madridresan

närmar sig med stormsteg. Biljettpriserna verkar ha sjunkit en del och frågan är om man ska ha is i magen och vänta ett tag till, verkar ju ändå finnas rätt gott om biljetter. Kanske borde man egentligen vänta och köpa på plats men man vill ju inte riskera att inte få några alls. Tittade nyss på hotell också vilket gör att resan börjar kännas mer och mer verklig.
 
Dagen bjuder på strålande väder även om det blåser en del och jag kan inte bestämma vad jag ska sysselsätta mig med. Borde fortsätta ta tag i tvätten. Igår blev det vittvätt och handdukar och några lakan. Dock så lämnade jag det jobbigaste till idag, att ta rätt på den torra tvätten. Får väl lyssna vidare på Kallocain av Karin Boye under tiden så borde det inte bli så jobbigt och tråkigt. 

Igår åt jag middag hos mamma, skyndade hem till matchen som real skönt nog vann. Jag saknade dock mina favoriter på planen. Hockeyn var på i bakgrunden och även Sverige lyckades spela upp sig och vinna :-) Sista perioden fick jag dock lyssna på i bilen för jag skjutsade in Kjell och Jocke till stan. Jag misstänkte att de inte skulle bli så värst långrandiga för båda var väldigt trötta och sega efter dagens klättring så jag svängde runt hörnet och fickparkerade. Ville att Kjell skulle tro att jag åkte hem så inte han skulle bli stressad av att jag satt och väntade. I bilen tog jag det lugnt och läste, samma sak som jag hade gjort om jag åkt hem alltså men nu slapp jag lite mer än en timmes onödig körning och miljöförstöring. Dessutom vet jag inte riktigt om jag hade lyckats hitta ut på egen hand för vi hade snurrat runt i innerstan lite eftersom vi först hade åkt och lämnat av en sak hos Jocke och jag är inte direkt känd för att hitta i stan eller ha ett särskilt bra lokalsinne. Knappt två timmar senare ringde Kjell och då blev jag verkligen nöjd med mitt beslut, hade ju varit väldigt onödigt att åka hem emellan, skönt för dem också som fick vänta två minuter på taxi kajan istället för minst fyrtio minuter (och det hade ju varit i bästa fall). Det är ju lättare att hitta hem än att hitta bort om man säger så... Så igår övade jag på att göra usvängar och fickparkera.
 
Idag har jag bara tagit det lugnt hittills. För tillfället sitter jag och är ovanligt sugen på att äta, typ allt och massa onyttigt, jag tycker inte att det har varit så värst jobbigt att låta bli hittills men just nu är det faktiskt lite jobbigt. Jag har laddat ner en app som heter shape up lite för skojs skull tänkte jag bokföra vad jag äter och tränar och så, vilket jag är glad över att jag gjorde men samtidigt var det ganska deprimerande att se. Jag har aldrig i hela mitt liv försökt gå ner i vikt eller brytt mig om att räkna kalorier eller liknande. Det är klart att jag har tänkt att det skulle vara bra att tappa några kilo, gärna rakt av från midjan och jag har ju ibland tänkt att jag ska äta och leva lite hälsosammare än vad jag vanligtvis gör vilket inte alls är detsamma som att försöka gå ner i vikt. Jag har tänkt att det är konstigt att jag inte är betydligt mycket tjockare än vad jag är med tanke på hur lite jag engagerat mig och hur mycket jag äter, jag kan äta osannolika mängder och dessutom äter jag ofta väldigt onyttigt. Jag är en riktig godisråtta som tyvärr inte har några begränsningar utan nästan kan stoppa i mig hur mycket som helst av vad som helts utan att bli illamående som många andra verkar bli efter ett tag. Nu när jag tycker att jag har ätit sjukt lite om dagarna och väldigt nyttigt i jämförelse med hur jag ätit tidigare så visar appen ändå att jag äter för mycket så jag blir ännu mer faschinerad över att jag inte väger över 100 kg faktiskt. Så det blir jag väl glad över och samtidigt blir jag lite deprimerad över hur lite och nyttigt jag måste äta för att jag ska kunna minska i vikt, alternativt träna sjukt mycket hårdare och oftare. Det är ju en sak att behålla sin vikt men en helt annan att minska verkar det som. Jag är nog kanske en person som lyckligtvis inte går upp så lätt i vikt och kanske betyder också det att jag inte har så lätt att gå ner heller. Nu har jag kört fyra veckor med minst fem träningar i veckan plus två cykelturer till och från jobbet i veckan samtidigt som jag inte ätit något godis alls, inget chips, ingen pizza eller mcdonaldsmat, ingen saft eller läsk, vanlig mat alltså och typ tre bullar och tre kakor en liten tårtbit och en del popcorn. Jag hade nog ändå hoppats på något resultat, nu kan jag ju inte väga mig och vet faktiskt inte om jag skulle kunnat minska något enstaka kilo utan att jag märkt det men jag har mätt midjan och tycker inte att det är någon skillnad, kläderna känns inte roligare att sätta på sig heller så jag tror inte det märks av. Vilket inte är så konstigt om man ska se till min app, men jag tycker att det är lite konstigt eftersom det ändå är ganska stor skillnad på vad jag gör. Innan tränade jag max två gånger i veckan och cyklade inte alls samtidigt som jag åt massa godis, läsk, äppelpajer och vad som helst kort sagt. Med det sagt tycker jag inte att allt det här varit i onödan, för jag tror ändå att jag snarare går åt rätt håll även om det typ är 100 gram i veckan än att gå upp 100 gram i veckan. Hade jag inte kört på så här de här veckorna kanske jag snart inte skulle kunna knäppa byxorna istället. Och framförallt så känner jag mig ganska duktig och hälsosam till skillnad från förrut. Det tråkiga är att jag inte kommer vilja fortsätta riktigt så här för alltid vilket egentligen skulle behövas. Jag vill träna nästan så här pass. Kanske några pass färre men lite tuffare. Men jag vill kunna äta lite mer onyttigt.
Det som faktiskt varit rätt bra att se är att även det man tänker inte spelar någon roll faktiskt gör det. Jag dricker ganska mycket mjölk och har inte alls haft en tanke på att det skulle vara så mycket kalorier. Det är klart att jag har förstått att det är mer kalorier än vatten men att det är så stor skillnad hade jag inte varit i närheten av att gissa. Jag har bokfört i appen vad jag ätit och druckit den här veckan och faktiskt var mjölkdrickandet för var dag typ en tredjedel av de kalorier jag borde få i mig på en hel dag. Jag kommer fortsätta dricka mjölk för jag tycker om det och det finns ju faktiskt en hel del nyttiga saker i också, men jag kommer helt klart dra ner på det. Kanske bara dricka på jobbet och vid enstaka tillfällen hemma.
Mamma pratade om en ny diet som hon hade hört mycket bra resultat från och som hon direkt tänkte skulle passa mig perfekt. Dieten består (kanske precis som alla andra? jag har som sagt aldrig brytt mig om sånt här) av två delar, en del där man försöker gå ner i vikt och en där man sedan ska behålla sin vikt. När man ska gå ner i vikt får man äta vad man vill i fem dagar och fasta helt och hållet i två dagar under en vecka, de två dagarna ska vara utspridda. När man sedan ska behålla vikten ska man istället fasta en dag. Det kanske inte är helt fel att någon gång i framtiden prova på detta. Jag har ju som jag skrivit inte riktigt några begränsningar utan kan trycka i mig precis hur mycket som helst men jag är faktiskt inte heller den som går under om jag missar några mål mat. Jag äter ju exempelvis nästan aldrig frukost och brukar inte må speciellt dåligt eller vara superhungrig för det. För några år sedna sa jag på fullaste allvar att jag aldrig varit hungrig och det stämde faktiskt men de senare åren har jag faktiskt varit det ganska ofta. Redan som liten bebis märkte mamma att jag aldrig skrek eller på något annat sätt visade att jag ville ha mat men matade hon mig kunde jag äta och äta och äta hur länge som helst. Nu har jag fått lite rutin på mitt ätande och brukar faktiskt vara väldigt hungrig ibland men om jag skulle vänja mig vid någon fastdag tror jag inte att det är så omöjligt att min kropp skulle klara det rätt bra. Men riktigt så motiverad är jag inte i dagsläget att gå ner i vikt. Jag kommer fortsätta köra på veckorna fram till sommarlovet som jag gjort hittills. Eller med samma krav som jag haft under tidigare veckor, jag har ju tränat mer än minimum och ätit mindre onyttigt än vad jag har fått och det vet jag inte om jag kommer fortsätta med men jag kommer fortsätta med det planen var från början iaf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0