Katarina Pettersson

Nu är det mindre än två veckor kvar av min semester, lite blandade känslor är det faktiskt inför det men mest av allt positiva faktiskt. Tretton lediga dagar till är ju faktiskt rätt mycket ändå så det ska jag försöka njuta av. Och så börjar jag faktiskt längta tillbaka riktigt mycket. Eleverna började jag sakna efter en vecka ungefär men nu saknar jag även kollegorna och lokalerna men framförallt arbetsuppgifterna. Jag ser fram emot ett spännande, lärorikt och roligt arbetsår.

 

Men nu måste det verkligen bli skärpning på hur jag utnyttjar mina semesterdagar. Jag har kommit in i ett slumrande tillstånd där jag knappt får något alls gjort och så vill jag inte ha det. Idag har jag verkligen inte gjort någon nytta alls över huvud taget. Jag har tränat hyfsat under sommaren men inte så bra som jag hade hoppats och förra veckan blev det bara tre pass och det duger helt enkelt inte. Idag är starten på mitt nya hälsomedvetna liv och där var träningen tänkt att ingå som en självklarthet inte som ett tvång. Jag har verkligen inte velat träna idag men än är ju inte dagen slut så förhoppningsvis kommer jag på bättre tankar snart och annars får jag tvinga mig imorgon fastän jag tänkt fasta då.

 

Helgen var iaf händelserik, inget latande där inte. I lördags blev jag upplockad strax före sju för en trevlig bilresa mot sydligare trakter. Tydligen kan det vara lite folk på Ullared en lördag mitt i sommaren, med halvdant väder, en löningshelg. Men det stoppade inte oss från ett besök. Jag shoppade inte loss så värst mycket och visst blev det endel men jag är rätt nöjd med allt såhär i efterhand. Jag köpte en del saker som jag ändå skulle köpt annars men till en dyrare penning och en del andra saker som jag hoppas och tror kommer till användning och glädje. Efter Ullared och ett mål mat styrde vi bilen mot Göteborg och kom ganska lagom till matchen. Vi drog ju till med en minst sagt tveksam parkering men hade tur och slapp böter.

 

Äntligen fick jag se mitt älskade real igen, var ett bra tag sen sist. Dock saknades ju fyra-fem av favoriterna men då är det ju tur att jag har många favoriter i det där laget och att de andra oftast är underhållande att se på ändå. Dessutom fick jag chansen att se nyförvärven och jag tror nog att jag gillade det jag såg, det såg hoppfullt ut iaf. Jag tycker real var bäst och ville mest även om PSG spelade helt okej ibland. Zlatan imponerade inte direkt men jag måste ärligt säga att jag inte hade så stort fokus på honom. Lopez var bra (tyvärr) och jag börjar bli mer och mer orolig för Casillas plats i laget igen.

 

Efter matchen var det raka vägen hem. Jag var nog hemma vid halv fem kanske och somnade kanske en timme senare ungefär. Eftersom jag hade planer för söndagen också ställde jag klockan på halv tolv. Planerna innebar ju mer fotboll. Denna gång på friends. Vilken dröm det hade fått varit att få se Sverige där men nu blev det ju tyvärr inte så. Jag blev rätt imponerad av arenan och arrangemanget, fotbollsmatchen var helt okej. jag tycker Norge var bättre i första och Tyskland bättre i andra. Tyvärr satte ju inte Norge sina chanser trots två straffar så Tyskland vann guldet. Det var mycket mer publik än jag hade vågat hoppats på och framförallt är jag väldigt imponerad av publiken. De var glada och klappade för fullt. Har nog heller aldrig varit med om vågen som gått tre varv. I halvlek kom landslaget in och fick stående ovationer. De gick runt planen och tackade för allt stöd under turneringen och jag kunde inte låta bli att rysa och få tårar i ögonen. Jag tycker att det är så härligt vilket stöd de har. Det är ju ändå ett lag som var hyfsat favorittippade på förhand och "bara" kom till semi i sitt hemma-em. Det hade inte varit helt omöjligt att de istället hade blivit sågade av media och utbuade av folket men nu blev de (helt rätt enligt mig) hyllade som om de tagit guld. Det ska bli så spännande och förhoppningsvis roligt att följa det här laget de närmsta åren framöver.