Katarina Pettersson

I helgen var det fotbollscup på Åland, superskoj tyckte jag även om jag var så nervös att jag ända fram till första matchen absolut inte hade insett att jag faktiskt skulle spela eftersom jag för att skydda mina nerver låtsades om att det var något helt annat än fotbollscup jag var iväg på. Den enda träningen jag gjort innan turneringen på fullstor plan gick sämst så jag hade superlåga förväntningar vilket nog var bra för eftersom jag faktiskt lyckades vara lite bättre än sämst så kunde jag åka hem rätt nöjd från Åland. Silvermedaljen känns lite dubbel. Jag hatar att förlora och att vi bara släppte in ett enda mål på hela helgen och ändå inte vann guld känns bittert, särskilt som det var tre mm från att inte bli mål två gånger om typ. Samtidigt är det första silvermedaljen för min del på en väldans massa år och det var ändå lite mer än jag hade vågat hoppats på inför cupen.
Det är ett riktigt härligt lag iaf och det är ju faktiskt det allra viktigaste. Det är superkul att få lite bra kvalitetstid med Tinna och Kicki och att jag dessutom får umgås med andra härliga tjejer gör det hela ännu bättre såklart.
Kroppen tog väl en hel del stryk, jag märker ju att jag inte är så ung längre men det hade helt klart kunnat vara värre. Värst var det nog att jag råkade nicka i golvet rätt ordentligt, jag har ett fult prickigt märke i pannan men jobbigare och på gränsen till läskigt var det att nacken har varit fruktansvärd stel och gjort ont sedan i söndags. Nu börjar det dock kännas lite bättre. Jag borde ställa mig på ct:n idag för jag tränade inte igår och imorgon har vi informationsmöte för eventuella nya föräldrar på skolan till åtta så jag hinner inte till fotbollen.
Nu måste jag äta lite för hittills har jag stoppat i mig 50 kcal under dagen och magen kurrar lite faktiskt. Dock har jag bara 450 kalorier kvar eftersom jag fastar idag. Det väldigt jobbiga är dock att real spelar match och jag inte får äta popcorn, jag glömde den detaljen när jag bestämde mig för en fastedag. Leder inte real i halvlek så blir jag nog nästan tvungen att bryta fastan. Men förhoppningsvis gör det flera snabba mål så det känns tillräckligt säkert för att skippa popcornet. Jag åt ju inga i helgen när jag var på Åland och det gick ju vägen ändå. Lite tufft kändes det i helgen att gå runt i taxfree-affären och inte köpa något och se när alla andra stoppade i sig alla möjliga godsaker, men det kändes faktiskt också väldigt bra att jag var stark nog att tacka nej till allt. Sen så åt jag väl massa kalorier mer än mitt tänkta intag men det brydde jag mig inte om. Det enda onyttiga egentligen på helgen var väl beasåsen på båten men annars åt jag ju mer än normalt, det är inte ofta jag äter tre mål mat om dagen direkt så bara där gör det ju att kalorierna drog iväg, men å andra sidan rörde jag ju på mig lite också... Jag är inte benhård på antalet kalorier de dagar som jag inte fastar, men jag får inte äta godis, chips, pizza, viss snabbmat eller dricka läsk. Ibland får jag stor lust att bara strunta i det helt och hållet men ibland känns det grymt bra och väldigt lätt. Jag märker ju lite resultat på kroppen men samtidigt verkar jag ha nått en gräns där det är svårt att komma under och få det att hända så mycket mer och jag vet inte om jag tycker att det är värt det extra slit som det skulle krävas av mig. Mest pga att jag är väldigt nöjd för det mesta hur det känns och ser ut. Jag är smalare än vad jag har varit på säkert femton år och därför är jag ju inte heller lika angelägen om att tappa ännu mer. Samtidigt skulle jag vilja lite lite till, jag har fortfarande en del fett på magen som jag gärna skulle vilja bli av med, det är ju det det handlar om. Tyvärr är det ju svårt att bara tappa där. Jag vet ju dock att mitt stora problem är att ha någon bra balans. Tillåter jag mig själv att äta något blir det lätt att jag stoppar i mig allt i på tok för stora mängder. Jag har svårt att äta med måtta men jag ska försöka lära mig det.