18 november
Och jag använder fortfarande min vårjacka. När jag cyklar rör jag ju på mig massor så då blir jag ju varm så då är det kanske inte så konstigt men när jag var ute en halvtimme på rastvakten igår hade jag samma jacka och jag frös faktiskt inte ett dugg. Nu har det dock börjat bli rätt bra halt faktiskt. inte så att jag märker av det med cyckeln men jag hör alla bilar som inte riktigt får fäste direkt, de har väl fortfarande sommardäcken på sig.
Kan inte förstå att det snart bara är en månad kvar till julafton. Jag längtar eftersom julen är så himla mysig, och eftersom jag har lov då. Men samtidigt vill jag att tiden ska stå stilla. Det är tusen miljoner saker som jag vill lära ut först. I skolan men även i handbollen. Man vill så mycket och tror att utvecklingen nästan kommer gå av bara farten eftersom man har engagemang och mycket ideer. Men tiden bara går och även om det förekommer utveckling så kan det vara svårt att få syn på den när man står mitt uppe i allt. Och självklart skulle man vilja att det hade hänt så mycket mer. Inte för min skull men för alla andras. Nu ska jag börja med alla bedömningar och det känns som ett tufft och jobbigt arbete. Men det känns nog bra när det är klart och man har ännu bättre koll på exakt vart alla är.
Inför steg2 blir jag mer och mer försiktigt hoppfull. Jag såg att Lindesberg leder den andra serien som västeråsirsta spelar i. De har inte mött varandra det här året men de hade spelat mot samma motståndare i olika omgångar och lindesberg hade vunnit med 34-15 tror jag och västerås med 34-20, lite bättre resultat alltså och vi förlorade alltså med 11-29 mot västerås. Å då tycker jag att vi gjorde en ganska bra första halvlek, visserligen betydligt sämre andra halvlek och katastrofal sista fem minutrarna men ändå. Vi var helt klart inte i samma division som dem. Men man vet aldrig, vad som helst kan hända!
Kan inte förstå att det snart bara är en månad kvar till julafton. Jag längtar eftersom julen är så himla mysig, och eftersom jag har lov då. Men samtidigt vill jag att tiden ska stå stilla. Det är tusen miljoner saker som jag vill lära ut först. I skolan men även i handbollen. Man vill så mycket och tror att utvecklingen nästan kommer gå av bara farten eftersom man har engagemang och mycket ideer. Men tiden bara går och även om det förekommer utveckling så kan det vara svårt att få syn på den när man står mitt uppe i allt. Och självklart skulle man vilja att det hade hänt så mycket mer. Inte för min skull men för alla andras. Nu ska jag börja med alla bedömningar och det känns som ett tufft och jobbigt arbete. Men det känns nog bra när det är klart och man har ännu bättre koll på exakt vart alla är.
Inför steg2 blir jag mer och mer försiktigt hoppfull. Jag såg att Lindesberg leder den andra serien som västeråsirsta spelar i. De har inte mött varandra det här året men de hade spelat mot samma motståndare i olika omgångar och lindesberg hade vunnit med 34-15 tror jag och västerås med 34-20, lite bättre resultat alltså och vi förlorade alltså med 11-29 mot västerås. Å då tycker jag att vi gjorde en ganska bra första halvlek, visserligen betydligt sämre andra halvlek och katastrofal sista fem minutrarna men ändå. Vi var helt klart inte i samma division som dem. Men man vet aldrig, vad som helst kan hända!
Kommentarer
Trackback
