Katarina Pettersson

När kjells klocka ringde imorse funderade jag på om jag verkligen ställt klockan igår och hur lång tid det var kvar tills jag var tvungen att gå upp sekunden senare slog det mig att jag inte ställt klockan för det behövdes ju inte. Jag blev så glad att jag nästan ville börja dansa eller hoppa i sängen men istället somnade jag om. Jag tycker verkligen om mitt jobb massor men jag tycker verkligen inte om att behöva gå upp på morgonen. Jag gick upp vid tio, så skönt.

 

Igår åkte ju real ut ur CL och jag kan ju inte påstå att jag är glad över det direkt men jag mår faktiskt inte heller superdåligt över det. Det mesta av sorgen och ilskan kom nog förra veckan. Det är klart att det är sjukt irriterande och frustrerande att de spelade så dåligt den första semin, men det är ju inte speciellt mycket att göra åt saken. Igår var de väldigt bra de första tjugo minutrarna och skapade typ tre bättre chanser än vad de gjorde på hela första matchen, men de satte inte lägena och det måste man om man ska spela final i CL. Resten av matchen kändes det som att Dortmund styrde rätt bra. De släppte inte till så väldigt mycket bakåt och ibland fick de chanser framåt. Ända tills det var typ tio minuter kvar och det helt plötsligt blev match igen. Skönt att de fick göra mål och särskilt ramos. Bra tycker jag för Mourinho kan inte bli alltför baktalad efter sin coachning kan jag tycka. Och real kan inte påstås ha blivit förnedrade av dortmund. Vi hade ett riktigt bra tryck där ett tag men sen dog det ut efter skadan på dortmundspelaren. Hade vi haft superflyt hade vi fått in ett till, gärna ramos nick men sett över båda semifinalerna (och även om man tänker på de två gruppspelsmatcherna) så tycker jag att Dortmund var bättre än real och faktiskt förtjänade finalplatsen ännu mer. Inte om man ser tillbaka på de senaste två åren och tar med reals snöpliga semiförluster i beräkningen men det ska man väl egentligen inte även om det är lätt att göra det när hjärtat är alldeles vitt och längtar efter en CL-titel.

Så idag känns det inte helt tomt och hopplöst och fruktansvärt som det gjorde förra torsdagen. Jag blir lite ledsen när jag tänker på det men mår överlag rätt bra ändå. Känns som att det är så man borde känna alltid som supporter när det inte gått som man velat. Jag är ju faktiskt frisk nog att inse att det är galet av mig att må som jag gör inför och under vissa av (läs nästan alla) deras matcher. Och att det inte är okej att deras resultat kan påverka hur jag mår helt galet mycket. Det är lite trösterikt att veta att jag inte är ensam om det. 

Innan matchen, som jag såg hos Lili, kom Tomas, Mikaela, Jocke och Amanda hit på grillmiddag. Det var sjukt gott även om jag inte riktigt kunde njuta av maten pga matchen, inte så mycket nervositet faktiskt utan mer stress inför att hinna till matchstart, vilket jag med någon minuts marginal missade. Nervositeten kom faktiskt först när jag satte mig i bilen, det hade ju såklart med att göra att jag var helt säker på att det skulle gå åt skogen och att uttåget ur CL var ett faktum. Tur att det finns en del rester som jag kan njuta av idag :-)

 

Sedan jag gick upp har jag mer eller mindre njutit av solen. Jag lyssnade på det spännande slutet av boken medan jag låg och solade i shorts och linne på förstukvisten och sedan satt jag kvar medan jag pratade ett tag i telefon med fantastiska Karin. Runtomkring mig kryllade det av duktiga grannar som skötte om tomter och uppfarter, kan tänka mig vad de tänker om mig men den tanken slår jag bort rätt fort. Vi köpte hus för att vi ville bo här men inte för att fixa och ordna med det. Det låter och anses säkert helt sjukt och aningen bortskämt säkert men alla har väl rätt att välja själva. Sen så förstår jag absolut om man inte vill ha en granne som förstör omgivningen med sin stökiga/övervuxna/hemska tomt men som tur är tröstar jag mig med att det här området är som det är nu i början. Det är ju lediga ofärdiga tomter lite här och var och alla har kommit olika långt med sina tomter. Dessutom kommer det ju förhoppningsvis se riktigt bra ut här snart. Nu ser det bra ut om man frågar mig, men det är ju jord där det ska vara gräs och ojämn grusplan där det ska vara uppfart men det är inte massa oansad vegetation åtminstonde ;-)

Det lilla jag faktiskt har dåligt samvete över är vår brevlåda. Vi har en tillfällig som står nere på marken och säkert retar gallfeber på brevbäraren men jag tänker inte sätta upp någon som vi kommer få flytta på eller kassera om en månad för att det inte blev i enlighet med uppfarten. Däremot borde vi väl åka och köpa en så vi är redo när projektet med tomten verkligen kommer igånr.

 

Jag har faktiskt svaga funderingar på att köra en premiärspringrunda. Det är väl optimalt väder för det och jag borde verkligen men det tar emot sjukt mycket tyvärr. Jag tycker ju att jag jobbar på riktigt bra med handbollsträningar och pass på crosstrainern samtidigt som jag faktiskt inte äter speciellt mycket onyttigt men vill jag få någon effekt på kroppen verkar det som om jag måste arbeta på ännu bättre. Jag provade mina shorts som jag funderar på att packa med mig till Afrika i sommar och det var ingen vacker syn som ötte mig i spegeln så lite motivation har jag ju helt klart där. Men det lutar åt att jag äter lite lunch nu och sedan kör ett pass på crosstrainern istället. Löpningen kommer jag väl igång med när tinna kommer hem om inte annat :-)