Katarina Pettersson

och sen är det sommarlov, hur galet är inte det. Visserligen är det några helgdagar däremellan men ändå. Det är ju dessutom två utflyktsdagar inplanerade, en elevensval dag och annat smått och gott som hör terminsslutet till. När ska jag då hinna med alla andra saker jag vill att eleverna ska kunna? Tycker iof att de hunnit med väldigt mycket, kan massor och har bra potential att lyckas i sin framtida skolgång, skönt det iaf. Idag har jag fått äran att jobba nära en person som står mig nära, skoj. Dessutom ser det ut som om jag kommer få träffa henne en hel del den närmsta tiden. Hur är det möjligt att det som redan kändes sjukt lyxigt kunde bli ännu lyxigare? Kanske borde köpa en trisslott för tur det är något jag har i överflöd. Tack för det!

Efter jobbet blev det femman igen på ip. Både jag och Tinna var sjukt trötta och hade dunkande huvudvärk och en del andra skavanker så vi hade väl inte direkt några förhoppningar på träningspasset men jag är nöjd med att vi gjorde det och tog oss runt. Tiden blev sämre än sist, över en och en halvminut sämre faktiskt och då var förra tiden sämre än den jag hade veckan innan, kul att det går åt rätt håll ;-) Äh, det är lugnt för min del, förhoppningsvis kommer det lite bättre tider framöver.

 

I tisdags var ju det där frukostmötet med massa nya föräldrar, jag presenterade en typisk skoldag men jag är inte direkt nöjd med presentationen. Kunde gjort bra mycket bättre ifrån mig kan jag tycka men samtidigt känner jag mig inte helt missnöjd. Det funkade... Nu ser jag med förväntan fram emot morgondagen då jag ska få träffa de nya eleverna. Det känns så tråkigt att släppa iväg halva klassen nu redan efter bara en termin men samtidigt ska det bli sjukt kul att få stanna kvar med den andra halvan och få träffa nya elever.

 

På sista tiden har jag träffat lite tidigare elever och förskolebarn. För några veckor sedan ringde det på dörren och när jag öppnade var det en leende kille där som ville visa mig sin första handbollsmedalj. Det rör mig faktiskt att vara ihågkommen på det sättet. Jag vet ju att alla dem har en särskild plats i mitt hjärta men det betyder ju inte automatiskt att jag existerar för dem nu. De senaste nätterna har jag drömt skumma drömmar där jag ibland varit tillbaka på min gamla arbetsplats och elever och personal ibland har kommit till min nuvarande plats. Jag saknar mina gamla elever helt sjukt mycket just nu även om jag fortfarande är helt hundra procent säker på att jag tog rätt beslut och inte ångrar någonting.

 

Nu tror jag maten (fläskkotlett i ugn med kokad potatis och brunsås med äppelmos till) börjar bli klar. Såsen har jag ju iof inte börjat med så det ska jag göra nu. Lagom till att magen börjar kurra och göra sig påmind.