Tid
Det här med tid är lite märkligt. Radan när man är liten börjar man inse att tiden går fort när det är roligt och långsamt när man har tråkigt vilket i sig är skumt för en timme är ju alltid en timme. När jag blev lite äldre förstod jag även att något som hände för ett tag sen kan kännas som om det var en evighet sedan fast det på samma gång kan kännas som om det var igår. Egentligen är det ju inte själva tiden som är märklig för tiden är ju alltid detsamma det är ett mätinstrument som faktiskt inte förändras utan en sekund är alltid en sekund, ett dygn är alltid lika många timmar och ett år är nästan alltid lika många dagar osv. Det som gör att det blir lite märkligt är ju allt som har med det mänskliga sinnet och dess sätt att uppleva saker och ting. Människan är verkligen en komplicerad och makalös varelse.
Nu på morgonkvisten slogs jag av hur konstigt det är att jag brukar kunna uppskatta en ledig kväll och känna att det är lyxigt och njuta av att jag har så mycket tid innan jag måste sova om jag är hemma före sju på kvällen före en arbetsdag. Nyss tänkte jag lite på vad dagen har att erbjuda, dels vad den har för "borden" men också för nöjes skull och jag slogs av tanken att ånej snart måste jag gå och lägga mig och imorgon är det jobb som gäller. Jag blev smått stressad över att ledigheten snart var slut och då har jag ju ändå säg femton timmar istället för fem timmar "fritid" som jag normalt brukar kunna njuta av.
Man blir verkligen girig och ju mer man har ju girigare blir man. Jag måste vara försiktig i sommar känner jag, påminna mig själv jämt och ständigt om hur lyxigt det är med lov så jag inte tar det för givet och blir slapp, slö och otacksam. Jag vet att Helena sa något om att hon nästan njöt mer av semestern förrut när hon hade fyra veckor i jämförelse med sju-åtta veckor.
En av alla de otroliga och fantastiska sakerna med människan är ju hjärnan och som tur är kan man ju påverka den en del. Det är helt enkelt upp till mig nu att bestämma över min hjärna att njuta av alla femton timmar jag har idag och hela tiden påminna den om allt jag har att vara lycklig för, för det är inte lite vill jag lova. Tyvärr verklar ju den mänskliga hjärnan vara bättre på att automatiskt se brister och uppmärksamma det jobbiga men som tur är kan man träna bort det och lära hjärnan att bli bättre på att vara positiv. Skulle jag jobba med psykologi är det absolut där jag skulle lägga mitt fokus, alltså på kognitiv beteendeterapi typ. Nu blev jag väldigt sugen på att lära mig mer om det för som lärare är jag ju nära väldigt många barn och där har jag ju en verklig chans att påverka. Det får nog bli sommarens prio. Ska jag vara ärlig och slå mig själv på bröstet så tror jag att jag redan påverkar mina elever på ett positivt sätt i det här avseendet, men jag skulle säkert kunna göra det mycket mycket mer om jag läste på om detta, för det har jag verkligen inte gjort. Lite lite psykologi läste jag i gymnasiet och lite lite gick vi in på olika teorier med psykologi och beteendevetenskap i fokuset på lärarhögskolan men oj vad sugen jag blev på det här, synd bara att det är massa annat jag också varit sugen på att studera och lära mig om. Men det här får nog bli sommarens projekt :-)
Nu ska jag ut i det härliga vädret och skura altanen och entren.
Nu på morgonkvisten slogs jag av hur konstigt det är att jag brukar kunna uppskatta en ledig kväll och känna att det är lyxigt och njuta av att jag har så mycket tid innan jag måste sova om jag är hemma före sju på kvällen före en arbetsdag. Nyss tänkte jag lite på vad dagen har att erbjuda, dels vad den har för "borden" men också för nöjes skull och jag slogs av tanken att ånej snart måste jag gå och lägga mig och imorgon är det jobb som gäller. Jag blev smått stressad över att ledigheten snart var slut och då har jag ju ändå säg femton timmar istället för fem timmar "fritid" som jag normalt brukar kunna njuta av.
Man blir verkligen girig och ju mer man har ju girigare blir man. Jag måste vara försiktig i sommar känner jag, påminna mig själv jämt och ständigt om hur lyxigt det är med lov så jag inte tar det för givet och blir slapp, slö och otacksam. Jag vet att Helena sa något om att hon nästan njöt mer av semestern förrut när hon hade fyra veckor i jämförelse med sju-åtta veckor.
En av alla de otroliga och fantastiska sakerna med människan är ju hjärnan och som tur är kan man ju påverka den en del. Det är helt enkelt upp till mig nu att bestämma över min hjärna att njuta av alla femton timmar jag har idag och hela tiden påminna den om allt jag har att vara lycklig för, för det är inte lite vill jag lova. Tyvärr verklar ju den mänskliga hjärnan vara bättre på att automatiskt se brister och uppmärksamma det jobbiga men som tur är kan man träna bort det och lära hjärnan att bli bättre på att vara positiv. Skulle jag jobba med psykologi är det absolut där jag skulle lägga mitt fokus, alltså på kognitiv beteendeterapi typ. Nu blev jag väldigt sugen på att lära mig mer om det för som lärare är jag ju nära väldigt många barn och där har jag ju en verklig chans att påverka. Det får nog bli sommarens prio. Ska jag vara ärlig och slå mig själv på bröstet så tror jag att jag redan påverkar mina elever på ett positivt sätt i det här avseendet, men jag skulle säkert kunna göra det mycket mycket mer om jag läste på om detta, för det har jag verkligen inte gjort. Lite lite psykologi läste jag i gymnasiet och lite lite gick vi in på olika teorier med psykologi och beteendevetenskap i fokuset på lärarhögskolan men oj vad sugen jag blev på det här, synd bara att det är massa annat jag också varit sugen på att studera och lära mig om. Men det här får nog bli sommarens projekt :-)
Nu ska jag ut i det härliga vädret och skura altanen och entren.
Kommentarer
Trackback
