Katarina Pettersson

Vilken match Sverige gjorde igår, den bästa i turneringen om ni frågar mig. De ägde sönder Ryssland i period ett och två, Ryssland såg lite tveksamma och avvaktande ut men det kan mycket väl ha berott på hur intensivt Sverige jobbade hela tiden. Visserligen fick vi inte så många livsfarliga chanser men man kan inte säga att det saknades skott på mål, möjligtvis att vi inte störde målvakten i Ryssland tillräckligt men han ska också ha ära för att han lyckades rädda så mycket, han såg stabil ut. Stackars Gustavsson hade väl ungefär fyra skott på två perider efter matchen sa han att han inte kom in i matchen riktigt förrän i slutet av tredje då Ryssland spelade upp sig rejält. Det måste vara jobbigt att stå där och känna att man inte riktigt är med i matchen men ändå veta att det kommer att krävas bra räddningar rätt vad det är. Men han klarade det verkligen. När det var en halvminut kvar av matchen och det fortfarande stod 0-0 var jag helt säker på att Ryssland skulle göra mål i sin tvåmanskontring, men Gustavsson tog den och det såg knappt ens ansträngande ut, säkert! Båda målvakterna blev matchens lirare och det tycker jag var välförtjänt även om det fanns andra svenskar som också förtjänade det. Zebanejad och Klefbom (stavningar?) tillexempel. Tjugo minuters förlängning väntade och det kändes sådär. Sverige hade spelat så fantastiskt bra men ändå inte lyckats göra mål, Ryssland hade verkligen jobbat sig in i matchen och var det bättre laget i tredje. Men småkronerna visade återigen prov på en otrolig moral och karaktär. De kom in och ägde förlängningen också, fortsatte dock på samma sätt utan att få hål på målvakten. Tills... man såg det så tydligt, jag kände det direkt när jag så hur han satte fart. Pucken var nog precis utanför Rysslands försvarszon, vid sargen. Det var två ryssar och en svensk ungfär inom en meters radie men pucken låg fri, och så ser man någon ta världens fart och hoppa rätt in i klungan och sno pucken. När han kom in i anfallszon såg jag att det var Zebanejad och då visste jag nästan att det skulle bli mål. Han hade så bra fart och bröt sig in framför mål, jag hann dock tänka lite till och började tveka, men så satte han dit den och matchen var över. Helt otroligt! Så rättvist, så härligt, så skönt, så välförtjänt och fantastiskt! Mikael Rehnberg skrek och grät omvartannat och jag likaså. Det var ju helt omöjligt att gå och lägga sig så vi satt kvar och fick se underbara scener under firandet. Jag ryser bara jag tänker på det. När man ser det här laget, i intervjuer och annat utanför planen kan man inte undgå att se hur bra de trivs tillsammans, hur kul dom har och hur mycket energi som finns i gruppen. Jag hade önskat att Per mårds också fått ett jvm-guld men är otroligt glad över att Roger Rönnberg fick det. Båda två tycker jag har imponerat hur mycket som helst som förbundskaptener.
Heder åt Ryssland också som är otroligt skickliga och kämpade hur mycket som helst, som slog ut Canada ur semin och fick spela även finalen under burop. Visst är det en härlig och fantastisk hockeykultur i Canada och det är ju underbart hur mycket de hejjar på sitt favoritlag under en match, även om det inte är canada som spelar. Men varför känner man att det är nödvändigt att buua ut vissa lag/spelare?

Ikväll är det bowling och middag med tjejerna som gäller. Sista kvällen med gänget :-( Nästa vecka åker Lovi till Thailand, som tur är kommer hon snart tillbaka. Sen är det Tinnas tur att åka och hon kommer ju vara borta superlänge :-( Nä nu borde jag äta upp resten av pannkakorna, mums!!