Återigen tisdag
Veckorna flyger förbi och just nu känns det ganska skönt. Igår och idag har varit ganska ansträngande arbetsdagar på sätt och vis och jag kan inte låta bli att börja längta lite till höstlovet som närmar sig. Vi åker på konferens lördag och söndag v. 43 och sen så arbetar vi på måndagen men kompar ut tisdagen och onsdagen som vi egentligen skulle arbetat på. Så det blir alltså ledigt tisdag till söndag och det längtar jag efter rätt bra just nu faktiskt. Den här helgen var ju ganska hektisk och det gjorde att jag i måndags verkligen kände att det hade varit trevligt med en tredje dag på helgen för att hinna vila upp sig så en superlånghelg eller vad man ska kalla det kommer precis lagom nu. Jag vill inte få det till att jag beklagar mig om jobbet eller min vardag, så är det inte men oavsett hur lyxigt och bra jag har det kan man ju alltid vilja ha mer. Och även fast jag för lite mindre än två månader sen hade långledigt och även fast jag stormtrivs på jobbet 99,9 % av tiden längtar jag till v. 44.
Även fast jag dragit ner på handbollen känner jag ändå att den tar lite för mycket tid mot vad jag egentligen vill just nu. Det beror ju självklart inte främst på själva tiden utan snarare hur jag upplever själva handbollen. Damerna spelade ju mot alfta i söndags och det blir ju såklart lite extra jobbigt eftersom det är så lång resväg. Vi fick stortorsk som väntat. Laget spelade nog lite bättre än vad jag hade vågat hoppats på men jag var sjukt mycket sämre än vad jag hade hoppats. Jag känner mig gammal och lite ensam i laget. Egentligen kanske inte ensam för alla är schyssta och jag tycker rätt bra om allihopa men jag har alltid delat handbollen med några av mina allra bästa vänner och det saknar jag idag för första gången i mitt liv. Återigen hör jag hur bortskämd och beklagande jag låter, jag borde helt enkelt bara vara tacksam för att jag har fått dela det med någon av mina bästa vänner de senaste tjugo åren istället för att klaga över att jag inte gör det just nu.
Det som iaf var riktigt skönt i helgen var att vinna med killarna. De är så välförtjänta av vinsten. Kan ju bara tänka mig hur säkra vassundas killar kände sig på vinst inför matchen med tanke på att dem vann sin sm-grupp och vi kom solklart sist med massa minus i baken. Jag tycker nog det var den bästa matchen vi gjort i år fast lite färgad blir man kanske för att det är den första vinsten. Jag tycker iaf killarna kämpade och slet för vinsten på ett härligt sätt. Skönt var det att vi för en gångs skulle hade flytet och nästan tom domarna på vår sida. Sist det hände vann vi mot kungsängen så det vore skönt om det hände lite oftare. Det är fortfarande många saker vi har att jobba vidare med och tur är väl det för det skulle nog vara tråkigt annars men det är skönt iaf att se att killarna får lite utdelning för sitt slit.
Efter killarnas match åkte jag hem och möttes av supersöta Ellie med familj. Jag kunde knappt slita mig från henne så jag fick lite jobbigt med matförberedelserna men trots det blev faktiskt allt klart utan minsta lilla stress, dessutom ganska precis lagom till alla gäster hade kommit. Alla var inte här samtidigt men sammanlagt hade vi tretton gäster här under kvällen och det var väldigt trevligt.
Nu är Kjellebrelle i Polen och upplever världen utan mig. Jag är såklart glad för hans skull men det känns konstigt att inte vara där vid hans sida. Som tur är han bara borta några dagar.
Nu måste jag förbereda en del inför imorgon. Jag hoppas på en arbetsdag då jag känner mig stolt och nöjd över min egen prestation.
Även fast jag dragit ner på handbollen känner jag ändå att den tar lite för mycket tid mot vad jag egentligen vill just nu. Det beror ju självklart inte främst på själva tiden utan snarare hur jag upplever själva handbollen. Damerna spelade ju mot alfta i söndags och det blir ju såklart lite extra jobbigt eftersom det är så lång resväg. Vi fick stortorsk som väntat. Laget spelade nog lite bättre än vad jag hade vågat hoppats på men jag var sjukt mycket sämre än vad jag hade hoppats. Jag känner mig gammal och lite ensam i laget. Egentligen kanske inte ensam för alla är schyssta och jag tycker rätt bra om allihopa men jag har alltid delat handbollen med några av mina allra bästa vänner och det saknar jag idag för första gången i mitt liv. Återigen hör jag hur bortskämd och beklagande jag låter, jag borde helt enkelt bara vara tacksam för att jag har fått dela det med någon av mina bästa vänner de senaste tjugo åren istället för att klaga över att jag inte gör det just nu.
Det som iaf var riktigt skönt i helgen var att vinna med killarna. De är så välförtjänta av vinsten. Kan ju bara tänka mig hur säkra vassundas killar kände sig på vinst inför matchen med tanke på att dem vann sin sm-grupp och vi kom solklart sist med massa minus i baken. Jag tycker nog det var den bästa matchen vi gjort i år fast lite färgad blir man kanske för att det är den första vinsten. Jag tycker iaf killarna kämpade och slet för vinsten på ett härligt sätt. Skönt var det att vi för en gångs skulle hade flytet och nästan tom domarna på vår sida. Sist det hände vann vi mot kungsängen så det vore skönt om det hände lite oftare. Det är fortfarande många saker vi har att jobba vidare med och tur är väl det för det skulle nog vara tråkigt annars men det är skönt iaf att se att killarna får lite utdelning för sitt slit.
Efter killarnas match åkte jag hem och möttes av supersöta Ellie med familj. Jag kunde knappt slita mig från henne så jag fick lite jobbigt med matförberedelserna men trots det blev faktiskt allt klart utan minsta lilla stress, dessutom ganska precis lagom till alla gäster hade kommit. Alla var inte här samtidigt men sammanlagt hade vi tretton gäster här under kvällen och det var väldigt trevligt.
Nu är Kjellebrelle i Polen och upplever världen utan mig. Jag är såklart glad för hans skull men det känns konstigt att inte vara där vid hans sida. Som tur är han bara borta några dagar.
Nu måste jag förbereda en del inför imorgon. Jag hoppas på en arbetsdag då jag känner mig stolt och nöjd över min egen prestation.
Kommentarer
Trackback
