Katarina Pettersson

Så känns det just nu. Tror jag skulle behöva hitta på något roligt att göra så jag får lite ny energi. Idag passade det väldigt bra att lämna huset under några timmar så jag tänkte att ett varv på femman inte skulle va helt fel. Det är första gången på hela sommaren som jag ger mig ut själv. För några år sedan kanske 4 ungefär sprang jag på tid några gånger på sommaren, jag tränade inte alls speciellt regelbundet och eftersom jag inte hade samma vardagsmotion som jag har nu så har jag ganska kallt räknat med att jag egentligen är bättre tränad nu. Det har nog nästan känts så också överlag, på matcher och så. Rätt vad det var sprang jag ju på precis under trettio den sommaren iaf och det tänkte jag att jag absolut ska slå det här året. Jag har verkligen inte riktigt trott att det skulle kunna vara ett problem, för det är ju inte ens speciellt fort och även fast det är fort för att vara mig så vet jag ju att jag har klarat det under en period då jag verkligen inte var i bra kondition. För ganska precis en månad sedan sprang jag och tinna femman på 33.02, jag tror vi hade gjort det en gång tidigare men jag hade inte runkeeper isf. Då vet jag att det kändes tufft att få ner tiden så mycket men att jag ändå kände att kroppen nog egentligen hade mer att ge. Även om jag till och från när jag springer är väldigt trött och inte vill fortsätta så fanns det en del stunder då jag kände mig hyfsat fräsch och egentligen kanske borde pressa mig mer tänkte jag. Sedan dess har vi sprungit femman en gång i veckan på tiderna 32.25, 31.28, 31.57. Det kändes bra när vi ändå ökade tempot en del och när vi sprang på 31.28 kände jag mig fortfarande hyfsat okej, visserligen kände jag ju att jag inte kan springa fortare direkt men att jag egentligen skulle kunna fortsätta springa någon km till och det antar jag betyder att man kan öka tempot ytterligare. Förra veckan var det plågsamt större delen av löpningen. Det började väl helt okej och det kändes som om vi sprang rätt fort men efter ungefär halva tvärdog jag och trots att vi sprang på en halvminut längre tid var jag fullständigt död efteråt. Det var första gången som jag på allvar tvivlade på att jag skulle klara mitt mål. Men jag tänkte att det nog kunde gå bättre om jag ätit bättre, och sprang själv med musik. Även om vi inte alltid pratar så mycket så går det nog lite kraft åt det och med musik i öronen tror jag att det är lättare att glömma hur trött man är. Så det testade jag idag. Kanske kan man gissa sig till hur det gick genom att läsa rubriken :-) Visserligen hade jag väl inte den allra bästa träningsmusiken, det var en salig blandning med lugna och mer tempofyllda låtar men jag tror faktiskt musiken hjälper en del. Var femte minut blev jag uppdaterad av appen om vilken hastighet jag höll. Efter fem minuter hade jag hållit ett genomsnitt på 5.20min/km, efter tio 5.40/km, efter 15 5.58/km efter 20 6.02 efter 25 6.14 efter 30 lyssnade jag nog inte men jag hade ungefär 200 m kvar då och när jag kommit i mål visade den på 6.11/km vilket resulterade i en tid på 30.58. Jag sprang verkligen och pressade mig själv för jag ville verkligen komma under 30 men jag hade inte mer att ge och det är det som känns helt klart jobbigast. Det kändes inte som en dålig dag eller så heller utan förutsättningarna var bra, det var inte soligt och varmt utan snarare optimalt väder, kanske lite fuktigt och svårt att andas. Såklart ska jag inte ge upp utan fortsätta kämpa för har jag bestämt mig för något vill jag verkligen inte misslyckas (och här bestämde jag mig för något som kändes helt rimligt och nästan lite löjligt enkelt att uppnå) men jag känner att det nog kräver lite mer av mig än det jag gett hittills. Jag borde nog köra minst ett pass extra i veckan, och eftersom jag ska träna imorgon med tinna har jag ju bra förutsättningar för att klara av det den här veckan. Jag tror även jag ska ta det lite lugnare i början än vad jag gjorde idag, jag tyckte inte det kändes som om jag sprang så fort som jag gjorde och visserligen hade jag cyklat så jag var väl lite halvuppvärmd innan men annars brukar jag nog trivas bättre med att ta det lite lugnt i början och öka succesivt, då kanske jag kommer känna att jag har mer krafter kvar i slutet. Jag är faktiskt ändå lite imponerad över att jag inte tappade supermycket i tid på de sträckorna med de jobbiga backarna. Det gick ju klart långsammare då men jag tappade mer på andra och tredjesträckan och backarna kommer efter det. Det känns faktiskt lite bättre nu när jag skrivit av mig lite.