Jag har helt klart mått bättre
Dagen har varit en pina. Det började ju egentligen redan igår. För det första mådde jag stört dåligt inför matchen men det är ju ganska vanligt även om det var aningen värre eftersom det var CL. Sen så började matchen och då insåg jag att det trots allt gick att må ganska mycket sämre. Real var inte bra alls och dortmund var stundvis väldigt bra. 1-1 i halvtid kändes faktiskt ganska bra med tanke på spelet och flytet. Andra halvlek gav ju käftsmäll på käftsmäll och jag blev både ledsen och förbannad. Jag somnade arg och vaknade tom, ledsen och arg och har sedan dess varit rätt bitter. Nyss såg jag en bild på en halvt leende casillas som berättar att de elva som kommer spela kommer ge hela sitt hjärta för att göra en bra match och jag börjar nästan gråta för att jag saknar honom så mycket, och jag saknar raul, och igår saknade jag faktiskt ramos också nästan. Sorry men det var inte en av hans bättre matcher även om han absolut inte var dålig men det var liksom inte ramos riktigt. Jag tror att han också saknar casillas. Hade det inte varit för att barcelona möter just bayern hade jag varit tvärsäker på att de kommer vända och gå till final och de har ett sämre utgångsläge än vi och ändå är jag helt hundra på att vi inte kommer klara det. 3-0 är väl egentligen inte helt omöjligt, men det känns ändå så. Vi har mött dem tre matcher i år och släppt in typ åtta mål, lycka till med att hålla nollan! (jag hoppas av hela mitt hjärta och lite till att casillas får komma in och gör en kanonmatch och är som en mur som vägrar släppa in en enda boll. men då ska vi lyckas göra tre också, vilket iof inte känns riktigt lika orealistiskt som att hålla nollan men då måste vi spela bättre än vi gjort tidigare den här säsongen, mycket bättre! Åhhhh vad ledsen och arg jag blir. Det är ju tredje gången gillt, varför ska det vara helt omöjligt för oss att gå till cl-final.
Den här kvällen avslutades ändå lite över förväntan. Vi mötte westermalm i i sommarserien. Westermalm som vi de senaste åren har spelat väldigt jämt mot. Ibland till vår fördel och ibland deras, kanske lite oftare deras med typ ett mål känns det som. Sist var vi det bättre laget och vann vilket säkrade vår plats i tvåan. Idag var det dags igen och jag har faktiskt längtat, för jag har varit spelsugen. Idag var jag dock väldigt bitter och nere så jag var inte lika taggad som jag varit tidigare. Jag trodde att vi skulle få det väldigt tufft för vi hade ett lag som knappt har spelat alls tillsammans. Om man inte räknar med målvakterna så var vi typ tre stycken som varit ordinarie a-lagsspelare i år. Det märktes helt klart att vi inte var samspelta men jag tycker att alla kämpade på väldigt bra. Jag själv är ganska nöjd med min insats vilket gör att jag tycker det var rätt kul att spela. Jag älskar att kämpa och slita och känslan det ger. Att vi inte förlorar gör att det känns helt okej resultatmässigt också faktiskt även om det såklart hade varit mycket ljuvare med en vinst. Jag är dock riktigt sliten i kroppen. Jag kände rätt tidigt i matchen att ngt hände med ryggen. Plötsligt var det något som kändes konstigt och stelt. Det gick dock att spela ändå men jag undrar hur det känns imorgon när det har fått stelna på ytterligare. Dessutom fick jag en smäll mot armen precis i skottögonblicket vid ett genombrott som inte alls var skönt. Jag kände av axeln under resten av matchen men det gjorde inte direkt jätteont. Hoppas det inte är någon fara.
När jag cyklat hem stod min bil ren och fin på uppfarten med de fina sommardäcken på. Det är nästan så jag är lite sugen på att ta den imorgon bara för det fast jag har tänkt att cykla. Jag har dock cyklat två gånger så jag har valmöjligheten. Dessutom har jag tränat fyra dagar av fyra möjliga så en liten klapp på axeln tycker jag att jag är värd.
Nu ska jag sova sött så jag orkar vara lite snällare mot mina stackars elever än vad jag var idag. Jag försökte att inte låta bitterheten gå ut över dem men jag lyckades nog inte riktigt i alla situationer. Nej så farligt som det låter var det nog inte men jag höjde nog rösten vid några lägen som jag inte alltid gör det annars.
Sen är det helg igen, galet! I helgen är det dop vilket jag verkligen ser fram emot. Har dock ingen aning om vad jag ska ha på mig.
Den här kvällen avslutades ändå lite över förväntan. Vi mötte westermalm i i sommarserien. Westermalm som vi de senaste åren har spelat väldigt jämt mot. Ibland till vår fördel och ibland deras, kanske lite oftare deras med typ ett mål känns det som. Sist var vi det bättre laget och vann vilket säkrade vår plats i tvåan. Idag var det dags igen och jag har faktiskt längtat, för jag har varit spelsugen. Idag var jag dock väldigt bitter och nere så jag var inte lika taggad som jag varit tidigare. Jag trodde att vi skulle få det väldigt tufft för vi hade ett lag som knappt har spelat alls tillsammans. Om man inte räknar med målvakterna så var vi typ tre stycken som varit ordinarie a-lagsspelare i år. Det märktes helt klart att vi inte var samspelta men jag tycker att alla kämpade på väldigt bra. Jag själv är ganska nöjd med min insats vilket gör att jag tycker det var rätt kul att spela. Jag älskar att kämpa och slita och känslan det ger. Att vi inte förlorar gör att det känns helt okej resultatmässigt också faktiskt även om det såklart hade varit mycket ljuvare med en vinst. Jag är dock riktigt sliten i kroppen. Jag kände rätt tidigt i matchen att ngt hände med ryggen. Plötsligt var det något som kändes konstigt och stelt. Det gick dock att spela ändå men jag undrar hur det känns imorgon när det har fått stelna på ytterligare. Dessutom fick jag en smäll mot armen precis i skottögonblicket vid ett genombrott som inte alls var skönt. Jag kände av axeln under resten av matchen men det gjorde inte direkt jätteont. Hoppas det inte är någon fara.
När jag cyklat hem stod min bil ren och fin på uppfarten med de fina sommardäcken på. Det är nästan så jag är lite sugen på att ta den imorgon bara för det fast jag har tänkt att cykla. Jag har dock cyklat två gånger så jag har valmöjligheten. Dessutom har jag tränat fyra dagar av fyra möjliga så en liten klapp på axeln tycker jag att jag är värd.
Nu ska jag sova sött så jag orkar vara lite snällare mot mina stackars elever än vad jag var idag. Jag försökte att inte låta bitterheten gå ut över dem men jag lyckades nog inte riktigt i alla situationer. Nej så farligt som det låter var det nog inte men jag höjde nog rösten vid några lägen som jag inte alltid gör det annars.
Sen är det helg igen, galet! I helgen är det dop vilket jag verkligen ser fram emot. Har dock ingen aning om vad jag ska ha på mig.
Kommentarer
Trackback
