Katarina Pettersson

Jag började med att städa lite i köket, annars är det faktiskt inte så stökigt så efter det tyckte jag att det var dags att ta tag i symaskinen och gardinerna. Vi köpte en symaskin på ikea sist och den packade jag upp. Den ser ut som en leksakssymaskin tycker jag och medan jag började packa upp kom jag att tänka på att vi kanske inte har de rätta tillbehören för att kunna sy upp gardiner. Men till min glädje hittade jag en svart trådrulle (nära nog då gardinerna är mörklila) och framförallt så hittade jag såna där små saker som undertråden (i maskinen) ska vara på. Jag fixade ett tag och läste faktiskt lite i anvisningarna och sen spolade jag på den rullen så jag skulle kunna sy. Eftersom jag inte har gjort det sedan högstadiet hade jag faktiskt vett nog att plocka fram en gammal tröja som jag provsydde lite på, lite var ordet och eftersom jag är lite otålig plockade jag istället fram gardinerna. Först tänkte jag mäta från stången till golvet med mitt måttband men det gick inte så bra och kändes lite osäkert så istället trädde jag på gardinlängden och mätte den biten som blev över på gardinen. Sen plockade jag ner gardinen och skulle mäta och markera på ett hyfsat noga sätt hur lång gardinen skulle va. Jag kom ihåg att man hade någon form av krita i skolan när man ritade på tyg men man får ta det man har och jag rotade fram en vit kajalpenna, mycket nöjd med det faktiskt. Jag gjorde några streck som visade hur lång gardinen skulle va och sedan skulle jag klippa av ungefär två cm nedanför det tänkte jag så skulle jag kunna sy upp det sen. Men det var betydligt lättare sagt än gjort för det var nästan helt omöjligt att klippa i det där tyget. Visserligen har jag ju en värdelös 20 kr kökssax från ikea men jag var verkligen inte förberedd på hur svårt det skulle va. Det gick inte att klippa mm i taget med spetsen och inte heller längst in. Hur jag än sträckte ut tyget och använde saxen på olika sätt ville inte tyget bli klippt helt klart. Jag fick dra och slita och försöka använda saxen delvis som sax delvis som kniv och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Efter mycket om och men så hade jag iaf tagit mig igenom hela bredden men kunde ju inte direkt stoltsera med en särskilt rak linje. Aja tänkte jag och bestämde mig för att göra det bästa av det och tänkte att Kjell nog inte skulle bli så imponerad när han kommer hem. Jag sydde iaf en söm efter att ha vikt kanten lite så att den inte skulle börja tråda sig mer än den redan gjort och sedan vek jag kanten en gång till och var faktiskt ganska noga med att mina vita kajalstreck hamnade i nederkanten. Vid det här laget hade jag insett att knappnålar kan vara ganska hjälpsamma men jag hade iaf en knappnål och tre extra nålar till symaskinen som jag använde mig av. När jag sydde fast uppvikningen (finns säkert massa bra sy-termer jag skulle kunnat använda mig av om jag kunde den terminologin) började jag faktiskt bli lite nöjd, för det blev hyfsat rakt och de vita strecken verkade hamna på rätt plats. Fast så kom jag ju på att jag hade inte mätt supernoga när jag hade gardinen på stången och inte heller när jag gjorde de där kajalstrecken med lite mer än decimeterlånga mellanrum så jag förstod ju att det skulle en hel del tur för att det skulle vara någorlunda rätt längd på gardinen i slutändan. Lite senare kunde jag dock titta om möjligt ännu mer nöjd på gardinen när den hängde på plats. Jagvar så nöjd att jag övervägde att ta tag i nästa gardin också men sen kom jag ihåg vilket slit det var med den där j-la saxen och kom på att jag kan vänta till imorgon och se om Kjell är nöjd först, annars får han bevisa att han kan göra bättre ;-) (och det tvivlar jag inte på en sekund att han kan, dock kanske inte snabbare än jag för jag kan tänka mig att han är lite mer noggrann än vad jag är)

Nu har jag ju gjort mig förtjänt av lite soffhäng så jag ska nog se de sista bonesavsnitten som jag inte sett. Kanske värma ikea-pizza till det verkar lagom ansträngande.