Spanien 2011
Klockan ringde halv fem ungefär på torsdagen den 14 april. Jag slogs direkt av insikten av att mina resekläder låg kvar hemma, förstår inte hur jag inte hade kunnat haft en tanke på det kvällen innan. Tinna kom nämligen och hämtade mig på onsdagskvällen så jag kunde få åka med henne till arlanda på morgonen. Aja det var bara att gilla läget och som tur var hade jag tagit med mig ett par mjukisbyxor som jag egentligen hade tänkt strunta i. Tinnas snälla pappa skjutsade oss till arlanda och allt gick väldigt smidigt tycker jag. Det hade inte blivit många timmars sömn eftersom vi sett på Reals CL match och sedan efter den visade de Schalkes match mot Inter i repris och den var jag ju också tvungen att se, Raul gjorde ju mål :-) Trots det kunde jag inte sova på planet, och jag hamnade ju inte brevid tinna så jag fick underhålla mig med en bok, japanska korsord och massa godis och det är ju rätt härligt det med.
Från flygplatsen åkte vi flygbuss till centrala barcelona vilket också gick otroligt smidigt, sedan letade vi rätt på vårt hostal vilket faktiskt gick utan problem fast det låg lite längre från las ramblas än vad jag trott. Kan inte direkt påstå att det var det härligaste vandrarhemmet jag bott på men han som tog emot oss, som knappt klarade av att kommunicera med oss var iaf väldigt trevlig och snäll. När vi fått vårt rum, bytte vi om och begav oss ut i staden. Klockan var runt ett när vi började strosa runt.
Vi gick längs las ramblas och hittade ett ställe där vi åt lunch. Jag är inte stormförtjust i spansk mat så det blev en enkel pizza. Sedan tog vi oss vidare till Katedralen, la segrada familia. Vi hade tänkt åka hissen högst upp och sedan gå trapporna ner (så hade mamma gjort när hon var där) men när vi skulle köpa biljett till hissen berättade hon att det var typ 1,5-2 timmars väntetid så då skippade vi det och tänkte gå både upp och ner istället. Sedan insåg vi dock att man inte fick gå i trapporna så vi fick helt enkelt skippa utsikten. Katedralen var ritkigt mäktig, den var ljus och självklart väldigt hög i tak. Jag är inte religiös alls egentligen men jag har alltid tyckt bra om kyrkor, jag tycker om stämningen och rofylldheten som man fylls av när man kliver in i en sån byggnad. Å är det tillråga på allt en så häftig byggnad som segrada familia blir känslan såklart förstärkt.
Under tiden vi besökte katedralen bestämde sig solen för att titta fram. Det hade varit ganska varmt men mulet och blåste rätt kyligt men så klarnade det och helt plötsligt kändes det som svensk sommar, underbart! Vi bestämde oss för att ta oss vidare till Park Guell. Kartan hade vi av någon anledning lämnat på vandrarhemmet men vi hade en hyfsad uppfattning om var parken skulle ligga. Så vi tog tunnelbanan till en station som vi trodde låg väldigt nära parken. När vi kom upp från tunnelbanan insåg vi dock att man inte riktigt såg vart man skulle gå, och det var sjuka backar men det var bara att börja traska. Vi försökte fråga oss fram men folk verkade inte riktigt veta var den låg vilket gjorde oss förvånade för det ska ju vara en så stor och världskänd park. Men efter lite magkänsla och guidningar tog vi oss fram till parken. Vi hann med en glass i solskenet också så vi tyckte inte direkt synd om oss själva.
Parken var härlig även om den inte riktigt var vad jag hade förväntat mig, vet inte riktigt vad jag trodde på förhand och vet ärligt talat inte om jag blev besviken eller inte. Det var nog både och, en del som jag blev lite besviken över men samtidigt mycket som jag blev positivt överraskad av. Utsikten var det iaf inget fel på.
Från flygplatsen åkte vi flygbuss till centrala barcelona vilket också gick otroligt smidigt, sedan letade vi rätt på vårt hostal vilket faktiskt gick utan problem fast det låg lite längre från las ramblas än vad jag trott. Kan inte direkt påstå att det var det härligaste vandrarhemmet jag bott på men han som tog emot oss, som knappt klarade av att kommunicera med oss var iaf väldigt trevlig och snäll. När vi fått vårt rum, bytte vi om och begav oss ut i staden. Klockan var runt ett när vi började strosa runt.
Vi gick längs las ramblas och hittade ett ställe där vi åt lunch. Jag är inte stormförtjust i spansk mat så det blev en enkel pizza. Sedan tog vi oss vidare till Katedralen, la segrada familia. Vi hade tänkt åka hissen högst upp och sedan gå trapporna ner (så hade mamma gjort när hon var där) men när vi skulle köpa biljett till hissen berättade hon att det var typ 1,5-2 timmars väntetid så då skippade vi det och tänkte gå både upp och ner istället. Sedan insåg vi dock att man inte fick gå i trapporna så vi fick helt enkelt skippa utsikten. Katedralen var ritkigt mäktig, den var ljus och självklart väldigt hög i tak. Jag är inte religiös alls egentligen men jag har alltid tyckt bra om kyrkor, jag tycker om stämningen och rofylldheten som man fylls av när man kliver in i en sån byggnad. Å är det tillråga på allt en så häftig byggnad som segrada familia blir känslan såklart förstärkt.
Under tiden vi besökte katedralen bestämde sig solen för att titta fram. Det hade varit ganska varmt men mulet och blåste rätt kyligt men så klarnade det och helt plötsligt kändes det som svensk sommar, underbart! Vi bestämde oss för att ta oss vidare till Park Guell. Kartan hade vi av någon anledning lämnat på vandrarhemmet men vi hade en hyfsad uppfattning om var parken skulle ligga. Så vi tog tunnelbanan till en station som vi trodde låg väldigt nära parken. När vi kom upp från tunnelbanan insåg vi dock att man inte riktigt såg vart man skulle gå, och det var sjuka backar men det var bara att börja traska. Vi försökte fråga oss fram men folk verkade inte riktigt veta var den låg vilket gjorde oss förvånade för det ska ju vara en så stor och världskänd park. Men efter lite magkänsla och guidningar tog vi oss fram till parken. Vi hann med en glass i solskenet också så vi tyckte inte direkt synd om oss själva.
Parken var härlig även om den inte riktigt var vad jag hade förväntat mig, vet inte riktigt vad jag trodde på förhand och vet ärligt talat inte om jag blev besviken eller inte. Det var nog både och, en del som jag blev lite besviken över men samtidigt mycket som jag blev positivt överraskad av. Utsikten var det iaf inget fel på.
Vid det här laget närmade sig klockan åtta och vi bestämde oss för att ta reda på hur vi skulle ta oss till madrid. Vi hade ju i stort sett bestämt oss för att ta nattbuss från barcelona till madrid på fredag natt men vi ville ju veta varifrån den gick och om man kunde låsa in väskorna och tänkte köpa biljetter så vi tog reda på var busstationen låg och gick dit. På vägen gick vi förbi Arc de Triomf.
När vi kom fram till busstationen och hittade informationsdisken så stod det att den var bemannad till 9 på kvällen och vi var självklart där typ 20 över nio, men vi var nöjda med att veta varifrån vi skulle åka och ha hittat förvaringsskåp så vi bestämde oss för att komma tillbaka morgonen därpå efter utcheckningen och låsa in väskorna och köpa biljetter då istället. Så vi begav oss återigen mot las ramblas. Efter lite strosande längs den härliga gågatan bestämde vi oss för att äta middag på McDonalds. Sedan gick vi tillbaka till hostalet och var nog framme vid tolvsnåret. Vi var rätt sega efter en lång och härlig dag med många intryck men samtidigt så ville vi inte riktigt avsluta dagen än, så vi bytte om och gjorde oss iorning för en utekväll i Barcelona. Vi hamnade på en mysig krog med livemusik och härlig stämning. Efter ett tag gick vi vidare tillsammans med några andra till ett uteställe där det var smockat med glada dansande människor trots en vanlig torsdagskväll. Vi kände dock att vi sett det vi ville se och gick hem efter ett tag. (tyvärr har jag inte bilderna från utekvällen än...)
Första dagen på resan var verkligen fullsmäckad av nya intryck och riktigt lyckad.
Klockan ringde nog nån gång vid nio efter inte alls så många timmars sömn, men solen sken så vi var pigga och glada. Vi checkade ut och begav oss till busstationen där vi låste in våra väskor och köpte biljetter till nattbussen. Sedan satte vi oss på en uteservering och åt några smörgåsar efter mycket stora kommunikationsproblem. Jag kan förstå att de är värdelösa på engelska, men jag lyckades ju förstå vad damen sa på spanska och tyckta att jag svarade med så få och tycliga ord som möjligt på spanska men ändå förstod hon inte riktigt vad jag menade. Iof pratar de ju katalanska i barcelona och man kan ju förstå att hon inte riktigt förstår om jag säger y istället för i när jag menar och, eller?! Aja lite frukost fick vi i oss iaf. Målet med dagen var främst stranden, sedan saluhallen och fanns det tid över kunde vi tänka oss att besöka ytterligare en katedral och bege oss upp på toppen Tibidabo. Vi började med att gå mot saluhallen eftersom den låg på vägen till stranden.
Första dagen på resan var verkligen fullsmäckad av nya intryck och riktigt lyckad.
Klockan ringde nog nån gång vid nio efter inte alls så många timmars sömn, men solen sken så vi var pigga och glada. Vi checkade ut och begav oss till busstationen där vi låste in våra väskor och köpte biljetter till nattbussen. Sedan satte vi oss på en uteservering och åt några smörgåsar efter mycket stora kommunikationsproblem. Jag kan förstå att de är värdelösa på engelska, men jag lyckades ju förstå vad damen sa på spanska och tyckta att jag svarade med så få och tycliga ord som möjligt på spanska men ändå förstod hon inte riktigt vad jag menade. Iof pratar de ju katalanska i barcelona och man kan ju förstå att hon inte riktigt förstår om jag säger y istället för i när jag menar och, eller?! Aja lite frukost fick vi i oss iaf. Målet med dagen var främst stranden, sedan saluhallen och fanns det tid över kunde vi tänka oss att besöka ytterligare en katedral och bege oss upp på toppen Tibidabo. Vi började med att gå mot saluhallen eftersom den låg på vägen till stranden.
Vi köpte lite frukt och begav oss vidar till stranden. Innan vi kom fram stannade vi dock till i några timmar, åt vår frukt och solade lite på en träbro eller vad man ska kalla det.
Riktigt underbart var det att bara slappa i solen och äta härlig färsk frukt även om jag blev grymt besviken över att det var mango och inte ananas i burken. Efter en slapp och härlig stund i solen, tror faktiskt jag lyckades slumra till i tio minuter ungefär så vad det äntligen dags för stranden.
På väg tillbaka till stadskärnan tyckte vi att det var dags för lunch. Det blev en nachotallrik med guacemole och strawberry daiquiri. Mums!
Klockan närmade sig väl 5-6 och vi bestämde oss för att ta oss upp på Tibidabo (en bergstopp 512 meter över havet) där det tydligen ska vara fantastisk utsikt över staden och innåt landet. Efter tunnelbana, något annat slags tåg och lite promenerande så insåg vi att vi inte skulle kunna ta oss upp till toppen eftersom den bergsbana som går dit inte gick på vardagarna och bussarna inte gick så högt upp och busschaffören sa att visst det går att gå men det tar låååååååååååång tid och vi hade rätt ont i fötterna och inte all tid i världen på oss bestämde vi oss för att strunta i det. Istället begav vi oss återigen mot las ramblas, hittade en restaurang där jag nog åt den godaste maten på resan i form av grillade kycklingspett (är inte superhögt betyg) och tinna åt ytterligare en pizza och storsade runt lite i affärer. Sedan närmade sig dagen sitt slut och vi begav oss till bussen.
Bussen gick vid midnatt och var nog inte framme förrän efter åtta på morgonen. Resan gick bra men jag kunde nästan inte sova något alls och vi gjorde en hel del långa stopp på vägen. Men det gick bra och jag fick en mysig lässtund.
När vi kom fram till Madrid tog vi ju oss till vandrarhemmet på en gång där vi tänkte ta en sovtur eftersom vi inte hade sovit alls mycket sen innan resan började. Men på vandrarhemmet fick vi veta att man inte kunde checka in än på någon timme, vi fick dock lämna vårt bagage. Lite irriterande var det eftersom vi hade skrivit när vi bokade att vi skulle komma väldigt tidigt och skrev att vi hoppades att det var okej, å inte fick vi något svar överhuvudtaget på det. Men men vandrarhemmet i madrid var iaf mycket fräschare och trevligare än det i Barcelona och vi hade eget badrum med dusch som vi önskat så det var ju härligt. Vi begav oss alltså ut på staden i våra reskläder.
Det var mulet ute så det hade passat perfekt med en liten powernap men det var trevligt att spatsera omkring i staden också. Vi gick och gick och gick lite mer, sen åt vi lite frukost/lunch och efter det hittade vi tillbaka till vandrarhemmet där vi äntligen fick checka in, å så tog vi oss en välbehövlig och välförtjänt tupplur. Vi gick upp vid fem och gjorde oss iordning för höjdpunkten på resan. Vi åkte till hotellet där vi skulle hämta biljetterna där vi fick ställa oss i en superlång kö. Vilket kändes tråkigt för det är aldrig kul att stå i kö (även om den här kön faktiskt nog var den bästa jag stått i) och samtidigt kändes det rätt bra eftersom det betydde att det var många som skulle få sina biljetter av samma företag som vi och det kändes ganska seriöst och som att de troligtvis inte skulle kunna blåsa alla så då blev jag rätt säker på att vi skulle få våra eftertraktade biljetter. Vilket vi fick :-D
När vi hade biljetterna i handen var det bara att börja gå till arenan. På vägen passerade reals spelarbuss oss. Å där satt såklart ramos, casillas, özil och alla andra härliga madridspelare. Vi kom fram ganska lagom, de hade inte öppnat dörrarna så vi hann gå runt lite, känna av stämningen, köpa en varsin tröja och njuta ett litet tag innan det var dags att gå in.
När vi kom in blev vi ganska snart varse om att vi hamnat mitt i den pyttelilla barca-klacken. Vi kom in bland de första och fick sitta där och se på medan arenan fylldes. Det var så stort och så mäktigt att det inte gick att ta in medan man var där och det gick alldeles alldeles för fort.
Matchen var snart igång och rätt vad det var så var det halvtid och sen gjorde barcelona helt plötsligt från ingenstans mål och fick spela resten av matchen med en mer på planen. Å det kändes rätt surt och alla i barcelonaklacken stod och hoppade och sjöng, samtidigt som det kändes hemskt så var det ändå underbart eftersom vi var där, mitt i allt och det var så overkligt. Å så får real straff och ronaldo sätter den, jag ville ärligt talat inte se straffen för jag var så rädd att han skulle missa.
Istället fotograferade jag den, för jag kunde ju inte direkt blunda för man vill ju inte missa en hundradels sekund av allt som händer runtomkring en. Att real fick göra mål var oerhört skönt, där och då tyckte jag att det var straff men har i efterhand fått se att den var betydligt mer tveksam än vad jag trott från början. Men jag tycker absolut att real var värda att få med sig minst en poäng. De smulade sönder barcelonas anfall men lyckades tyvärr inte skapa särskilt mycket själva, dock mer än barcelona ända tills turen gjorde att barcelona fick ett hyfsat läge, ett läge som de lyckades få ut max av. Precis efter att ronaldo skjutit stolpe ut. Real lyckades iaf göra mål trots att de var en kort vilket var lite tröstande men självklart var det barcelona som var mest nöjda med kvällen. Resultaten innebar i stort sett ligatiteln till barca. Visst hade det varit helt underbart om real hade vunnit, kan tänka mig att det hade varit en helt annan stämning där då men nu blev det inte så och jag vägrar att vara ledsen över hur kvällen och resan artade sig för det var ändå så otroligt fantastiskt. Pepe var grym och Özil likaså och jag fick återigen stå på santiago bernabeu och skrika för full hals och visa mitt stöd till mitt vackra vackra real. Synd bara att det var över så fort. Vi dröjde oss kvar efteråt, vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen och hoppades helt enkelt på att få en skymt av våra hjältar. Vilket vi inte fick, iaf inte tillräckligt lång skymt för att vara säkra på att de var dem. Tror dock jag såg Ramos, bilen skrek hans namn iaf :-) En som faktiskt stannade bilen, vevade ner rutan och vinkade det var florentino perez, vet dock inte vad jag tycker om honom. Jag har svårt för hans dröm om att samla alla världsspelare i ett lag till varje pris, samtidigt som jag har full förståelse för den, vem skulle inte vilja det lixom? Och ärligt talat så verkar han ju lyckas charma alla han vill och han är ju helt klart ett stort real-fan så jag kanske ska strunta i mina negativa tankar om honom bara och hylla honom. Äh än så länge håller jag mig till något vanligt svenskt medelting, han får duga helt enkelt.
Bussen gick vid midnatt och var nog inte framme förrän efter åtta på morgonen. Resan gick bra men jag kunde nästan inte sova något alls och vi gjorde en hel del långa stopp på vägen. Men det gick bra och jag fick en mysig lässtund.
När vi kom fram till Madrid tog vi ju oss till vandrarhemmet på en gång där vi tänkte ta en sovtur eftersom vi inte hade sovit alls mycket sen innan resan började. Men på vandrarhemmet fick vi veta att man inte kunde checka in än på någon timme, vi fick dock lämna vårt bagage. Lite irriterande var det eftersom vi hade skrivit när vi bokade att vi skulle komma väldigt tidigt och skrev att vi hoppades att det var okej, å inte fick vi något svar överhuvudtaget på det. Men men vandrarhemmet i madrid var iaf mycket fräschare och trevligare än det i Barcelona och vi hade eget badrum med dusch som vi önskat så det var ju härligt. Vi begav oss alltså ut på staden i våra reskläder.
Det var mulet ute så det hade passat perfekt med en liten powernap men det var trevligt att spatsera omkring i staden också. Vi gick och gick och gick lite mer, sen åt vi lite frukost/lunch och efter det hittade vi tillbaka till vandrarhemmet där vi äntligen fick checka in, å så tog vi oss en välbehövlig och välförtjänt tupplur. Vi gick upp vid fem och gjorde oss iordning för höjdpunkten på resan. Vi åkte till hotellet där vi skulle hämta biljetterna där vi fick ställa oss i en superlång kö. Vilket kändes tråkigt för det är aldrig kul att stå i kö (även om den här kön faktiskt nog var den bästa jag stått i) och samtidigt kändes det rätt bra eftersom det betydde att det var många som skulle få sina biljetter av samma företag som vi och det kändes ganska seriöst och som att de troligtvis inte skulle kunna blåsa alla så då blev jag rätt säker på att vi skulle få våra eftertraktade biljetter. Vilket vi fick :-D
När vi hade biljetterna i handen var det bara att börja gå till arenan. På vägen passerade reals spelarbuss oss. Å där satt såklart ramos, casillas, özil och alla andra härliga madridspelare. Vi kom fram ganska lagom, de hade inte öppnat dörrarna så vi hann gå runt lite, känna av stämningen, köpa en varsin tröja och njuta ett litet tag innan det var dags att gå in.
När vi kom in blev vi ganska snart varse om att vi hamnat mitt i den pyttelilla barca-klacken. Vi kom in bland de första och fick sitta där och se på medan arenan fylldes. Det var så stort och så mäktigt att det inte gick att ta in medan man var där och det gick alldeles alldeles för fort.
Matchen var snart igång och rätt vad det var så var det halvtid och sen gjorde barcelona helt plötsligt från ingenstans mål och fick spela resten av matchen med en mer på planen. Å det kändes rätt surt och alla i barcelonaklacken stod och hoppade och sjöng, samtidigt som det kändes hemskt så var det ändå underbart eftersom vi var där, mitt i allt och det var så overkligt. Å så får real straff och ronaldo sätter den, jag ville ärligt talat inte se straffen för jag var så rädd att han skulle missa.
Istället fotograferade jag den, för jag kunde ju inte direkt blunda för man vill ju inte missa en hundradels sekund av allt som händer runtomkring en. Att real fick göra mål var oerhört skönt, där och då tyckte jag att det var straff men har i efterhand fått se att den var betydligt mer tveksam än vad jag trott från början. Men jag tycker absolut att real var värda att få med sig minst en poäng. De smulade sönder barcelonas anfall men lyckades tyvärr inte skapa särskilt mycket själva, dock mer än barcelona ända tills turen gjorde att barcelona fick ett hyfsat läge, ett läge som de lyckades få ut max av. Precis efter att ronaldo skjutit stolpe ut. Real lyckades iaf göra mål trots att de var en kort vilket var lite tröstande men självklart var det barcelona som var mest nöjda med kvällen. Resultaten innebar i stort sett ligatiteln till barca. Visst hade det varit helt underbart om real hade vunnit, kan tänka mig att det hade varit en helt annan stämning där då men nu blev det inte så och jag vägrar att vara ledsen över hur kvällen och resan artade sig för det var ändå så otroligt fantastiskt. Pepe var grym och Özil likaså och jag fick återigen stå på santiago bernabeu och skrika för full hals och visa mitt stöd till mitt vackra vackra real. Synd bara att det var över så fort. Vi dröjde oss kvar efteråt, vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen och hoppades helt enkelt på att få en skymt av våra hjältar. Vilket vi inte fick, iaf inte tillräckligt lång skymt för att vara säkra på att de var dem. Tror dock jag såg Ramos, bilen skrek hans namn iaf :-) En som faktiskt stannade bilen, vevade ner rutan och vinkade det var florentino perez, vet dock inte vad jag tycker om honom. Jag har svårt för hans dröm om att samla alla världsspelare i ett lag till varje pris, samtidigt som jag har full förståelse för den, vem skulle inte vilja det lixom? Och ärligt talat så verkar han ju lyckas charma alla han vill och han är ju helt klart ett stort real-fan så jag kanske ska strunta i mina negativa tankar om honom bara och hylla honom. Äh än så länge håller jag mig till något vanligt svenskt medelting, han får duga helt enkelt.
Planen hade varit att gå ut och fira vinsten eller dränka sorgerna men efter matchen var det mest en känsla av tomhet som tog över och eftersom det verkade som om alla människor i madrid var lite nedstämda bestämde vi oss för att ta det lugnt och skippa uteplanerna.
Matchen var höjdpunkten på resan, helt klart. Det var målet med själva resan kan man ju säga och såklart blir det konstigt och känns tomt efteråt men som tur var sken solen nästa dag och känslan av matchen fanns ännu kvar. Vi sov ut för första gången på resan och hade en helt underbar och mysig dag mitt i Madrid framför oss. Större delen av dagen spenderade vi i den magnifika Retiro-parken.
Matchen var höjdpunkten på resan, helt klart. Det var målet med själva resan kan man ju säga och såklart blir det konstigt och känns tomt efteråt men som tur var sken solen nästa dag och känslan av matchen fanns ännu kvar. Vi sov ut för första gången på resan och hade en helt underbar och mysig dag mitt i Madrid framför oss. Större delen av dagen spenderade vi i den magnifika Retiro-parken.
Det var en helt underbar sommardag.
Måndagen började med ett härligt återseende av min favoritarena i hela den vida världen.
Hoppas jag får uppleva magin där flera gånger...
Dagen hade bara börjat och det strålande sommarvädret höll i sig.
Å så var äventyret till ända. Jag hade det verkligen helt underbart och jag är så glad och tacksam för att jag fick dela upplevelsen med bästa Tinna :-)
Kommentarer
Postat av: Tinna
Ååå ska vi göra om igen nästa år? Vi måste nästan åka till madrid i alla fall. Behöver inte vara classico =)
Tack själv fina du! Jag hade en sååååå bra resa!
Trackback
