Sisådär
Just nu mår jag lite sisådär. Det händer sjukt mycket på jobbet och det mesta är rätt tungt och jobbigt. Ibland känner jag mig så frustrerad och maktlös att jag undrar om det är värt det men det vet jag ju egentligen att det är. Och jag kan fortfarande se massa saker som är helt underbart bra som gör att det verkligen är värt mödan. Och ibland har jag guldstunder också då jag bara njuter så jag ska absolut inte klaga. Konstaterar bara att min energi just nu ibland snuddar vid botten och det är ingen rolig känsla. Jag känner mig som en värdelös lärare till och från men jag får helt enkelt se det som en oerhörd utmaning och jag vet att om jag bara orkar att reflektera mycket och omvärdera dagarna så kommer jag växa och utvecklas väldigt mycket och det är ju precis det jag vill. Jag vet ju att jag inte kan kunna allt på en gång och att övning ger färdighet. Alla är olika och har olika styrkor och svagheter. Jag tycker att jag har rätt många styrkor och får helt enkelt jobba lite med mina svagheter. Ska bara se till att försöka lära mig så mycket så snabbt som möjligt så jag om några år kan vara en riktigt j-la asbra lärare. Det är ju aldrig någonsin långtråkigt på jobbet iaf. Nu är det helg och jag tänker bara andas ut och njuta av livet. Försöka fylla på med ny energi så jag kan göra det så bra som möjligt nästa vecka. Första året på förskolan tog jag tid flera gånger i veckan efter arbetsdagarna och skrev reflektioner om mig själv och mitt agerande, om situationerna som uppstod och funderingar kring barn och hur jag kan göra saker bättre. Jag utvecklades nog mycket på grund av det. Efter ett tag slutade jag dock med det, dels för att jag inte hade samma behov av att göra det skriftligt och avvika tid till det. Det blev rätt naturligt att utvärdera, reflektera och omvärdera automatiskt. Men det är nog inte helt fel och jag borde kanske göra det nu med. Om inte annat för att bara skriva av mig.
Annars är det mycket som är positivt och roligt i livet just nu också. Så som sagt klagar jag verkligen inte. Handbollen känns dock rätt tung till och från. Jag tycker att det är kul att spela match, men träningarna är jag lite trött på. Vi är för det mesta några för få hela tiden så det är svårt att få hög kvalité och träningarna blir väldigt lika varandra just eftersom vi är få och man inte kan göra precis vad som helst. Jag är dålig på att pusha mig själv att verkligen satsa i allt jag gör så därför blir det lite tråkigt, men det kan ju faktiskt jag själv påverka så det är bara så att jag får jobba med det helt enkelt. Framförallt mig själv men även försöka driva på alla andra också så vi får upp nivån en aning. Trots att jag har gått ner till en träning i veckan så är jag otaggad inför varje träning i stort sett. Sen är det visserligen bättre när jag väl är där men det händer att jag kollar på klockan och önskar att tiden skulle gå lite snabbare också. Med tanke på vad jag skriver och känner så borde jag ju ha ett rätt lätt val att bara lägga ner, självklart inte nu mitt i säsongen utan helt enkelt sluta efter den. Men trots allt känns inte det som ett alternativ. Jag har svårt att föreställa mig och mitt liv utan att spela handboll. Kan ju bero på att jag gjort det konstant i 22 år men faktiskt så saknar jag ju främst matcherna när det går några veckor utan att jag har spelat. Nu har jag varit på fotboll två tillfällen och där är det ju inte alls samma sak. Fotbollen är något jag har saknat lite i typ 13 år så där blir jag inte direkt uttråkad och kollar på klockan. Jag kan bli frustrerad över att jag inte är så bra men annars är det väldigt kul faktiskt. Får se hur länge det håller i sig men jag hoppas att det fortsätter vara det iaf. Nu har jag ju tänkt ungefär samma ambitionsnivå där som på handbollen. Jag som egentligen inte tycker om att göra något halvhjärtat gör allt så nu. Men som tränaren sa så har jag inga svårigheter att spöa kicki när det gäller närvaro så det känns som om det är ett lag som inte ställer krav på att man ska vara där hela tiden. Lite som handbollen alltså. Hellre att man har b-lagsinställningen och kör någon gång när det passar än att man skippar det helt. När tränaren ringde och frågade om de kunde skriva in mig i klubben kändes det lite tveksamt men ändå inte. Fast när han började prata lite om cuper och så började jag inse att det inte är speciellt realistiskt att jag klarar helgerna framöver utan att jag måste prioritera bort massor. Men de vet ju att jag har mycket handboll. Det jobbiga är att handbollslaget blir så lidande när man prioriterar bort det. Inte för att jag är viktig som spelare utan för att vi är så få så alla verkligen behövs. Jag har ju redan missat två matcher vilket är typ mer än vad jag missat de flesta andra säsonger och jag vet redan nu minst tre matcher till som jag missar. Men så får det va helt enkelt. Och någon stans borde jag ju bara ta beslut utifrån vad jag helst vill göra.
När det gäller killarna trivs jag verkligen superbra med laget och Stefan och Stefan. Det går lite upp och ner när det gäller kvalité och prestationer och framförallt har vi haft massa otur när det gäller skador. Stackars fantastiska Alex fick nu i dagarna, efter två månader, veta att främre korsbandet var av :-( Snart ska jag ner till samlingen för idag har vi match mot Lidingö. Jag hoppas såklart på riktigt tufft spel. Vi har mött dem flera gånger under åren jag varit med och i början var vi snäppet bättre men de har gått förbi. De senaste matcherna har de vunnit rätt enkelt men jag hoppas att vi kan göra en sjukt bra match idag. Nästa helg är det sm i Borlänge som gäller. Det skulle vara så sjukt kul att få gå till steg tre, tycker verkligen killarna förtjänar det efter all otur de haft med lottning, skador och annat men då behöver vi spela på topp hela matcherna och ha bra mycket flyt med oss.
nu när det är intensivt och lite tufft på jobbet känner jag verkligen av att det blir lite mycket med att vara tränare. Jag hinner inte riktigt jobba klart innan jag måste stressa iväg till träningarna och jag hinner inte riktigt planera träningarna riktigt så bra som jag skulle vilja. Kanske var det dumt att då hoppa på fotbollen men gjort är gjort :-)
Ikväll ska jag på middag med vänner från förr. Det ska bli skoj! Egentligen skulle jag Karin, Kicki, Tessan och Malin träffats men de två sistnämnda fick förhinder så istället blev det middag med Kicki, Karin, Mia och Maria. Till min glädje så verkar inte de andra astaggade på utgång så jag kommer nog ta bilen och förhoppningsvis inte komma hem för sent så jag kan vara pigg imorgon och hinna med att bara slappa en del, middagen hos mamma och jobba i några timmar så veckan som kommer kanske flyter på aningen lättare. Det blir nog ingen fotbollsträning iaf. Jag tänkte att jag kanske skulle det men varken kicki eller tinna ska ju dit och så råkade jag tacka ja till mammas middag innan jag tänkte på att det krockade. Visserligen kan jag väl fortfarande tacka nej till den utan att någon blir allt för ledsen men det var evigheter sedan vi lyckades boka in en middag när både jag, Kjell, mamma och daniel kan samtidigt.
Det tråkiga den här helgen är att min match krockar med Reals match. Känns som att jag missar många av deras matcher också :-(
Igår när jag kom hem berättade Kjell att han beställt massa saker till vår HTPC som la av i våras. Vi har pratat länge om att laga den men Afrika, tomten och uppfarten kom lite emellan och nu har vi ju nyss betalat flygbiljetter till Australien så vi har haft svårt att bestämma om vi ska köra eller inte. Men tydligen blev det så och igårkväll levererades allt hem till dörren. Så Kjell satt och fixade med det halva kvällen. Jag fattar inte riktigt hur man lyckas bygga sin egen dator men han har ju gjort det förrut och HTPC:n byggde han ju förra gången också. Nu när han var klar blev det dock inte så roligt för den fungerade inte. Det kom inte upp någon bild på tv:n alls och han satt där som ett frågetecken och kunde absolut inte komma å¨vad som var fel. I stort sett det enda som var kvar av den förra var hårddisken och den var vi rätt säkra på skulle fungera. Det verkade ju vara fel i kopplingen till skärmen på något sätt och efter lite funderande satte han i grafikkortet som var till den förra datorn. Det nya moderkortet skulle tydligen ha någon inbyggd funktion så grafikkort inte skulle behövas. Eftersom vi inte visste exakt vad som var fel med den gamla datorn var han lite tveksam till att sätta i grafikkortet eftersom han inte visste om det skulle kortsluta hela datorn eller förstöra den på något annat sätt. Men tillslut gjorde han det och då lyckades bilden komma upp. Dock bara ett litet streck i övre vänstra hörnet på en annars helt svart skärm. men efter ytterligare någon timme och för varje gång han startade om den så verkade fler bitar falla på plats. Vilket kändes väldigt skönt. För när jag frågade honom vad han betalat för allt och han sa bara 7000 tyckte jag att det var ganska jobbigt med tanken på att bara kasta den summan i sjön. Och ganska jobbigt att försöka investera i nya saker och pilla med för att försöka få den att fungera. Nästa gång kommer nog jag propsa på att vi köper en hel och färdig dator/htpc eller vad det än är så man har rätt att bara lämna tillbaka den om den inte fungerar. Men nu funkar den iaf och oj vad vi ska njuta av bra filmer och matcher på den nu. Visserligen tycker jag inte att det varit ett så stort problem att istället kolla på paddan eller datorn istället men lite lyxigare är det ju att kolla på tv:n.
Nä nu måste jag börja fundera på vad jag ska äta. Vi spelar ju inte förrän fyra så jag måste äta innan killarnas samling så jag står mig till middagen ikväll och om lite mer än en timme är det samling.
Annars är det mycket som är positivt och roligt i livet just nu också. Så som sagt klagar jag verkligen inte. Handbollen känns dock rätt tung till och från. Jag tycker att det är kul att spela match, men träningarna är jag lite trött på. Vi är för det mesta några för få hela tiden så det är svårt att få hög kvalité och träningarna blir väldigt lika varandra just eftersom vi är få och man inte kan göra precis vad som helst. Jag är dålig på att pusha mig själv att verkligen satsa i allt jag gör så därför blir det lite tråkigt, men det kan ju faktiskt jag själv påverka så det är bara så att jag får jobba med det helt enkelt. Framförallt mig själv men även försöka driva på alla andra också så vi får upp nivån en aning. Trots att jag har gått ner till en träning i veckan så är jag otaggad inför varje träning i stort sett. Sen är det visserligen bättre när jag väl är där men det händer att jag kollar på klockan och önskar att tiden skulle gå lite snabbare också. Med tanke på vad jag skriver och känner så borde jag ju ha ett rätt lätt val att bara lägga ner, självklart inte nu mitt i säsongen utan helt enkelt sluta efter den. Men trots allt känns inte det som ett alternativ. Jag har svårt att föreställa mig och mitt liv utan att spela handboll. Kan ju bero på att jag gjort det konstant i 22 år men faktiskt så saknar jag ju främst matcherna när det går några veckor utan att jag har spelat. Nu har jag varit på fotboll två tillfällen och där är det ju inte alls samma sak. Fotbollen är något jag har saknat lite i typ 13 år så där blir jag inte direkt uttråkad och kollar på klockan. Jag kan bli frustrerad över att jag inte är så bra men annars är det väldigt kul faktiskt. Får se hur länge det håller i sig men jag hoppas att det fortsätter vara det iaf. Nu har jag ju tänkt ungefär samma ambitionsnivå där som på handbollen. Jag som egentligen inte tycker om att göra något halvhjärtat gör allt så nu. Men som tränaren sa så har jag inga svårigheter att spöa kicki när det gäller närvaro så det känns som om det är ett lag som inte ställer krav på att man ska vara där hela tiden. Lite som handbollen alltså. Hellre att man har b-lagsinställningen och kör någon gång när det passar än att man skippar det helt. När tränaren ringde och frågade om de kunde skriva in mig i klubben kändes det lite tveksamt men ändå inte. Fast när han började prata lite om cuper och så började jag inse att det inte är speciellt realistiskt att jag klarar helgerna framöver utan att jag måste prioritera bort massor. Men de vet ju att jag har mycket handboll. Det jobbiga är att handbollslaget blir så lidande när man prioriterar bort det. Inte för att jag är viktig som spelare utan för att vi är så få så alla verkligen behövs. Jag har ju redan missat två matcher vilket är typ mer än vad jag missat de flesta andra säsonger och jag vet redan nu minst tre matcher till som jag missar. Men så får det va helt enkelt. Och någon stans borde jag ju bara ta beslut utifrån vad jag helst vill göra.
När det gäller killarna trivs jag verkligen superbra med laget och Stefan och Stefan. Det går lite upp och ner när det gäller kvalité och prestationer och framförallt har vi haft massa otur när det gäller skador. Stackars fantastiska Alex fick nu i dagarna, efter två månader, veta att främre korsbandet var av :-( Snart ska jag ner till samlingen för idag har vi match mot Lidingö. Jag hoppas såklart på riktigt tufft spel. Vi har mött dem flera gånger under åren jag varit med och i början var vi snäppet bättre men de har gått förbi. De senaste matcherna har de vunnit rätt enkelt men jag hoppas att vi kan göra en sjukt bra match idag. Nästa helg är det sm i Borlänge som gäller. Det skulle vara så sjukt kul att få gå till steg tre, tycker verkligen killarna förtjänar det efter all otur de haft med lottning, skador och annat men då behöver vi spela på topp hela matcherna och ha bra mycket flyt med oss.
nu när det är intensivt och lite tufft på jobbet känner jag verkligen av att det blir lite mycket med att vara tränare. Jag hinner inte riktigt jobba klart innan jag måste stressa iväg till träningarna och jag hinner inte riktigt planera träningarna riktigt så bra som jag skulle vilja. Kanske var det dumt att då hoppa på fotbollen men gjort är gjort :-)
Ikväll ska jag på middag med vänner från förr. Det ska bli skoj! Egentligen skulle jag Karin, Kicki, Tessan och Malin träffats men de två sistnämnda fick förhinder så istället blev det middag med Kicki, Karin, Mia och Maria. Till min glädje så verkar inte de andra astaggade på utgång så jag kommer nog ta bilen och förhoppningsvis inte komma hem för sent så jag kan vara pigg imorgon och hinna med att bara slappa en del, middagen hos mamma och jobba i några timmar så veckan som kommer kanske flyter på aningen lättare. Det blir nog ingen fotbollsträning iaf. Jag tänkte att jag kanske skulle det men varken kicki eller tinna ska ju dit och så råkade jag tacka ja till mammas middag innan jag tänkte på att det krockade. Visserligen kan jag väl fortfarande tacka nej till den utan att någon blir allt för ledsen men det var evigheter sedan vi lyckades boka in en middag när både jag, Kjell, mamma och daniel kan samtidigt.
Det tråkiga den här helgen är att min match krockar med Reals match. Känns som att jag missar många av deras matcher också :-(
Igår när jag kom hem berättade Kjell att han beställt massa saker till vår HTPC som la av i våras. Vi har pratat länge om att laga den men Afrika, tomten och uppfarten kom lite emellan och nu har vi ju nyss betalat flygbiljetter till Australien så vi har haft svårt att bestämma om vi ska köra eller inte. Men tydligen blev det så och igårkväll levererades allt hem till dörren. Så Kjell satt och fixade med det halva kvällen. Jag fattar inte riktigt hur man lyckas bygga sin egen dator men han har ju gjort det förrut och HTPC:n byggde han ju förra gången också. Nu när han var klar blev det dock inte så roligt för den fungerade inte. Det kom inte upp någon bild på tv:n alls och han satt där som ett frågetecken och kunde absolut inte komma å¨vad som var fel. I stort sett det enda som var kvar av den förra var hårddisken och den var vi rätt säkra på skulle fungera. Det verkade ju vara fel i kopplingen till skärmen på något sätt och efter lite funderande satte han i grafikkortet som var till den förra datorn. Det nya moderkortet skulle tydligen ha någon inbyggd funktion så grafikkort inte skulle behövas. Eftersom vi inte visste exakt vad som var fel med den gamla datorn var han lite tveksam till att sätta i grafikkortet eftersom han inte visste om det skulle kortsluta hela datorn eller förstöra den på något annat sätt. Men tillslut gjorde han det och då lyckades bilden komma upp. Dock bara ett litet streck i övre vänstra hörnet på en annars helt svart skärm. men efter ytterligare någon timme och för varje gång han startade om den så verkade fler bitar falla på plats. Vilket kändes väldigt skönt. För när jag frågade honom vad han betalat för allt och han sa bara 7000 tyckte jag att det var ganska jobbigt med tanken på att bara kasta den summan i sjön. Och ganska jobbigt att försöka investera i nya saker och pilla med för att försöka få den att fungera. Nästa gång kommer nog jag propsa på att vi köper en hel och färdig dator/htpc eller vad det än är så man har rätt att bara lämna tillbaka den om den inte fungerar. Men nu funkar den iaf och oj vad vi ska njuta av bra filmer och matcher på den nu. Visserligen tycker jag inte att det varit ett så stort problem att istället kolla på paddan eller datorn istället men lite lyxigare är det ju att kolla på tv:n.
Nä nu måste jag börja fundera på vad jag ska äta. Vi spelar ju inte förrän fyra så jag måste äta innan killarnas samling så jag står mig till middagen ikväll och om lite mer än en timme är det samling.
Kommentarer
Trackback
