Katarina Pettersson

Det känns lite sorgligt faktiskt. Mitt pass har varit med mig under så många härliga moment i mitt liv, larvigt jag vet men samtidigt tycker jag om känslan jag får av att hålla i det. Med eller utan passet har jag ju såklart alla moment och alla resor kvar inom mig men det känns på något sätt rätt mäktigt när jag på något sätt kanaliserar alla känslorna och minnena till det lilla häftet.

 

En snabb återblick av mitt liv med mitt pass...

 

2004

 

Italien

Första gången som jag åkte utomlands på cup om man möjligtvis inte räknar finland och fotboll. Förutom rolig handboll med riktigt bra kämparinsatser av tjejerna så var det lite sol och bad, äcklig mat, trevligt ressällskap och en härlig dag i Rom.

 

2006

Tyskland

En väldigt speciell resa. Det är nog den resa jag sett fram emot längst och haft inplanerad längst tid innan jag åkte. Ett tag trodde jag dock inte att det skulle bli av för att både Anna och Kicki började tveka ett tag. Tänk vad annorlunda mitt liv sett ut om det inte blivit av. Jag hade så höga förväntningar på resan och trodde jag visste ungefär vad som väntade men jag hade aldrig trott att jag skulle träffa min själsfrände där. Han var ännu närmare på att inte åka men det blev tillslut så och det är jag överlycklig för.

Jag vet att vi ibland hade tråkiga stunder och var iriiterade och så men nu när jag ser tillbaka på resan så är hela den i något slags rosa skimmer av ständigt lyckorus. Det var så jäkla häftigt att vara i matchstäderna, stämningen var helt fantastisk och adrenalinkicken jag fick när vi kom in på matcharenan för att se första matchen har jag aldrig varit med om förr eller senare. Jag gick in som Ivan och hade bara fått höra hur noga de var med passkontroll. Visserligen var den matchen lite av en besvikelse och ett tag trodde jag att man skulle va besviken och sur hela resan men det gick verkligen över på en halvtimme.

 

 

Italien

Repris på resan 2004 fast ändå verkligen inte. Jämför jag så såg jag inte alls lika mycket fram emot den här. Hade ju precis träffat min drömprins och ville stanna hemma hos honom på sätt och vis, och det är ju klart att det var mer spännande första gången. Dessutom hade jag inte lika stor och trevlig tränarstab med mig. Men såklart ville jag åka också. Det var bra mycket mer drama och känslor med tjejerna att lyssna på och reda ut. Det var bra mycket mer känslor och åsikter av föräldrarna att försöka ignorera och inte bry sig om. En sak, eller nej två kanske för jag tror maten var aningen bättre, var klart bättre och det var ju resultatmässigt. Vi gick ju till final vilket jag trott var omöjligt på förhand. Visserligen tycker jag vi hade klart mycket bättre motstånd första gången vi var där men det var ju kul att komma långt och få spela finalen. Kom på en till sak som var bättre, Italien gick ju och vann fotbollsvm och det var rätt häftigt att vara där på plats då.

 

 

2007

London

En rolig och rätt spontan resa. Otippat gäng som reste tillsammans men det gör det såhär i efterhand bara ännu roligare.

 

2008

Sydamerika

Min examenspresent till mig själv. Den tycker jag att jag var värd efter tre och ett halvt år på lhs utan vidare mycket resor däremellan. jag åkte med underbara Karin och sen så åkte ju vi med ett intressant gäng genom Argentina, Uruguay och brasilien. Det bästa på resan var nog precis i början då vi tog del av inka-riket. Cuzco var häftigt och macchu picchu oslagbart. Argentina blev jag inte stormförtjust i men det kan ju bero på att jag i stort sett bara såg Buenos Aires, inte var helt frisk de första dagarna och inte är världens partypingla som älskar att dansa heller. Bäst där var Boca iaf. Iguazufallen var ju väldigt mäktigt såklart och sen så var ju Ihla Grande och Rio väldigt härligt.