Katarina Pettersson

Jag har turligt nog inte varit knappt i närheten av vården i sverige under mitt långa liv, varken jag själv eller som anhörig. Tills nu, och det jag har fått se nu kan jag inte dirket säga att jag blir imponerad av. Nu kanske man inte ska vara hård och kritisera eftersom jag aldrig någonsin har arbetat inom vården själv och inte på något sätt kan föreställa mig alla aspekter av det, hur komplicerat allt är, vilka krav som hela tiden ställs på personalen och dessutom inte har någon som helst förmåga att varken förstå eller utvärdera vad som borde gjorts och vad som inte borde gjorts men det finns en hel del saker som jag reagerat på och blivit irriterad över. Men det finns inget som blir bättre över att jag irriterar mig och hänger upp mig på det. Jag kan bara försöka göra det jag ska så bra som möjligt och hålla ihop de olika delarna av mitt liv. Det betyder att jag borde gå och lägga mig så jag får rimligt mycket sömn inatt, imorgon står klockan på 5 och det är en lång dag för planen just nu är att vara med på både killarnas och min egen träning. Även fredag är en lång och späckad dag och på lördag är tanken att jag ska på 60-årsfest, visserligen sprang jag på huvudpersonen på akuten ikväll så vem vet om hon kommer kunna vara värdinna på lördag eller inte.

 

Nu ska jag läsa på lite om adjektiv och adverb, det kan ju vara bra när läraren vet vad den pratar om. Även om jag önskar utveckla min undervisning en hel del blev jag mäkta imponerad idag när några av mina elever räknade ut tal som 5378+1527 utan problem. De är duktiga inte sant?!