Katarina Pettersson

Det händer mycket just nu, mycket som jag tänker att jag ska skriva av mig om men samtidigt har jag inte lika mycket tid att bara sitta och filosofera och skriva av mig. Men nu måste jag ändå få ur mig lite, tycker att det är väldigt skönt att samla tankarna här i bloggen faktiskt. Ska försöka hålla mig ovanligt kort eftersom jag har hundra andra saker jag borde göra innan jag lägger mig vilket jag borde göra snart.

 

Jobbet - Jag älskar mitt jobb! Det är verkligen full rulle just nu och jag känner att jag inte alls hinner förbereda och fixa med allt jag skulle vilja men jag känner mig ändå ovanligt väl förberedd för att vara så här i uppstarten då det är så mycket extra man ska rodda med. Så jag har höga förhoppningar på en fantastisk termin. Jag är så sjukt lyckligt lottad som får arbeta med så fantastiska kollegor och framförallt spendera dagarna med helt underbara små änglar.

 

Handbollen - full rulle även här känner jag. Jag tycker faktiskt att det har varit en väldigt rolig och bra start med killarna. Det känns kul och spännande med "nya" spelare att försöka vägleda. Det känns inspirerande att ha en medtränare som besitter mycket kunskap om träningslära och fys. Men framförallt känns det roligt att återigen ha en ordentlig träningstrupp så man faktiskt kan ha vettiga träningar. Hoppas killarna är lika positivt inställda till den här säsongen som jag är.

När det gäller min egna säsong är jag inte speciellt förväntansfull och positiv. Jag längtar lite efter matcherna men tyvärr tror jag inte att det kommer gå så bra - fast det brukar jag visserligen aldrig tro. Hade man frågat mig hade jag helt klart tyckt att vi skulle begära nedflytt eftersom vi ser ut att bli väldigt få spelare. Men nu spelar vi i tvåan och får helt enkelt göra det bästa av det. Jag hoppas bara att vi iaf får ihop spelare till matcherna. Sjukt irriterad och frustrerad är jag dock på ett visst handbollsförbund som vägrar publicera spelschemat. Nu fattar ju jag att de inte sitter och håller på det med flit utan helt enkelt av säkert väldigt bra anledningar inte har lyckats få det klart men jag började bli frustrerad för några veckor sedan när jag trodde att det skulle komma och för varje dag tar den där frustrationen över min annars ganska förnuftiga och förstående sida. Jag vill veta vilka matcher som krockar med killarnas, jag vill veta vilka helger vi har långa bortamatcher. Jag vill veta om jag möjligtvis har någon spelledig helg eller möjligtvis någon helg med rätt många lediga timmar i rad så jag kan boka in en roadtrip till skövde, vad jag nu ska dit och göra. Och kan jag nu inte få veta det så vill jag åtminstonde veta när jag kan få veta allt detta så jag kan ställa in mig på det utan att varje dag bli lika besviken när jag inte hittar serien.

Rent träningsmässigt och formmässigt har jag ju dock haft hyfsade förväntningar på det här året. Det började ju med att jag kände mig ovanligt pigg på eken och tänkte att en riktigt bra träningssommar på det skulle kunna sitta finfint inför seriepremiären. Och tränat har jag gjort i sommar, även om det inte riktigt blev så mycket som jag i mina bästa stunder drömmde om innan sommaren men jag har nog snittat på 4-5 träningar om man bortser från Afrika och även om det inte är superbra träningar så är det iaf betydligt mer än jag gjort de flesta sommrarna jag har bakom mig. Dock så har jag ju känt mig i urkass kondition den senare delen av sommaren och började misströsta rätt rejält. Men det har börjat lossna lite nu de sista veckorna och i måndags gjorde jag iaf min nästbästa tid på femman denna sommar. Jag hoppas att det ska ge med sig mer och mer framöver och att jag då får ökad träningsmotivation för den har varit rätt låg till och från på sistonde.

Dock så börjar min tå göra sig hörd igen. Den senaste tillknycklade och uppåtvecklade nageln börjar nu närma sig främre delen av stortån och det börjar ömma lite smått vilket gör mig riktigt orolig. Jag pallar inte med konstant tå-värk i ett till år så jag håller andan och hoppas intensivt att det inte ska vara någon fara.

 

Real Madrid - Jag måste löjligt nog erkänna att jag storbölade förra veckan när Raul spelade med och mot real. Först tänkte jag att jag skulle strunta i att se det över huvud taget för så fort jag såg en bild på honom fick jag tårar i ögonen av saknad. Men jag kunde ju inte missa det helt heller så jag satt bänkad där såklart ändå. Han behövde ju inte mer än visa sig i bild innan jag fick svårt att andas ikapp med hulkningarna jag hade för mig. Jag skäms över det på sätt och vis och undrar varför jag är så nördig och töntig och tar det på så stort allvar. Jag grät av sorg och saknad men även av innerlig lycka och glädje. För mig kommer det nog aldrig finnas någon som han även om Casillas är ruskigt nära (och där är ytterligare en anledning att många av tårarna var av sorg.

Jag tänkte att jag inte kan skriva och erkänna detta här öppet (även om det bara är typ 3 som läser bloggen, och säkerligen inte en enda av dem som orkar läsa hela dessa milslånga inlägg jag drar till med ibland) men så träffade jag min mamma igår. Jag brukar låna ljudböcker på biblioteket och kanske är där 10-12 gånger om året blandade tider och dagar. Jag vet inte hur ofta min mamma hänger där men det lär va väldigt ofta för säkert minst åtta av dessa gånger träffar jag henne där, den här gången kände jag att jag säkert skulle göra det men gjorde faktiskt inte det, men jag gick direkt till coop efteråt och vid entren träffade jag henne. Hursomhelst så pratade vi lite och så kom vi in på den där matchen. Jag ska först bara informera om att hon absolut inte är ett real-fan, tycker snarare inte riktigt om dem och kan reta gallfeber på mig ibland med sina kommentarer. Hon älskar att titta på spansk fotboll, och följer gärna alla lag till skillnad från mig som bara ser på real. Nu gör hon dock inte det eftersom de numera bara visar matcherna på betalkanaler. Men hon och Daniel hade pratat en del om matchen och tänkt på stackars mig och hur jag mådde för hon började gråta bara hon tänkte på det, och hon började nästan gråta bara vi pratade om det så det fick vi nästan låta bli där vi stod mitt bland folket utanför coop. Då förstod jag mer varför jag gråter som jag gör, jag beundrar min mamma otroligt mycket för den hon är och känner stolthet över att vi är väldigt lika i mångt och mycket och så kände jag att om hon nu gråter över det (som visserligen alltid har gillat raul men aldrig med samma intensitet som jag) har jag all rätt att göra det jag med trots att det inte går att jämföra med något verkligt tragiskt eller livsnödvändigt. Jag kan förstå att det känns som ett hån mot den som går igenom något fruktansvärt att jag gråter ögonen ur mig av att se en person spela fotboll men det är inte min mening. 

I övrigt har jag ingen bra real-känsla nu över huvud taget. Jag såg första ligamatchen och missade den andra. De imponerade inte i någon av dem och värst av allt är såklart att casillas inte får stå. Jag tycker lopez har gjort det bra och kan förstå att han får fortsatt förtroende men jag kan ändå inte acceptera det eftersom det är casillas det handlar om. Jag hade bra mycket enklare att acceptera rauls petning de sista åren han spelade i real även om de också sved, men casillas är ju världens bästa målvakt och har många år kvar på topp. Blä vad jag inte tycker om det här. Hoppas det vänder snart och real känslan kommer tillbaka för just nu känns det inte riktigt som mitt lag, och den där raulmatchen fick mig att inse det ännu mer.

 

Dieten - Jag kör fortfarande på med två dagar fasta i veckan. Motivationen går lite upp och ned. Mycket är det nog att jag har tappat några cm runt midjan det här året och nog väger mindre än jag gjort sen typ gymnasiet och det är jag självklart sjukt nöjd och glad över men det gör ju också att jag inte är speciellt motiverad att hålla någon strikt kost. Vilket jag iof inte behöver och det är ju väldans skönt. Jag bestämde att jag skulle köra en månad fullt ut och räkna kalorier och det är ganska precis den tid som gått nu. Jag bestämde förra veckan att jag skulle köra ordentligt den här veckan med men sen tror jag att jag släpper på det sen. Inte helt för jag tycker det känns bra med fastedagarna och huvudsyftet med just detta val var aldrig att gå ned i vikt utan att få prova på hur kroppen skulle reagera och eventuellt göra det till en livsstil för att jag isf skulle tro att det i det långa loppet främjar min hälsa. Så jag kommer nog köra två dagar i veckan, alternativt gå ner till en ibland när jag fastar, eller iaf äter som mest 500 kalorier. Men de andra dagarna tror jag att jag kommer äta och dricka precis vad jag vill. Jag kommer helt klart hålla ned en del på saker som jag insett drar iväg kalorierna utan att jag egentligen tycker det är värt det. Mjölken tex som jag kunde dricka säkert 7-10 liter i veckan kommer jag bara dricka när jag verkligen är sugen på mjölk, vilket kanske kommer bli 1-2 liter i veckan.

 

Imorgon ska jag åka tidigt till skolan och förbereda en del grejer jag inte hann klart med idag. Ska även förbereda det jag kan här hemma nu innan jag går och lägger mig. Efter jobbet imorgon har killarna träning, den borde jag ju detaljplanera också. Har de övergripande detaljerna klara men ska som sagt fixa detaljerna... Efter den ska jag umgås med mina favoriter som overkligt och för mig väldigt tråkigt nog ska flytta på fredag. Får se om det blir häng på handbollsplan eller kanske en middag på vapiano, det visar sig imorgon. Den här veckan har verkligen bara flygit iväg men jag har hunnit vara ovanligt social på fritiden också. Kan vara för att jag bara har gått på killarnas träning i måndags och sen kunnat lägga träningarna när det passar mig bäst. I måndags körde jag ett pass mellan jobbet och killarnas träning och sedan stressade jag in till stan för bio. Jag hann precis trots att jag gick en kvart tidigt från träningen, jag blev sittande helt stilla på arningeleden pga asfaltering i över sju minuter och hamnade såklart efter söndagsåkare hela vägen in till stan. Väl där missade jag såklart gatan jag tänkte parkera på och fick vända vid sergels torg vilket iof gick väldigt smidigt. Sen lyckades jag hitta en p-plats hyfsat fort som tur var och trots min ovana vid fickparkering gick det rätt bra och sen sprang jag till bion och hann pusta ut någon minut tom innan vi gick in. Filmen var bra, älskar matt damon och älskar science-fiction så elysium var ett bra val. Tycker robotarna och mycket annat av specialeffekterna var bra gjorda och även om det såklart fanns detaljer och annat som kändes lite överdrivet eller fel så var jag mycket nöjd med filmen som helhet. Budskapet är väl visserligen aningen uttjatat men än så viktigt och därför gör det inte så mycket att det är så uppenbart. I tisdags hann jag tillbringa massa tid med min babe vilket inte har varit fallet så ofta sen jag började jobba eftersom han dels jobbar oregelbundna tider men även tagit en hel del extrapass. Igår hade vi tacomiddag här med två kompisar till honom och jag fick mig en hel del skratt. De är så fantastiskt kreativa och får härliga hobbyprojektsideér då och då. 

 

Tänkt vad tiden går fort jämt och ständigt, måste vara för att jag har så kul hela tiden :-)

 

Nää det här duger absolut inte, nu måste jag jobba lite och sen sova!