Nervositet
Äntligen helg, veckan har flygit förbi och på jobbet har det varit blandat änglastunder med den lite mindre roliga motsatsen. Fast jag har fått lite ny energi känner jag, härligt! Det bästa jag tar med mig är känslan av att världen kryllar av fantastiska och underbara människor!
Efter jobbet åkte jag och skaffade mig en hel del vuxenpoäng till. Jag åkte min alldeles egna bil hem, från en parkering i mörby och jag hittade faktiskt hem ;-) Nu har jag nästan allt en fullvuxen människa kan ha, men än ser jag inte mig själv som riktigt vuxen, skumt eller är det så för alla?! Nu är det väl slut på de iaf hyfsat hälsosamma och icke supermiljöförstörardagarna för någon latare människa än mig själv får jag leta under stenar och i vrår för att hitta och då tror jag att jag skulle gå tomhänt från en sådan jakt. Jag kommer garanterat sova tjugofem minuter längre på morgonen framöver. Ska väl försöka skapa en pakt med mig själv antingen när det gäller onyttigheter eller träning för att leva som nu minus cykling känns helt orealistiskt om jag inte vill köpa en ny garderob inom kort. Jag tycker nog redan jag har blivit lite större den senaste månaden för att jag inte tränat superregelbundet pga sjukdom och allt och för att jag vräker i mig allt utan att orka bry mig. Men det får jag nog ändra på, vill inte bli så mycket större än jag är...
Nu till inläggets kärna, nervositeten. Det här är en helg som helt klart är påfrestande för fjärilarna i magen. Imorgon har killarna den första matchen på länge när det faktiskt på förhand känns som om vi hr någon chans att vinna. Jag har ingen aning om westermalm har 96:or eller inte, men vi lyckades ju vinna mot deras 97:or förra året och jag hoppas verkligen verkligen att vi vinner imorgon, killarna och vi tränare förtjänar faktiskt det tycker jag! Om inte annat skulle det ju självklart vara grymt om vi dessutom kunde spela riktigt bra men jag är inte så kräsen just nu när det gäller killarna så ett av alternativen räcker faktiskt även om jag såklart drömmer om båda två.
Sen har damerna (för min räkning) första hemmamatchen och åkersberga står till råga på allt för motståndet. Blä, jag hatar känslan inför berga-matcher. Det enda som är bra är att vi är underdogs och faktiskt har allt att vinna.
Men det är inte slut där, utan istället kan ligan nästan avgöras på söndag om inte mitt älskade real lyckas ta poäng mot Barca. El Clasicon är inte helt bra för själen, visserligen mår jag inte riktigt lika dåligt inför den här matchen som jag gjorde för några clasicon sedan, nu har det ju gått lite reals väg iaf och jag hoppas verkligen att det gör det på söndag. Tre vinster och jag kommer sväva på rosa moln men tre förluster och jag kommer säkert förvandlas till ett åskmoln åtminstonde en vecka framöver...
Helgen kommer säkert gå på tok för fort för den är rätt fullspäckad. utöver de tre matcherna som kommer dra en del mental kraft så är det lagmys imorgon och klättring på schemat på söndag. Ska bli grymt kul men jag kommer nog verkligen känna att jag behöver lite sovmorgon på måndag :-)
Efter jobbet åkte jag och skaffade mig en hel del vuxenpoäng till. Jag åkte min alldeles egna bil hem, från en parkering i mörby och jag hittade faktiskt hem ;-) Nu har jag nästan allt en fullvuxen människa kan ha, men än ser jag inte mig själv som riktigt vuxen, skumt eller är det så för alla?! Nu är det väl slut på de iaf hyfsat hälsosamma och icke supermiljöförstörardagarna för någon latare människa än mig själv får jag leta under stenar och i vrår för att hitta och då tror jag att jag skulle gå tomhänt från en sådan jakt. Jag kommer garanterat sova tjugofem minuter längre på morgonen framöver. Ska väl försöka skapa en pakt med mig själv antingen när det gäller onyttigheter eller träning för att leva som nu minus cykling känns helt orealistiskt om jag inte vill köpa en ny garderob inom kort. Jag tycker nog redan jag har blivit lite större den senaste månaden för att jag inte tränat superregelbundet pga sjukdom och allt och för att jag vräker i mig allt utan att orka bry mig. Men det får jag nog ändra på, vill inte bli så mycket större än jag är...
Nu till inläggets kärna, nervositeten. Det här är en helg som helt klart är påfrestande för fjärilarna i magen. Imorgon har killarna den första matchen på länge när det faktiskt på förhand känns som om vi hr någon chans att vinna. Jag har ingen aning om westermalm har 96:or eller inte, men vi lyckades ju vinna mot deras 97:or förra året och jag hoppas verkligen verkligen att vi vinner imorgon, killarna och vi tränare förtjänar faktiskt det tycker jag! Om inte annat skulle det ju självklart vara grymt om vi dessutom kunde spela riktigt bra men jag är inte så kräsen just nu när det gäller killarna så ett av alternativen räcker faktiskt även om jag såklart drömmer om båda två.
Sen har damerna (för min räkning) första hemmamatchen och åkersberga står till råga på allt för motståndet. Blä, jag hatar känslan inför berga-matcher. Det enda som är bra är att vi är underdogs och faktiskt har allt att vinna.
Men det är inte slut där, utan istället kan ligan nästan avgöras på söndag om inte mitt älskade real lyckas ta poäng mot Barca. El Clasicon är inte helt bra för själen, visserligen mår jag inte riktigt lika dåligt inför den här matchen som jag gjorde för några clasicon sedan, nu har det ju gått lite reals väg iaf och jag hoppas verkligen att det gör det på söndag. Tre vinster och jag kommer sväva på rosa moln men tre förluster och jag kommer säkert förvandlas till ett åskmoln åtminstonde en vecka framöver...
Helgen kommer säkert gå på tok för fort för den är rätt fullspäckad. utöver de tre matcherna som kommer dra en del mental kraft så är det lagmys imorgon och klättring på schemat på söndag. Ska bli grymt kul men jag kommer nog verkligen känna att jag behöver lite sovmorgon på måndag :-)
Kommentarer
Trackback
