nu. På handbollen märker jag inte av att jag är så långsam så ofta. Planen är så kort så de flesta hinner inte dra ifrån lika mycket och där har jag ju lättare att läsa spelet och så har jag någon meters försprång oftast. Både som back och forward måste du vara så grymt mycket snabbare än mig egentligen känns det som, om man ska vara bra alltså. Undra hur det är på mittfältet, kanske ska skola om mig. Synd bara att det är backar det är brist på, det känns som om det är samma i b-laget också. Fast å andra sidan har man ju mer boll där och det har jag aldrig varit speciellt förtjust i, haha man undrar ju varför jag spelar egentligen.
Nu ska jag nog ta något att äta. Jag fastade igår, planen från början var fasta måndag och onsdag den här veckan. Därför åt jag inget på jobbet i måndags, men så kom jag på att det var utflykt på schemat för tisdagen vilket jag helt förträngt när jag bestämde fastedagar. Jag åt sallad sist jag hade matsäck och var grymt sugen på pannkaka som är min favoritmatsäck. Dessutom kände jag att fasta, sallad och fasta inte var en optimal start på veckan så jag hade svårt att bestämma vad jag skulle ha med på tisdagen. Jag ville ju helst ha pannkaka men kände att det skulle bli jobbigt att steka det på måndagskvällen utan att äta något. Jag övervägde att köpa färdiga pannkakor men det är ju inte alls lika gott. Tillslut bestämde jag mig för att göra pannkaka ändå, jag räknade på det och hade ju 500 kalorier att stoppa i mig och tänkte att jag nog kunde äta 2 stycken på kvällen ändå med lite sylt. Det var så sjukt sagolikt gott så jag kunde inte riktigt motstå att äta ännu fler. Så jag gav upp fastedagen och tänkte att jag får köra någon annan dag i veckan, eller iaf en annan halv dag eftersom jag körde halva måndagen ;-). Så än så länge har jag alltså bara fastat en dag den här veckan. Och idag är det ju match och jag tror inte det är optimalt att låta bli att äta både onsdag och torsdag för att sen spela. På fredag ska jag träffa Karin och det känns lite tråkigt att fasta då men det lutar kanske åt det. För på lördag ska jag troligtvis på middag med mamma och helena och på söndag är det match igen. Iof kanske jag kan äta gröt innan matchen för den är typ vid ett och sen inte äta efter bara... Hm får se hur det bli. Lite pysslande är det ju för att få ihop fastedagarna men jag tror jag kommer köra på med 1-2 dagar i veckan framöver också. Det kommer behövas eftersom jag snart kommer tillåta mig att äta allt snart igen. Vi sa maj ut men jag har ju som sagt tänkt skolavslutningen men efter det får jag äta vad som helst igen. Dock inte hur mycket som helst, jag måste begränsa mig lite annars kommer jag äta mängder varje dag... Så är det när man är värsta godisgrisen utan botten :-)
Igår åkte mamma och jag till blomsterlandet och köpte blommor, ett smart drag att ta det direkt innan långhelgen för de hade massor av blommor som säkert ska räcka hela helgen och som snart kommer vara utplockade och dessutom var det väldigt lugnt med folk så vi kunde gå där utan att bli störda, visserligen var det isande kallt så vi njöt inte direkt av shoppingen. Idag ska jag plantera mina, får se om jag ringer mamma för att få tips eller om jag klarar det på egen hand.
I tisdags när jag kom hem från handbollen så gick jag förbi mina pallkragar och kunde faktiskt till min förvåning och glädje bärga årets första bär. Det var en lysande röd liten ensam gubbe som jag högtidligt delade med Kjell, god var den också :-)
Utöver plantering så ska jag också spela fotbollsmatch idag, förra matchen vann vi och den kände jag mig faktiskt inte enbart osäker och usel i så jag har lite högre förhoppningar inför dagens match när det gäller mitt eget spel. Kanske är dumt för det är ju som att jag bäddar för att bli förbannad och besviken på mig själv, men så får det va. Förra matchen fick jag gå in en stund på topp, tror helt ärligt att det aldrig har hänt förut, jo kanske nån gång när jag spelade sjumanna för typ 20 år sedan. Det var ju inte direkt någon tanke med att sätta in just mig där utan det blev så i paniken när det inte fanns fler spelare, toppen klev av och jag satt där i godan ro på bänken. Jag skulle ju ljuga om jag inte sa att jag kände mig förvirrad där uppe, men efter några minuter började jag nästan tycka om det. Jag sprang inte runt och hade en hemsk känsla i magen konstant över att ALLT jag gör kan resultera i ett mål för motståndarna. Det är (iaf enligt mig) ett fruktansvärt stort ansvar som back, det får ju bara inte bli bakåtmål i fotboll under några som helst omständigheter och som back har du ofta det sista avgörandet i dina händer. Visserligen är ju målvakten där också såklart men målet är så grymt stort och beroende på läge för motståndaren såklart så är det ju bara bonus om målvakten räddar. Backarna däremot ska stoppa allt innan det händer och annars är det ens eget fel att det blir mål. I stort sett är det så jag känner när jag själv spelar back iaf. Och det ansvaret älskade jag när jag spelade när jag var liten, för då kände jag mig säker på vad jag gjorde. Jag visste att jag inte släppte någon förbi mig, att jag stod på rätt plats och var som en mur. Nu är min känsla typ det omvända, jag känner mig konstant osäker på om jag verkligen är på rätt plats och vet att alla är snabbare än mig och att jag släpper de flesta förbi mig och är som ett läckande såll. Vad hände liksom? Troligtvis är det många saker som spelar roll, jag är säkert lite mer självkritisk nu och har romantiserat hur det kändes att spela förut. Jag har blivit ringrostig av att inte spelat på 13 år eller vad det nu är, jag möter inte längre småtjejer som har spelat fotboll i max 7 år. I förhållande till motståndarna idag jämte förr så är jag säkerligen långsammare också. Jag har aldrig varit snabb men jag tror inte jag var lika mycket långsammare än alla andra då som nu. På handbollen märker jag inte av att jag är så långsam så ofta. Planen är så kort så de flesta hinner inte dra ifrån lika mycket och där har jag ju lättare att läsa spelet och så har jag någon meters försprång oftast. Både som back och forward måste du vara så grymt mycket snabbare än mig egentligen känns det som, om man ska vara bra alltså. Undra hur det är på mittfältet, kanske ska skola om mig. Synd bara att det är backar det är brist på, det känns som om det är samma i b-laget också. Fast å andra sidan har man ju mer boll där och det har jag aldrig varit speciellt förtjust i, haha man undrar ju varför jag spelar egentligen.
Nu ska jag nog ta något att äta. Jag fastade igår, planen från början var fasta måndag och onsdag den här veckan. Därför åt jag inget på jobbet i måndags, men så kom jag på att det var utflykt på schemat för tisdagen vilket jag helt förträngt när jag bestämde fastedagar. Jag åt sallad sist jag hade matsäck och var grymt sugen på pannkaka som är min favoritmatsäck. Dessutom kände jag att fasta, sallad och fasta inte var en optimal start på veckan så jag hade svårt att bestämma vad jag skulle ha med på tisdagen. Jag ville ju helst ha pannkaka men kände att det skulle bli jobbigt att steka det på måndagskvällen utan att äta något. Jag övervägde att köpa färdiga pannkakor men det är ju inte alls lika gott. Tillslut bestämde jag mig för att göra pannkaka ändå, jag räknade på det och hade ju 500 kalorier att stoppa i mig och tänkte att jag nog kunde äta 2 stycken på kvällen ändå med lite sylt. Det var så sjukt sagolikt gott så jag kunde inte riktigt motstå att äta ännu fler. Så jag gav upp fastedagen och tänkte att jag får köra någon annan dag i veckan, eller iaf en annan halv dag eftersom jag körde halva måndagen ;-). Så än så länge har jag alltså bara fastat en dag den här veckan. Och idag är det ju match och jag tror inte det är optimalt att låta bli att äta både onsdag och torsdag för att sen spela. På fredag ska jag träffa Karin och det känns lite tråkigt att fasta då men det lutar kanske åt det. För på lördag ska jag troligtvis på middag med mamma och helena och på söndag är det match igen. Iof kanske jag kan äta gröt innan matchen för den är typ vid ett och sen inte äta efter bara... Hm får se hur det bli. Lite pysslande är det ju för att få ihop fastedagarna men jag tror jag kommer köra på med 1-2 dagar i veckan framöver också. Det kommer behövas eftersom jag snart kommer tillåta mig att äta allt snart igen. Vi sa maj ut men jag har ju som sagt tänkt skolavslutningen men efter det får jag äta vad som helst igen. Dock inte hur mycket som helst, jag måste begränsa mig lite annars kommer jag äta mängder varje dag... Så är det när man är värsta godisgrisen utan botten :-)
Kommentarer
Trackback
