Våra bästa år haha
För första gången på väldigt länge ser jag på våra bästa år, ojojoj. Ett tag i mitt liv (pinsamt länge och pinsamt över huvud taget) var jag ganska fast i den serien kan jag säga. Skönt är att den fasen är över iaf :-) Fast det kan ju ändå vara lite underhållande att se ungefär ett avsnitt per år och se vilka som fortfarande är med, vilka som är utbytta och vilka som är kära i vilka ;-)
Jag hann inte träffa Karin i helgen så istället har vi en dejt ikväll. Det ska bli mysigt kanske om jag har tur får jag träffa en liten guldklimp också men det får vi se. Jag ska fundera ut något som vi kan äta och sen cykla ner och handla lite, kan vara bra att röra lite extra på mig eftersom jag för det mesta sitter rätt still såhär på semestern. Jag tyckte minsann att det var lite väl svårt att knäppa mina nya jeans i söndags. Tydligen räcker det inte med tre träningspass och lite restriktioner när det gäller godsakerna, får se om jag orkar hålla det ännu mer strikt eller om jag helt enkelt accepterar det. Man har ju bara semester ett par gånger om året ;-)
Igår var jag faktiskt duktig och äntligen skrev ett protokoll från en tränarträff för länge sedan. Visserligen kanske man inte kan kalla det duktig när man har skjutit upp det i säkert över ett och ett halvt år. Jag tror att vi hade mötet strax innan jag blev förskolechef och allt med tränarträffar och så rann ut lite i sanden vilket gjorde det ännu lättare för mig att prioritera bort det där protokollet som säkert tog 10 min att skriva. När jag väl kom att tänka på det igen visste jag inte vilket block jag skrivit i och vart det var. För några månader sedan snubblade jag över det när jag letade efter något recept och eftersom en diskussion på årsmötet gjorde det aktuellt igen kände jag ju att det minsta jag kunde göra var att skriva det. Vet inte om det hjälper så mycket och jag hade inte skrivit varken datum eller deltagare och så bra minne har jag inte så jag kommer ihåg när det var. Aja nu har ju styrelsen (snart iaf, jag har inte skickat det än) en grund att arbeta vidare på om de vill. Jag tycker det här med tränarträffar är viktiga och vore väldigt bra för föreningen så på sätt och vis är jag sugen på att försöka ta tag i det men jag känner att jag snarare borde skära ner på mitt engagemang i handbollen, eller iaf tidsåtgången så det suget får jag helt enkelt ignorera.
Igår åkte vi en snabbis till Täby C. Kjell behövde något genomskinligt krämaktigt att smörja in sina nya kängor med och jag var på jakt efter pysselmaterial med tema bröllop. Kjell har ganska höga krav på sina saker, kläder och annat och är sjukt bra på att ta hand om det. Jag är väl raka motsatsen till det och blir typ stolt om jag impregnerar nya vinterskor innan jag använder dem första gången. Vi gick in på Timberland i täby och frågade efter något till hans skor. Både tjejen och killen i kassan förklarade utförligt vad de hade och de olika fördelarna, hur man borde applicera efter konstens alla regler, hur ofta osv osv. Jag blev helt paff över hur noga det tydligen är och imponerad över hur de svarade. De var supertrevliga och verkade väldigt uppriktiga men kanske var de bara bra säljare. Jag var övertygad efter första meningen och tänkte perfekt nu behöver jag inte höra mer tjat om att han behöver något bra för här har han det verkligen, men kjell var inte lika övertygad som jag så han började ställa följdfrågor och diskuterade detta ämne med dem i säkert tio minuter. Det slutade med att han köpte det och jag var djupt imponerad över hur kunniga de verkade men tänkte att jag aldrig i mitt liv skulle hålla mig till råden (att underhålla minst en gång i månaden på olika sätt). Kjell var fortfarande inte helt såld på produkten men verkade nöjd senare på kvällen efter att ha smörjt in dem. Jag håller på med mitt album från 2011 och har några sidor med bilder från ett bröllop. Jag var helt övertygad om att jag skulle hitta massor av bra pysselsaker till dessa sidor för det tycker jag alltid att det brukar finnas och jag har tom stört mig på att det finns så mycket bröllopsspecifikt eftersom jag inte haft anledning att använda det tidigare. Nu äntligen skulle jag få göra det men hittade INGENTING. Jag släpade runt stackars Kjell inne på panduro i en evighet och tittade igenom precis allt (iof jämnade det kanske ut sig eftersom jag fick stå och lyssna på deras tråkiga skoskötarsnack). Jag hittade inte ens några fina hjärtan så jag gick därifrån väldigt besviken, visserligen gick jag ju inte därifrån helt tomhänt men ändå. Inne på akademibokhandeln hittade jag iaf lite hjärtan. Vi gick runt i några affärer till utan att vara särskilt engagerade och funderade på att åka hem när det plötsligt började tjuta högt. Det lät lite som ett butikslarm men ändå absolut inte, mycket högre framförallt. När det tystnade var det istället någon röst som meddelade att det börjat brinna och att man genast skulle ta sig till närmsta utgång. Först var det ingen som reagerade och många tittade runt omkring sig för att se om man verkligen skulle ta det på allvar. Så sakteliga började folk röra sig mot utgången eftersom larmet och rösten återkom. Efter ett litet tag såg jag en del som började se nervösa ut och halvsprang och jag blev överväldigad av tanken på hur det skulle vara vid en riktigt hotfull situation, vilken fruktansvärd panik som skulle kunna utbryta. Nu var det inte på något sätt dramatiskt, man såg ingen eld, ingen rök och kände inte någon röklukt alls och 95% av alla människor uppträdde lugnt. Jag är glad att jag aldrig har behövt uppleva någon paniksituation och hoppas att jag aldrig behöver göra det. Eftersom vi i stort sett varit på väg hem redan så gick vi direkt till bilen och åkte hem, vilket de flesta verkade ha gjort om man såg till antalet bilar i garaget. På väg ut gick vi förbi biosalongen och jag tyckte lite synd om dem som fått avbrya sitt biobesök, undra om de kom in igen och efter hur lång tid isf.
Nä om jag skulle städa lite här hemma kanske, det blir ju bra mycket stökigare när man är hemma hela dygnen istället för någon enstaka timme + timmarna man sover.
Kommentarer
Trackback
