Sjukling
Jag brukar verkligen inte bli sjuk ofta. När jag jobbade på förskola hände det iof minst en gång om året att jag blev riktigt dålig men resten av mitt liv har jag nästan aldrig behövt va hemma från jobbet eller skolan överhuvudtaget. visserligen har jag inte varit hemma från jobbet nu heller men den här hösten har jag inte riktigt kännt mig frisk som en nötkärna direkt. Igår vaknade jag och kunde inte öppna ena ögat. Från ingenstans hade jag fått ögoninflammation antar jag. Jag åkte till jobbet och mina fina elever blev alldeles oroade för att de tyckte jag såg så sjuk ut, men det berodde nog mest på att jag inte sminkat mig alls :-) ögat var ju bara lite rött och kladdigt då och då. Jag hade lite ont i halsen och kände mig lite halvkrasslig på morgonen men tänkte att jag omöjligt kan bli sjuk i halsen igen eftersom jag var det för bara några veckor sedan. Ju längre tid av dagen som gick ju ondare fick jag. Inte alls samma halsont som sist då det hela tiden kliade och gjorde ont och jag blev hostig. nu var det den här typen när man inte kan svälja utan att grimasera som en stucken gris. Som tur är behöver man ju inte svälja hela tiden. Jag satt kvar efter jobbet eftersom jag ändå skulle iväg på kvällen. När jag gick därifrån räknade jag för första gången på allvar efter hur många timmar jag arbetat den här veckan, det var 49 stycken på plats och en timme hemma och jag kommer nog sitta minst en timme till i helgen. Lägg på åtta timmar i hallen och jag kan börja förstå varför det känns som om jag aldrig är hemma.
Jag åkte till Anna för en efterlängtad mys och spelkväll, drinkkväll var det ju visst också. Jag blev lite piggare och tyckte att halsen kändes mycket bättre, sprit ska väl rena halsen en del har jag hört. Det var superkul att spela spel även om det nog hade varit ännu roligare om jag varit lite piggare och kryare. Jag hade tidigare dagar varit lite inställd på utgång men ju mer minutrarna tickade på ju mer kände jag att jag inte skulle palla med det. Att jag skulle längta hem redan på väg in och att jag sedan skulle räkna ner sekundrarna och hata resan hem. För mig passade det utmärkt att vi satt kvar länge och spelade, hoppas ingen blev missnöjd. Jag hade riktigt trevligt ända till sista 40 minutrarna då halsen kändes värre än tidigare och hela kroppen kändes utmattad. Jag tror vi gick strax efter ett för tinnas tåg skulle gå tjugo över. Som tur var var vi ute i rätt god tid för vi fick gå en omväg pga avspärrningarna. Vi hade hört helikoptern två gånger tidigare och misstänkt att det hade hänt något. Hoppas att det går bra för de inblandade.
Jag cyklade hem i regnet, var inte så farligt faktiskt. Jag piggnade till lite av den friska luften men var rätt frusen när jag kom hem. Efter ett litet tag tog jag tempen och hade faktiskt 38,6 vilket är ganska mycket för att vara mig jag brukar ligga på ganska precis 36 normalt. Jag bäddade ner mig i sängen och tyckte att jag var berättigad att tycka lite lagom synd om mig själv men njöt av att veta att jag kunde sova ut precis så länge som jag ville idag. vaknade vid elva och kunde inte få upp ögat men annars mådde jag klart mycket bättre. febern är i stort sett borta och halsen känns mycket mycket bättre. Snart tror jag det kommer hem lite mat och sen ska jag nog jobba lite så jag får det gjort och bara kan koncentrera mig på kalaset imorgon. Känns surt att missa killarnas match men eftersom kjell bara fyller trettio en gång i livet och jag är i härnösand hela nästa helg känns det faktiskt inte mer än rätt att prioritera honom nu.
Kommentarer
Trackback
