Bragdvändningar igår
Eller reals vändning kanske man inte kalla bragd. De skulle ju absolut vinna, de är ett bättre lag. Men det syntes inte i först och Malaga fick två enkla mål från hörnor. Kan ha varit så att en viss underbar mitt eller högerback saknades pga skada men man kan ju tycka att det inte ska falla på en spelare. Real såg rätt sega och oinspirerade ut, enkla passar hamnade helt fel och de skapade inte speciellt mycket. I halvlek bytte Mourinho ut arbeloa, callejon och kaka och in kom khedira, özil och benzema vilket jag tycker var modigt, offensivt och bra. Lite nödvändigt faktiskt och jag hade väntat mig två byten men blev lite förvånad över att det blev tre direkt i halvtid. Det var ett annat lag i andra, mer likt det real vi har fått se under hösten. Hur mycket det berodde på bytena är såklart svårt att säga (jag var lite splittrad i uppmärksamheten och inte perfekt bild) speciellt eftersom alla byten kom i pausen, säkerligen sa Mourinho också något bra och inspirerande till laget under den.
Iaf så lyckades de vända 0-2 till 3-2, underbart! Det som är lite jobbigt är att vinner malaga hemma med 1-0 så går de vidare eftersom de gjorde två mål borta, blir det 2-1 går de också vidare.
Småkronorna spelde ju semi mot finland, på förhand kändes det som om alla nästan visste att sverige skulle vinna. Ungefär som förra året när vi vunnit gruppfinalen mot canada och sedan åkte på två tunga förluster kanske mycket för att vi redan trodde att vi vunnit. Sverige började väldigt bra tycker jag och Finland såg riktigt rädda ut stora delar av första perioden. Men det var ändå de blå-vita som tog ledningen vilket såklart kändes surt även om finland hade spelat sig in i matchen en del. Finland fortsatte att jobba sig bättre in i matchen och jag tycker att sverige blandade bra med dåligt, suveränt med katastrofalt. Jag blir så frustrerad över att det inte riktigt går att få ut pucken säkert ur egen zon även om man verkligen har den under kontroll från början. Istället ska de dribbla eller passa rätt i gapet på en motståndare. Men jag ska inte klaga för de är ju hur duktiga som helst och de är ju inte direkt superrutninerade och gamla.
Sverige kämpade på men så snodde finland pucken i vår zon och gjorde sitt andra mål, så typiskt. Det känes inte dirket rättvist och framförallt inte eftersom det lika gärna kunde ha blivit en finsk utvisning för hakning när finnen snodde pucken. Jag var frustrerad men rätt lugn, i soffan mittemot mig satt ett åskmoln, han klagade på allt och alla och skrek nästn lika högt som han gjorde på för några år sedan vid ett av mina svagare tillfällen. Det stod 2-0 inför tredje och visserligen hade man ju förra upphämtningen mot ryssland i minnet men det kändes lite osannolikt att de skulle göra samma sak igen andra matchen i rad. Men när de gjorde 2-1 otroligt turligt, välförtjänt dock! så tändes hoppet ordentligt. Fast tiden rann iväg rätt fort och tvivlet kom starkare och starkare i takt med att sekunderna tickade på. Å så plötsligt (efter en förfärlig miss av finska målvakten) kvitterade Sverige (såklart Friberg) och åskmolnet i andra soffan, som faktiskt hade veknat lite redan vid första målet var helt plötsligt som förbytt. Å lika glad var jag. 2-2 stod sig perioden ut och det blev förlängning. I förlängningen var Sverige det klart bästa laget och det kändes som om Finland antingen var aströtta eller ville ha straffar. Straffar blev det och precis som alltid kändes det som att vilket lag som helst kunde vinna, även om det såklart ger lite psykologisk fördel att ha kommit tillbaka efter ett underläge och det såklart som målvakt måste vara lite jobbigt att ha varit anledningen till att det ens blev kvitterat. Sverige gjorde det de skulle och tog sig till final. Det var underbart att se och jag tycker verkligen sverige förtjänar det men som alltid i idrottens värld så är det dubbelt. Jag tyckte riktigt synd om finlands lag och framförallt de spelare som gjort misstag som kostade finalplatsen.
Det har som vanligt varit kul att se dessa hungriga glada juniorkronor. Det är en spelare som jag har blivit riktigt imponerad av att se, både på och utanför planen. Han är så säker och iskall vid viktiga avgöranden. Han kämpar och sliter och är alltid på rätt plats vid rätt tillfälle. Dessutom är han kaxig men ändå ödmjuk, inte alla som lyckas med det. Direkt efter matchen igår blev han intervjuad och han bara fortsatte imponera tycker jag. Jag hade verkligen stört mig på att det buades när friberg skulle lägga sin straff, det var inte lite direkt och jag tycker aldrig man ska bua, det är inte okej men vid en helt avgörande mästerskaps-straff dessutom, det är ju bara pinsamt och hemskt. Friberg blev frågad över vad han kände eller tänkte när han skulle lägga straffen och han svarade ungefär "först hörde jag att de buade, men det är bara att glömma när det är dags att åka fram till pucken..." och det gjorde han ju verkligen för han satte ju pucken hur säkert som helst.
Lite senare var det ju dags för den andra semifinalen, mellan canada och ryssland. Det var helt otrolig stämning i hallen, innan ens matchen hade börjat så stod alla 18000 rödklädda canadafans upp och hejjade för full hals. Vi tittade på första perioden, den var helt galen. Båda lagen var riktigt bra, tempot var högt minst sagt. Jag blev glad när ryssland gjorde första målet, dels för att jag nog hellre möter dem i finalen - visserligen vinner jag mycket hellre mot canada i en final än mot finland, men det skulle kännas så mycket värre att förlora mot canada än mot ryssland. Jag blev också glad när Det känns ju som om det alltid går canadas väg och att de har lite väl mycket hjälp på traven ofta så när jag i morse såg att de förlorat blev jag faktiskt skadeglad. Ångrar nästan att jag gick och la mig för det lär ha varit en riktigt underhållande match, ryssland ledde med 6-1 en bra bit i tredje men sedan gjorde canade fyra mål på fem minuter och pressade tydligen ryssland riktigt bra. Nu ser jag fram emot en härlig final men jag är rädd att sverige måste spela sin bästa match hittills om de ska ha en chans, iaf om ryssland spelar som igår.
Iaf så lyckades de vända 0-2 till 3-2, underbart! Det som är lite jobbigt är att vinner malaga hemma med 1-0 så går de vidare eftersom de gjorde två mål borta, blir det 2-1 går de också vidare.
Småkronorna spelde ju semi mot finland, på förhand kändes det som om alla nästan visste att sverige skulle vinna. Ungefär som förra året när vi vunnit gruppfinalen mot canada och sedan åkte på två tunga förluster kanske mycket för att vi redan trodde att vi vunnit. Sverige började väldigt bra tycker jag och Finland såg riktigt rädda ut stora delar av första perioden. Men det var ändå de blå-vita som tog ledningen vilket såklart kändes surt även om finland hade spelat sig in i matchen en del. Finland fortsatte att jobba sig bättre in i matchen och jag tycker att sverige blandade bra med dåligt, suveränt med katastrofalt. Jag blir så frustrerad över att det inte riktigt går att få ut pucken säkert ur egen zon även om man verkligen har den under kontroll från början. Istället ska de dribbla eller passa rätt i gapet på en motståndare. Men jag ska inte klaga för de är ju hur duktiga som helst och de är ju inte direkt superrutninerade och gamla.
Sverige kämpade på men så snodde finland pucken i vår zon och gjorde sitt andra mål, så typiskt. Det känes inte dirket rättvist och framförallt inte eftersom det lika gärna kunde ha blivit en finsk utvisning för hakning när finnen snodde pucken. Jag var frustrerad men rätt lugn, i soffan mittemot mig satt ett åskmoln, han klagade på allt och alla och skrek nästn lika högt som han gjorde på för några år sedan vid ett av mina svagare tillfällen. Det stod 2-0 inför tredje och visserligen hade man ju förra upphämtningen mot ryssland i minnet men det kändes lite osannolikt att de skulle göra samma sak igen andra matchen i rad. Men när de gjorde 2-1 otroligt turligt, välförtjänt dock! så tändes hoppet ordentligt. Fast tiden rann iväg rätt fort och tvivlet kom starkare och starkare i takt med att sekunderna tickade på. Å så plötsligt (efter en förfärlig miss av finska målvakten) kvitterade Sverige (såklart Friberg) och åskmolnet i andra soffan, som faktiskt hade veknat lite redan vid första målet var helt plötsligt som förbytt. Å lika glad var jag. 2-2 stod sig perioden ut och det blev förlängning. I förlängningen var Sverige det klart bästa laget och det kändes som om Finland antingen var aströtta eller ville ha straffar. Straffar blev det och precis som alltid kändes det som att vilket lag som helst kunde vinna, även om det såklart ger lite psykologisk fördel att ha kommit tillbaka efter ett underläge och det såklart som målvakt måste vara lite jobbigt att ha varit anledningen till att det ens blev kvitterat. Sverige gjorde det de skulle och tog sig till final. Det var underbart att se och jag tycker verkligen sverige förtjänar det men som alltid i idrottens värld så är det dubbelt. Jag tyckte riktigt synd om finlands lag och framförallt de spelare som gjort misstag som kostade finalplatsen.
Det har som vanligt varit kul att se dessa hungriga glada juniorkronor. Det är en spelare som jag har blivit riktigt imponerad av att se, både på och utanför planen. Han är så säker och iskall vid viktiga avgöranden. Han kämpar och sliter och är alltid på rätt plats vid rätt tillfälle. Dessutom är han kaxig men ändå ödmjuk, inte alla som lyckas med det. Direkt efter matchen igår blev han intervjuad och han bara fortsatte imponera tycker jag. Jag hade verkligen stört mig på att det buades när friberg skulle lägga sin straff, det var inte lite direkt och jag tycker aldrig man ska bua, det är inte okej men vid en helt avgörande mästerskaps-straff dessutom, det är ju bara pinsamt och hemskt. Friberg blev frågad över vad han kände eller tänkte när han skulle lägga straffen och han svarade ungefär "först hörde jag att de buade, men det är bara att glömma när det är dags att åka fram till pucken..." och det gjorde han ju verkligen för han satte ju pucken hur säkert som helst.
Lite senare var det ju dags för den andra semifinalen, mellan canada och ryssland. Det var helt otrolig stämning i hallen, innan ens matchen hade börjat så stod alla 18000 rödklädda canadafans upp och hejjade för full hals. Vi tittade på första perioden, den var helt galen. Båda lagen var riktigt bra, tempot var högt minst sagt. Jag blev glad när ryssland gjorde första målet, dels för att jag nog hellre möter dem i finalen - visserligen vinner jag mycket hellre mot canada i en final än mot finland, men det skulle kännas så mycket värre att förlora mot canada än mot ryssland. Jag blev också glad när Det känns ju som om det alltid går canadas väg och att de har lite väl mycket hjälp på traven ofta så när jag i morse såg att de förlorat blev jag faktiskt skadeglad. Ångrar nästan att jag gick och la mig för det lär ha varit en riktigt underhållande match, ryssland ledde med 6-1 en bra bit i tredje men sedan gjorde canade fyra mål på fem minuter och pressade tydligen ryssland riktigt bra. Nu ser jag fram emot en härlig final men jag är rädd att sverige måste spela sin bästa match hittills om de ska ha en chans, iaf om ryssland spelar som igår.
Kommentarer
Trackback
