Katarina Pettersson

Jag träffar oerhört fina människor varje dag. Det är ofta jag blir imponerad över hur snälla, empatiska och trevliga människor är, hur fantastiskt det är att så många vill samarbete och hjälpa, främlingar såväl som bekanta. Å när jag nu dagligen får se bevis på detta så blir jag frustrerad och förvånad över hur mycket ilska och hemskheter det ändå finns i världen. Varför har vi människor inneboende egenskapar som svartsjuka/ilska/försvarsmekanismer som så lätt tar över kontrollen över vårt handlande?

Jag tänker iaf inte gräva ner mig och bli bitter, jag tänker fortsätta se världen genom mina naiva blåa ögon. Även om jag såklart även kommer vara medveten om det tråkiga och jobbiga, jag väljer bara att inte fokusera på det så länge jag inte kan påverka det.